Melodifestivalen, pastagratäng och Indiana Jones

Jag kan ju inte vara sämre än resten av Sverige, så jag måste ju kommentera melodifestivalen.
För det första så fattar jag inte varför man ens tittar, man retar sej ju bara på det! För det andra; tidningarna blåser upp rubriker som "Fiasko" och sånt, men vad ska man säga… Tävlingen känns ganska förutbestämd. Luuk som var kommentator kunde ju sitta och säga att "nu röstar det landet, då får dom och dom och dom höga poäng", och det stämde! Då är det ju inte riktigt musiken som bedöms. Sen gnäller vi på att länder "grannröstar", sen blir det ett jävla liv när våra grannländer inte röstar på oss?? Hallelulja… Jag tänker mej att vi har olika smaker och stilar vad gäller musik i olika delar av Europa, delvis därför röstar vi som vi gör. Jag hörde många här som gillade Finlands bidrag, ganska tung rock, medan öst-Europa gillade Turkiets "hårdrock". Sen fick ju Bosnien-Herzegovina väldigt höga poäng av Sverige… Sen kan jag bara se till mej själv, jag gillade Island, lite E-type/Da Buzz-inspirerat, Norge, en rar tjej med en bra låt helt enkelt, och även Finlands hårdrock. Medan jag undrade vad Bosnien-Herzegovinas artister fått för mycket av, deras tvätthängande var ju pinsamt! Med de kom på 10de plats när Europa fått säga sitt. Så visst känns det som att vi har olika smaker i olika delar av Europa. Fast sen är det ganska roande och se hur sams forna Jugoslavien helt plötsligt är, och bollar poäng mellan varandra.

Vad gäller vårt egna bidrag så förstår jag inte… Charlotte är en jättesnygg och jätteduktig artist. Men vad händer här??? Hade hon ägnat hälften av tiden att träffa tonerna rätt som hon använde till att smeka sina lår, puta med munnen och försöka stirra förföriskt liksom genom kameran, det hade gått mycket bättre då!! Och hur ser människan ut?? Direkt hämtad från After dark! Allt är bara så mycket för mycket! Som sagt, det är en naturligt snygg tjej med en naturlig sångbegåvning, men det ser man inte mycket av. Tycker det är väldigt tragiskt, att tro att man måste anspela på sex för att komma nånstans. Det känns mer som en sista utväg när man inte har nåt att komma med, men det har ju hon!

Sen, tyvärr, Björn Gustavsson, vad höll du på med?? I Sverige känner vi ju till den galne lintotten och kan skratta åt hans påhitt, men vad ska resten av Europa tro?? Jag vill nog inte veta, men det känns som att de inte har nåt större förtroende för den barnsliga stammande svensken som knappt kan prata engelska och som dessutom försökte vara rolig och ge sitt eget land 12 poäng… Bättre kan du!!
Näe, nu är spektaklet slut för den här gången, skönt!!

Vad har vi annars gjort?? Blivit riktigt husliga I fredags gjorde vi tacos, jag åt så jag höll på att spricka. Igår jobbade jag och Tobbe så att Pernilla fick lite ledigt, tror det var välbehövligt! Och vi hade folk inne i princip hela tiden. Vi fixade det galant! Vi slog in paket, provade ut skor, satte ihop en skateboard, det var så kul!! Försäljningsmässigt så gick det jättebra, så vi är nöjda! Pernilla får gärna vara ledig fler gånger

På kvällen utsatte jag Fredrik för min matlagningskonst Mamma gör en slags pastagratäng som låter väldigt mystik, men är jättegod och smidig att göra så den testade jag igår. Hans min när jag rörde ihop tonfisk, creme fresch och konserv-svampsoppa är obeskrivlig, haha Men det kändes som det var uppskattat ändå sen, bara han fick smaka Fast vin till det hela var väl sådär faktiskt…

Sen gick vi på bio, såg nya Indiana Jones-filmen. Var väl lite sådär, jag lyckades somna en stund :-/ Men men, väldigt mysigt att göra nåt tillsammans! Hann hem precis lagom till melodifestivalen.

Det rör sej som sagt rätt ordentligt i skallen för tillfället. Fick ångestattack igår, svårt att andas och allmän panik. Vet inte vad det var som utlöste det egentligen. Har varit jobbigt på senaste och mest på kvällarna. Kan inte koppla av alls, när jag väl somnar så drömmer jag i princip hela tiden. Vet inte vad som är fel. Jag har det ju jättebra nu, tänk om skallen kunde fatta det!!

Ajöken

Svacka i VGIF, kryssning samt lite av varje

Ett tag sen senaste uppdatering. Och lite av varje har hänt. Vi har spelat tre matcher. Och det börjar minst sagt balla ur helt, jag fattar inte vad som hänt med VGIF’s damlag!! Förra onsdagen blev det visserligen vinst över Ödeshög med 3-2 men det var nåt som inte stämde. Det kändes redan på stämningen i omklädningsrummet, det var inte alls samma "go" i laget. Vi kom undan med blotta förskräckelsen. Fast den matchen kommer gå till historien av en helt annan anledning; Efter ca halva första halvlek så kommer Sara utfarande på kanten; "Tjappe, jag måste byta!!!". Och det är ingen som byter frivilligt i vanliga fall, men två sekunder senare fick vi svaret: "Min tampong har trillat ut!!!!!". Sara Strandell, du är och förblir min stora idol, den saken är klar Rakt på och odiskret som ingen annan Tjappe hade varit tränare för damer i 15 år men aldrig upplevt nåt liknande. Och det närmaste jag kan komma på är i Boren, nån gång i knatteserien, då Tjottis fick näsblod och den mest effektiva blodstopparen vi hade i medicinväskan var en binda. Men det kommer inte ens i närheten

Jaja, hur som helst, i söndags var det match igen, i Klockrike. De har farmaravtal med Boren och sånt kan jag tycka lite sådär om. Visst, det är kul att lag inte behöver lägga ner, men det är väl inte en slump då att Klockrike är ett topplag. Vill de vinna sina matcher så plockar de ur Boren och då vinner de i regel. De får iofs bara plocka 5 spelare, men det räcker i regel. Nu ska vi inte skylla för mycket på det, vi var inte alls bra den matchen, mycket individuella misstag och så, men ändå. T.ex. så fanns en stor bred tjej från Boren på backen som tog precis allt, släppte inte ifrån sej en millimeter. Tacka Boren för det, Klockrike! Vår första förlust var ett faktum.

Igår hade vi Mjölby Turabdin på besök. De hade inte tillräckligt med folk så det blev 9-mannafotboll. Vi hade ett halvt lag på bänken. Detta är ett bottenlag som vi bara ska ta, och helst med tvåsiffrigt. Men icke, vi fick inte till det. Chanser fanns absolut, Turabdin har sin målvakt att tacka för mycket, både skicklighetsmässigt och vad gäller tur. Boll-fan ville inte in! Matchen slutade 0-0, vilket är en skam för oss. Tror inte det var många VGIF-spelare som somnade gott igår kväll. Vet som sagt inte vad som har hänt, det finns ingen inställning, ingen vilja längre. Vi ger upp i närkamper, försöker inte ens. Jag hoppas verkligen att det blir bättre, vi har ju visat att vi kan bara vi vill!

I lördags åkte jag, Fredrik och Ramona till världens ände. Björnholmens loge. Haha, in the middle of nowhere. Det ligger mellan Jönköping och Nässjö, grovt draget, vägarna blev bara mindre och mindre, sista biten var en grusväg Men det var ett trevligt ställe, fanns verkligen nåt för alla! Arvingarna spelade, det fanns disco samt två trubadurer som stod och gapade. Fast hela atmosfären var väldigt "bonnig", man kände tydligt att man inte var i Linköping eller så Men jag tycker det var riktigt trevligt, kul att åka och se nya ställen och Arvingarna är ju alltid trevliga!

I måndags var det kryssningsdags för jag vet inte vilken gång i ordningen. Pappa och jag drog med oss Fredrik för att skola in honom, haha Det var riktigt skojigt! Vi fick bästa bordet på buffén, bara det att de skulle byta livflottar på fartyget, så vi kom inte iväg förrän vid 20, då hade vi ätit färdigt… Vi mobbade trubaduren, sjöng och dansade i danssalongen, det vart fart på’t värre!

Annars är det mest småsaker som hänt. En reporter från Hyresgästföreningens tidning "Hem och hyra" var här i onsdags och gjorde en intervju om hur det är att ha många djur i lägenhet. Blir intressant att se den artikeln Mest kul med det är att hon hittat mej via min hemsida, lite kul att få bekräftelse på att den verkligen når ut till folk.

Jag var på möte på AF i onsdags. En väldigt märklig kontaktperson har jag fått. Det finns inget som helst ont i karln men han verkar utgå ifrån att alla är förståndshandikappade, samt att han använder precis alla bokstäver som finns utan att egentligen få nåt sagt. Detta kommer bli väldigt spännande…! Så idag är min sista dag på Wallride. Officiellt i alla fall…

Har en ganska jobbig period nu. Mycket rör sej i skallen, går bara och ältar, kan inte släppa saker etc. Tur att Anna finns att prata med! Även om det kanske inte direkt hjälper så är det skönt att få ur sej skiten. Jag är trött och drömmer mycket och så. Främst så vill jag bara ha flytten gjord nu och på allvar börja dela mitt liv med Fredrik, med allt vad det innebär. Dags att bli vuxen, med andra ord Trodde jag trivdes med att vara ensam, men det är så mysigt att ha nån hos sej, nån att laga mat till eller tillsammans med, nån att skämma bort ibland. Anna frågade i onsdags om jag saknar nåt i mitt liv. Och jag gör fasen inte det. Extremt ovanlig känsla, fick tänka efter länge. Fredrik är som ingen annan jag träffat. Helt bäst på precis allt, världens finaste och gulligaste! Mogen, men kan ändå vara totalt fel i huvet, haha  Bara hjärnspökena kunde ge med sej också, så skulle nog livet kunna bli riktigt behagligt.

Mycket ungar nu också, får gratulera Robban som ska bli pappa. Snacka om coolaste farsan i stan, ungen kommer ju kunna varenda fräckis som finns, samt Säkkijärven polka felfritt på fiol vid typ 4 års ålder

Nu ska jag jobba!

Ajöken

Nakenfis, morgondramatik och lördagsmys i solen

I torsdags var det då dags. Lille Rasmus blev naken och ökade väl då antagligen i värde ordentligt… Eller helt naken blev han inte. Huvudet, manen, benen och svansen har fortfarande päls. Men det känns som att de gott kunde tagit lite mer. För det första så ser det ut som han har damstövlar och för det andra så hittade jag en tova som de missat på bakbenet. För det priset så tycker jag faktiskt att de kunde varit mer noggranna. Det gick ändå till drygt 1000 spänn… Så det är bara att ringa tillbaka imorrn och fråga hur de tänkt sej. Men allt gick bra i alla fall, han tog bedövningen och narkosen bra, fast det var väldigt äckligt att vakna utan päls. Men nu är han världens mysigaste kisse, som gärna ligger i knät och blir kliad! Och just det, kulorna fick han behålla. Jag hade i princip bestämt mej, men så skulle jag rådfråga veterinären, men man kan ju inte påstå att jag fick några råd… "Man kan absolut inte veta, jag vet inte mer än du om vad som är bäst!". Näe men jag har 2 års erfarenhet av fertila hanar, du har väl 42, liksom… Så först var han inne på att "kanske lika bra, det ska ju ändå göras och han sover ju ändå nu", för att sedan vända abrupt "Men är det ingen som ska para då, han är ju så fin!!" etc. Då fick Sandra kalla fötter. Är det gjort så finns det ju ingen återvändo. Så det får vara tills vidare. Och det är en helt annan kisse här hemma! Äter som en häst, sköter lådan perfekt, älskar att gosa, hoppar upp i knät och vill bli klappad och kliad. Han trivs uppenbarligen ypperligt som ensamkatt, vilket är lite skrämmande, jag har ju ändå två till… Jaja, han får vara ensam tills han ser anständig ut igen, sen får vi se.


Vädret är underbart, tränade i linne i torsdags, hur skönt som helst! Förutom en söm som skavde på undersidan av armen, så jag fick sår där, mindre behagligt. Vi är spellediga i helgen, så det är lite skönt. För nästa vecka blir det full fart, träning tisdag, match onsdag, träning torsdag och match lördag.

I fredags jobbade jag som vanligt. På ett sätt så känns det väldigt skönt att ha det där mötet på måndag, men samtidigt väldigt läskigt. Myndigheter är väl inte dom som står högst upp på min favoritlista direkt. Men man, man får ge det en chans helt klart, är inget annat. Blev inte mycket mer i fredags, lagade mat, drack vin, kollade på film.

Igår morse vaknade jag vid 6 av magens reaktion på vinet. Jag hämtade tidningen och gick och la mej igen. Så hörde jag att det var ett jävla liv utanför. Trodde det var en fågel, men så tyckte jag att nån vrålade "HJÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!" mellan varven. Våldtäckt och sånt är ju modernt idag så jag for upp. Från fönstret mot Storgatan ser jag hur det ligger en kärring strax utanför ingången till kåken mittemot, två karlar står lutade över henne. Hon vrålar nåt om "Ta bort den där idioten, han är fan inte klok, han slår ihjäl mej!!". Så gick de och hon låg kvar själv. Jag funderade på att gå ut ett tag, men jag hoppade över det. Jag ringde SOS och polisen istället. Fick beskriva vad jag sett och såg, hur personerna såg ut och så, och de skulle skicka en bil. Sen kom ena gubben ut igen, endast iklädd jeans, utan tröja och skor. Han försökte få upp tanten liksom "Kom med in, här kan du inte ligga! Nähe, då går jag in själv då!", men hon föll tillbaka som en fura. Kändes spontant som en hård fest med både det ena och det andra inblandat ballat ur en aning… Efter en stund kom en förbipasserande och pratade med tanten. Sen kom ambulans och polis, de körde iväg tanten, pratade med folk runt omkring, sen hände väl inte så mycket mer. Men får väl läsa om det i tidningen på måndag Intressant med lite dramatik sådär på lördagmorgonen

Jag la mej en stund igen innan Fredrik skulle till jobbet. Jag satte mej vid burken, gjorde ingenting. Kollade på Englas begravning och det var fint. Fast fattar inte hur syrran hennes kunde ställa sej och sjunga. Kunde inte bestämma mej om det var vackert eller dumdristigt. Jag hade då aldrig fixat det! Sen åkte jag till Lorina. Där var det full fart som vanligt, telefonen ringde i ett, en kompis kom, blev inte mycket tid att prata. Vi åkte ner till Hamnen med hennes kusin Jonathan och käkade glass. Sen gick jag upp till Phonehouse och störde Fredrik den timme som var kvar innan stängning.

Sen samlade vi vuxenpoäng ordentligt, måste jag säga! Packade filt, en flaska vin, lite vindruvor, ost och kex och knallade iväg upp på Jätten (en gigantisk "kulle" precis där jag bor), sen satt vi där i gräset och åt, drack, solade och hade allmänt mysigt. Fasen vad romantiska vi är! Sen tog vi en promenad, åt korv på OK, sen gick vi hem. Kollade på Rock Star innan läggdags. En väldigt trevlig lördageftermiddag!

Nu är det söndagmorgon, sitter och funderar på vad vi ska hitta på idag. Några alternativ finns men inget är bestämt än. Känns som man borde ta vara på vädret i alla fall, nästa vecka skulle det bli strax över 10 grader… Ikväll blir det Ljungsbro och Casanovas. Första gången som fullfjädrad grundkurs-buggare, hahaha

Måste till sist gratulera vår stabila libero Karin som ska bli mamma, GRATTIS gumman, du kommer bli världens bästa mamma!!! Får väl säga Grattis till Marcus också, även om jag personligen anser att barn inte bör skaffa barn, och definitivt inte när tösen i förhållandet uppenbarligen inte kan hålla sej till en kille i taget. Men men, alla gör vi våra val…

Ajöken!

Kastrera eller ej? Jobbigt läge, många tankar

Nu blev livet sådär jobbigt igen och allt bara går runt i skallen. Man har massor att göra men skiter i allt till slut.

Jag ringde till veterinären förut om Rasmus; hans kissande och toviga päls. Hon sa precis vad jag själv tänkt; att det är protest mot något. Jag fick en tid på torsdag morgon då de skulle undersöka honom och eventuellt raka bort tovorna. Sen frågade hon om jag ville kastrera honom samtidigt. På ett sätt känns det som att det är lika bra, han är ändå sövd och så, och Ragdoll har ökat så explotionsartat att det inte känns kul med avel och så heller längre. Förr var det kul att ägaren till just det DEN fina katten med DOM fina linjerna ville låna honom, men nu känns det som jag varit inne på innan, vem som helst, parar med vem som helst, och de flesta är enbart ute efter kattungar, inte att förbättra rasen. Så mår han bättre av att vara kastrerad så kan man lika gärna göra det. Men fortfarande så är det ju en protest, något han inte trivs med. Och min tanke är att det är hunden han inte gillar. Och hunden finns ju kvar, även om Rasmus är kastrerad. Vi har ju sagt att när Fredrik och jag flyttar så tar vi katterna och mamma och pappa hunden. Kanske man ska kastrera i samband med flytten då, så han får komma till ett nytt ställe utan hund. Han lär ju fortsätta kissa så länge hunden är kvar och det är inget beteende som jag vill att han ska ha med sej till nya lägenheten. Sen gillar ju inte katter nya ställen, så då kanske han fortsätter att kissa i nya lägenheten för att han inte känner igen sej. Samtidigt som det känns lika bra att få det gjort när han ändå sover, slippa utsätta honom för det fler gånger.

8.15 ska Rasmus vara hos veterinären på torsdag och han för inte äta efter 18 på onsdag så då måste vi sära katterna. Jag får ta hit honom och jag har ju inte haft katterna på ett tag så jag har ingen låda eller så, den står hos Fredrik i Skänninge efter att vi var utomlands. Så den måste vi hämta, och så ser det ut som kriget här i vanlig ordning, vilket innebär att det finns massor att kissa på för honom Katterna är underbara men vad jobbigt det är när de inte funkar som de ska! Sen får man dåligt samvete för att man inte tagit tag i det hela tidigare, Rasmus har ju varit "konstig" ganska länge, det är tydligt att något inte varit som det ska. Samtidigt har man ju sitt vanliga liv med jobb, träning, psykologmöte etc. Vetta fan hur man ska kunna pussla ihop allt, blir lite mycket nu, känner jag. Tur att jag ska till psykolog-Anna imorrn. Det värsta är att de där 45 minutrarna går så väldigt snabbt.

Vi har på hundkurs igår och det känns lite sådär. Jag har ingen kontakt alls med hunden utan släpar honom i kopplet medan han nosar omkring som en dammsugare. Han fattar ju inte att vi ska gå slalom, han följer bara med för att jag drar honom. Vet inte hur det ska kunna bli bättre, tycker inte han fattar när jag belönar honom. han äter korven med god aptit men förstår säkerligen inte varför han får den just då. Jaja, får väl ge det några chanser till, har ju sett Ewa göra underverk med andra hundar.

