"Hedra"=Skänka så mycket pengar som möjligt??

När någon går bort så ska det "hedras" hit och dit. Och absolut inget fel med det, ägna en stund till att tänka över livet, vad man har, hur skört det är och kanske tända ett ljus (vad det nu ska vara bra för, men i alla fall). Så långt är jag med. Men de senaste åren har det hänt något. Eller senare åren, det kanske var så tidigare, men det är nu jag börjat tänka på det i alla fall. Det hela kom krypande så smått. I dödsannonsen kunde stå "Istället för blommor, skänk en slant till cancerfonden.". Möjligtvis någon förening eller liknande som personen i fråga känt starkt för. Även det köper jag, lägga flera tusen på blomsterarrangemang som ändå bara bränns upp eller grävs ner, känns som pengarna kan användas på bättre sätt.
MEN...
Vad fasen har hänt nu?? En person hinner inte ens med att kallna, om ens avlida om det handlar om sjukdomar, innan man ska skänka pengar till de mest märkliga håll! "Hedra *Astrid*s minne genom att sätta in pengar på pg *******-6". Och jag köper fortfarande insamlingar till (barn)cancerfonden, hjärt-lungsjuka, diabetesfonden, Läkare utan gränser, det andra med det tredje, men när de efterlevande anordnar en insamling där pengarna går rakt ner i egen ficka, hur fasen är man skapt då?? "I förmiddags omkom min sambo i en trafikolycka, hedra hans minne genom att sätta in pengar i den här fonden så att jag kan åka till GeKås och shoppa/förnya mitt träningskort/ta en charter till Kreta/köpa en hundvalp, så är ni söta!".

Jag ska ge ett par exempel, utan att nämna namn eller så, är det sen någon som känner igen det hela och tar år sig så vad tråkigt för er då, jag tycker fortfarande det ni håller på med är rent förjävligt och jag hänvisar till YGL!
Exempel 1: En liten flicka försvinner, och fan vet om man ens hinner hitta henne mördad innan mamman hunnit starta en insamling där ändamålet var att finansiera hennes jävla vandrarhem-verksamhet...!! Hallå i huvudet...?
Exempel 2: En cancersjuk kvinna, som under sjukdomstiden startade TVÅ insamlingar till cancerfonden. Sen kom det bara mer och mer. En insamling så att hennes man skulle kunna vara hemma mera hos familjen. En insamling för att de så gärna ville gifta sig, men inte riktigt hade råd (Sen när blev det ens dyrt att gifta sig..?? Om man inte vill ha det dyrt d.v.s men varför gifter man sig då??). En insamling så att deras barn skulle kunna få det de önskade sig i julklapp. En insamling till deras barn sådär lite i största allmänhet. Och nu när hon är borta så är det den sist nämnda insamlingen som det flaggas mest för. I dödsannonsen i tidningen, på hemsidor, i bloggar.

Är inte det att verkligen spela på folks godhet?? Och så jädra uppenbart och utan att skämmas det minsta! Är det konstigt att folk blir kritiska och emotionellt avstängda, som jag? "Åååhh, jag mår så dåligt, min farmor ligger för döden!!", "Okej, och vad vill du säga med det, behöver ni ny bil?". Så vill fasen inte jag spontant reagera när någon berättar något tråkigt! Än är jag inte riktigt där, men jag är på god väg...
En bekants äldsta dotter fick leukemi här för lite sen, och man skriver på Facebook och i bloggen och så att man tänker på dem, försöker visa lite empati. "Tack så mycket, vad snällt! Men glöm inte bort '*Wilma*s fond', vi blir såååå tacksamma om du sätter in en slant där!". Men skit i't då... Jag får svårt att känna för någon som rent ut sagt verkar se dollartecken framför ögonen när ungen blir sjuk. 
Nu har jag aldrig varit där, men jag har väldigt svårt att fatta hur man ens kommer på tanken. Man har veckor/månader bakom sig med ett sjukt barn, provtagningar, oro och får sen ett läkarsamtal som går ut på att en tuff tid väntar för familjen och ungen har 45% chans att överleva. Jomen jag vet, vi startar en insamling...! Det är möjligt att jag kan köpa att det är nån slags psykisk undanmanöver, försöka fokusera på något annat. Men ändå... Det är jättefint att tänka på fonder och sånt, göra vad man kan för att undvika att andra drabbas av samma sak, men "borde" inte det vara sånt som kommer upp när man börjar bli "klar" med sin egen sorgebearbetning..? Däremot att få folk att skänka pengar enbart till sina intressen, det ser inte jag något som helst försvar till! "Min dotter blev mördad, skänk en slant så jag kan fortsätta driva mitt vandrarhem!". Otäcka kärring...

Som vanligt så har jag bara djuren att relatera till. Nu har jag LYCKLIGTVIS än så länge sluppit några katastrofer med mina egna djur, men det räckte att "bara" vara med när en vän fick ta bort sin hund för att veta att tankarna på nån jävla insamling till att man ska tillverka icke sväljbara gosedjur eller varför inte till en ny husvagn inte var speciellt närvarande... Men det var ju jag det. Jag vet inte, Marie, hade du nån tanke på insamling till en solsemester de närmaste timmarna/dagarna/veckorna efter Spitz..??

Näe, sånt här borde enligt mig komma ganska högt upp på träfflistan om man skulle googla på "magstarkt"... 

Nu ska jag till arbetsförmedlingen, wish me luck...