När vänskap tar slut.....

.....ska man inte tro att man bara kan kliva in här och snoka reda på vad som händer i mitt liv!!!!

"Alla hjärtans dag"-funderingar och träningen ger resultat!

Gaaaahh, vad jag inte kan låta bli att störa mig!!....på folk som stör sig. Som stör sig på såna här smått fåniga men ändå charmiga högtider som t.ex. "Alla hjärtans dag". Jag vet inte om det är svenska avundsjukan eller vad det kan vara. "Om inte jag får ska inte nån annan ha heller!". "Jag tycker inte vi ska fira Fars/Mors dag för tänk på alla stackare som inte har någon mamma eller pappa!!". Jaa galet synd om dem, men måste alla andra "lida" för det?? "Alla hjärtans dag är ett hån mot alla ensamma!". Jag känner mig då inte hånad på nåt sätt. Dagen kommer och går som alla andra, vad rör det mig att blommor skickas kors och tvärs över hela Sverige?

Jag tycker dessa "påhittade" högtider är ganska roliga och som sagt charmiga. Oavsett om jag har någon att fira den med eller inte. "Konsument-högtid"..? Tjaa, det är vad man gör det till. Ingen tvingas att handla en massa även om det finns stort utbud, eller hur?
Måste det alltid störa så mycket hur andra gör?? Antingen deltar man själv, annars gör man det inte, kan det inte räcka så? Jag tycker "julklapps-spelet" är bland det töntigaste som finns, men det enda som händer är att jag avstår från det. Men jag gillar att larva mig lite på Alla hjärtans dag. Om det nu finns nån att larva mig med. Lite gulligt med en speciell dag då vi uppmanas att tänka lite extra på varandra, för de som är mindre bra på det i vanliga fall.

Fast något som stör mig ännu mer är alla dessa "människornas hjälpare" som finns. Dessa hjältar som anser att en Facebook-status förändrar världen. "Trevlig alla hjärtans dag på er alla, och en extra stor kram vill jag ge till de som är ensamma!!". Sådär - världen är räddad! DET kan däremot kännas hånfullt. Varför inte uppmärksamma de som man vet är ensamma istället för då?? Ge personen den där kramen som ni nu uppenbarligen så gärna vill ge! Ett sms. Mer behövs inte. Något som visar att man faktiskt tänker på specifikt den personen. Och inte en urbota fånig rad på internet om att man minsann bryr sig om ALLA. För så fan att man gör heller. Men det boostar väl samvetet kanske. Jag vaknade av ett sms från Hanna som önskade mig en trevlig Alla hjärtans dag, det gjorde mig glad!
Och plötsligt förstår jag om folk tar illa upp när såna här dagar kommer. Om folk istället för att bry sig om sina älskade, lägger fokus på att tycka synd om de som är ensamma. Istället för "Puss på dig, min älskling!!" så blir det "Staaaaackars dig som inte har nån att fira med!!".
Jag anser fortfarande att "Sköt dig själv och skit i andra!" är ett synnerligen bra tankesätt! Kanske för att jag uppenbarligen använder det på ett lite annat sätt än vad andra gör.

För min del blir det ingen trerätters-middag ikväll. Jag tror jag har lite choklad i kylskåpet om jag nu skulle vilja ha det. Inga bakelser. Inga nallar. Inga blommor. Men jag trivs bra ändå! Tänk er, jag kan t.o.m glädjas med de som får trerätters, choklad, bakelser, nallar och blommor :) Tycker som sagt att det är rätt gulligt!

Själv ska jag svettas på löpbandet och fördriva en timme i simbassängen framåt kvällen. Har levt "nya livet" i ca två veckor och byxorna börjar redan hänga. Inspirerande!! Äger varken våg eller måttband så jag har inget sånt att gå efter, men det är nog lika bra det, lätt hänt att man stirrar sig blind på siffrorna.

Önskar mina nära, kära och älskade en riktigt trevlig Alla hjärtans dag! Fira hur ni vill och med riktigt gott samvete, bry er inte om vad bittert folk tycker och tänker! Då gör ni i alla fall mig glad!

Tränings-period och bild-bomb från senaste tiden

Rensade telefonen på bilder häromdagen, tänkte frigöra lite utrymme. Hittade en hel del godbitar som jag tänker dela med mig av men det blir lite senare!

Även igår blev det träning. Vet hur jag fungerar. Börjar jag fuska - "Äh, jag åker imorrn istället!" - så fortsätter jag på den linjen och då blir det inget av det alls! Fast något som inte känns helt hälsosamt är att när jag får mina ryck så tänker - jag lever - TRÄNING!! "Om jag tar 'långa' vägen till badrummet (jag har två vägar dit) så får jag mer motion!". Tänker på ungefär vartenda steg jag tar. För att inte tala om vad jag stoppar i mig. Studerar näringsinnehållet i allt, jämför och har mig. Och jag vet att beteendet är ätstört men jag vet med mig att det bara är en "svacka". Eller en "topp", beroende på hur man ser det. Och för att jag vet att vill man nå resultat i form av att forma kroppen, få muskler, gå ner i vikt, få kondition, vad det nu må vara, så finns inga genvägar! Magnus Betnér sa det suveränt: "Dieter hit och dieter dit, störningar i ämnesomsättningen etc, spring mer än du äter så går du ner i vikt, enkel matematik!!". Jag säger inte att det inte finns sköldkörtelrubbningar eller andra rubbningar som gör att vissa har väldigt svårt att gå ner i vikt men fortfarande är matematiken väldigt enkel. Vill man att nåt ska hända så får man jobba på. Och man blir inte "smal" av att skippa lördagsgodiset och ta två promenader i veckan. Tyvärr...

Så jag drog iväg igår förmiddag. När jag kom till Actic upptäckte jag först att jag fått med mig hänglåset till skåpet men inte nyckeln. Heja... Tur att de fortfarande har skåp som man kan stoppa pengar i. Och skönt att jag upptäckte det innan jag hunnit byta om och trycka igen låset... Sen hade jag glömt sport-bh. Så jävla moget... Tvättade i förrgår och alla träningskläder hängde bredvid varandra. Jag fick med mig allt utom bh, fast det hängde bredvid varandra. Vad glad jag blev... Vad göra..?? I helsike att jag vände och åkte hem igen. Fick väl köra på så gott det gick i "vanliga" bh'n då. Cyklade som uppvärmning, så långt var det lugnt :) Maskinerna gick också helt okej. Sen skulle jag springa. Tillåter inte mig själv att åka dit utan att springa. Jag kan väl säga som så att det blev bara tre km på löpbandet och fasen vet om jag inte slog nån form av personligt hastighetsrekord :) Men är skallen efter så får kroppen lida...

Och nu har äntligen allt ordnat sig med PayPal. Tillslut nöjde de sig. Men så jävla fult, de reserverade ju 15:- på mitt konto som jag sen skulle få tillbaka när jag knapprade in en kod på deras sida som jag skulle få i samband med att avsändaren visades på kontoutdraget. Jag fick tillbaka 15:- men inte till vanliga kontot, utan på PayPal-kontot... Vet inte hur smidigt det är att få över dem till vanliga kontot igen, för PayPal tänker jag då aldrig beblanda mig med mer igen!! Nu har jag ju aldrig gjort det men lika fan la de sig i mina betalningar! Skithögar.

På tal om skithögar så ringde en handläggare från Försäkringskassan igår och ville prata om min ansökan om aktivitetsersättning. Man kan ju spy på dem. De sitter och beklagar hit och beklagar dit, beklagar att de avslår, beklagar att de har sina regler, beklagar att de måste ha in mer material. Så i helvete heller att ni gör, håll bara käften och säg varför ni ringde istället!!

De utlovade korten då...

Kan ju börja med att visa att jag äter och överlever. Dock en ganska ensidig kost, men bättre att man stoppar i sig det man faktiskt tycker om!

Rimmar väl ganska illa med min träning och snabba kolhydrater, men va' fan... Jag är som sagt inte ätstörd i alla fall! :)

Snabbmakaroner och köttfärssås

Snabbmakaroner, falukorv och vita bönor

Utsikt från ett av mina fönster:

Badkar har jag som sagt. Använder det inte störande ofta, men ett par gånger har jag varit i där:

Fylla väggarna har jag inga problem med :)

Klanen som vaktar mig när jag sover

Stans stoltheter - Piraterna!

Här bor nån med för mycket fritid... Två av kreationerna.

För några veckor sen var jag och Therese i Cloetta Center och tittade på Djurgårn-Linköping. Pisk för stockholmarna med....jag minns inte ens men 5-0 eller nåt, så Sandra var mindre stolt då. Men ett par bilder blev det i alla fall!

Förra veckan var jag hus- och djurvakt. Då blev det såklart ganska mycket kort. Vissa av djuren är mer linslusar än andra...

Oskar räcker ut tungan :)

Oskar tar en tupplur

Elliot med sin koloss till son

Robban - min "lille" kisse!

Oliver, som fyllde 7 år i söndags! Och Robban

När katterna får godis med kattmynta i så bär de sig åt så pass så jag var tvungen att filma! :) Det är Robban och Oliver som håller sig framme. Elliot är framme och snor åt sig godis och Rasmus visar sig lite i slutet.




När jag ändå var hos mor och far och passade jag på att riva lite i några kartonger som jag hittade och som jag glömt att jag hade!

"Arbetsgivarintygen" så annorlunda ut förr... :) Men vilka tider!!

Däremot Sandra såg inte SÅ annorlunda ut förr.... Eller?? :) Tidigt 90-tal.

Sen fick jag rapport från Fredrik och det är ju på sätt och vis skönt att höra att Hedwig är sig lik, i alla fall så länge hon inte är det här...! :)

Det var bild-bomben det. För er som följer mig på Twitter var det väl inga större nyheter.
Undra vad jag ska hitta på resten av lördagen nu då. Och vad jag ska äta till snabbmakaronerna idag...

Parkeringsböter-helvetet tar aldrig slut, fucking jävla PayPal och uppe i ottan och tränat

Får jag inte hjärnblödning efter de här dagarna så kommer jag definitivt att klara att jobba tills jag är 75...!! Jävla moderat-as, jag hoppas helvetet själv föregår med gott exempel... Fast det börjar bli tjatigt nu med alla fotomontage där herr gris tjatar på döingar, mumier, gamlingar i rullstol, amputerade och allt vad det är, att de ska resa sig upp och fortsätta jobba! Och det mest intressanta av allt är att de som håller på med dessa bilder i regel är arbetslösa...

