Mentalt undelkvalificerad?? Sök jobb inom sjukvården!

Jag kan bli galen på landstinget i Östergötland!! Är det inte meningen att de ska hjälpa folk och inte göra dom ännu sämre?? I måndags ringde ju nån människa och sa att min tid hos Anna var inställd den här veckan, att hon var borta. Jag tog upp att hon lovat mej ett intyg och hennes första reaktion var "Jaa, men som sagt så är hon borta den här veckan…", ungefär "Okej, och när blev det mitt problem??", och redan där är det ju sjukvården i ett nötskal! Sen fick hon väl enligt sej själv en snilleblixt och sa att jag skulle ringa mottagningen på telefontiden och prata med dom, "så skulle det nog fixa sej!". Jag fick ett telefonnummer och eftersom jag vet att det brukar vara ganska svårt att komma fram under *hela* den timmen som telefontiden pågår så ringde jag ungefär två sekunder över 13. Och jag fick en telefonsvarare i örat! "Personen du söker svarar inte…"… Näe tack, jag märker det!! Jag ringde nog 15 gånger på 20 minuter, men samma sak! Till slut ringde jag Mobila teamet. En *som vanligt* rätt uttråkad och ointresserad röst svarade och brydde sej väl inte nämnvärt, och ville väl inte göra det heller, för jag tror jag fick förklara ca tre gånger att jag fick en telefonsvarare i öret på mottagningens telefon på telefontiden. Tillslut "Menar du att det är en telefonsvarare DÄR??"… Nämen heja… Då visar det sej att jag fått fel nummer!! Så hon gav mej ett nytt nummer. Jag ringde det nya numret och hamnade i telefonkö. Klockan var nu halv två och jag började bli lite stressad eftersom jag börjar jobbet två. Iofs så hade nog inte Pernilla dött om jag kommit några minuter sent, men grejen är ju mer att man faktiskt har ett liv också med mat, dusch, jobb etc, man har inte tid att sitta i telefon med idioter på landstinget hur som helst!! Jag satt i telefonkön i ca 10 minuter, då klickar det till i luren och så blir det upptaget-ton… Jag ringde igen och då svarade en kvinna ganska direkt……på AKUTEN!!!!!! Kossan på Mobila hade alltså gett mej fel nummer EN GÅNG TILL!!!! Fast den här var verkligen jättetrevlig och fattade inte hur det kunde gått till så, men hon sa att jag skulle ringa landstingets växel. Jag gjorde det och blev kopplad och äntligen kom jag rätt!! Inte ett dugg sönderstressad så förklarade jag läget, att jag var lovad ett intyg och så. Hon sa att hon skulle fixa det, men att hon inte skulle träffa läkare förrän onsdag. Jag bad henne skicka intyget direkt till inläsningscentralen, för det har de gjort förut. Och hon skulle göra det.

Nu var det ju bara att rusa till jobbet. Dusch och mat var det inte tal om, fick gå hungrig och halvflötig. Var helt färdig när jag kom upp till jobbet. Jag fick gå och handla, skönt att komma ut lite, och sen gjorde vi korv och mos.

Men historien slutar inte där… Frampå eftermiddagen ringer mobilen och då ringer samma kvinna som jag pratade med på mottagningen. Då är mitt intyg redan skrivet och skickat i förra veckan! Och det kunde ingen kläckt ur sej??? Nu fick jag gå med panik istället!! Och jag är ju inte den som bara släpper grejer, det där hängde kvar hela dagen, var bara deg i skallen. Lättstressad, lättirriterad, funkade inte alls att tänka. Näe det var ingen bra dag alls! Men man undrar ju hur dom på landstinget funkar i skallen egentligen… Visst, misstag kan precis alla göra, men bör man inte tänka efter både en och två gånger vad man säger till psykpatienter?? Att Mobila teamet gav mej fel uppgifter förvånar mej inte ett dugg, det bara bekräftar mina tidigare erfarenheter av dom.
Jag hoppas verkligen att jag nu får intyget, det kan ingen jävel vara säker på!! Skickades det i förra veckan så bör jag ha det senast idag…

Jaja, idag är det Valborg. Vädret är gråmulet, jag hoppas verkligen det blir bättre framåt kvällen så det går att vara ute lite! Jag ska jobba till 16, sen åker jag, Fredrik och Elliot in till Skänninge och hittar på nåt bus där

Trevlig Valborg på er och se upp för sjukvården!!

