Pysslat med allt möjligt, olja bilen, stor liten hund och sällskap på träningen..?

Idag har jag legat i ganska så bra! Fixat försäkring till Oskar, ringt lite andra samtal, mailat, fixat och donat. Det är kaos på ganska många fronter nu och inte blev det bättre idag när det visar sig att min läkare på psyk inte är kvar där längre... Vad detta får för konsekvenser säger jag inget om för det vet jag inte ännu. Men det ska bli intressant att få reda på hur de tänker.

31 augusti: Sandra har aktivitetsersättning (sjukpension) på 50% p.g.a diverse funktionshinder och diagnoser och äter läkemedel. 

1 september: Sandras aktivitetsersättningsperiod är slut, läkarintyget är därmed inaktuellt och läkemedelsreceptet har gått ut så därför anses Sandra härmed fullt frisk och 100% arbetsför. 

För att min läkare bytt avdelning och inte längre har hand om mig vad gäller sjukintyg och utskrivning av recept, och de har inte tänkt så långt att lämna över mig till någon annan läkare... Heja sjukvården!
Fortsättning följer, kan man väl lugnt säga... Hon skulle "höra med psyk-mottagningen" om hur de skulle göra...

Sen har jag lämnat in bilen på oljning, ska hämta den imorrn eftermiddag. Imorrn ska jag även skriva in mig på arbetsförmedlingen, känns nervöst, minst sagt.

Annars har vi varit hos mor och far och pussat på valpen och de andra djuren, de är ju så söta!! :) Oskar hade fått en egen bädd att ligga i, men varför ändra ett vinnande koncept; kommer något nytt in i hemmet - då ska Elliot ha det!

Vad stor min lille hund blev helt plötsligt...!! :)

Jag fick erbjudande om en "guidad" tur i Fålehagen, men fasen, jag är rätt feg där :) Idag hade jag ju i alla fall nåt att skylla på; utan bil och mitt i köttfärslimpan hos mor och far :) Har alltid föredragit att springa ensam. Dels har jag aldrig haft nån kondition, när det var som värst kände jag ärligt talat lukten från äpplena i Edens lustgård efter bara ett par hundra meter, och dels så har jag lätt för att springa lite för fort och därmed köra slut på mig totalt alldeles för tidigt när det är folk i närheten. Jag springer 10 km, det gör jag, men jag måste sänka tiden med i alla fall 10-15 minuter för att kunna känna mig riktigt nöjd! Och denna kanske eventuellt framtida löparpolare är ju ingen amatör direkt, utan inkasserade senast i helgen inte bara ett utan två DM-guld i orientering... (GRATTIS till det, grabben!!!) Känner redan mjölksyran i benen och stenen i bröstet, milt uttryckt! Men vi får väl se, det är ju himla snällt att fråga i alla fall och nån gång måste man väl i alla fall testa, man kan ju inte mer än dö! :)

Nu är det sovdags. Eller i alla fall läggdags.