Men hjärnblödning var det. Livet hinner inte bli lite bra förrän det ska till att jävlas.
Igår fick jag påminnelse på en p-bot. I helvete, jag har betalat!! Fixade fram kontoutdrag och grejer. Men näe, då var det en annan p-bot. Som jag då fan inte sett röken av!!
Det fick mig att börja tänka på hur uselt det där systemet är. En blåsig dag räcker för att ställa till ett ekonomiskt helvete för nån. En ondsint fan som tycker det är kul att plocka bort lappar från bilar. Så kommer påminnelser och förseningsavgifter och skit till bilägaren. Som min goda vän så smart sa, bättre att det skickades på posten eller sms eller vad som helst annat! Och tänk vad lätt det måste vara "Du har inte betalat! Jasså har du inte sett boten du fått? Jo men vi har satt dit en, jag har en kopia här! Då har den väl blåst bort eller nåt men betala ska du, även förseningsavgift!!". Och nu har jag inte sett boten själv men enligt uppgifter står det ingen tidpunkt på den. Måste det inte göra det..?? Vi har faktiskt hållit på att flytta de senaste månaderna, jag hoppas det är tillåtet då att stå på parkeringsförbud en stund då, eller kräver de jävlarna att man ska bära ner tvättmaskin, soffor och bokhyllor till parkeringen i stan???

Sen ropade jag visst hej lite för tidigt när jag berättade hur bra, enkelt och smidigt det är att handla på eBay. Jag shoppade loss för lite sen. Inga astronomiska summor, men dock. Överallt står det att man bör använda betalningssystemet PayPal för det är såååå enkelt och såååå säkert!! Men det finns en liten liten länk där det står "Ännu inte PayPal-medlem? Betala som 'gäst' med kontokort!" och den länken har jag använt och kört på med Swedbanks E-kort, mycket mer säkert att handla på internet tror jag inte det kan bli än att använda det. Och det har funkat suveränt, inga som helst problem!

Tills igår. Säljaren jag handlat av mailade och berättade att PayPal frusit min betalning, hon fick inte ut några pengar. Men de är dragna från mitt konto. Så nu satt jag hela dagen igår och även på förmiddagen nu och mailat och tjatat och frågat ungefär rent ut sagt vad i helvete de håller på med!! På engelska dessutom. Då har de stängt av mig med de tyckt det verkat "misstänkt" att jag använt många olika kortnummer.
1. Vad i helvete har de med det att göra, jag har ju inte använt mig av PayPal??
2. Det är liksom finessen med E-kort att man använder olika nummer varje gång.
Men nu måste jag bevisa att det är jag som är ägare till kontot, som inte ens existerar eftersom jag använder E-kort. Och jag förklarar och förklarar och de "är ledsna" men de måste ha in alla möjliga konstiga uppgifter för att tro på att jag är jag och öppna kontot igen. De vill ha kopior, t.ex. på en räkning för att se att den adress jag uppgett stämmer. Jag har bott här i en månad, har inte fått störande många räkningar... Men kopierade adressen på en räkning, då gick det inte att skicka filen..! Och de "är ledsna" men de MÅSTE se att den adress jag uppgett verkligen stämmer. Fick iväg filen till slut. Så har de dragit en summa från bankkontot som jag får tillbaka när jag ser avsändaren och en kod på kontoutdraget som jag ska uppge, vilket skulle ta "a few days".
Till slut bad jag dem om att om de vägrar att låta säljaren få pengarna så kan de väl i alla fall ge tillbaka dem till mig? Men näe då.... Nu har jag gjort allt de bett om, nöjer de sig inte nu så ska jag fråga om de är medvetna om att de - som är så VANSINNIGT sekretess- och säkerhetstänkande - just nu utövar stöld och bedrägeri. 
Jaa Fortsättning följer, men ALDRIG MER PayPal och antagligen då inte eBay heller. Jag handlar ju främst från butiker på eBay så jag får väl maila och fråga om jag kan handla utanför eBay, om de där jädra PayPal ska gå in och lägga sig i och styra och ställa fast man klickat i att man inte vill använda sig av dem, då vet man ju aldrig hur det slutar..!!
Och mitt i allt råkar en stackars kompis som jag handlat lite av men ännu inte betalat messa och fråga "Har du fört över pengar än?" och Sandra sparkade bakut helt och hållet; "Näe, om du tittar efter så ser du nog att jag inte fört över några jävla pengar!!!!". Uppsan, inte riktigt meningen... Men sorry, kompis! :)

Idag skulle jag träffa en sjuksköterska på Psykiatrin kl 13. Ställde klockan på 9, tänkte att jag i alla fall skulle försöka komma iväg och träna innan. 8.50 ringde de och sa att sköterskan var sjuk. Och då var jag ju liksom redan vaken, bara att packa väskan, gå ut i minusgraderna, skrapa bilen och masa sig iväg. 5 km på löpbandet och sen maskiner i 30 minuter. Hoppas jag kan röra mig imorrn... :)

När bloggandet blir ett beroende, Twitter, jag - en antilop?? och träning

Igår hade jag en ganska händelserik dag men jag bloggade INTE!! Ganska skönt, ett tag kändes det som bloggandet nästan blev ett beroende, så fort man gjorde nåt så var man tvungen att skriva om det. Och i mitt liv händer ju inte alltför mycket så då blev det ännu mera att jag kände mig tvungen att skriva om vad som hände. Däremot; I'm addicted to Twitter!! :) 

Fast det är ju lite mer lattjo, helt klart en sport att försöka få med så mycket som möjligt på 120 tecken, som jag tror att det är. Och i och med att det blir lite mer "här och nu" så blir det även lite mer intressant och "verkligt". Tycker jag i alla fall. Nån sa att h*n läser ut mer om hur jag mår och har det genom Twitter än genom bloggen. Sen tycker jag -som inte har mycket till liv- att det är skoj att följa kändisar på Twitter, se vad de har för sig! Måns Zelmerlöw gnäller över berget med smutstvätt, Richard Herrey tar en promenad med hundarna (och tar superfina naturbilder!!), Camilla Läckberg smugglar doggybag från Riche, Magnus Uggla blir fast på ett tåg och spyr över SJ, Patrik Isaksson tävlar i danska melodifestivalen och talar om vad som händer backstage, Gustaf Wesslau kritiserar kvällens insats i DIF-målet, Greg Hancock åker vilse när han ska till Tallhults motorstadio i Hagfors. Som sagt, jag kanske inte har mycket till liv, men tycker det är lite trevligt tidsfördriv! :)

Men som sagt så händer det lite i mitt eget liv nu också, men det är fortfarande inget jag tänker skriva ut här. Planer har gått åt helvete förr, om man säger så, så ju färre som vet om det då desto bättre.

Igår skulle jag till Harmoni och fixa benen. Men då hade de lyckats dubbelboka så jag fick välja mellan att vänta 20 minuter eller boka en ny tid. Men ekonomin är ju inte störande fet nu och jag har ändå en tid om två veckor så jag gick därifrån. Så hade jag en tid hos Joakim två timmar senare. Kändes onödigt att åka hem. Så hur fördriver man två timmar på stan i Motala..?? Tjaa, bra fråga. Var i ganska exakt alla butiker, tog en fika på Ströget. Då hade en timme gått ungefär. Åkte upp till sjukhuset och satt där i ca 40 minuter. Och så var klockan dags! :)

Samtalet gick väl lite sådär. Vet inte vad vi jobbar mot egentligen. Jag är liksom fel i själva "grunden". Och jag tvivlar starkt på att man kan ändra på sig "naturligt". Jag kan köpa att händelser och personlig utveckling och sånt kan ändra 'en som människa, men att bara bestämma sig... I högstadiet försökte jag bli AIK'are för att en kille jag gillade var det, jag kan säga att det inte gick helt bra. Man kanske kan lura andra, men inte sig själv! Tror bara man mår ännu sämre av att ständigt visa upp en fasad utåt men känna inuti att det är helt fel. Eller jag VET att det är så, för det är så jag levt ungefär hela livet! Och jag är grymt missnöjd med den jag är. Om man tar ett exempel så är jag då väldigt ensam. Och jag trivs med det, tycker det är jobbigt att ha folk omkring mig. Och jag vantrivs nåt så förbaskat med att jag trivs med det, skulle hellre vilja vilja ha ett liv med mycket folk omkring mig och trivas med det! Omständigt..?? En aning...
Joakim drog en ganska bra liknelse igår, han liknade mig vid en "antilop" (Jajjemän!! :D).

Moi..?? :)

Han ville visa hur tänkandet ofta skiljer sig mellan normalstörda och aspergare. De normalstörda antiloperna låter sig luras av lejonen, de går i regel rakt i deras fälla. Medan Asperger-antilopen ser igenom det där och går åt andra hållet. Han vill ha det till att jag ska vara glad att jag överlever till skillnad mot "alla andra". När jag kom hem skrev jag på Twitter nåt i stil med "Jag vill hellre vara dum antilop som 'alla andra' och bli uppäten, än att ensam vara smart antilop och klara mig". Bra skrivet av mig!! :)

Jag vet att jag är begåvad, det har jag svart på vitt, men såsom jag känner det; Jag har aldrig upplevt mig själv som speciellt smart, har däremot alltid tyckt att de flesta i omgivningen är rätt korkade! Men okej om man vore smart så man kunde använda det på nåt sätt, att det kunde leda till nåt, men gå runt ensam och vara smart, hur kul är det?? Är ju inte så att folk använder mig heller, ber om råd eller så som man t.ex. gör när nån kan bilar, jag har inget konkret ämne så, det är inte direkt så att nån ringer och frågar vad "yttre sneda bukmuskeln" heter på latin... Då är jag hellre lite småkorkad och "mer som folk"!
Vi får väl se om vi kommer fram till nåt...

Sen har jag lite planer på vad jag ska göra i höst, men det håller jag för mig själv än så länge och nöjer mig med att skriva grymt irriterande Facebook-statusar om det istället! :D "Nu börjar det hända saker..!!", "Nu är det spännande...!", "Väntar och väntar..." och sånt som de flesta stör sig på men väldigt få vågar erkänna :) Och de som klagar på detta högst är de som sen påstår att "...men jag bryr mig inte, jag är inte nyfiken, det skiter väl jag i!!". Haha, sure...! :) Lite roar små...

Sen tror jag att jag tagit tag i träningen igen. Vill ha nåt att jobba emot. Så i maj blir det ett motionslopp på 10 km. Jajjemän... Fast jag vet ju att jag tar mig 10 km så det känns inte som mycket till utmaning egentligen. Det ska vara om man börjar sikta på tider och så, men då vet jag med mig att jag bara kommer köra slut på mig redan i början och det känns ganska meningslöst. Men vi får väl se.

För mig är det stort att ens kunna springa. Minns när jag kom ungefär 300 meter i Råssnäs och höll på att svimma. Kom inte runt löparbanan på MAIF (400m) utan fick stanna. Förra veckan sprang jag drygt 7 km (utomhus i kylan dessutom!!) och då har jag inte rört mig på bra länge. Jag gör inga tider att skryta med, men jag gör det i alla fall, springer hela vägen osv. Igår blev det 7 km på löpbandet på Actic och sen 1 km simning. Och jag är fortfarande väldigt långt ifrån "bra" form.

Fast det värsta med Actic är att allt fler börjar hitta dit nu. Förr var Nautilus (numera Actic) lite b, "snik-varianten" av "gräddhyllan" Feelgood. Men nu fattar folk att det inte är så, att man får ungefär samma träning för ca 200:-/månad på Actic som man får för ca 400:-/månad på Feelgood. Dessutom får man tillgång till simhallen om man är på Actic och nu har de även börjat med pass. Så satan vad folk det är där!! Tänkte boka in några spinningpass men det var proppfullt, både denna vecka och nästa, inte ens reservplatser finns kvar!! Känns ju sådär att behöva boka pass tre veckor i förväg... Minns när vi var 3-4 stycken på spinningen, det var tider det, Therese! :) Kan ju hoppas att det är lite nyårslöfte-yra som så småningom kommer lägga sig i alla fall en del när vädret börjar bli bättre och så. Annars får man väl leta sig till de verkliga b-ställena :)

Annars så har jag kommit i ordning i princip helt här nu. Jag städar och tvättar och grejar, har lite kvar som ska upp på väggarna, men där spelar ekonomin en stor roll, likaså har jag lite kläder som fortfarande ligger i säckar men även där måste jag få råd att investera lite för att kunna få in det nånstans. Igår beställde jag telefoni och bredband. Gick i valet och kvalet om jag skulle ha fast telefoni, men när man fick bredband+telefoni av en leverantör för ungefär samma pris som bara bredband hos en annan leverantör så vad fasen. Måste bara leta på mina gamla telefoner :)
Tänkte ett tag lägga upp lite bilder för att visa hur fint jag har fått det men näeni..!!

Trivs bra här så det är ju skönt att nåt funkar! Hoppas bara att AF och FK är snälla mot mig även efter att sjukskrivningen gått ut, innan hintade de om att jag skulle "arbetsträna" på heltid (eftersom FK anser att jag får "adekvat behandling" och därför kan klara av heltid...) fast för 65% av a-kassan. När jag tar över det här jävla landet ska jag sitta i talarstolen i riksdagen och tala om att folk FAKTISKT inte blir friskare av att man drar in ersättningen för dem!
Jag kräver inget liv i lyx, definitivt inte, jag gör ju inget för sjutton!! Jag vet att det sticker i ögonen på folk att jag unnat mig det ena och det andra men det har enbart att göra med PRIORITERING!! Äter man i princip enbart snabbmakaroner och inte köper ett klädesplagg på ett halvår, inte köper något som helst smink etc så är det faktiskt inte svårt att spara ihop till en resa till Gran Canaria. Men hur som helst så blir jag ju inte friskare av att veta att regeringen har bestämt hur länge jag får vara sjuk och att de en dag kommer säga "Sorry, dina dagar är slut!". Och jag jobbar hemskt gärna, det är vad jag vill, men att "jobba" heltid som en nisse på FK bestämt sig för att jag kan, det är inget fel på mig så, jag är som vem som helst annars, det bara rör sig lite mer inne i skallen, för 65% av a-kassan, tvingas krypa till socialen, man får inte använda sig av erfarenheten man fått när man söker annat förman har inte JOBBAT, man har BARA PRAKTISERAT. Motiverande...

Är jag tillbaka igen...? och "Se människan, inte handikappet!"

Jag vet inte om någon har märkt det men jag har inte bloggat på en tag...
Och jag vette fasen om jag tänker göra det nu heller. Ett tag trodde jag att det gav både mig och kanske folk som läser något men nu vet jag inte längre. Det känns mest som att folk vill snoka. Jag ser ju vilka som går in här och man tycker kanske att en del borde kunna höra av sig på annat sätt om de nu är intresserade av mig och mitt. Det har ju minst sagt hänt en del i mitt liv den senaste tiden, men ska man bara kunna kliva rakt ut på internet och bli uppdaterad?? Njaaaa..... Skiter man i mig så behöver man inte ha med mitt liv att göra heller. Folk sviker och bär sig åt som idioter, då får det allt vara!

Kanske skulle lösenordsskydda bloggen?? Fast näe, tycker det är vansinnigt löjligt. Dels skulle jag tappa den skara läsare som jag egentligen tycker är viktigast, de som jag verkligen vill nå ut till; nämligen allmänheten. De som inte har en aning om vem jag är, som googlar på t.ex. "Aspergers syndrom", hamnar i min blogg och går härifrån med betydligt mindre fördomar än när de kom. De som jag vill visa att ALLA är individer, oavsett eventuell diagnos eller inte. Det finns "fullt normala" som det fattas så många bestick i lådan för att de borde ta en tur till Ikea, det finns "sjuka"/"handikappade" som man aldrig skulle kunna tänka sig har hjälp av VuxHab/LSS, sönderskurna armar och en medicindosett som ser ut som en påse lösgodis. Det finns ett mellanting mellan "normal" och objekt för Samhall, vilket inte ens Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan fattar.
Jag har bl.a. jobbat i butiker, vid flera tillfällen av olika anledningar ensam tillfälligt fått ha ansvar för inköp, fakturor, leveranser, kassa, kundkontakt, skyltning, nycklar, larm osv och klarat det hur bra som helst, men jag har hjälp av VuxHab/LSS, har sönderskurna armar och ben och en dosett som ser ut som en påse lösgodis. Jag har även stora svårigheter att föra ett normalt samtal om "ingenting" med folk, jag har inte en aning om hur mycket "lite vatten", "en stund" eller "en bit papper" är och jag får "resfeber" så fort jag ska iväg nånstans, oavsett vart jag ska, vad jag ska göra eller vem jag ska träffa. Vart är min plats i samhället??
Får jag bara ordna upp mina egna strategier så har jag inga problem att jobba, om vi nu ska prata just arbete. Däremot så klarar jag inte att vara arbetslös. Alla "hot" som kommer om man inte är beredd att ta vad som helst, var som helst, när som helst, hur som helst. Jag klarar heller inte av att söka jobb. Vet inte hur man tar kontakt, vem man tar kontakt med, vad man säger och kanske främst vad man INTE säger. Känner mig grovt kriminell när jag skickar iväg en ansökan där det står att jag är "en pigg och glad tjej som är flexibel och ständigt törstar efter nya utmaningar!". Min mamma lärde mig att det är fult att ljuga.
Men antingen öppna arbetsmarknaden eller mupp-ställen som Återvinningen (där de bl.a. "rehabiliterar" tunga missbrukare eller nymuckade interner) eller Samhall (kommentarer överflödiga, men om man sköter sig kanske man kan få vara handledare... En eget mongo att ha hand om, underbart!).
Och så FK's anskrämliga "kampanjer"!! Varför finns "Ser du ett datageni eller en person med Aspergers syndrom?" men inte "Ser du ett datageni eller en AIK'are?"?? "Ser du ett datageni eller en snattare?"?? "Ser du ett datageni eller en bög?"?? Helt enkelt "Se människan - Inte handikappet!!".
Fram till den jävla kampanjen så törs jag garantera att 96% ser "ett datageni" och inte "en person med Aspergers syndrom". Men upplyser man om "avvikelsen"/"egenheten"/"handikappet" så är det väl klart att det är det man fokuserar på sen! Oavsett "avvikelse". Det är så väldigt viktigt att man ska "bli sedd för den man är och vad man kan", så varför inte göra det då?? Utan istället låta stackaren börja på marken genom att stort och tydligt upplysa alla om att "Den här personen har ett handikapp som gör att han/hon kan uppfattas som mindre arbetsför än oss normala men nu ska vi, genom att muta arbetsgivare med diverse bidrag, minsann visa att den här personen kan jobba (nästan) lika bra som vem som helst!". Jag vill bli sedd för DEN jag är och inte VAD jag är. Jag vill ha jobb för att jag är kvalificerad och klarar av det, inte som nån slags förbarmande för att jag inte råkar veta hur mycket "lagom" är!!
T.ex. Marie, gav du mig nycklar till din butik, kod till kassaskåp och lät mig jobba ensam för att du ville vara lite snäll mot mig för att jag har Asperger och ledvärk???
Och en fanatisk idrottssupporter (riktigt kul ord att stava till!) kan bara betydligt mer påfrestande på en arbetsplats än en person med ADHD eller benprotes...

Hur kom jag in på det här nu då, det handlade ju om min bloggs vara eller inte vara!! Just det, lösenordsskydda... Men helst inte, vill som sagt upplysa om att man kan ha svårigheter som varken syns eller märks fast man har en diagnos. Däremot så är det fullt fritt fram att säga vad man vill till vem man vill, har man bara en diagnos så är man ursäktad allt!! JAG får säga vad jag vill till folk och såra folk för jag har ju EN DIAGNOS, men man får INTE säga nåt till MIG! Något jag fick klart för mig för lite sen. Det visste jag inte innan så tackar ödmjukast för upplysningen, ska ta fasta på det!
Och sen tycker jag det är snudd på patetiskt att lösenordsskydda. Luktar nästan lite storhetsvansinne. Men det är vad JAG tycker. För mig gäller "allt eller inget". Jag skriver sånt jag kan stå för och som jag vill förmedla, sen håller jag resten borta från cybervärlden.

Men TACK, jag trivs bara bra i min lägenhet! Har det vansinnigt kallt (16 grader) men det är väl inget ovanligt när man bor i lägenhet. Och ute är det ungefär samma temperatur, fast med ett minustecken framför. Det är helt sanslöst kallt!! Och idag fick jag ett - om än skämtsamt - förslag om att flytta 100 mil norrut. Skulle inte riktigt tro det va... :)
Jag har det bra här. Mor, far, Fredrik och Marie har varit här och hälsat på mig. Snällt av dem. Vissa har visat tidigare att de skulle vilja komma "sen när du flyttat" men sedan jag i ett tidigare inlägg förklarade skillnaden mellan att "komma och titta" och "hälsa på mig" så har det varit ruskigt tyst. Lika bra det.

Annars då...? Tjaa, jag vet. Och mina närmaste vänner vet. Tycker det räcker gott. Så kan ni andra fortsätta med erat.

Det bidde allt några rader ändå...

Slutligen; när man hittar såna här blogginlägg hos en vän så får man allt ta och svälja några extra gånger...! ♥

Hoppas på ännu en mysoverall!

Jag kan även passa på att tala om att jag är med och tävlar om en skönhet från Suit of Sweden hos Joanna

Saga utan lyckligt slut

Vet inte om någon märkt det men bloggen ligger lite åt sidan för tillfället... Dels är livet förjävligt nu så det skulle mest bli "gnäll", "gnäll" och "gnäll" eller vad nu ni bekymmersfria människor kallar det. Ett annat inne-ord är "bitter". Undra om folk vet vad "bitter" egentligen betyder. Man är tydligen "bitter" så fort man inte hyllar livet idag.
Och dels så vet jag på ett ungefär vilka ni är som läser här, jag ser IP-numren, och flera av er har helt enkelt inte med mitt liv att göra. Att ni ens kan med er själva som knallar in här fast ni vet hur ni betett er. Och speciellt inte nu när det suger antiloppung så ni kan sitta och gotta er åt det. De få som jag vill dela mitt liv med för tillfället håller jag direkt-kontakt med.

Men i det stora hela går väl allt sin stilla gång. Tror vi börjar se ett slut i gamla lägenheten nu. Igår flyttades det sista som jag behövde hjälp med (Marie, Peter, Anders och Fredrik - kan inte tacka er nog!!!!!!), bl.a tvättmaskinen. Och i samma veva fick jag även upp möblerna till min balkong och det blev perfekt!! Nästan så jag ser fram emot sommarkvällarna därute men så kommer jag på mig själv.
Och allt som jag har oroat mig för innan... Tvättmaskinen, diskmaskinen, kökssoffan, tv-bänken, telefonbänken i hallen, balkongmöblerna osv osv; ska allt få plats?? Allt har gått helt klockrent tills jag såklart stötte på problem om än något oväntade: Har ingen aning om hur jag ska inreda i sovrummet!! Hur jag än gör så får det inte plats ordentligt. Skit också. Men även det känns som ett ganska världsligt problem i sammanhanget.

Börjar så sakteliga få tomma kartonger här, även om många saker ännu är nerpackade på nåt antagligen jäkligt smart ställe. Men det kommer väl fram allteftersom. Än så länge är det fortfarande lite hinderbana här men jag har bara orkat koncentrera mig på en lägenhet i taget.
Och ni som vill "komma och titta"... Vad i helvete ska ni titta på??? Åk till Kolmården eller skaffa en hobby eller nåt. Om ingen brytt sig om hur jag bott de senaste åren eller ens bryr sig om att fråga hur jag mår, varför ska ni "komma och titta"?? Nyfikna på att se hur ett psykfall bor eller?? Ifall jag har min hörna med slaktade fåglar eller mjölkpaket kvar från 2004? Stick. Och. Brinn.

Annars är allt ungefär som vanligt. Försäkringskassan sätter sig över läkare och andra handläggare och bestämmer hur jag mår och vad jag klarar av, men det kan de ju få sitta och göra då. Jag bryr mig inte längre. Jag ska inte vara här. Jag hör inte hemma här och jag vill inte vara här. Jag kan inget och har ingen aning om vad jag vill, det finns bara en massa saker som jag skulle vilja vilja men när jag i ärlighetens namn inte vill det så känner jag mig som ett ufo. Tänker inte sitta och vänta på att nån ska komma på vad just jag har för talanger och att de kanske går att utnyttja på nåt sätt.  Kommer aldrig få något "riktigt" jobb och i det närmaste tycker de att jag halvt ska jobba ihjäl mig (fast det är klart, har Försäkringskassan sagt att jag klarar av att jobba 100% så är det väl så då...) för en ersättning som inte ens täcker hyran. (OJ, nu blev man visst lite BITTER mitt i allt också...).
Tänk om man kunde få vara tillräckligt mycket mupp att man bara glatt kunde acceptera att man är mupp och leva därefter. Inte inse att man är en riktig pina för sin omgivning. Jag bojkottar bassängträningen för jag inte vill kännas vid de där idioterna, vägrar erkänna mig som en av dem. För jag är inte en av dem, jag kan faktiskt föra mig. Jag hatar muppar. Inte en jävla funktion fyller de, de går bara runt och är vidriga. Låt familjerna gömma dem istället för att de ska ta plats med sina äckliga FUB-teatrar och sina vidriga uppsyner, det har ju funkat i flera hundra år tidigare, varför skulle det inte funka nu?? Göm undan dem - eller ännu heller; skjut dem! - så vi slipper se de vidriga asen! Lås in dem nånstans där de inte riskerar att förstöra livet för någon. Äckligt, äcklig, äckligt.

Och så var det med det. Och tiden fortsätter att ticka neråt, sakta men säkert.

Ögonen gråter, men munnen den ler
Hon är på väg upp och vill aldrig mer ner
Av löften och svek blev hon självdestruktiv
Och i rop på hjälp försökte hon ta sitt liv
Hon byggde en vägg utav falska skratt
Men bakom fasaden var det mesta svart
Jag hoppas att hon hinner komma till ro
Innan skalet spricker och faller ihop

Vad ingen annan vet är att sanden rinner ner
Om timglaset blir tomt så finns hon inte mer

Detta är en saga utan lyckligt slut
Ingenting blir nånsin som det var förut
Den som blundar slipper se hur det ser ut
För vem bryr sig om en saga utan lyckligt slut

"Gran Canaria-sjuka", badat och stora städ-helgen

Har gått och blivit sjuk igen. Eller vad det nu är jag är. Och som jag har varit bra många gånger senaste halvåret. Ont i kroppen nåt så förjävligt, darrig, frossa. För att minuten senare svettas som ett helt reningsverk. Jag kallar det "Gran Canaria-sjukan", fast då hade jag ju ont i magen också.

Det går fort i vändningarna. Igår när jag vaknade och mådde lite kymigt så trodde jag det var sviter från mitt försök att motionera dagen innan. "Lagom" har aldrig riktigt varit min grej. Fick proppa i mig Voltaren för fullt. Så det blev ännu en dag i soffan framför ett gäng dvd-filmer (NEJ, jag har inte kommit mig för att sätta i antennkabeln än...). På kvällen frös jag så jag trodde jag skulle krypa ur skinnet. Perfekt att ta premiärdoppet i badkaret :) Fortfarande så är "lagom" inte min grej så vattnet var varmt....lindrigt sagt. Men jag slutade frysa i alla fall :) 
Nog för att jag är väldigt medveten om att jag inte förstår mig på världen, men ibland är jag ju så tvärtemot att det blir pinsamt!! T.ex. promenader som stora majoriteten tycker är såååååå skööööönt och avslappnande och huvudrensande. Jag får ångest av all den tid man får att inte göra annat än tänka och älta. Hade jag en fjäder när jag gick hemifrån så har jag en hel jädra hönsgård när jag kommer hem!! Likaså att bada. Såååååå sköööööönt och avslappnande. Ehh, jaha..?? Jag kan inte få det till skönt nånstans att ligga i ett hårt badkar, varenda ryggkota från röven till nacken skaver mot underlaget. Och trångt är det också och då är jag ändå 1,5 cm från att kunna kallas pygmé. (Googlade "pygmé" för att få fram längden och vad kommer upp..? "Ordet pygmé betraktas ofta som nedsättande.". Nu får väl folk för fan ta och ge sig??? Det är ett folkslag, hur kan det vändas till att vara nedsättande??? En pygmé är en pygmé, en neger är en neger och en norrman är en norrman, hur svårt ska det vara??) Hela jag blir ju inte ens blöt! Låg bara några minuter så de i lägenheten undrade nog vad jag höll på med :) Först spola upp vatten för att några minuter senare tappa ur det igen :) Men som sagt, sen frös jag inte längre i alla fall! :)

Kollade på film; "Sagan om de två tornen" och "Sagan om Konungens återkomst". Sen var det läggdags.

Även idag tar jag det riktigt lugnt. Är riktigt pigg när Voltarenen (??) verkar, för att sen blir yrslig och frusen igen. Men nu måste jag "skärpa mig", har inte tid att vara sjuk, nu ska vi ju ha stora städar-helgen och en liten ambition jag har är att vi ska vara klara i gamla lägenheten efter den här helgen. Får väl se hur det går med det men man kan ju hoppas. Rummen ska väl inte vara nåt speciellt, det är köket som kräver en insats av modell hårdare tag. Ser förhoppningsvis en ände på eländet nu i alla fall. DET eländet, sen är det bara resten kvar!

Jobbiga psyk-möten, "ljus-sim", träningsabstinens och fotbollsminnen

Andra dagen i rad som jag fått gå upp "tidigt" och ge mig iväg till psyket. Igår var det ju Joakim. Hade egentligen en tid i förra veckan men på nåt sätt hade det blivit knas med tiderna så han hade skrivit kl 13 och jag 14. Så det fick bli igår istället. Ett jobbigt möte. Kort och gott.

Idag skulle jag träffa en sjuksköterska som skulle ha nån slags uppföljning av mötet jag hade med en läkare strax före jul. Och det gick väl....sådär. Vet inte vad hon tryckte på för knapp eller om det bara rann över - jag satt och tjöt som en unge!! Det har ingen lyckats med förut, tjuter nästan aldrig och definitivt inte sådär! Det var de där timmarna som jag var inlagd på avdelning 8 men det stället skulle kunna ta knäcken på precis vem som helst, jag lovar. Så det blev inte vidare konstruktivt samtal, inte från min sida i alla fall. Hon skulle höra med läkaren om han kunde förlänga min sjukskrivning. Kan ju kanske vara skönt, jag vill ju behålla mitt goda rykte som en bra medarbetare och det skulle jag inte göra om jag kom till ett nytt ställe med nytt folk nu. Trodde jag skulle flytta redan i början av december och kommit lite på fötter tills 15 januari. Det kan jag säga att det har jag inte gjort. Inte ett dugg.

När jag kom hem idag så blev det att hoppa i pyjamasbyxorna och krypa ner under filten i soffan. Sen nu ikväll blev jag sådär äckligt rastlös. Kan inte göra nåt direkt här hemma just nu, några saker till måste fixas innan jag kan fortsätta "inreda", har ingen aning om vart träningsgrejerna är så jag kunde inte åka och träna, MEN så kom jag på att jag faktiskt visste vart badkläderna var. Och för ovanlighetens skull så hade jag lite tur; det är tisdag och då är det "ljus-sim" i Simhallen mellan 19 och 20.30, perfekt!! Brukar vara ganska mycket folk så det var lite nervöst men det var inte så farligt. Hela bassängen är uppdelad i två halvor så stoppklossarna kommer man om ganska lätt. 60 längder blev det på en timme, ganska exakt. Alltså 1500 m. På absolut sista längden fick jag en kallsup som hette duga, det var så det svartnade för ögonen. Rutinerat...

Börjar bli smått sugen på att börja träna igen. Jag har fått för mig att jag brukar må lite bättre när jag tränar men jag tror att det är som med allt annat - jag vill ha nåt att skylla på. "Om bara det eller det händer eller om det blir så eller så, DÅ kommer jag må bättre!!" men lika fan står man fortfarande i skiten och letar efter nåt annat att skylla på. Både igår och idag pratade vi om ifall jag någonsin i livet känt att "Fasen vad jag är lycklig, vad bra jag mår!!". Och näe. Aldrig. Vissa stunder möjligtvis. Men aldrig nån längre sammanhängande period. Men jag vet inte vad som fattats eller vad man skulle kunnat/kan göra åt det och det är väldigt frustrerande! Fast den som mår bra utifrån de förutsättningar som jag lever med och speciellt just nu, den borde nog fasen söka hjälp på riktigt.

