*suck* Katt-j…..ar!! Gick och la mej sådär lagom trött, läste en stund, lade mej till rätta och kände hur jag sakta gled mot drömmarnas land. DÅ bestämmer sej Sune och Hedwig för att leka krig. De springer och jagar varandra och då bryr de sej inte om ifall något/någon ligger i vägen, rakt över bara! Och gärna med ett jämfota-hopp när de är precis på ‘en! Och de slår på varandra så det smäller, biter i varandra, skriker och lever. Blev klarvaken med ens. Låg och hörde hur de röjde runt i lägenheten, hur de flyttade saker, låg bara och väntade på ett *krasch* av något slag. Hörde ett annorlunda ljud, gick upp och fann fru katt i full färd med att försöka utforska hur baksidan på hallspegeln ser ut, fick jaga bort henne. I säng igen, hör hur de drar runt med något på golvet. En bläckpenna som gjorde så hela lägenheten skramlade, vill inte veta hur det lät i lägenheten under oss… Tillbaka till sängen, hör hur de håller på bland blomkrukorna i köket. Upp igen. Lampan i fönstret hade de vält och Hedwig var precis på väg att börja ösa ur blomjord ur krukan. Tillbaka till sängen igen. Så kommer Sune och försöker ”vant och vigt” svinga sej upp i sovrumsfönstret, men får tag i blomkrukan i det fönstret. Så snabb upp ur sängen har jag garanterat aldrig varit förut… Det var ju lögn att försöka somna om! Gick upp och satte mej här, och vem kommer och gosar ner sej så gott under min arm, om inte Sune… Då passade det minsann med ”eld upphör”. Jag vet inte om jag sagt det innan, men ibland är de fasen riktigt billiga, de små liven… Tur att man glömmer snabbt när man ser hur söta de är när de sover! 
Annars så har jag inte gjort ett dugg idag. Mått lite sådär, så det har varit ryggläge i soffan och ”Rederiet” på datorn. Fredrik kom hem med korvkiosk-mat och så blev det ”Let’s dance” och ”Solsidan”. Planerade att lägga oss tidigt och i säng kom vi ju, men i alla fall jag kom ju upp lika snabbt igen…
Ska väl strax återvända och hoppas på att i alla fall lite av tröttheten fortfarande sitter kvar. Sitter och läser lite bloggar så länge. Och konstaterar på nytt att människor med hemska livsöden har de absolut bästa bloggarna! En del skriver så fint och skildrar sin vardag så man blir helt tagen! Sen finns det ju även några bloggar jag läser men som jag aldrig skulle erkänna och jag vet inte varför jag läser dom för jag håller på att reta ihjäl mej på dom!! Men lite kan jag bekänna… Nu ska jag givetvis inte hänga ut någon specifik blogg/bloggare, men i dessa ”Familjen Annorlunda”-tider så finns det ju en del ”storfamilj”-bloggar… (Okej, en som jag läser ibland har anknytning till programmet…). Och till att börja med så har jag genom erfarenheter sett hur galet det kan bli i storfamiljer, så jag har ganska bestämda åsikter om fenomenet redan från början, men där vet jag att det är MINA FÖRDOMAR och inget annat, bara för att 2-3-4-5 familjer med fotbollslag som barna-skara inte lyckats nåt vidare så finns det SJÄLVKLART även de som det fungerar jättebra för!! Men vad jag reagerar på är att många av dessa mammor (är ju främst mammorna som bloggar…) ständigt tycks stå i försvarsställning. ”Jo men vi ÄR så lyckliga, alla ÄLSKAR varandra, mina barn ÄLSKAR att umgås med varandra, hjälpa varandra med läxorna, ta hand om varandra!!”. Är det någon som påstått något annat…??
Och klassikern; ”Vi var i badhuset idag alla 13 och alla skötte sej SUVERÄNT, folk runt omkring blev förvånade över HUR BRA mina barn skötte sej!”. Det är sällan man läser om någon med ”få” barn som ägnar ett halvt blogginlägg åt att förklara hur FANTASTISKT VÄLUPPFOSTRADE deras barn är. Min absolut första tanke blir faktiskt ”Okej, vem är det främst som du försöker övertyga om hur lyckliga och duktiga ni är…??”. Man kan ju tycka att de verkligen bäddar för fördomar om de känner att de behöver försvara sej ständigt. Liksom går jag ut nånstans, om ungar lever fan på allmän plats så stör jag mej på det, oavsett om ungen är ensambarn eller har 10 syskon. Likaså blir jag imponerad av barn som kan sköta sej, oavsett hur många syskon det har. Jag blir ju inte mer imponerad av att ett barn i en syskonskara på tio uppför sej än av att ett ensambarn uppför sej. Däremot så gör det ont att se barn som det bara skriker ”SE MEJ, HÖR MEJ, RÖR MEJ, HUR SVÅRT KAN DE’ VA’??” (Haha, den schlagerlåten kom bra lägligt! ) om, och även om de ”osynliga” barnen finns precis överallt i samhället så är de betydligt vanligare i familjer där man måste konkurrera med 9 stycken om föräldrarnas uppmärksamhet. Jag utgår ifrån att man skaffar så många ungar som man känner att man klarar av att göra folk av! Sen kan väl jag känna helt spontant att om man har en ambition att bli ”kändis” så ta fram cancer-vaccin, gör en insats för att rädda jätte-pandorna eller nåt istället för att avla ungar. Jag skulle då fasen mycket hellre se det tv-programmet än ”Familjen Annorlunda” och tycka att den insatsen är hundra gånger så mycket mer beundransvärd…!
Joo, sen får man ju aldrig någonsin klaga på eller ifrågasätta storfamiljer heller. Så fort man inte imponeras av dom, ryggdunkar dom och hyllar dom så är man AVUNDSJUK… Nu ska man kanske inte kasta sten i glashus innan man vet hur fertil man är men hade jag velat ha 12 barn så hade jag väl skaffat 12 barn?? Jag gillar att diskutera och kan tycka det är intressant att rent objektivt fråga sånt som t.ex. vartifrån ett behov av 11 barn kommer?? För vems skull skaffar man 11 ungar?? Om man aldrig blir sugen på att resa längre bort på sommaren än till lokala badstranden?? (Alla har ju inte turen att bli sponsrade…) Om vad man tror att barnen VERKLIGEN känner när det i alla fall utåt sett ser ut som att föräldrarna lever efter policyn ”Utan sparkdräkt är du inget rolig längre!”. Men AJJA BAJJA för att vara lite nyfiken och ifrågasätta rent allmänt, då är man AVUNDSJUK på dem, som är så VANSINNIGT lyckliga och harmoniska…! Alla får väl göra precis hur fasen de vill så länge ingen skadas av det?? Alla har sitt tänk, sina åsikter, sina intressen. Jag menar, ska jag sparka bakut och gasta ”AVUNDSJUUUUK” till alla som påpekar hur ”groteska” och ”fula” våra nakenkatter är…??
Då fick man tycka till lite mitt i natten också, det var ju skönt! Hoppas jag får en ny praktikplats snart så jag inte får så mycket tid att tänka på allt…
Nähe, ska krypa ner igen och hoppas att Zinedine Zidane och Marco Materazzi sover som små nakna spädbarn…! Imorrn är det hockey!!
Annars så har jag inte gjort ett dugg idag. Mått lite sådär, så det har varit ryggläge i soffan och ”Rederiet” på datorn. Fredrik kom hem med korvkiosk-mat och så blev det ”Let’s dance” och ”Solsidan”. Planerade att lägga oss tidigt och i säng kom vi ju, men i alla fall jag kom ju upp lika snabbt igen…
Ska väl strax återvända och hoppas på att i alla fall lite av tröttheten fortfarande sitter kvar. Sitter och läser lite bloggar så länge. Och konstaterar på nytt att människor med hemska livsöden har de absolut bästa bloggarna! En del skriver så fint och skildrar sin vardag så man blir helt tagen! Sen finns det ju även några bloggar jag läser men som jag aldrig skulle erkänna och jag vet inte varför jag läser dom för jag håller på att reta ihjäl mej på dom!! Men lite kan jag bekänna… Nu ska jag givetvis inte hänga ut någon specifik blogg/bloggare, men i dessa ”Familjen Annorlunda”-tider så finns det ju en del ”storfamilj”-bloggar… (Okej, en som jag läser ibland har anknytning till programmet…). Och till att börja med så har jag genom erfarenheter sett hur galet det kan bli i storfamiljer, så jag har ganska bestämda åsikter om fenomenet redan från början, men där vet jag att det är MINA FÖRDOMAR och inget annat, bara för att 2-3-4-5 familjer med fotbollslag som barna-skara inte lyckats nåt vidare så finns det SJÄLVKLART även de som det fungerar jättebra för!! Men vad jag reagerar på är att många av dessa mammor (är ju främst mammorna som bloggar…) ständigt tycks stå i försvarsställning. ”Jo men vi ÄR så lyckliga, alla ÄLSKAR varandra, mina barn ÄLSKAR att umgås med varandra, hjälpa varandra med läxorna, ta hand om varandra!!”. Är det någon som påstått något annat…??
