Igår blev det inget skriva av. Händerna mår inte bra och jag mår inte bra, då blir det sällan nåt vidare bra inlägg. Får försöka idag istället! Vet inte om det är så mycket bättre nånstans, men…
Igår var jag hur som helst hos
Marie. Skönt att prata lite och tänka på annat! Sen åkte hon med mej tillbaka till Motala och vi åkte till
Carlswärd’s. Då en ridbutik inte riktigt är nåt för mej så hittade jag en stol att sitta på, klarar fasen inte att stå för länge!! Sen ska jag inte skriva för mycket nu, men jag blir GALEN när folk inte kan fatta hur det är att vara så galet rädd för något att man undviker det in i det längsta. Visst, jag förstår att folk frågar varför jag har ont, det är ju inte så att det inte syns, men det är helt enkelt så att jag inte vet det för att jag inte kunnat utredas ordentligt p.g.a nålfobi. ”
Jaha, men vore det inte bättre att få det gjort medan det kanske går att göra nåt mot värken, sen kanske det är för sent??”. Jo,
KLART SOM I HELA HELVETET att det det vore ”det bästa”, men tror ”ni” att detta är något jag styr över själv???? Tror ni inte att jag precis varenda dag önskar att jag precis som alla andra bara kunde sätta mej i den där jäkla stolen och låta dom köra en 12″-spik in i armen på mej?? Eller att jag i alla fall klarade att ”stålsätta” mej?? Vara lite normalt rädd istället! Och värken blir ju inte bättre av att ha det såhär, för så fort man känner minsta lilla så sätter skallen såklart igång att rulla upp den ena hemska scenen efter den andra om hur jag får åka in akut och de bara står och väntar med sin vagn där…
Så näe, jag vill inte ha ont, och visst fasen vore det bäst om de fick kolla ordentligt men nu när läget som det är…
Och när jag ändå håller på; jag fullkomligt HATAR alla de ”fobiker” som finns därute (det finns flera stycken i min direkta närhet och jag står för att jag bara fullkomligt hatar just det beteende!) som är SÅ pippliga, ”Ååå jag är såååå rädd för sprutor, jag klarar inte av att se en nål, asså’ jag SPYR när jag ser en nål och måste jag ta prover så gråter jag hela tiden!!”, men sen så går de till tandläkaren och bedövar halva käften, de skaffar barn, i regel fler än ett, de vaccinerar sej mot hepatit-”halva alfabetet” när de ska på Helsingfors-kryssning, tar bort ofarliga födelsemärken, you name it… Jag kan väl säga som så att i och med dessa individer: Sjukvården – ÄKTA fobiker: 1 – 0. För det är exakt det bemötandet man får!! ”Jaja, men det blir nog bra, det här är ju nåt som måste göras vet du, titta bort och håll nån i handen så ska du se att det snart är klart!!”, för att inte tala om dom som bara säger rakt och rent ut att ”Men skärp dej nu!!”. ”Du vet, jag är jätteduktig på att sticka, jag gör det här varje dag!” (JAHA, det gör INTE JAG!!!). De vänjer sej ju vid att folk i största allmänhet pipplar lite ”bara för att” (Det är väl ytterst få som TYCKER OM att bli stuckna, de flesta känner väl nån form av obehag!), sen är de inte vidare svårövertalade när det väl kommer till kritan. Och om man då ”pipplar längre än nödvändigt” så tar deras tålamod slut och de blir förbannade istället för att koppla att det kanske faktiskt ligger något bakom… Jo, för jag beter mej ju verkligen som en jävla barnunge bara för att jag vill och för att det är så galet skoj…!! Jag tjuter och skriker och skakar enbart för att reta folk! Om jag bara VILLE skulle jag ju såklart kunna ”skärpa mej” i en handvändning, vaddå liksom, om sköterskan bara blir tillräckligt förbannad så ger jag mej…. Näe det är så löjligt!! Varför är det fullt accepterat att vara rädd för vissa saker, medan annat bara anses löjligt?? Om folk är rädda för t.ex. hundar (Vilket JAG då anser är en rädsla som är fullkomligt obefogad och patetisk! Enda gången man ska se upp med är en hund är om det sitter skit i andra änden av kopplet…!) så är det min hund som inte får vara där, inte den hundrädda som vackert får ta en omväg.
Men jag får väl säga som en väldigt klipsk kvinna i min stamtavla; ”
Man har TVÅ val: Antingen tar man den där sprutan eller annars så får man väl ha ont då!!”. Och jag tackar för upplysningen och meddelar att jag då har ont…! Och inte fan gnäller jag för det, det verkar snarare störa andra mer att min kropp värker än vad det stör mej! Att psykvården varit katastrofal, det kan jag gnälla mej blå på, för då har jag velat ha hjälp, jag har bönat och bett, skrikit, härjat, hotat, ”rensat hallonbuskar”, talat om på alla sätt att HJÄLP MEJ!! Men nu har jag fasen inte klagat på en enda…!! Inte skyllt på någon, inte anklagat någon för att inte ha gjort sitt jobb. (
Det ska väl möjligtvis då vara den läkare som fick avbryta min KBT-behandling för att vara föräldra-ledig, men känns inte som jag bör komma med invändningar då…! 
) Jag vet väldigt väl att bollen ligger hos mej!
Haha, då fick jag spy lite såhär på förmiddagen också, det var väl formidabelt!
För att prata om något betydligt trevligare så fyller
Marie år idag så då får man önska stort
GRATTIS!!!
Imorrn blir det att åka dit och ha lite trevligt och sen dra vidare in till Linköping och ”
Cupolen” och lyssna på
Wahlströms. För någon dans lär det definitivt inte bli för mej, otippat va…!
Tycker det är trevligt att bara sitta och lyssna på musiken också! Mindre trevligt är att det var rena rama snökaoset här igår så när jag kom hem så fick jag ställa bilen på en betal-parkering och när jag gick ut precis innan jag la mej för att ställa bilen på ”vanliga” parkeringen så var det nåt jädra stolpskott som redan stod där, och som lite smidigt tagit upp ungefär tre platser. Så jag tråcklade mej in bäst jag kunde och det är bara att hoppas att jag inte fastnade…
Och ikväll blir det OS!
Friberg åker skridskor och
curling-damerna spelar final. Fram med popcornen!
Nu ska jag vila en stund och kolla på ”Rederiet”!
Känner mej som en 93-åring ungefär. Trodde bassängträningen skulle göra susen men det var tvärtom. Himmel så tungt vattnet var helt plötsligt, varenda rörelse gjorde snoront av motståndet. Inte lätt att slappna av. Och på avslappningen kunde jag inte bara ”släppa”, det gjorde ju lika satans ont det!!