Träning ja... Spinningen känns som jag vill ta upp igen, behöver nåt organiserat. Men jag vet inte vad det har tagit åt dem, de har förlängt ungefär vartenda pass!! Förr var 60 minuter standard, och så fanns det ett "moster-pass" på 90 minuter. Nu tror jag det fanns ETT 60 min-pass, sen var det 75 min och sen ett eller två 90 min. SÅ kul är det inte och speciellt inte när man nu som jag haft uppehåll ett tag. Men men, tar man sig bara dit så är det ju bara att trampa på, nån gång är man väl framme :) Och jag vet ungefär vart allt ligger, det är skorna som jag måste riva igenom en hel sopsäck för att leta på.
Även löpningen börjar jag sakna. Faktiskt. Bara "lunka" på och ha bra musik i lurarna, stanna en timme senare och vara nöjd med sig själv! Fast jag anar att det kommer dröja innan jag kommer upp till den nivån igen där jag kan känna mig nöjd med mig själv. Har märkt det efter rusningarna upp och ner i trapphus nu, fy fan vad konditionen har åkt till Bahamas på semester och inte tagit mig med, den skithögen..!! Men men, nu tänker jag som så att "Bara 3 km, fy fan vad värdelöst!!!!!". Jag minns mycket väl när det inte fanns en chans i världen att jag tog mig 3 km och så var jag som det kallas "aktiv". Att ingen reagerade på det där och försökte kolla upp det, hur normalt är det att träna 3-4 pass fotboll i veckan plus ett par matcher men inte komma nån enda stans konditionsmässigt?? Hade klart sämst kondition i klassen, t.o.m "nördarna" och "dräggen" hade bättre kondis!!  Alltså de som inte såg skillnad på en löparbana och en längdhoppsgrop. Eller på en fotboll och en orienteringsskärm.

Men men, det är ju fotbollen vi pratar om, helst hade de nog sett att jag dött helt och hållet så slapp de mig sen. "Oj Sandra, trampade du snett, det är nog bäst att du vilar i fem veckor!!" ungefär, medans om det var nån annan så skulle det lindas, kylas, skrivas rehabiliteringsprogram osv. På sista inomhusturneringen som vi spelade så small det till i min fot, men jag fick krypa ut från plan, krypa in i omklädningsrummet, krypa in i duschen, själv ta mig ut till bilen på nåt icke identifierbart sätt, jag kröp i alla fall inte då, det var ungefär 5 dm snö och glansis. Den enda som reagerade var tjejen i motståndarlaget som stod närmast när det small samt motståndarlagets tränare som undrade hur det gick. "Äh, det är inget!!" sa "demon-tränaren" (han kallade sig själv det...!). Det gav ändå viss tillfredsställelse att dagen efter få visa upp en paketerad fossing.
Undra hur man bara kan få för sig att hata nån på det där viset. Och få med sig ett helt jävla lag och alla jävla föräldrar. Vuxna människor. Och så ska man försöka få bort mobbing från skolorna. Lycka till... Men jag undrar ändå vad jag gjorde dem, funderar ganska mycket på det.

Hur kom jag in på det där nu då?? Äh, jag mår inte bra och har som sagt aldrig gjort, på senare tid har jag känt nåt slags behov av att berätta lite om vad som hänt i mitt liv, få förklara att vissa personer faktiskt betett sig som riktiga arslen, att det kanske inte är så konstigt att man blev som man blev och att det inte bara varit "fel" på mig, jag som har haft "konstiga idéer" etc.

Mera flytt, exploderande glasdörr och handlat

Flytten fortsätter så sakteliga. Fattar inte hur man gör i "vanliga fall" när man ska flytta ut, städa och flytta in samma helg, är det ens möjligt?? Skulle jag aldrig fixa!! Fast det är klart, då blir det ju gjort i alla fall, fast jag skulle inte klara av det, skulle bli helt sönderstressad!

Räcker som det är nu, är så slut i huvudet så det är läskigt. Jaa, mer än vanligt... Jag håller i en sak och minuten senare har jag glömt vart jag har lagt den. Ikväll skulle jag hämta diskmedel och Fredriks jacka i gamla lägenheten, tog diskmedlet men så såg jag två skarvsladdar på golvet, ställde ifrån mig diskmedlet och ringde till Fredrik för att fråga om han skulle ha sladdarna och sen var diskmedlet ute ur huvudet. Så nåt sånt har jag inte för tillfället. Ändå var jag duktig och lagade mat idag. Makaroner och köttfärssås, heja mig!....eller nåt...

Sen lyckades vi/jag med nåt jätteduktigt idag... I tv-bänken sitter ett vitrinskåp med glasdörr. Den bar jag ner för trapporna i gamla lägenheten, ställde den mot väggen, väntade på Fredrik som hämtade nåt i källaren, skulle sen ta dörren och bära in den i bilen. Tog tag i den och så sa det *PANG*. Eller *KRASCH*. Eller nåt liknande. I hundra miljoner bitar gick den i alla fall. Fullkomligt exploderade när jag höll i den. Det var knappt att jag vågade titta ner på händerna sen. Men jag hade kommit lindrigt undan med endast ett skärsår på ena fingret. Fast det blödde ju såklart rätt duktigt så det var bara att kuta upp till lägenheten igen. Och Fredrik sopade glas. Det var som sagt inte lite heller...

Här är ungefär hälften uppsopat...

Men hade nog tur, känns som man skulle kunnat skära upp hela händerna och kanske även fått splitter i ansiktet, men det känns inte mer än i fingret i alla fall :) Även tur att dörren exploderade där den gjorde, hade inte velat vara utomhus eller i bilen eller i nya lägenheten... Hade fasen fått sanera! Får väl se om det går att få tag i nån liknande dörr eller om vitrinskåpet helt enkelt får vara utan dörr! Exploderande glas har jag i alla fall fått nog av.

Har handlat idag också så nu har jag lite nödvändiga basvaror. Nudlar och skorpor och sånt :) Och det börjar bli tomt i gamla lägenheten. Bara jag får upp databordet här så ska jag nog kunna få ordentlig ordning här. Vi bar upp bordet idag men sen fick Fredrik nån form av ryggskott (håller så smått tummarna för en låååååååång sjukskrivning...!) så det blev aldrig att vi byggde ihop det. Men snart så..!

En av mina bästa vänner fyllde år idag så jätteGRATTIS på dig snygging, hoppas du har haft en bra dag!! :)

Nu ska jag strax ta första duschen i mitt nya hem! :)

Då är man flyttad, Ikea och jämföra SM-guld?

Jaa då sitter man äntligen här då... Väster-ghettot istället för Centrum :) Men fan vad bra det känns!! Tills jag tittar upp och ser alla kartonger, men det är ju ändå faktiskt roligare att packa upp än att packa ner! Och hittar jag bröte som ska "ner i källaren" så har jag förrådet uppe i lägenheten, jäkligt smart!! Så jag sitter nu ungefär tre meter från de nerpackade julsakerna :) Fast det verkar som jag fått diverse inneboende på köpet, djurvännen jag har haft ihjäl både en tvestjärt och några bananflugor här. Ligger det ett lik och lurar nånstans..??

Sitter nu alltså här i nya lägenheten och "firar" med ett glas vin att jag överlevt flytten. I alla fall hittills. Jädrar vad vi har kämpat idag!! På Fakebook retar sig alla så grymt på när man skriver nåt gott om sina vänner så jag skriver det här istället; TACK världens bästaste och snällaste Marie, vad skulle jag göra utan dig???? Givetvis TACK till Fredrik också, som verkligen ställer upp och hjälper till!!
Vi startade tidigt i morse och även om jag nog bar minst så kommer jag ha rejäl träningsvärk imorrn!! Två vändor med hästsläp och det mesta är på plats! Det finns lite kvar som "starke Adolf" ska få äran att hjälpa till med senare i veckan :)

Efter bärandet så åkte jag och Fredrik till Linköping och Ikea. Hade ju ett julklapps-presentkort till att "bränna upp". Och för en gångs skull kände jag att jag inte fick så vansinnigt mycket för pengarna som man kanske kan vänta sig av Ikea. Och jag köpte inget radikalt dyrt så. Det dyraste var väl ställningen med fyra trådbackar som jag ska ha i en av garderoberna. Fattar inte hur de tänker, ska man galga upp precis ALLT och HÄNGA in?? Jag har EN garderob med utdragbara hyllor och den är i hallen. Gissar att den får bli till sängkläder och handdukar och sånt. Annars handlade jag bl.a. duschdraperistång, sängöverkast, innerkuddar till mina soffkuddar (de som matchar mina gardiner, Fredrik trodde jag blivit FIN som hade soffkuddar, inte utan att man känner sig lite stolt! :)), besticklådor, två tallrikar, måttsats, ljus och några ramar. Gick till lite drygt 700:-...

Och ikväll har vi skruvat tv-bänk och säng så nu är i alla fall det viktigaste uppe! Får ta tag i alla kartonger lite allt eftersom, som sagt så är det ju faktiskt ändå roligare att packa upp än att packa ner. Men nu vet jag i alla fall ungefär vart allt ska vara.


Stans bandylag IFK Motala tog SM-guld säsongen -86/87 och jag vet inte om de blev lite inspirerade av Piraternas SM-guld förra året men lagom till jul nu (*hoppsan* liksom...) så släppte de en dvd med sammandrag av finalen mot Boltic, en kort film från banketten (tycker det är lite divigt att låta Sven-Ingvars spela på Motalas seger-bankett när det var Boltic (Karlstad) de piskade till i finalen :)) samt några nya intervjuer med spelare och ledare som var med då. Tycker dock de gjorde det LITE lätt för sig genom att bara intervjua Håkan Rohlén, Thomas Påhlsson och Pär Höckert 2011, då intervjuerna gjordes. Det är ju Motala-profiler som knappt går att undvika :) Hade varit hemskt kul att höra vad lite "större" spelare (både Håkan och Thomas var ju näst intill juniorer när det begav sig) som Micke Arvidsson, "Poppen" Pettersson, Ulf Spångberg eller Thomas Karlsson minns av det hela såhär....mååååånga år efteråt! Men det var en redig nostalgitrip!! Nog för jag sett matchen tillräckligt många gånger (på vhs!! :)) tillräckligt många gånger för att minnas det mesta men det var ändå så att jag satt här på helspänn när Boltic två gånger tog ledningen. Vad löjlig man är.... :)

Och såklart kan man inte jämföra helt rättvist men med Piraternas SM-guld i färskt minne så funderade jag en stund på vilket som egentligen är "störst". Sen finns ju såklart andra stora händelser inom Motala-sporten, som t.ex. när Motala AIF gick upp i allsvenskan 1957 men vem fan minns det?? Sen försöker riktiga b-idrotter som t.ex. bowling, squash och dans göra sig märkvärdiga genom att försöka med att de tagit diverse medaljer i diverse divisioner och mästerskap men.....jaa om ingen minns MAIF -57 så vem mer än möjligtvis närmaste sörjande känner ens till namnen Team Baltzar, Nathalie Albrigtsen eller Teknova (som dessutom tillhör Vadstena)..?? Och då får jag ändå kalla mig själv aningen partisk då jag faktiskt haft Nathalie som dans-lärare... Men....näe, ni kan nog tyvärr slänga er i väggen! 

Hur som helst... Jag har inga som helst minnen från när IFK tog sitt SM-guld i bandyn, medan jag följde Piraterna i det närmaste slaviskt förra året, även om jag inte var på plats och såg matcherna. Hade hemskt gärna åkt till Kumla och sett avgörande SM-finalen men nu blev det inte så, köpte hem matchen elektroniskt så jag kunde se den direktsänd på datorn istället. SATAN så nervöst!!
Men jag kan känna att IFK-guldet ändå smäller något högre. Nu vet jag inte exakt vart alla spelare kom ifrån, hur många som var egna produkter och hur många som var inköpta, men jag har råkat på i alla fall några av grabbarna som var med då i arbetssammanhang genom åren, en del av dem morsar på mig än idag. Vad jag vill komma till är att det laget verkligen hade MOTALA-anknytning. Medan speedway'en.... Jonas och Daniel Davidsson - absolut!! Motala-söner sen födseln, men sen... "Greg Hancock" (KUNGEN av speedway!!!!, men dock...), "Maciej Janowski", "Piotr Pawlicki", "Przemyslaw Pawlicki"... Förare av högsta klass, absolut, men Motala-anknytning...?? Tror ni förstår vart jag vill komma. Och om jag inte hörde helt fel så befann sig 6000 (!!!!) Motala-supporters på Söderstadion 1987. Hur många Motala-bor fanns på Ica Maxi Arena 2011..? Eller för den delen på Biltema Arena "hemma" i Motala när första SM-finalen kördes?
Men som far min säger; varför ska man jämföra?? Men jag fick bara en liten tankenöt såhär på kvällskvisten. Är dock galet stolt över att vara Motala-bo i sportsammanhang, oavsett om det är "Franka" Nordlund eller Przemyslaw Pawlicki som kommer på tal, jag knyter ihop säcken så! :)

Imorrn ska jag skruva ihop trådbackar, packa upp köksskåp och spika upp tavlor! :)

Flytten fortsätter, storhandlat på ÖB, "Vill jag ha hjälp så ber jag om den!" och ätit på Lyckan

Sista (förhoppningsvis!!) natten i detta bygge! Imorrn är det meningen att vis ska köra släp och förhoppningsvis behöver vi inte köra SÅ många rundor.

Lyckades t.o.m köra lite själv idag också. Vet inte riktigt vad det är (Aspergers syndrom kanske...) men när det blir "för mycket" så blir det inte att jag gör nåt alls istället. Blir bara ståendes stirrandes på allting, vet varken ut eller in eller i vilken ände jag ska börja, slutar med att jag kryper ner under täcket och tjurar istället. Har inte velat skriva om det innan, börjar ärligt talat bli "rädd" för att folk ska komma med "goda råd". Kan inte rå för det, jag blir så jädra förbannad och då tar folk illa upp och det slutar sällan bra! Kan som sagt stänga av kommentarsfunktionen men det vill jag ju inte göra heller.
Jag förstår ju att folk bara vill vara snälla och hjälpsamma, men ingen förstår ju hur jag upplever mina problem. Det som inte är svårt för "dig" är en jättegrej för mig, medan jag säkert har väldigt lätt för saker som inte "du" klarar av bara så där. Gå på styltor, t.ex. Och jag begär inte att folk ska förstå heller, jag förstår ju inte ens själv! Liksom jag kan också räkna ut att man kan "bestämma sig för att ta köket", men det funkar inte så. Köket är stort... Så tänker jag att jag ska börja med kökslådorna. Men så kommer jag på att jag kanske behöver använda något som finns där så då har det tagit tvärstopp för det. Idag var det lite skillnad, nu skulle ju allt bara rivas ner!
Men idag körde jag faktiskt byrålådor själv. Tänkte att det kanske kan vara dumt att köra kläder i en hästtransport :) Sen var lådorna inte så värst tunga. Och några tavlor fick jag med också. Skapligt nöjd med mig själv att jag både lyckades ta ett initiativ och även genomföra det!

Men jag förstår inte vad det är med folk när man flyttar. Det finns ungefär två kategorier: Den första kategorin ska vara så vansinnigt hjälpsamma. Okänt folk kommer och nästan sliter saker ur händerna på 'en och det spelar liksom ingen roll vad man säger! För helvete, jag tar gärna min låda med underkläder själv! Tack. Och det ska öppnas dörrar och så. Det är ju lås på vår port här och igår när jag och Fredrik bar telefonbänken så hade jag fipplat upp låset och skulle luta mig mot dörren för att den skulle gå upp. Precis då var det någon utanför som var "snäll" och ansåg att vi hade problem och ryckte upp dörren istället. Bara ren tur att inte både jag, telefonbänk och hela köret hamnade framstupa på trottoaren utanför. Var inte riktigt beredd på att dörren skulle försvinna när jag tog sats mot den...
Kategori två borde någon sponsra med cirkusbiljetter eller nåt. Jädrar i havet vad folk kan det här med att stirra!! Vad är det som är så vansinnigt spännande?? Väntar ni på att vi ska tappa nåt eller vad är det frågan om? Ni kanske är i maskopi med de här i kategori ett som rycker upp dörrar mitt framför 'en?
Men snart slipper jag förhoppningsvis detta...! :)

Jag låter säkerligen groteskt otacksam, och det är jag nog fasen också! Eller otacksam... Jag är väldigt för det här att "Vill jag ha hjälp så ber jag om det, annars - låt mig vara!". Detsamma förväntar jag mig av andra. Jag kan omöjligt läsa tankar!! Åkte mycket buss förr när jag gick i skolan och hur man än gjorde så blev det fel! Reste man sig INTE när det kom in en äldre person så var man fruktansvärt oartig, medans reste man sig... "Duu... SÅ gammal är jag faktiskt inte så att jag inte kan stå!!". Ok, sorry...
Jag antar att det har med min folkskräck att göra men jag föredrar "Sköt dig själv och skit i andra!". Jag ger mig inte på saker jag inte klarar av. Jag har en strategi för varje situation. Kommer då någon och "rubbar" min plan så blir det hemskt jobbigt!
På samma sätt förstår jag inte folk som ger sig ut och tar för givet att folk ska hjälpa dem. Kärringar med barnvagnar. Pensionärer med diverse krämpor. Laktosintoleranta som köper kioskens största glass. Får man inte på barnvagnen på bussen själv så ge fan i att åka buss!! Jag finner mig inte i att bli "beordrad" eller himlad med ögonen åt för att jag inte far upp som ett skott och kånkar barnvagn! Hade jag velat släpa på en vagn så hade jag väl skaffat en egen att dra omkring på?? Skämt åsido, men principen...
Sen är inte ens min värld antingen svart eller vit. Ser man att någon väldigt uppenbart behöver hjälp så ställer jag såklart upp. I den mån jag kan. Jag släpper inte dörrar på de som går bakom. Ber man om hjälp så är jag i regel jättesnäll! Däremot ser jag lite sport i att ignorera folk med problem som vägrar be om hjälp, utan anser att man istället ska erbjuda sig. Och ju högre de pustar, stönar och frustar, ju mer myser jag. Ett par små ord räcker, men se den nivån sänker man sig då INTE till!! Men stå då där och trassla med din seniltruck, jävla kärring..!
Det är möjligt att jag fick lite av det där tänket när jag jobbade på sjukhuset. Jobbade ju på en stroke-avdelning där precis ALLT var rehabilitering. Man skulle inte kasta sig fram till patienterna så fort de fick problem utan låta dem försöka själva. Det var en del sura miner men jag kan tänka mig att det även finns de som är tacksamma idag för att man inte gjorde precis allt åt dem! :) Och när jag ändå är inne på det; glädjen i ögonen på en person som lyckas knäppa en knapp i skjortan med en hand som ett par veckor tidigare varit förlamad, det är sånt som gör att man står ut med allt annat i jobbet! Om nån undrar... :)

Jag är lite speciell jag, inser jag, men jag har då aldrig påstått nåt annat heller! Tror gränsen är hårfin mellan "ovanligt ärlig", "brutalt ärlig" och "oförskämt ärlig". Fast jag håller stenhårt fast vid att världen skulle bli en betydligt enklare och trevligare plats om folk pratade mer med varandra, inte tog för givet att omvärlden läser tankar!

Tillbaka till dagens strapatser!
Jag tog en tur till ÖB. Inhandlade lite nödvändigheter. Duschtvål, scha....shampoo..??...tvättmedel för håret!, handtvål, tandkräm, fryspåsar, badskum (jag har badkar..!! :)), värmeljus och såna nödvändigheter. Sen åkte jag till lägenheten och plockade ordning på allt jox jag handlat.
Jag gav mig även på att sätta upp gardiner. Och fasen, nån liten husmus kanske det ändå bor i mig! :) Tyckte jag lyckades riktigt bra! Men jag kan ge mig fan på att "någon" kommer påpeka att gardinerna är skrynkliga, men jag har varken strykjärn eller strykbräda uppe än!
En stund senare kom Fredrik från jobbet och sen ÄNTLIGEN min soffa!! Kan ju säga att det helt klart var värt de 300 kronorna att få den hemkörd och uppburen! Så nu är den äntligen på plats!! :) Har varit inne på det förut men jag tror det kan bli riktigt bra när det blir färdigt!

Vi åt på Lyckan på hemvägen. Kom på att det var längesen och det är skönt att kunna bjuda Fredrik på ordentlig mat när han sliter så pass för att hjälpa mig! ♥ Snitzel med pommes satt inte alltför illa!
Sen åkte vi hem och försökte fixa så mycket som möjligt inför imorrn. Det är så svårt, man vet att precis ALLT ska väck men ändå är det svårt att veta hur man ska bära sig åt när man packar. Men vi gjorde förhoppningsvis så pass mycket att det ska gå att få iväg möblerna som ska med släpet ganska enkelt!
Och imorrn så här dags sitter jag förhoppningsvis i nya lägenheten, kanske har tagit ett bad, har krupit in under filten i soffan och tittar på tv med ett glas vin i handen :) Man kan ju alltid hoppas...!

