Ett snabbt inlägg innan jag ska iväg till Borensberg och Marie.
Sov väl i alla fall skapligt i natt. Fast trodde inte jag skulle göra det, blev en del att tänka på med praktikplatsen och så. Känns som jag borde kontakta min handläggare på af och diskutera lite. Vet inte hur lätt hon är att få tag i, men måste försöka i alla fall.
Sen så lever jag mycket i dåtid, känner jag. Vad hände för 2, 5, 10 år sen?? Vet inte varför, är nog bara mitt sett att hålla reda på tiden, så att säga. Borde väl se framåt istället… Men hur som helst, det här datumet 2/3 fast 2008 så togs den här bilden…
Det är alltså två år sedan mina senaste ep-anfall. Sådär snygg är man efter en händelserik natt med vin, ambulansfärd, kramper i jag tror det var 3 omgångar, en ganska stor mängd stesolid i kroppen, bokstavligen blod, svett och tårar och en natt med lite sömn. Där hade de i alla fall kopplat loss mej, hade ju ett gäng sladdar och maskiner och sånt dessutom. Men hur som helst; anfallsfri i TVÅ ÅR!! Det känns riktigt bra faktiskt..!! Känns som jag hittat rätt medicin, rätt dos och rätt sätt att leva! Så där låg jag i min säng och tittade på Vasaloppet
Tills de tog sängen för mej, då fick jag sitta i en stol i några timmar och vänta på läkaren, himla spännande…
Sen så var jag bara tvungen…
Detta händer ungefär två gånger på 23 år, så det är ganska spektakulärt…! Men satan vad ont jag hade av den, satt i vägen och skavde och hade sej. Och jag roade avdelningen när den skulle tas bort, jag pipplade och skulle sitta och hade mej, hon sa åt mej att hålla i tejpen och sen var hon snabb… ”Men herregud MÄNNISKA, vad tar du dej till!!” (Fast givetvis på rikssvenska, så det lät ungefär ”Mäh guu’ männscha, va’ ta’lu dä’ tee’!!”) 
Som sagt, inte riktigt helt 100 där… Fast det var väl tur, annars hade ingen ens fått komma i närheten av den där armen.
Hihi, himla fin ”första-dejt” det blev där med min blivande sambo och livskamrat Jag hade varit sjuk ett par dagar och så kom han upp med ett par flaskor vin, vi kollade på melodifestivalen och film och vad det var. Men i alla fall han nyktrade till väldigt snabbt…! Men det verkar som att det inte skrämde iväg honom alltför långt *Älskar dej, gubben!* Och knappt en månad tidigare så hade jag fått åka ambulans från fotbollsplanen för samma sak, så jag var väl inte helt stabil där ett tag.
Nu ska jag klä på mej och göra mej i ordning och åka och pumpa däck. Sen te och scones hos Marie och sen skulle vi visst ut i stallet. Mysigt, inte varje dag man får närkontakt med hästar!
Sov väl i alla fall skapligt i natt. Fast trodde inte jag skulle göra det, blev en del att tänka på med praktikplatsen och så. Känns som jag borde kontakta min handläggare på af och diskutera lite. Vet inte hur lätt hon är att få tag i, men måste försöka i alla fall.
Sen så lever jag mycket i dåtid, känner jag. Vad hände för 2, 5, 10 år sen?? Vet inte varför, är nog bara mitt sett att hålla reda på tiden, så att säga. Borde väl se framåt istället… Men hur som helst, det här datumet 2/3 fast 2008 så togs den här bilden…
Det är alltså två år sedan mina senaste ep-anfall. Sådär snygg är man efter en händelserik natt med vin, ambulansfärd, kramper i jag tror det var 3 omgångar, en ganska stor mängd stesolid i kroppen, bokstavligen blod, svett och tårar och en natt med lite sömn. Där hade de i alla fall kopplat loss mej, hade ju ett gäng sladdar och maskiner och sånt dessutom. Men hur som helst; anfallsfri i TVÅ ÅR!! Det känns riktigt bra faktiskt..!! Känns som jag hittat rätt medicin, rätt dos och rätt sätt att leva! Så där låg jag i min säng och tittade på Vasaloppet
Tills de tog sängen för mej, då fick jag sitta i en stol i några timmar och vänta på läkaren, himla spännande…Sen så var jag bara tvungen…
Detta händer ungefär två gånger på 23 år, så det är ganska spektakulärt…!
Men satan vad ont jag hade av den, satt i vägen och skavde och hade sej. Och jag roade avdelningen när den skulle tas bort, jag pipplade och skulle sitta och hade mej, hon sa åt mej att hålla i tejpen och sen var hon snabb… ”Men herregud MÄNNISKA, vad tar du dej till!!” (Fast givetvis på rikssvenska, så det lät ungefär ”Mäh guu’ männscha, va’ ta’lu dä’ tee’!!”) Som sagt, inte riktigt helt 100 där… Fast det var väl tur, annars hade ingen ens fått komma i närheten av den där armen.Hihi, himla fin ”första-dejt” det blev där med min blivande sambo och livskamrat
Jag hade varit sjuk ett par dagar och så kom han upp med ett par flaskor vin, vi kollade på melodifestivalen och film och vad det var. Men i alla fall han nyktrade till väldigt snabbt…! Men det verkar som att det inte skrämde iväg honom alltför långt *Älskar dej, gubben!* Och knappt en månad tidigare så hade jag fått åka ambulans från fotbollsplanen för samma sak, så jag var väl inte helt stabil där ett tag.Nu ska jag klä på mej och göra mej i ordning och åka och pumpa däck. Sen te och scones hos Marie och sen skulle vi visst ut i stallet. Mysigt, inte varje dag man får närkontakt med hästar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar