Äventyr i diket och pussat hästar

Fredrik sa nån gång att ”Varje dag med dej är ett äventyr!”. Och jag är fullt benägen att hålla med…! Idag har jag testat på att köra i diket mitt ute i ingenstans och fått ringa bärgare och hela roliga kalaset!

Näe så här var det: Jag åkte till Marie och åt mumsiga scones och sen skulle vi till stallet. Stall ligger sällan utmed riksvägen så vi var en bit ut på landet. Sen när jag skulle åka hem så såg jag ju att vägen inte var bra, det hade blåst upp drivor över hela vägen så jag tog det riktigt försiktigt (Så NÄE älskling, jag ”körde inte lite för fort och sms’ade samtidigt”…!! ). Det såg ut ungefär sähär överallt:



Vägen var inte vidare bred och så fick jag möte. Jag skulle vara snäll och hålla åt mej men var lite för snäll… Så helt hjälplöst kanade jag bara rakt ut i periferin och sen satt jag där skitsnyggt, kom inte åt nåt håll. Första tanken där är ganska intressant. Liksom ska man lyda en impuls och sätta sej och stortjuta, ska man ringa pappa, ringa SOS..?? Jag gjorde inget av det. Gick ut och pratade med föraren i bilen som jag mötte och han skulle försöka dra loss mej. Men den bilen var ju nästan mindre än min (jaa, det finns faktiskt..!!) så det var dömt att misslyckas. Så han konstaterade att ”Näe, där sitter du ordentligt! Ska jag skjutsa sej nånstans??”. Jag sade ungefär ”Tack men nej tack” och så pep han iväg. Jaha, vad gör man nu då…?? Fick en snilleblixt. När man köper en mobiltelefon så finns det ju en massa förinprogrammerade nummer i telefonboken, som ”Aktiekurser”, ”Väginformation”, ”Nyheter (TT)”, ”Kundservice INT” och en massa sånt nödvändigt som vanligtvis tas bort. Jag kom på att visst fasen finns ”Bilbärgning” med där?? Och absolut. Det fick bära eller brista så jag ringde! Hamnade hos nåt fruntimmer som kopplade mej vidare till Assistanskåren i Motala. Sen kom det svåra; att förklara vart jag var… Man tänker ju inte riktigt på vad det står på skyltarna man åker förbi. Jag vet att jag var på väg från Klockrike till Fornåsa, men inte mycket mer… Jag hade åkte förbi skyltar som det stod ”Försjö”, ”Skeppsås” och ”Normlösa” på, men hade ingen som helst aning om några avstånd eller så. Så jag förstod ju att han hade ännu svårare att förstå vart jag var, men tillslut fattade han väl hjälpligt i alla fall. Så jag satte mej i bilen och beundrade det vackra snöiga landskapet.



Så kom en lite större bil, nåt van-liknande, och en kille studsar ut och frågar om jag behöver hjälp. Jag sa att bärgare var på väg men han sa väl ganska rakt ut att han ville försöka hjälpa min plånbok lite och frågade om jag hade bogserlina. Och efter en i ärlighetens namn ganska seg kamp så stod jag tillslut i alla fall uppe på vägen Ibland finns nog gud, eller nåt… Tackade väldigt vackert och körde sen iväg. Skapligt skakig i benen, vägen var ju allt annat än bra. Men jag höll mej från diket i alla fall Ringde bärgaren, som jag nog inte vill veta vart han var ute och snurrade, och sa att det ordnat sej. Han skulle i alla fall skicka framkörnings-avgift och självklart, jag hade ju ändå lurat ut honom från trygga Motala till bushen

Även ”stora” Fornåsa-vägen var rätt läskig, jag låg väl i ungefär 50, vilket retade de bakom, men det brydde jag mej inte om. Hade gjort mitt för att underhålla världen den dagen…! Jag ringde min mor för att förvarna om räkningen från Assistanskåren som lär komma, och hon var hygglig nog att sätta igång och asgarva… Gulligull då… Sen ringde Fredrik och även han garvade åt mitt lilla äventyr… När jag kom hem ringde även Marie och ju längre samtalet gick, ju mer hörde jag hur hon fick bita sej i läppen. Sjyssta friends liksom

Näe, varje dag är som sagt ett äventyr!

Och sen har jag gått med en häst i koppel idag! Skulle hjälpa Marie att ta in två hästar. Är van vid Elliot så en häst var inte sååå stor skillnad Men jag gick och pratade med honom och det gick så bra så! Hästar är himla coola djur! De buffas och ska ha uppmärksamhet och när man vänder på sej så står de där och glor med sina stora bruna ögon Men jag vet ju inget djur (ska möjligtvis vara Sune då…!) som kan konsten att se så jädra pantad ut som hästar kan! Bara ”Vaddåååå, nu fatta’ ja’ iiiiingentiiing, ta om det där igen!” och ”Vaddå, jaaaa’ har inte gjort nåt, jag står ju bara här döööh”. Jag frågade Fredrik om jag inte kunde få en liten häst, men han tyckte det skulle bli så jobbigt att tömma lådan efter den… Maries häst fick nya skor, intressant att se en hovslagare arbeta! Det är ju inga dåliga pedikyr-vertyg han håller på med! Mega-filar och raspar och tänger som man med lätthet skulle kunna stå ihjäl nån med, och även stora spikar. Ser inte vidare gemytligt ut!

Marie's Gouache

Kusen som jag blev lite polare med  

Gouache igen. Denna gång ur grod-perspektiv. Även kallat Sandra-perspektiv...

Nu sitter jag här och bara andas. Har faktiskt knäppt upp en Heineken, det tyckte jag att jag var värd efter dagens strapatser! Hade velat ha en semla också, men de var visst slut i hela stan! Jaja, man kan inte få allt…

Våra akvarie-kåta katter får avsluta inlägget:

Hedwig & Sune. Och en tavla som jag har gjort i bakgrunden!