Lekt gnällspik, shoppat inredning och parkerat "fel"

Det tar sig, som gubben sa när skithuset brann! Nu är kartongen som jag använde som databord körd till lägenheten så nu får jag sitta i sängen istället. Fast har en annan, ännu tom, kartong som "bord" :) Man måste ha fantasi..!

Började dagen med att knalla in på Bovärdskontoret och klaga lite. Fast sen beror det ju lite på HUR man klagar, jag kan ju säga att jag lärt mig en del under mina perioder i butik. Fläcken i sovrummet la jag fram ungefär "Han som visade lägenheten sa 'Det måste vi göra något åt!' så jag bara undrar om ni tänkt göra det, kan ju vara bra att veta innan jag släpar in möbler och snickrar ihop sängstomme och så!". Då skulle hon titta vad det stod i besiktningsprotokollet... Tror ni hon hittade något..? Icke. Ordning värre på torpet där! Men hon skulle skicka upp en nisse och titta hur det ser ut, sen skulle han även se vad han kunde göra åt röklukten på balkongen. Det fanns nån form av luftrenare som man brukar använda inomhus, men det var inte säkert att den skulle funka på balkongen. Men vi får väl se! De verkar vettiga i alla fall, nu återstår bara att se om nåt verkligen händer också...

Igår kväll fastnade jag på lite inredningsbutikers hemsidor. Sånt där exklusivt som Ikea, Rusta och Jysk (eller "Järsker" som det heter här nu efter att min morfar inte riktigt uppfattat namnet rätt :) ♥). Fick ju lite presentkort i julklapp så de måste man ju bränna upp :) Behöver ju inte vänta in i det längsta jämt! Och efter bara en dag i lägenheten så visste jag ganska bra vad jag behövde. Gardiner till vardagsrummet, t.ex. Ungefär hela ena väggen består av fönster så det är alltså 3,6 m fönster som behöver gardiner. Då hade Jysk bra lite grövre panelgardiner som de sålde styckvis.

Så tre såna blev det. 

Och sen matchande kuddfodral såklart, man är väl medveten! :) 

Och en gosig filt till soffan i samma färg (vilket inte framgår av bilderna..).

Bilderna kommer från Jysk's hemsida och är länkade dit. Mycket rea nu så hoppa gärna in och ta en titt!

Känns som vardagsrummet kan bli riktigt bra när det blir färdigt!! Väntar bara på soffan också men den kommer förhoppningsvis på torsdag eller fredag!

Sen vet jag inte om nån minns men när jag var på Hundia i våras så hade vi en fotograf på besök en gång. Han tog sig an Elliot och det blev riktigt bra resultat! Jag köpte fyra bilder. Men de hade så muppiga mått - 15x23 cm - antagligen för man ska köpa deras egna ramar. Jag har rotat runt lite och tänkte nöja mig med 20x26-ramar från Ikea. Sen såg jag att Gallerix hade 18x24-ramar. Lite bättre, men lite dyrare än vad som funkar för mig just nu. Men ibland har man tur, Jysk hade också 18x24, men nedsatta så jag fick fyra för vad ungefär en på Gallerix skulle kosta!

Sen skjutsade jag Fredrik till jobbet och åkte tillbaka till lägenheten. Plockade upp lite i köksskåp och så. Kan inte göra så jättemycket innan de större möblerna kommer på plats.
Sen körde vi en vända till ikväll också, det var ju sånt jädra väder!! Snöblandat regn och smått storm. Skitskoj att bära på kartonger och möbler... Och halt som själva fan blir det i trapphuset. Men lite fick vi gjort i alla fall!

I morse fick jag ännu en påminnelse om varför jag flyttar härifrån; parkeringsböter... Antalet såna som jag fått här har nog fasen gått upp till tvåsiffrigt nu. Och det känns så förbannat onödigt!! Inte från min sida, det finns ju ingenstans att ställa bilen när parkeringen är full, jag kan ju inte gärna trolla bort den! Eller ska jag ställa den nere i stan nånstans, vem tar ansvar för den då?? Näe, jag tänkte väl det... Men bilen står utmed trottoarkanten på en väg där ungefär ingen åker och definitivt inte på nätterna/mornarna, och man står inte i vägen för någon på något sätt. Men nix, nåt jävla tallbarr hade väl tråkigt en dag och bestämde att där får man INTE stå!! Jag undrar vad slapp-fisorna ens gör så här avsides, borde de inte hålla till nere i stan där bilar verkligen parkerar som arslen, blockerar infarter, lastzoner, handikappparkeringar och fan vet allt. Har försökt att inte stå där nu men finns det ingen plats så som sagt, vad gör man?? Ibland går det, ibland går det inte. Idag gick det inte. Men nu är det förhoppningsvis sista gången! På nya stället finns hur mycket parkeringsplatser som helst, ska mycket till för att man ska få gå nån längre sträcka där! Å andra sidan så bränner de ju upp bilar istället men det är mer på "andra sidan" av området. Där jag bor ser man julbelysning på balkongerna, på andra sidan är det jätttelika parabolantenner.

Testa den varianten kanske...

Tänkte jag skulle se en film eller nåt nu när jag har datorn i sovrummet, men då är alla dvd'er såklart i nya lägenheten... Och jag har ju mobilen som modem så jag kan inte gärna se på nån play-kanal heller. Får hitta på nåt annat...! 

Flytten har börjat på allvar! Men imorrn blir det lite gnälla av.

Då får man väl säga att flytten är igång på riktigt! Efter ungefär två timmars sömn, smärre panikångest, två hjärtflimmer och fem hjärnblödningar så känner jag att det här KANSKE kommer att kunna gå vägen ändå..!

Var som sagt smått skitnervös i natt, jag vet ju hur jag har regerat på tidigare flyttar. Tyckte inte att jag hade mer än somnat så ringde väckarklockan och det var dags att ringa Bovärdskontoret och fråga om och när jag kunde hämta nyckeln. Inget svar. Så klart. Bläddrade igenom tidningen. Ringde igen. Upptaget. Så klart. La på och ringde igen. Och SVAR!! Efter klockan 12 fick jag hämta nyckeln, men de hade bara öppet till 12:30. Men så smidigt. Sprang ner till stan för att ta ut ett kontoutdrag, de vill ju ha "bevis" på att man betalat första hyran och då ska visst kontoutdrag duga. Bara den ena bankomaten öppen. Givetvis den som jag knappt når upp till... Fick min papperslapp i alla fall.

Sen skulle jag bära ner lite grejer till bilen och ta med till lägenheten. Var tvungen att flytta bilen från baksidan till framsidan. Då får givetvis pizzerian här sin leverans just då så en stor jävla lastbil stod mitt framför porten!! Upp och plocka ihop lite prylar, jag bestämde mig för att börja med köket och köksmöblerna, de stod mest i vägen. Bordet är nedmonterat så det var "bara" att bära ner. Och det är vanligt sånt Ikea-bord, men efter bordet, 4 stolar, bordsben som for åt alla håll och två små-tunga kartonger ner från tredje våningen så kände jag av första hjärnblödningen. Men lastbilen hade flyttat på sig så jag kunde köra runt bilen och packa in. Tror aldrig det gått förbi så mycket folk utanför som JUST när jag balanserar för att inte ställa ner nåt på regnblöta marken och samtidigt försöker öppna bagageluckan. Folk hade lindrigt sagt käkat glo-soppa.

Men iväg kom jag. Och det var skyltat till Bovärdskontoret, det var ju underbart!! Trodde jag... Hur som helst så gick jag visst på fel sida huset så det blev en extra sväng. Återigen åt helvete med dessa promenader, tror både dagens andra och tredje hjärnblödning hann komma medan jag letade runt bland portarna! Till slut hittade jag rätt i alla fall. Och de frågade inte efter nåt kontoutdrag. De frågade inte efter nåt. Det var bara att hämta ut nycklarna. Och här har man gått och varit döorolig för att man inte har fått pengar i tid och så! Åkte i alla fall fram till porten och gick upp. Hade totalt glömt bort hur det såg ut, så det tog ett tag innan jag "ställt om" från bilden i min skalle som jag utgått från :) I sovrummet kom problem nr 1: En stor fettfläck på tapeten. Skitsnyggt....inte. Den fanns där redan när jag var på visning och då sa bovärden nåt om "Aj aj, det var inte bra!". Så jag trodde de skulle göra nåt åt den... Sen gick jag ut på balkongen. Min stora fina inglasade balkong. Som till att börja med inte var riktigt så stor som jag ville minnas, men jag tror att trädgårdsmöblerna ändå går in utan problem :) Problem blev det däremot när jag andades. "De som bor under röker så det luktar nåt galet på min balkong!!" sa killen som bodde där innan mig när vi pratade i telefonen. Och det kan man ju minst sagt säga. Och jag tror inte bara det var de under, oset satt verkligen inpyrt, det var som om nån suttit på balkongen och rökt i typ 30 år!!

Det verkligen osade om golvplankor, väggar osv. Jag säger som Sverker; "Ska det vara så??". Kommer ju knappt kunna vara där!! Jag stod ute i några minuter, sen luktade hela jag rök. Och NEJ jag rökte inte. Tänk att sitta där och äta, hänga ut tvätt osv. Framtida dynor i trädgårdsmöblerna kommer börja lukta inom några minuter. Så då fick jag lite att tänka på igen...

Sen skulle jag bära upp köksgrejerna. Och fy fan, jag vet inte vart styrka och ork tagit vägen!! Fingrarna rätade ut direkt, handlederna bara ville inte vara med, jag blev yrslig och tänkte att NU dör jag faktiskt, på riktigt.
Hem och tjura som ett as. Fredrik lovade att komma upp och hjälpa mig lite efter jobbet. Jag låg i sängen och efter några timmar hade jag andats så pass att jag bestämt mig för att köra en vända till. Bar ner fem kartonger. Jag kommer ha träningsvärk imorrn så jag inte vet vad jag heter! Var ju ingen idé att köra iväg med det, jag hade ALDRIG orkat bära upp det där!!

Riktigt så glad såg inte jag ut...

Framåt kvällen kom Fredrik och vi åkte bort till lägenheten. Om jag blivit av med styrka och ork så har han visst förvärvat lite, han bar upp alla fem kartongerna medan jag mätte fönster! Jag tänkte vi skulle hjälpas åt, men... :) Sen skickade jag ut honom på balkongen så att han fick känna också så att jag inte bara larvade mig. Och visst stinker det helvete. Så imorrn blir det en sväng till Kontoret igen. Känns rätt skit att leka gnäll-fitta det första man gör, men vad fasen... Och det är lite komiskt, vår förra hyresvärd hittade EN fettfläck på tapeten, som gick över EN våd och det fanns extra tapeter i garderoben, men de passade på att tapetsera om hela rummet. På vår bekostnad givetvis. Innan vi flyttade in så hade de lagat borr/plugghål jättesnyggt, bara skurit ut en liten liten rund bit tapet och täckt över hålet. När de såg att vi gjort borrhål så passade de på att tapetsera om hela rummet. På vår bekostnad givetvis. Likadant i den här lägenheten gnälldes det som sagt en hel del och mer lär det väl bli. Det känns som att har de väl bestämt sig så hittar de vad de vill hitta sen!
Den här hyresvärden verkar inte vara så noga alls! Fettfläckar på ett antal ställen, pluggar lite varstans i väggarna, gärna i nån skrikig färg som typ rött i den beigea tapeten. Krokar och spikar sitter kvar lite överallt. Det gör väl i och för sig inte så mycket, krokar kommer det bli ett antal innan jag är klar där, lita på det!! :) Men tänk vilken skillnad det kan vara!

Så imorrn ska jag som sagt ner och i alla fall fråga om de tänkt göra nåt åt fettfläcken som de sa att de skulle göra, i så fall får de ju gärna göra det INNAN jag flyttar in möbler och sånt. Sen fråga om balkongen. Den är ju inglasad så det blir som ett extrarum. Som jag inte kommer att kunna utnyttja. Dynor och sånt kommer ju bli förstörda! Sen vet inte jag vad man kan göra åt sånt, måste ju nästan göra total-renovering i så fall! Och slutligen så står ett hyres-belopp i mitt kontrakt medan räkningen var på ett par hundralappar extra. Och jag ser ingenstans att de reserverar sig för ändringar. Sen är det ju ingen nyhet att hyrorna höjs, men ändå. Om man väljer mellan säg tre lägenheter och tar en lite sämre för att den har lägst hyra och sen när räkningen kommer så är hyran ändå densamma som de lite bättre sen, utan minsta förvarning eller nåt, kan man verkligen göra så..??

Men i övrigt så känns det kanske bra! Det är ju lite roligare att packa upp än att packa ner och nu när man börjar se att det faktiskt försvinner lite här också! Men än så länge är det en lång väg kvar, kommer hinna med mycket ångest innan allt är färdigt..! Och världens största TACK till Fredrik som hjälper mig!! Utan dig hade jag ärligt talat gått och hängt mig eller nåt idag, nu skjuter jag det på framtiden. Idag skulle även Marie hjälpt till med en hästtransport, men hon låg nerbäddad sjuk. Hon erbjöd sig att komma ändå men vad fasen, hon har ju en egen flytt till Nordpolen att tänka på och orka med och sen vill inte JAG bli smittad med nåt!! :) Så vi tar det en annan dag när du känner dig lite mer pigg och alert! :)

Nu ikväll blev det pizza. Satan så nyttigt... Jag SKA börja tänka på vad jag äter men just nu bor jag i kartonger så det får vänta lite till!


Slutligen lite allvar...
I och med alla communitys som Facebook, Twitter och kanske även att denna blogg kan räknas dit, så har jag fått några "cyber-vänner". Folk som man aldrig träffat på riktigt (eller IRL om man ska snacka cyber-tugget :)) och som man inte ens skulle känna igen om man såg dem på stan, men ändå har man lärt känna varandra ganska bra genom små meddelanden och kommentarer här och var. Key var en sådan "cyber-vän". En polare till mor och far från förr om jag förstått det hela rätt, men vi har "tjötat" lite, kommenterat bilder och statusar på Facebook, han har även kommenterat en hel del både i och om min blogg, ständigt hejat på mitt skrivande och lämnat "rara" hälsningar i största allmänhet. Och anledningen till jag jag använder imperfekt är för att han gick bort nu ikväll. Och förtidigt åldrad och nedbruten kropp gav till sist upp, om jag förstått det hela rätt. Och det känns lite....knepigt, eller hur man ska säga. Som sagt, jag är en rätt oempatisk människa, ytterst få bryr jag mig om, de andra får leva eller dö, mig kvittar det! Har jag inte saknat dem innan så lär jag inte sakna dem efter heller. Men detta känns väldigt tråkigt och det var en människa jag aldrig träffat. Vad jag vet. Men vet att jag tänkte lite på honom strax innan jul, undrade vart hans kommentarer tagit vägen. Men det hade ju sin naturliga förklaring då.
Och vad säger/skriver man mer...? Hoppas i alla fall att du har det bra där du är nu Key, att kröppa-skrället fungerar som den ska igen! Och hoppas att det finns internet-anslutning där så du kan fortsätta att skratta åt mig, mina galenskaper och mitt åsikts-maskineri! :)

Vår nyårsafton 2011 och tankar inför det nya som kan driva till vansinne

Jag tänkte berätta lite om vårt nyår...
Vet någon; kan katter få någon form av kräksjuka?? Härom natten så spydde ju Sune så jag fick springa och torka, sen på dagen var han som vanligt igen. Och igår natt var det Hedwigs tur. Tror jag var uppe 4-5 gånger! Det enda jag kan komma på är att jag och dem var ju hos mor och far i nästan en vecka över jul och då fick de en sorts mat och här hemma en annan. Det är samma märke men olika....sorter eller vad det kallas. Om magen fick en smärre chock av det. Och när Hedwig väl somnade så kunde inte jag sova, det rör sig ganska mycket i skallen nu. Så klockan var väl närmare 6 igår morse innan jag somnade. Men jag ställde klockan, tänkte göra lite ärenden på stan, så kl 10 var jag uppe.
Handlade det sista till nyårsfirandet och sen gick jag ner till Vättern. Det var fint väder och riktigt vackert!

Fast det kändes mer som oktober än sista december...

Hem och vänta tills Fredrik slutade jobbet och sen skruvade vi isär min tv-möbel. Så nu har jag inte ens nån tv att titta på. Eller tv'n står ju här på golvet, men vill inte riktigt dra igång den där den står.
Sen packade vi ihop oss och åkte till hans lägenhet! Som sagt så skulle vi fira nyår ihop. Det var riktigt trevligt och jag behöver helt klart inte äta nåt mer förrän....nästa år, höll jag på att skriva, men det blir nog lite väl :) Men vi började med toast med hemmagjord skagenröra:

Missade dill och lite sånt, men va fan, det var supergott ändå! :)

Sen gick vi över på huvudrätten: "Philadelphia-kyckling" och spaghetti:

Har aldrig gjort det förut men jädrar vad gott det var!!!
Fick allt andas en stund innan det var dags för efterrätten :)

Hedwig (som var sitt vanliga busiga och ibland smått irriterande jag igen :)) och Sune var förstås inte efterrätten men de fick såklart också vara med och fira nyår! :)

Här är efterrätten; Dooley's-pannacotta som jag "pimpat" med mjölkchoklad i botten och sen riven chocklad och silverkulor ovanpå:

Riktigt god den också!

Sen var det mest bara att vänta på 12-slaget. Vi stod på balkongen en stund och drack bubbel och tittade på raketer. Fast saknar man päls så får man titta och skåla genom fönstret... :)

Sen tittade vi på "King Kong" och strax efter 03 lade vi oss. Det var det nyåret det!

Idag har vi inte gjort nåt speciellt. Glott på tv, ätit Mc Donald's (såklart) och för en stund sen åkte jag hem hit.
Hem till ensamheten. Jag känner mig helt tom, har varit nära att bli riktigt ledsen flera gånger, men vad hjälper det...? Är skitnervös inför imorrn! Ska ringa hyresvärden och se om och när jag kan få hämta ut nycklar till nya lägenheten. Vet inte riktigt vart jag ska, bara det är ett riktigt stort orosmoment. Och jag är ensam, är ju van att vi är två som hjälps åt. Sen om det inte vore nog med allt så har min flytt-hjälp gått och blivit sjuk så vi får se hur det blir. Har ju adressändrat fr.o.m imorrn, vilket kanske var lite väl tätt inpå såhär i efterhand. Och här ser det ut som ett bombnedslag, grejer överallt!! Är allt detta verkligen mitt?? Ska ALLT detta forslas från den här lägenheten, ner för trapporna, in i bilen/släpet och iväg till nästa ställe och upp för alla trappor och sen försöka göras av nånstans?? Känns så smått oöverkomligt, även om jag ändå törs gissa att kommer man bara igång så går det ganska snart ändå. Sen ska det städas här. Och det finns att göra... Och sen kommer det säkerligen bli tjafs från hyresvärden och en massa renovering som de tycker att vi ska betala. Orkar inte...

Och alla tankar. Alla val man gjort i livet. Det kommer ju upp från ungefär tidernas begynnelse; gjorde man rätt?, kunde man gjort annorlunda?, hur kunde det blivit och varit? osv osv. Och jag brukar trivas med ensamhet, få vara ifred, men nu när det är ett faktum så känns det bara jobbigt. Det var väl kanske inte riktigt så här som jag tänkt att livet skulle bli. I och för sig så vet jag väl inte riktigt vad jag hade tänkt, men i alla fall lite mer....normalt. Utvecklas och ta steg för steg som alla andra. Nu har jag stannat i typ 18-19-årsåldern, kanske ännu några år yngre, och lär bli kvar där. Och har man valt "rätt" bostadsområde?? Det är ju ändå en bra bit från ungefär allt och jag är ju van vid att kunna gå oavsett vart jag ska på några minuter. "Rätt" lägenhet?? Den verkade fin och mysig men gjorde jag ännu en gång missen att bli lite fartblind och ta första bästa bara för jag var tvungen att ha nåt? Sen hörde jag dessutom något om att de (hyresvärden) ska införa ett förbud mot disk- och tvättmaskiner p.g.a risken för vattenskador. Jag klarar mig fasen inte utan sånt, se hur det gått hittills..!! Jag var inte ens speciellt noga med att ta reda på vart tvättstugan ligger nu då jag visste att jag har egen maskin. Jag frågade speciellt om diskmaskin som "kunde kopplas in utan problem" och tvättmaskin för att vara på säkra sidan. Ska de ändra på det NU?? Det låter inte logiskt nånstans, de kan ju inte gärna gå runt och riva ut maskiner hos de som har, eller låta vissa ha och andra inte. All ovisshet, samtidigt som man inte riktigt vet om man verkligen vill ha reda på svaret. Skulle vilja kunna se några månader in i framtiden, se hur det går med allt, så man vet om det är nån mening med att kämpa på.
Om två veckor går min sjukskrivning ut, ut och leta sysselsättning. Jag har fortfarande stora problem att ta mig in i duschen. Och för vilken ersättning då..?? 60% av a-kassan..? Det kan väl ingen jävel leva på?? Krångla med socialen, deras lagar och regler.
Näe, jag undrar hur det kommer gå...

Men Gott Nytt År på er därute!