Ajöken!

Sambo, mässa och jordskredsseger

Då har man gjort det hela offentligt då. Det började som ett skämt men slutade i största allvar. Vi hittade, vad som ser ut att vara, världens mysigaste 3:a på Storgatan. Vi fick komma dit och titta och den var verkligen fin! Stor, ljus, luftig, bra planerad, fräsch och så. Det enda var att balkongen låg åt helt fel håll och att de som bor där nu fick välja tapeter. Det var kanon i alla rum utom i "lilla" rummet. De har ju en liten flicka så de väggarna är chockrosa… Det är iofs ingen ful rosa, så det får funka "så länge", så att säga. En dag kanske det är mindre passande… *fniss* Men den 1:a augusti så bär det av, då blir vi vuxna på riktigt, haha

I fredags var vi på traditionsenliga tatueringsmässan i Borgen i Norrköping. Jag hämtade Fredrik efter jobbet och sen plockade vi upp Therése’s lillebror Linus, sen bar det av. Mötte upp Therése och Martin vid Borgen, sen gick vi in. Och det var ungefär som vanligt, man gick runt och tittade. Bläddrade i lite kataloger och så. Åt en hamburgertallrik, kollade bland piercingarna, studerade sexshoppen. Vissa studerar mer än andra, man kan ju undra om Therése’s gosse bara duger till att laga mat, HAHA Nääää, det var taskigt… Men vi hade som vanligt trevligt! Efter några timmar är man helt mör i benen, så då bestämde vi oss för att åka hem.

I lördags var det Vårfest på stan. Lite artister, öppet extra länge i butikerna och så. Efter en sväng på stan, där jag såg Lasse-Stefanz i sin buss och ett konstaterande att Sanna Nielsen är ungefär lika lång som mej….när hon sitter ner!… så knallade jag upp till Wallride och hjälpte till där. Det var riktigt trevligt! Extra kul att se Olov på benen efter sin stroke! Sen hämtade jag Fredrik och så åkte vi ner till mor och far. Åt, drack, spelade spel, släppte bomben om att vi skulle flytta, haha Sen åkte vi hem, jag fick en välförtjänt öl, vi kollade på Gustaf 2 och sen var det sova.

Igår hade vi vår andra seriematch för säsongen, mot Degerön/Godegård. Och visst, vi var väl förhandstippade och kände det lite på oss, men vi gick ut och körde. I halvtid stod det 11-0 till VGIF’s favör, fingrarna tog slut och jag tappade räkningen, haha Tillställningen slutade 24-0…. Frågan är om det ens ska gå… Men men, det gjorde det. Jag fick spela andra halvlek och det funkade väl skapligt. Snurrade lite i anfallet, spelade fram, rensade lite bakåt. Kändes roligt att spela! De här lagen passar mej, det går att dribbla bort dom, slå lite genomtänkta pass, springa ifrån dom, de har lite halvtaskig kondis, då trivs Sandra! Så nu leder vi serien efter två matcher på 6 poäng och 35-1 i målskillnad, jag tycker det är ganska bra!

Nu ska jag snart till jobbet. De ringde precis från psyk, Anna är hemma den här veckan så tiden ställdes in. Precis lagom, då jag bett om sjukintyg för att mitt gamla går ut på torsdag, allt är precis som vanligt! *suck* Men jag skulle ringa mottagningen på telefontiden sen, så ska det förhoppningsvis ordna sej.

Ikväll är sista gången på buggen. lite tråkigt, har varit kul att hålla igång! Nu får man gå ut i verkligheten istället, haha Ramona och jag pratade om att åka lite, så det lär det bli! Känns som att man bör hålla kunskaperna ständigt uppdaterade vad gäller detta. Sen blir det säkert fortsättning i höst, det är kul!

Nähe, om man skulle göra lite nytta. Förresten så skrivs det dåligt i min nya fina gästbok…!

Ajöken!

Besiktning och tankar om lycka och dödens status

Började dagen med att besikta bilen. Träffade Sven-Åke/Sten-Åke/Hans-Åke, vad han nu heter, och mr Silvandersson, de som jag köpte bilen av, och de frågade om jag var nervös. "Jo lite, är klart", svarade jag, men enligt dom så fanns det absolut inget att vara nervös för. Och nej visst, jag har ju bara fått byta motor på skrället, annars har det ju varit lugnt… Men bilen gick igenom klanderfritt, härligt!!

Sen åkte vi ner på stan, tog en räkmacka på Ströget i solen, inte fel alls! Jädra Fredrik, man äter ju fasen jämt nu för tiden!! Midjemått, se upp! liksom

Nu har jag precis kommit hem från psykologen. och det funkar väl ganska bra, tror jag. Idag tog jag upp att jag tycker hon ska välja ett ämne till varje gång. Hittills har hon frågat "Vad vill du prata om idag?". Och så pratar man om typ väder och vind eller nåt dagsaktuellt och så har snart 20 av våra 45 minuter gått. Det skulle kännas bättre om hon sa varje gång "Idag vill jag prata om din barndom/din arbetssituation/dina relationer" vad det nu må vara. Jag skulle ju aldrig ta upp något jobbigt själv och definitivt inte något undermedvetet. Idag pratade jag om mina erfarenheter från myndigheter, som typ spånskallen på arbetsförmedlingen, som allra helst ville se mitt huvud på en tallrik, att försäkringskassan faktiskt *peppar peppar* har fungerat bra, och så förstås tankarna inför ett samarbete mellan de två som förhoppningsvis ska få ut mej i arbete igen. Och sen pratade vi om vad det innebär att vara lycklig, att ha ett lyckat liv. Jag har tanken att antingen bör man göra karriär på det yrkesmässiga planet; utbilda sej, få ett jobb man trivs med, kanske kunna klättra uppåt, eller annars en karriär på det sociala planet; träffa någon, bli älskad, gifta sej, skaffa barn, och hela den baletten. Kan man sen kombinera de båda så är det ju strålande men man kan ju inte begära allt. Jag, och nu talar jag enbart om mina personliga åsikter, JAG skulle inte anse mej själv och mitt liv som speciellt lyckat om jag, typ vid 47 års ålder, är timanställd undersköterska och sitter ensam i en tvårummare. Sen finns det garanterat dom som trivs med det, och bara man trivs själv, so fine! Så vi diskuterade lite runt det, vad jag anser att "att vara lycklig" innebär.

Sitter och kollar lite i tidningen. Nu har det lugnat ner sej en del, men mycket handlar om lilla Engla. Och det hela är givetvis hur tragiskt som helst och karl-fan är inte ens värd att få skjutas, det vore för lindrigt!! Men då börjar jag tänka…. Barn dör varje dag. Sjukdomar och olyckor. Varför uppmanas man inte att skriva hälsning i tidningen till deras föräldrar?? Varför uppmanas man inte att tända ljus i fönstret kl 21 till deras minne?? Varför hålls inte tysta minutrar på arbetsplatser?? Jag kan tycka att det är en precis lika stor tragedi om ett barn dör i leukemi som när ett barn blir mördat. Barnet är hur som helst bortryckt från denna värld och föräldrar, syskon och vänner kommer aldrig få se henne/honom igen. Det känns nästan som lite "status" i hur man dör. Dagen efter de hittade tjejen så fick jag ungefär 15 sms-uppmaningar om att tända ljus i fönstret och så, men jag lät bli. Ska jag tända ljus så ska det i så fall brinna konstant, för alla barn och deras föräldrar. Jag tänker inte skilja på om ett barn haft ett medfött hjärtfel, sprungit ut i vägen efter en fotboll eller råkat ut för en totalt sinnesrubbad galning.

Fast det är ju faktiskt så som samhället fungerar. Jag minns inte händelseförloppet exakt i detalj, men något som berörde mej mycket var ett familjeöde i samband med tsunamin i Asien: En familj med två "vuxna" barn. Pappan dog i cancer under sommaren och för att "lugna ner sej efter allt som varit" så åkte mamman och barnen till Thailand över jul. Och så kom tsunamin och tog mammans liv. När det hela lagt sej lite så gick dottern med på en intervju. Hon sa att när pappan gick bort så var de helt ensamma, de fick klara sej själva. Ville de ha hjälp så fick de själva söka och ställa sej i våra välkända köer inom landstinget, och bli bedömda om de verkligen behövde hjälp eller inte. Men när mamman dog, då erbjöds hjälp i överflöd, det var läkare och psykologer och kuratorer och hela rutten, de stod på kö. Som om det på något sätt var mer tragiskt när mamman dog än när pappan gjorde det. Bara för att situationen var som sådan. Och med detta menar jag inte att man inte ska hjälpa dom som mister anhöriga i samhällsomfattande tragedier om leder till artikel efter artikel i tidningar och tv, utan att man ska hjälpa ALLA som mister en anhörig!! För dom är ju sorgen densamma, det är ju givetvis en stor tragedi som i de flesta fall i princip kräver professionell hjälp och stöttning. Men antagligen så "finns det varken pengar eller resurser"… *suck* Bara hoppas att man inte själv råkar ut för något sådant!

Nu ska jag äta och sen blir det träning. Förresten så vann vi seriepremiären med 11-1, haha Undra om vi var bra eller dom dåliga

Ajöken!

Smidigt Sverige, åter i träning och pappas födelsedag!

Då har man varit hemma i drygt en vecka och hunnit "landa". Och visst har man det mycket bättre i Sverige än i Egypten. Förutom värmen då… Det är skithäftigt att ha varit där, men det är riktigt skönt att kunna gå till Ica och köpa två liter mjölk, eller till H&M och köpa ett par byxor utan att behöva tjafsa om priset i en kvart och sen ändå fundera till leda på om man blev blåst eller inte. Eller att kunna gå till Mc Donalds och betala sin mat utan att behöva fundera ut hur mycket dricks man ska ge. Så som sagt, vi har det rätt så bra här… Sen kan man ju gå in i ämnet djupare; t.ex. att borgare hatar sjuka och arbetslösa och helst ser "oss" på gatan (så att deras höjdare kan köpa "oss" för en skön stund… …Man undrar ju fan…!), men praktiskt sett så är ju allt rätt smidigt i Sverige.

Och så har man ju blivit ett helt år äldre också. Jag hade en riktigt bra födelsedag! Jag var på jobbet och sen åkte jag och Fredrik hem till mor och far. Fast vi möttes av årets största besvikelse; smörgåstårtan var full med äggskal!!! Jävla pattskalle som gjort den, jag som så länge sett fram mot en god smörgåstårta!!! Och det var inte bara ett litet skal, det må väl vara hänt, näe det krasade i truten på tre av oss som åt!! Kommer ju aldrig kunna äta smörgåstårta avslappnat igen! Och sen mormor som hade en dålig dag och satt och var allmänt pain in the ass, men sånt är man ju ändå lite beredd på. Förutom det var det en bra dag med kanonfina presenter, trevligt sällskap, mycket sprit och en snäll Micke som skjutsade hem oss på kvällen, du är en riktig toppenkompis!!!

I lördags var jag och Fredrik i Norsholm, hos Anna och Jonny och deras katter. Fanns ju fyra små ulliga gulliga bebisar Blev inte ett dugg sugen på smått, inte alls… Vi kollade på tv och käkade pizza, mycket trevligt!

I tisdags tränade jag igen för första gången på typ 3 veckor. Lite segt men det gick bra. Så skönt att få vara på gräs igen, man blir som en ko på grönbete ungefär Fast gräset var rätt högt och blött, tungt att springa i, kändes i hälsenorna. men det är skönt att vara lite nyttig igen Blev lite strul med träningstider, i torsdags fick vi reda på typ tre minuter innan vi skulle åka att träningen började en halvtimme senare, fast vi fått mail på måndagen om att det började 18. Då blev det lite upprörda känslor, varför bara vissa fick information, och så tyckte jag synd om "webmaster"-Karin när inte ens hon fått rätt info. Men tränaren erkände att han missat att upplysa om tiden så vi fick en ursäkt, det kändes väldigt bra, respekten var åter på plats!

