Då har man varit i sängen och vänt. Usch vad trött jag kommer vara imorrn, men det kan inte hjälpas! Har jag fått en tanke i skallen så måste den bearbetas, annars kan John Blund lika gärna lämna walk over. Ska se om jag kan få nån ordning på de små grå…
Det hela började egentligen när jag pratade med
Marie idag, och sen späddes tanken på allteftersom kvällen gick. Det har lite med att göra hur tragiskt det egentligen är med tilliten till folk idag. För att ta det från början; Marie och jag kom på något sätt in på det här med våld i förhållandet (
Inte för att någon av oss är utsatt, men vi betar av det mesta på våra fikastunder! 
). Hur som helst, om man ”får höra” att en kille slår sin tjej… Jag vet inte om man ska säga ”tyvärr”, men idag, i alla fall
min första spontana tanke är ”
Jaha, och vad gjorde DU för att förtjäna en snyting??”. Och jag ska göra klart från början; jag försvarar absolut inte våld i ett förhållande, eller våld överhuvudtaget och definitivt inte mäns våld mot kvinnor! Men i alla fall jag har de erfarenheterna att tjejer som kommer och påstår att de blivit slagna; antingen ljuger de av en eller annan anledning, de blev väl inte ammade tillräckligt länge som bebisar och är därför sjukt uppmärksamhets-kåta, annars, OM det faktiskt har hänt, så har de rent ut sagt förtjänat en smäll. Det finns inga som kan göra sej så pass förtjänta av en snyting som en hysterisk tjej…! Alltså stackars killar, det de gör det är fel, det de INTE gör det är fel det också och i slutänden går tjejen ändå och slänger sej i säng med nån annan kille! Jag upprepar; det är definitivt inget försvar för att slå någon, men kanske ändå en viss form av förklaring.
Det var så det började och sen späddes det på allteftersom kvällen gick. Jag hamnade i ett forum som handlade om en tjej som ska ha blivit våldtagen av en kille på en skoltoalett och tjejen blev den mobbade, den utfrysta, medan killen blev hyllad och något av en hjälte. ”
Ingen rök utan eld” finns det nåt som heter…?? Hur kommer sej detta?? Det finns en grupp på Facebook som hyllar denna kille, och den gruppen har nu visst närmare 4000 medlemmar. Har ”alla” helt plötsligt blivit totalt sinnessjuka?? Unga som vuxna, ”kamrater” som lärare, präster som myndighetspersonal. Eller ligger det något bakom detta som ”vi” inte vet om…? Det enda man som privatperson får att gå på är den här stackars flickans historia… Om jag får tala för mej själv så blev jag ganska ”skadad” i och med det som hände här i stan för några år sen; en 14-årig tjej som påstod sej blivit våldtagen av 3, eller om det var 4 killar. Jag vet inget mer än de rykten man har hört, så jag ska passa mej för att uttala mej för mycket om saken, men hur som helst så fick killarna en dom i Tingsrätten, men sen i Hovrätten så blev domarna helt andra. Det var frikännanden, sänkta straff med flera år, det dömdes att utbetalas skadestånd till ett värde av ca dubbla Sandras årsinkomst till vissa av de här ”gärningsmännen”. Någonting kom alltså fram i Hovrätten som totalt sänkte den här tjejens anklagelser. Vad det var har jag som sagt bara hört rykten om, så jag håller tyst om det. Så tyvärr, jag drar öronen åt mej när någon vrålar ”VÅLDTÄKT!!!!”. Det finns så jävla mycket uppmärksamhetssökande idioter idag, både på ”gärningsmännens” och ”offrens” sida så nu står man och vet inte vad man ska tro. Av någon anledning så har jag kommit på mej själv med att i första hand ifrågasätta ”offrets” historia, fråga mej inte varför… Det har blivit lite dagisbarn-nivå på samhället i det stora hela, tycker jag! ”
Uuhhäää, han SLOG mej, jag som bara ville testa elektroniska myggfångaren i nyllet på honom!!”, ”
Gaahhh, nån stal min bil, jag lämnade den ju bara olåst med nycklarna i på parkeringen i TVÅ MINUTER!!”, ”
*SNYFT* Han VÅLDTOG mej!! Jag som bara ville retas lite med honom, sa att jag ville fast jag egentligen inte ville, klädde av mej bara för att dumma mej med honom och så råkade jag somna och han stoppade in den!”, ”
Din skitunge sköt en stenhård puck i bröstet på mitt barn så han fick ont, ni ska döööö båda två!! Jaa men ditt barn spelar målvakt och mitt barn forward i två olika lag…!”. Lite typ så. (
Det jag skriver ska givetvis tas med en nypa salt till största delen, men jag tycker man ser fler och fler tendenser till just detta! Ingen kan/vill ta ansvar själv, allt är bara ”alla andras” fel!).
Och sen vidare till nästa; jag hittade en blogg, en riktigt bra, intressant och välskriven blogg som tillhörde en tjej vars bror blev mördad för några år sen. Och hon högg och fäktade vilt åt alla håll; rättsväsendet, rättspsykiatriska vården, gärningsmannen och hans familj etc. Mitt första intryck var att hon betedde sej som en spottande och fräsande ung-terrier ungefär (
Och vem skulle inte gjort det om en’s syskon blivit mördat och allt gick emot ‘en…??). Men ju mer man läste, ju mer förstod man att det var, väldigt ”enkelt” uttryckt, två pundare som kommit ihop sej och den ena hade haft ihjäl den andra. Alltså FY FAN vad svårt det är att avgöra vem som har ”rätt” och vem som har ”fel”!! Den här tjejen spydde som sagt galla åt alla håll och ska man enbart gå på hennes historia så borde helt klart dödsstraff införas, men hur ska man veta hur sanningen ser ut…?? ”
Okej, din bror var den som dog men vad hände minutrarna INNAN??”.
Och sen ännu en sak; allt detta tjafs om hur jävliga myndigheterna är idag, såsom t.ex. arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Okej, mycket av den politik som förs genom dessa enheter är faktiskt rent sinnessjuk, det blir en hetsjakt på ALLA i jakt efter fuskare, men hur mycket av allt som händer beror egentligen på ”oss”?? Om jag ska dra ett väldigt kort och enkelt exempel för att förklara lite hur jag menar: Jag hade en kompis som var sjukskriven för ångest och depression. När hennes sjukintyg gick ut och hon ombads skicka in ett nytt så lät det såhär: ”
Jag ringde till psyk för att be om ett nytt intyg och de skulle ringa upp mej, men de ringde aldrig, då är det ju inte mitt fel att jag inte fick nåt intyg!”, och sen var hon precis vansinnig för att hon inte fick några pengar… Jag har ändå haft med t.ex. f-kassan att göra i ganska många år nu och min erfarenhet är att gör man EXAKT som de säger; lämnar in det de vill ha och lämnar in det i tid så är det inga problem! MEN man måste dubbelkolla ett antal gånger att rätt material har kommit till rätt ställe. De gånger som det strulat med min sjukersättning är när sjukvården strulat (
och även där har det i slutänden legat på MITT ansvar att se till att saker blir gjorda, man kan inte lita på någon idag, men det är ju liksom inget nytt!) och inte gett mej intyg i tid. Som nu, jag har inte fått någon sjukersättning på ca två månader, men jag VET, det står klart och tydligt på deras hemsida, att handläggningstiden för ”nya” ärenden är ca 4 veckor. Mina handlingar kom in till dem 4 mars. Jag visste att jag skulle bli 50% sjukskriven igen, hade jag bara TÄNKT på det så skulle jag ju förstås lämnat in ansökan mycket tidigare! Det har varit såhär i fyra blåa år nu, alla VET att det inte brinner i röven på handläggarna, ändå gnäller folk till höger och vänster. Så min spontana reaktion när någon klagar på fk blir i regel ”
Men har DU gjort vad som krävs av dej?? Har DU tagit ansvar för att de fått in det de ska i tid?? Eller har du skickat in de papper du TROR ska in och sen väntat på bättre tider?? Har DU suttit och väntat på att DE ska höra av sej och så har veckorna bara gått??”. Det funkar inte att sitta på röven och tro att någon ska ordna upp sakerna åt ‘en. Sen givetvis så finns det idioter där som inte borde få gå och ta syre för oss andra, men såna finns ju överallt…!
