Ishockey-äventyr, fast hockeyn var inte största äventyret...

Då har vi varit på äventyr idag igen; elitserie-ishockey i Cloetta center. Fast det var inte hockeyn som var det största äventyret, utan bussresan till och från Linköping. Det har ju snöat i säkert 24 timmar i sträck och när vi skulle åka var det full snöstorm. Hela tiden kom det trafik-varningar på radion om lastbilar i diket och avstängda vägar. Så det var helt klart lite nervigt att åka, men fram kom vi!
Matchen var en höjdare, i alla fall om man gillar att se mål. Linköping ledde med 3-0 efter en kvart mot ett Frölunda som var ute och gjorde snögubbar eller nåt. 6-1 slutade matchen. Och väldigt lite folk var det. Eller allt är ju relativt, men 5.976 var publiksiffran i alla fall. Måste berott på nationalsång-sångaren, när Frölunda spelade på Löfbergs lila Arena i vintras så var publiksiffran nästan 6.800... :) Var och varannan stol gapade ju tom och det blev aldrig nån direkt stämning i hallen. Men det är ju alltid skoj att se hockey live för det!

LHC på väg in på isen. Spelarna är lite för snabba för kameran så de
liknar mest grå skuggor :)

Snöovädret hade ju inte direkt lättat när matchen var slut och vi skulle åka hem. Snarare tvärtom.

Parkeringen utanför Cloetta center

Och tur hade vi. På E4:an i norrgående riktning hade en tradare fått för sig att ställa sig på tvären så all trafik var stoppad. Hade detta hänt några timmar tidigare så hade vi fått sitta i bussen och lyssnat på matchen på radion... Kön på motorvägen var helt sanslöst lång, vi svängde av på rv 34 innan vi sett slutet på den. Även på vår sida motorvägen hade en lastbil hamnat i diket, men det gick i alla fall att komma förbi.
Skapligt nervigt att sitta i bussen och se all snö som blåst upp över vägen. Undra just hur busschaufförens handsvett-status var... :) Sen gjorde han ett lite galet (men i efterhand turligt) val att svänga in första avfarten från Linköping sett mot Borensberg. Den vägen hade ingen ens tänkt på att ploga. Och givetvis hade en bil hamnat med fronten i diket och en annan försökte dra upp den, vilket blockerade tillräckligt av vägen för att en buss inte kunde passera. Det var bara att stå still och se glad ut. Några killar i bussen fick för sig att gå ut och hjälpa till, och när de väl gjort det så rullade vi strax igen :) Som som sagt, för bilisten var det turligt att vår chaufför valde just den vägen, annars hade de säkerligen hållt på och bökat än :)

Så till Motala kom vi, och vi kom undan med blotta förskräckelsen :) Vi kunde precis lika gärna hamnat i nåt dike, det är så jädra lätt hänt!! När vi ändå var vid Motala tidning-huset så passade vi på att ta kvällsmat på Mc Donald's som ligger i närheten. Det var välbehövligt, blodsockret och därmed humöret var nere vid knäskålarna nånstans. Sen var det bara att traska hem.

Nu är det dusch och läggdags för imorrn bär det av upp till Stockholm. Undra hur mycket sömn det blir för Sandra i natt... Men men, får väl hålla 40 om det är vad som krävs och det värsta som kan hända är att man hamnar i diket :) Inte direkt så att man riskerar att hålla 130 och dra rätt ut i periferin, som kanske är lätt hänt annars... Såklart inte när jag kör...:) Men det ska väl förhoppningsvis gå bra! Har ju gott om tid i alla fall.
Nu blir det som sagt dusch och sen natti natti!

Drygt 50 mil på vägarna i morrn... Jorasöatt!
(Efterlyser ett lika bra "egentligen-inte-mena-nåt"-uttryck på vår östgötska rikssvenska,
så länge får det halv-norska duga :) Det enda jag kom på var "Häpp!" men det lät lite väl gay)