En ganska helvetisk dag. Bråkande mage och snöfall. Men den slutade i alla fall ganska bra...! :)

Om inte detta har varit en förjävlig dag så vet jag inte hur en sån ser ut...
Har ju gått och haft ont i magen ett par dagar. Sådär så att det hela tiden funnits där, även om det inte direkt har stört. Förrän idag... I morse var det rätt lugnt, åkte iväg till jobbet som vanligt. Mindre vanligt var att det kommit snö, men det var väl bara att vänja sig. Inte riktigt mitt favorit-sätt att börja dagen - borsta bort tung blötsnö från bilen. Oooont i handlederna och fingrarna. Fram kom jag i alla fall. Började passet uppe i taket, tog ner spindelnät och annat bröte som vi haft uppe under Halloween. Ungefär där nånstans börjar jag känna att allt inte stod riktigt rätt till. Blev sådär att jag kom på "Fasen, har jag inte väldigt ont i magen för att bara ha 'lite' ont i magen..??". Blev snart varse... Började skaka, kallsvettas, frysa, må illa. Hade problem att hålla mig upprätt emellanåt. De märkte väl att allt inte stod riktigt rätt till så jag fick hedersuppdraget att sitta på en pall och packa upp och pricka av Schleich-djur. Passade mig perfekt. Men fick bita ihop hårt ett par gånger när det krampade till ordentligt i magen.
Äntligen blev klockan 15.30 och jag fick åka hem. Vilket var ett företag för sig, det hade ju snöat precis hela dagen. Har lite "men" från när jag hamnade i diket i vintras så bilarna bakom mig fick vackert finna sig i att hålla ungefär 60 hela vägen. Verkade i och för sig inte som någon direkt hade något emot det.

Här var vägen bra...

Kände inte av magen så jättemycket då, hade fullt sjå med att hålla mig i hjulspåren. Det var sådär att man tog ungefär 2 andetag i minuten, med ett par hjärtsnörp emellanåt när det kaste till lite i blötsnön. När jag kom hem till Motala var det mörkt, hade inte velat ha det mörkret ute på riksvägen...

När jag kom upp i lägenheten kände jag hur dålig jag var. Hoppa ur arbetskläderna, i en mysdress och ner under täcket och dra upp knäna till hakan. Spinning var inte att tänka på... Sen är jag lite yrkesskadad från tiden som undersköterska så det hänger i att man inte gärna ska "kamouflera" magsmärtor med värktabletter och sånt IFALL... ....det skulle bli aktuellt att man behöver tala om för "någon" var och hur det gör ont. Så det blev att ligga och lida. Skönt att kunna ligga och gnälla bäst man ville i alla fall. Kändes verkligen som någon tog tag i nedre delen av magen och vred om. (Säkerligen välbekant för de allra flesta tjejer, så även för mig, men SÅ förbaskat ont har jag nog bara haft ett par gånger innan).

Lite lagom härjad... Och katten är sur som vanligt.

Nu på kvällen har det börjat släppa efter "guschelööööv". Har ju funderat på att gå och kräkas ett flertal gånger idag så mat har inte varit att tänka på. Blev lite filmjölk på jobbet. Men nu har jag petat i mig lite.

Cola, mörk choklad med päron-smak och wienernougat.
Måste fasen fått med hela kostcirkeln...!

Dock var det väl sådär smart att dricka Coca cola. Det började ju fara runt i magen och liksom putta på det som redan gjorde ont så direkt efter middagen blev det riktigt jobbigt igen en stund. Nu känner jag att jag har en mage, om man säger så, men nu kan jag i alla fall sitta upp och "finnas till" utan att se Jesus i ögonvrån. Får verkligen hoppas att det är bättre imorrn, annars får nog sjukvårdsupplysningen ett samtal. Ha ont i magen är fasen det värsta jag vet. Förutom tandvärken som jag hade för ett par år sen... Man liksom vet vad som komma skall om det inte går över. Det är ju inte som när man har ont i en fot eller ryggen eller så, lite kläm-och-känn, en röntgen och sen hem och knapra Voltaren... I värsta fall ska de in framifrån och bakifrån, uppifrån och nerifrån och i armveck och fan vet allt och det vill Sandra INTE vara med om...! Så vi ska väl hoppas att hormonerna bara fick för sig att vara extra jävliga denna månad.

Imorrn är det inget bad. Skönt faktiskt... Så kan kärringarna få härja bäst de vill. Men ut och gå i snön blir det ändå. Ska till Harmoni och lycka loss ben-håren (Vad kallt det kommer bli..!!) och sen till Joakim.
Och på tal om Joakim, jag hade ju fått brev när jag kom hem. Tänkte inte så mycket på det just då, hade fullt upp med att överleva, men senare på kvällen öppnade jag det. Och vad ska man säga... Just nu tror jag att jag älskar en kvinna mer än allt annat på denna jord...!

Mitt intyg för att FÖRHOPPNINGSVIS slippa buss-helvetet! Kasa runt i min lilla Corolla istället... :) I fredags läste läkaren mitt mail och idag kom intyget. Hon är för fantastisk!! Återstår bara att se vad allvetarna på Försäkringskassan säger om det hela... Ska lämna ner papprena imorrn, så får jag väl beslut....i början av nästa år eller nåt. Men fy fasen vad skönt!!! (Och nåde den som missar min födelsedag efter denna bilden...!! :D)

Nu ska jag krypa ner i sängen igen och sova och hoppas att magen beter sig lite mer normalt imorrn. Är fasen helt slut efter att ha gått och kallsvettats hela dagen!