Vad jag vill komma fram till är att det YTTERST SÄLLAN än ”en’s fel att två träter”, och kanske främst – oftast kan man omöjligt veta vem som ljuger och vem som talar sanning! Skulle min syster ha ihjäl nån, jag skulle ju leta under varje stock och sten och kolapapper efter minsta ”bevis” på att hon är oskyldig, eller i varje fall ”inte lika skyldig som man vill ha det till”. Och skulle min syster råka ut för nåt så skulle jag vända upp och ner på hela världen för att få fram minsta lilla bevis eller minsta lilla antydan till någon som ”kan” vara inblandad…! Jag tror att ytterst få människor är rent elaka av naturen. Mycket ont som sker, sker p.g.a missförstånd. Det är vad jag tror. Sen vart missförståndet ligger kan ju såklart skilja. En berusad kille som hamnar i säng med en lika berusad tjej och hon säger ”
Men nejje…! Asså’ jag vet inte riktigt om jag vill…” samtidigt som hon drar av sej byxorna, eller kanske en människa som söker vård på t.ex. psyket, blir stoppad i dörren och går istället ut på stan och fullkomligt vrålar ”
MEN HJÄLP MEJ DÅ!!!!!!” på ett sådant sätt att det kan skada andra människor. Jag VILL i alla fall tro att det är så…! Därmed inte sagt att det finns kompletta idioter, men jag vill ändå tro att väldigt få är ”hopplösa fall”. Om man misshandlar, våldtar, ljuger, stjäl, sol-och-vår’ar, ”medvetet” skadar någon, vad det än må vara, det måste grunda sej i något!! Jag tror att de människor som verkligen föds onda är riktigt sällsynta.
Fan vilken godtrogen person jag är i natt då! Bara ”
Heal the world” med Michael Jackson (
som jag INTE tror var pedofil, bara ett förvuxet barn som fick sin egen barndom total-kvaddad! Däremot så höll hans näsa på att trilla av…! 
) på mp3-spelaren som fattas! Jag tycker det hatas lite för mycket ute i samhället. Människan har gräsligt lätt att döma, och det finns folk som utnyttjar. Jag har haft folk som gör precis allt för lite uppmärksamhet betydligt närmare mej än vad jag skulle vilja ha. Är det verkligen värt det?? Är det värt att anklaga t.ex. en (f.d) pojkvän för misshandel och våldtäkt för ”fifteen minutes of fame”?? Är det värt att sprida ut lögner tagna ur luften om en människa som står ‘en nära bara för att ”komma upp sej” lite, få lite status? En del tycker visst det…
Sådär, nu tror jag att jag lyckades rensa ut det mesta som gnagde i alla fall!
Dagen annars då? Jag började med att kila ner till Vero Moda och köpa jeansen som jag provade ut igår. De blev riktigt bra, om jag får säga det själv, det var NÄSTAN att jag blev lite imponerad av min egen häck, HAHA
Fika hos Marie som sagt, mycket trevligt som vanligt! Känns himla bra att kunna prata med nån som antingen förstår mej, annars ”förstår att hon inte förstår” mej och lägger ingen större vikt vid det! Sen blev det träning, simning. Idag blev äntligen simningen av!
Och det känns som det går riktigt trögt, men på något sätt så går den där timmen ändå! Det känns skönt efteråt!
Och sen, tänk er min stora förvåning och galna glädje när en butikschef ringer mej och ber mej att komma och praktisera…!!
Efter att ha hört alla bortförklaringar som jag tror är möjligt att komma på till att inte ta emot en praktikant så blir man ”inringd”…!! Än så länge håller jag hemligt vart det är tills allt är klart, måste ju få klartecken från arbetsförmedling och så först. Och efter mitt långa och försvarande inlägg här så varför ska de inte sätta sej på tvären ”bara för att” liksom..??
Näe, nu ska vi inte tro det värsta, även om det är ganska lätt ibland… Håll tummarna för att jag förhoppningsvis är ute i arbetslivet igen inom en väldigt snart framtid…!