Och klassikern; ”Vi var i badhuset idag alla 13 och alla skötte sej SUVERÄNT, folk runt omkring blev förvånade över HUR BRA mina barn skötte sej!”. Det är sällan man läser om någon med ”få” barn som ägnar ett halvt blogginlägg åt att förklara hur FANTASTISKT VÄLUPPFOSTRADE deras barn är. Min absolut första tanke blir faktiskt ”Okej, vem är det främst som du försöker övertyga om hur lyckliga och duktiga ni är…??”. Man kan ju tycka att de verkligen bäddar för fördomar om de känner att de behöver försvara sej ständigt. Liksom går jag ut nånstans, om ungar lever fan på allmän plats så stör jag mej på det, oavsett om ungen är ensambarn eller har 10 syskon. Likaså blir jag imponerad av barn som kan sköta sej, oavsett hur många syskon det har. Jag blir ju inte mer imponerad av att ett barn i en syskonskara på tio uppför sej än av att ett ensambarn uppför sej. Däremot så gör det ont att se barn som det bara skriker ”SE MEJ, HÖR MEJ, RÖR MEJ, HUR SVÅRT KAN DE’ VA’??” (Haha, den schlagerlåten kom bra lägligt! ) om, och även om de ”osynliga” barnen finns precis överallt i samhället så är de betydligt vanligare i familjer där man måste konkurrera med 9 stycken om föräldrarnas uppmärksamhet. Jag utgår ifrån att man skaffar så många ungar som man känner att man klarar av att göra folk av! Sen kan väl jag känna helt spontant att om man har en ambition att bli ”kändis” så ta fram cancer-vaccin, gör en insats för att rädda jätte-pandorna eller nåt istället för att avla ungar. Jag skulle då fasen mycket hellre se det tv-programmet än ”Familjen Annorlunda” och tycka att den insatsen är hundra gånger så mycket mer beundransvärd…!Joo, sen får man ju aldrig någonsin klaga på eller ifrågasätta storfamiljer heller. Så fort man inte imponeras av dom, ryggdunkar dom och hyllar dom så är man AVUNDSJUK… Nu ska man kanske inte kasta sten i glashus innan man vet hur fertil man är men hade jag velat ha 12 barn så hade jag väl skaffat 12 barn?? Jag gillar att diskutera och kan tycka det är intressant att rent objektivt fråga sånt som t.ex. vartifrån ett behov av 11 barn kommer?? För vems skull skaffar man 11 ungar?? Om man aldrig blir sugen på att resa längre bort på sommaren än till lokala badstranden?? (Alla har ju inte turen att bli sponsrade…) Om vad man tror att barnen VERKLIGEN känner när det i alla fall utåt sett ser ut som att föräldrarna lever efter policyn ”Utan sparkdräkt är du inget rolig längre!”. Men AJJA BAJJA för att vara lite nyfiken och ifrågasätta rent allmänt, då är man AVUNDSJUK på dem, som är så VANSINNIGT lyckliga och harmoniska…! Alla får väl göra precis hur fasen de vill så länge ingen skadas av det?? Alla har sitt tänk, sina åsikter, sina intressen. Jag menar, ska jag sparka bakut och gasta ”AVUNDSJUUUUK” till alla som påpekar hur ”groteska” och ”fula” våra nakenkatter är…??
Då fick man tycka till lite mitt i natten också, det var ju skönt!
Hoppas jag får en ny praktikplats snart så jag inte får så mycket tid att tänka på allt…Nähe, ska krypa ner igen och hoppas att Zinedine Zidane och Marco Materazzi sover som små nakna spädbarn…! Imorrn är det hockey!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar