När bloggandet blir ett beroende, Twitter, jag - en antilop?? och träning

Igår hade jag en ganska händelserik dag men jag bloggade INTE!! Ganska skönt, ett tag kändes det som bloggandet nästan blev ett beroende, så fort man gjorde nåt så var man tvungen att skriva om det. Och i mitt liv händer ju inte alltför mycket så då blev det ännu mera att jag kände mig tvungen att skriva om vad som hände. Däremot; I'm addicted to Twitter!! :) 

Fast det är ju lite mer lattjo, helt klart en sport att försöka få med så mycket som möjligt på 120 tecken, som jag tror att det är. Och i och med att det blir lite mer "här och nu" så blir det även lite mer intressant och "verkligt". Tycker jag i alla fall. Nån sa att h*n läser ut mer om hur jag mår och har det genom Twitter än genom bloggen. Sen tycker jag -som inte har mycket till liv- att det är skoj att följa kändisar på Twitter, se vad de har för sig! Måns Zelmerlöw gnäller över berget med smutstvätt, Richard Herrey tar en promenad med hundarna (och tar superfina naturbilder!!), Camilla Läckberg smugglar doggybag från Riche, Magnus Uggla blir fast på ett tåg och spyr över SJ, Patrik Isaksson tävlar i danska melodifestivalen och talar om vad som händer backstage, Gustaf Wesslau kritiserar kvällens insats i DIF-målet, Greg Hancock åker vilse när han ska till Tallhults motorstadio i Hagfors. Som sagt, jag kanske inte har mycket till liv, men tycker det är lite trevligt tidsfördriv! :)

Men som sagt så händer det lite i mitt eget liv nu också, men det är fortfarande inget jag tänker skriva ut här. Planer har gått åt helvete förr, om man säger så, så ju färre som vet om det då desto bättre.

Igår skulle jag till Harmoni och fixa benen. Men då hade de lyckats dubbelboka så jag fick välja mellan att vänta 20 minuter eller boka en ny tid. Men ekonomin är ju inte störande fet nu och jag har ändå en tid om två veckor så jag gick därifrån. Så hade jag en tid hos Joakim två timmar senare. Kändes onödigt att åka hem. Så hur fördriver man två timmar på stan i Motala..?? Tjaa, bra fråga. Var i ganska exakt alla butiker, tog en fika på Ströget. Då hade en timme gått ungefär. Åkte upp till sjukhuset och satt där i ca 40 minuter. Och så var klockan dags! :)

Samtalet gick väl lite sådär. Vet inte vad vi jobbar mot egentligen. Jag är liksom fel i själva "grunden". Och jag tvivlar starkt på att man kan ändra på sig "naturligt". Jag kan köpa att händelser och personlig utveckling och sånt kan ändra 'en som människa, men att bara bestämma sig... I högstadiet försökte jag bli AIK'are för att en kille jag gillade var det, jag kan säga att det inte gick helt bra. Man kanske kan lura andra, men inte sig själv! Tror bara man mår ännu sämre av att ständigt visa upp en fasad utåt men känna inuti att det är helt fel. Eller jag VET att det är så, för det är så jag levt ungefär hela livet! Och jag är grymt missnöjd med den jag är. Om man tar ett exempel så är jag då väldigt ensam. Och jag trivs med det, tycker det är jobbigt att ha folk omkring mig. Och jag vantrivs nåt så förbaskat med att jag trivs med det, skulle hellre vilja vilja ha ett liv med mycket folk omkring mig och trivas med det! Omständigt..?? En aning...
Joakim drog en ganska bra liknelse igår, han liknade mig vid en "antilop" (Jajjemän!! :D).

Moi..?? :)

Han ville visa hur tänkandet ofta skiljer sig mellan normalstörda och aspergare. De normalstörda antiloperna låter sig luras av lejonen, de går i regel rakt i deras fälla. Medan Asperger-antilopen ser igenom det där och går åt andra hållet. Han vill ha det till att jag ska vara glad att jag överlever till skillnad mot "alla andra". När jag kom hem skrev jag på Twitter nåt i stil med "Jag vill hellre vara dum antilop som 'alla andra' och bli uppäten, än att ensam vara smart antilop och klara mig". Bra skrivet av mig!! :)

Jag vet att jag är begåvad, det har jag svart på vitt, men såsom jag känner det; Jag har aldrig upplevt mig själv som speciellt smart, har däremot alltid tyckt att de flesta i omgivningen är rätt korkade! Men okej om man vore smart så man kunde använda det på nåt sätt, att det kunde leda till nåt, men gå runt ensam och vara smart, hur kul är det?? Är ju inte så att folk använder mig heller, ber om råd eller så som man t.ex. gör när nån kan bilar, jag har inget konkret ämne så, det är inte direkt så att nån ringer och frågar vad "yttre sneda bukmuskeln" heter på latin... Då är jag hellre lite småkorkad och "mer som folk"!
Vi får väl se om vi kommer fram till nåt...