Igår fyllde pappa år. Vi var där och käkade gratäng, drack, kollade på hockeyn och pratade skit. Himla skoj! Så nu är familjen klara med födelsedagar, bara syrran kvar i september. Och så Fredrik i augusti såklart, min alldeles egna lilla familj

Idag är det lite halvsegt, skulle helt inte gått ur sängen alls Blev lite ställd när planer ändras abrupt (vilka planer är en överraskning tills vidare, hihi!), så då blir man bara loj och vill inte göra nåt istället. Men måste duscha, känner mej rätt flötig Får väl se vad man ska hitta på i eftermiddag. Var riktigt fint väder när vi vaknade, men nu har solen gått i moln och det ser inte alls trevligt ut ute. Blir väl hemma framför tv’n med chips och en balja dip kanske Är lite sugen på en sväng på krogen ikväll när PM’s spelar, så längesen jag lyssnade på dom!! Men får väl se vad hanen tycker och tänker om det

Ajöken!

Tjoho igen!! Jag lägger in under "Aktuellt" varje gång jag uppdaterar dagboken. Så vet ni det! Det understrukna är en länk, bara att klicka så hamnar ni direkt bland mitt hjärn-virrvarr

Hemkommen och födelsedag

Då var man hemma i lilla Sverige igen då. Kan väl säga att jag trivdes bättre i ett 28-gradigt Hurghada. Hade det inte varit för Fredrik så hade jag nog stannat kvar där, haha Eller kanske inte, det var skönt att vara bland lite normala människor igen, som inte tjatar sej fördärvade för att man ska gå in i just deras butik, och när man väl är där så ska de bjuda på en massa sliskiga drycker, de ska försöka prata svenska, kramas pussas etc, uäääkk!! Sen går de säkert hem till sina tältduks-klädda fruar. Sen är det kul att se lite grönska, inte bara sand Men över det hela taget så har det varit en väldigt skön, rolig och spännande resa! Jag har snorklat och sett pyramiderna så nu kan jag dö typ  Kom hem 22.30 i tisdags, satte mej i bilen direkt och åkte till älsklingen. Så är det att vara kär, haha Tyvärr missade jag psykolog-tiden på onsdagen sen Jag kom på att jag hade den, men inte när. Tänkte att det var 11 eller 13. Jag ringde mottagningen men de hade givetvis inte telefontid, så ringde jag och sökte Anna, men hon var inte tillbaka förrän 13, så då tänkte jag att tiden var väl 13 då. Men så var det 11.15. Väldigt pinsamt Men tycker det är dåligt att det inte ska gå att ta reda på tiden, bara telefonsvarare överallt.

Och så råkar man vara född på just den här dagen också Så ikväll blir det smörgåstårta med de närmast sörjande. Är väl en dag som kommer och går som alla andra, så ska man komma ihåg att man är 24 och inte 23 längre, alltid lika jobbigt.

Och i helgen är det träningsläger med fotbollen. Har jag typ hört på omvägar. Eller jag var på mötet då de sa att det "kanske" skulle bli helgen 11-13 april. Sen blev jag ju sjuk och så åkte utomlands. På tre veckor har inga andra än Anna och Anna hört av sej, kan tycka det är lite dåligt. När Karin och co hade laget så fick man mail om allt, kunde läsa på hemsidan etc, nu är det skitdåligt! Helt plötsligt får man höra att det varit match och så, okej vad kul att ni upplyste även oss som inte är uttagna så man kunde komma och kolla, trevligt för lagandan. Men icke. Så ingen har sagt ett dugg om träningslägret så det känns inget kul alls att åka dit. Har tröttnat på fotbollen lite och det känns jättetråkigt! Ska väl sätta igång nästa vecka igen men det känns ju inte som man är efterlängtad direkt. Lite som i Boren, man går där som nån slags osynlig gestalt, ingen bryr sej om man är där eller inte. Tur jag har Annorna!

Nähe ska väl in i duschen och sen ta reda på vad dom på jobbet vill ha för mat.

Ajöken!