Det är mycket som snurrar i skallen nu, vill helst bara krypa ner under täcket och inte tänka på nåt, bara skita i allting

Ajöken!

Utställning, tredje raka och våta strumpor

Då är Amicas utställning äntligen avklarad! Och visst var jag förberedd på att det skulle bli jobbigt och så här i efterhand kan man fundera på om jag egentligen borde varit med alla tre dagar. Men men, alltid lär man sej nåt!

Vi började i fredags kl 13, byggde burar, försökte få kontroll över det hela. Det var en hel del virrvarr till en början, men det blev bättre och bättre! Som vanligt så droppade folk av allteftersom, till slut var vi inte många kvar. Strax innan 20 åkte jag och Fredrik ut för att skylta till utställningen. Inte lätt när det spöregnade och skit-skyltarna bara vek sej, fattar inte att SVERAK inte kan göra bättre och mer hållbara skyltar, bara att laminera dom lite ju!! När vi var klara åkte vi förbi korvkiosken och hämtade mat. På kvällen skjutsade jag och pappa hem Fredrik till Skänninge, sen fortsatte vi vidare till Linköpings flygplats för att hämta upp tre domare. Planet var tidigt så vi behövde inte vänta länge alls! Vi skjutsade dom till Starby hotell i Vadstena, sen kunde vi äntligen åka hem och sova. Första natten ensam på drygt tre veckor, kändes knepigt. Men det blev inte många timmar, kl 5 ringde klockan och det var dags att dra sej iväg.

Tycker första dagen funkade helt okej! En del fadäser såklart, men det får man väl räkna med. Jag satt i incheckningen och sen satte jag upp bedömningssedlar och rosetter på burarna. När utställarna åkt hem så möblerade vi om, tvättade burar och förberedde söndagens utställning. Sen väntade supé på restaurang Valven i Vadstena. Det var riktigt trevligt, god mat och så! Blev inte alltför sent heller, skönt det. För på söndagen var det upp lika tidigt, hämta upp pappa och Oliver och Robban. Hade inrett katternas burar på lördagkvällen, skönt att bara kuna kasta in dom i buren. Och det var nog tur, blev en liten miss, kan jag tycka, med veterinärincheckningen. Veterinärerna och utställarna kom ungefär samtidigt, så jag hade två katter som skulle besiktas, samtidigt som jag skulle sitta i vanliga incheckningen. Tur att Fredrik kunde hjälpa mej med katterna! Sen satt vi i incheckningen. Sen följde det vanliga utställarstyret; kamma katter, kolla när det var deras tur till domaren och så. Blir alltid så hysteriskt i skallen. Först upp var en busig Robban som helst inte ville bli bedömd, men domaren gillade honom och gav honom cert, så nu är han Champion!! Även Oliver charmade domaren, så katten fick lite pussar på nosen, en bra bedömning och sitt cert så jag får räkna dagen som lyckad ur utställningssyfte, går inte att förvänta sej mer.

Sen var jag helt slut, och folk från Amica började hönsa runt och tjata om att bli avbytta, man skulle äta och det var allmänt rörigt och det började bli vimsigt. Jag blev riktigt sur över den dåliga organiseringen, man borde ju veta vem man ska byta av med, istället för att gå runt och tjata på folk som redan har häcken full. Jag var i ceféterian en stund, inte alls vad jag räknat med, men det funkade bra. Sen började panelerna och vi satt på läktaren och bara ville sova. Skallen och kroppen började hinna ikapp tiden och allt blev bara rörigt. Allt huvudbry jag har kom upp i skallen och jag ville bara stortjuta ungefär Mötet på AF nästa vecka, Rasmus’ hälsotillstånd, vår flytt, hur vi ska få in soffgruppen i hissen, precis ALLT mer eller mindre knepigt började skruva, fick hjärtklappning och visste inte vart jag skulle göra av mej själv! Skönt att få en bamsekram och prata med en överlycklig Anna, då kunde man tänka på lite annat i alla fall.

Sen skulle vi städa, men vad man än tog sej för så kom folk bara och gnällde, då tänkte jag att de får väl städa bäst fan de vill då, jag gick ut och kollade på vår match mot Mjölby istället. Den var riktigt spännande, svängde hit och dit men till slut vann vi med 4-2, tredje raka!! Sen väntade jag i bilen tills de andra kom.

Summa sumarum så kan jag tycka att vi egentligen är en för liten förening för att anordna en utställning, vi har för lite folk/för få villiga att hjälpa till. Sen ställer vi upp dåligt för varandra. Gör man inte ett dugg annat på utställningen så tycker jag att man borde kunna sitta i entrén/dela ut rosetter/vara i cafeterian, vad det nu må vara, ett par timmar utan att gnälla. Och att låta fyra stycken som aldrig varit med förut, helt på egen hand ställa upp panel och så, kan jag också tycka är ganska dåligt. Man kan lika gärna ge ett handtag som att ha rökpaus eller bara stå och titta.

Men men, nu är det gjort och utåt sett så verkar det mesta ha funkat och flutit på bra! Men som sagt, nästa gång anmäler jag mej nog inte som frivillig att jobba, inte alla tre dagarna i alla fall. Men jag har ju klappat en Sphynx för första gången i livet, och busat med världens mysigaste Seychellois (vitfläckssiames) Häftiga upplevelser!!

Sen måste jag ju såklart säga JÄTTEGRATTIS till Anna och Jonny för Nallemannens Grand Internationell Champion och Best in Show!!!!!! Tror att Anna får nypa sej i armen många gånger innan detta sjunker in Inte nog med att knipa BiS’et, utan göra det med en katt från egen uppfödning också! Men som sagt, en mer värdig vinnare finns inte,som efter allt slit äntligen får lön för mödan!! Grattis igen till Olivers vackra lillebror och världens bästa vän!!! Se nu till att detta fortsätter! Gå gärna in på deras hemsida och gratulera

Men ändå, förlåt Anna och Nalle, men det jag mest kommer minnas från denna utställning är nåt helt annat. Borde väl egentligen inte skriva om det, men jag bjuder på det och alltid kan man roa nån  Det var i fredags kväll. Fredrik och jag var som sagt ute och satte upp skyltar till ishallen. Det spöregnade och vi gick i högt gräs. Jag blev helt dyngsur om fötterna, strumporna gick att vrida ur! Jag tog av mej dom och la dom på en bänk i ishallen så att de skulle torka. Sen skulle vi hämta domarna, jag la mina strumpor i framrutan i bilen. Sen tänkte jag att där kan dom ju inte ligga när domarna kommer så jag la dom på golvet. Vi hade hämtat domarna och ganska snart la sej en en rätt sur odör inne i bilen. Eftersom ingen av domarna kunde svenska så sa jag till pappa att "Nån har visst skaplig tåbira", men det var väl inte undra på efter många timmar i ett flygplan, tänkte jag. Sen i höjd med Skänninge så råkade jag kolla på golvet och sen på instrumentpanelen… Fläkten var iställd att blåsa på golvet och där låg mina strumpor, som jag gått med i gympaskor i 8 timmar och som sen varit på äventyr i spöegnet… Kom fram till rätt snabbt att lukten i bilen inte berodde på någon av domarna. Fy fan vad retligt!!!! Och vad dom tänkte vill jag för allt i världen inte veta! Men men, som sagt, jag bjuder på det, är huvudet dumt och fötterna blöta så får man lida

Idag är jag helt mör i kroppen och skallen känns som deg, så jag hoppar över jobbet. Går imorrn eller nån annan dag istället. Har hundkurs ikväll, får försöka koncentrera mej på det. Kan vara skönt efter helgens alla katter

Ajöken!