Sen har jag lite planer på vad jag ska göra i höst, men det håller jag för mig själv än så länge och nöjer mig med att skriva grymt irriterande Facebook-statusar om det istället! :D "Nu börjar det hända saker..!!", "Nu är det spännande...!", "Väntar och väntar..." och sånt som de flesta stör sig på men väldigt få vågar erkänna :) Och de som klagar på detta högst är de som sen påstår att "...men jag bryr mig inte, jag är inte nyfiken, det skiter väl jag i!!". Haha, sure...! :) Lite roar små...

Sen tror jag att jag tagit tag i träningen igen. Vill ha nåt att jobba emot. Så i maj blir det ett motionslopp på 10 km. Jajjemän... Fast jag vet ju att jag tar mig 10 km så det känns inte som mycket till utmaning egentligen. Det ska vara om man börjar sikta på tider och så, men då vet jag med mig att jag bara kommer köra slut på mig redan i början och det känns ganska meningslöst. Men vi får väl se.

För mig är det stort att ens kunna springa. Minns när jag kom ungefär 300 meter i Råssnäs och höll på att svimma. Kom inte runt löparbanan på MAIF (400m) utan fick stanna. Förra veckan sprang jag drygt 7 km (utomhus i kylan dessutom!!) och då har jag inte rört mig på bra länge. Jag gör inga tider att skryta med, men jag gör det i alla fall, springer hela vägen osv. Igår blev det 7 km på löpbandet på Actic och sen 1 km simning. Och jag är fortfarande väldigt långt ifrån "bra" form.

Fast det värsta med Actic är att allt fler börjar hitta dit nu. Förr var Nautilus (numera Actic) lite b, "snik-varianten" av "gräddhyllan" Feelgood. Men nu fattar folk att det inte är så, att man får ungefär samma träning för ca 200:-/månad på Actic som man får för ca 400:-/månad på Feelgood. Dessutom får man tillgång till simhallen om man är på Actic och nu har de även börjat med pass. Så satan vad folk det är där!! Tänkte boka in några spinningpass men det var proppfullt, både denna vecka och nästa, inte ens reservplatser finns kvar!! Känns ju sådär att behöva boka pass tre veckor i förväg... Minns när vi var 3-4 stycken på spinningen, det var tider det, Therese! :) Kan ju hoppas att det är lite nyårslöfte-yra som så småningom kommer lägga sig i alla fall en del när vädret börjar bli bättre och så. Annars får man väl leta sig till de verkliga b-ställena :)

Annars så har jag kommit i ordning i princip helt här nu. Jag städar och tvättar och grejar, har lite kvar som ska upp på väggarna, men där spelar ekonomin en stor roll, likaså har jag lite kläder som fortfarande ligger i säckar men även där måste jag få råd att investera lite för att kunna få in det nånstans. Igår beställde jag telefoni och bredband. Gick i valet och kvalet om jag skulle ha fast telefoni, men när man fick bredband+telefoni av en leverantör för ungefär samma pris som bara bredband hos en annan leverantör så vad fasen. Måste bara leta på mina gamla telefoner :)
Tänkte ett tag lägga upp lite bilder för att visa hur fint jag har fått det men näeni..!!

Trivs bra här så det är ju skönt att nåt funkar! Hoppas bara att AF och FK är snälla mot mig även efter att sjukskrivningen gått ut, innan hintade de om att jag skulle "arbetsträna" på heltid (eftersom FK anser att jag får "adekvat behandling" och därför kan klara av heltid...) fast för 65% av a-kassan. När jag tar över det här jävla landet ska jag sitta i talarstolen i riksdagen och tala om att folk FAKTISKT inte blir friskare av att man drar in ersättningen för dem!
Jag kräver inget liv i lyx, definitivt inte, jag gör ju inget för sjutton!! Jag vet att det sticker i ögonen på folk att jag unnat mig det ena och det andra men det har enbart att göra med PRIORITERING!! Äter man i princip enbart snabbmakaroner och inte köper ett klädesplagg på ett halvår, inte köper något som helst smink etc så är det faktiskt inte svårt att spara ihop till en resa till Gran Canaria. Men hur som helst så blir jag ju inte friskare av att veta att regeringen har bestämt hur länge jag får vara sjuk och att de en dag kommer säga "Sorry, dina dagar är slut!". Och jag jobbar hemskt gärna, det är vad jag vill, men att "jobba" heltid som en nisse på FK bestämt sig för att jag kan, det är inget fel på mig så, jag är som vem som helst annars, det bara rör sig lite mer inne i skallen, för 65% av a-kassan, tvingas krypa till socialen, man får inte använda sig av erfarenheten man fått när man söker annat förman har inte JOBBAT, man har BARA PRAKTISERAT. Motiverande...