Lördagsrunda på stan och stearin-bomb

Trots mitt lilla natt-vak så sov jag inte så länge idag för det. Var väl uppe vid 11. Gick ner på stan en sväng. Tänkte att jag i alla fall skulle FÖRSÖKA vara som folk och använda vinterkläder så jag gick på jack-jakt. Men näe... Alla jackor ska ju vara så förbaskat långa och det är ju inte riktigt jag. Sen lite former både uppe och nere och ändå inte SÅ mycket på mitten så antingen tar man på sig något ICKE insytt/åtdraget i midjan och ser ut som en regntunna, annars tar man på sig något som ÄR insytt/åtdraget i midjan och ser ut ungefär som ett nyckelhål. Orkade inte försöka ge mig på att leta efter kortare kreationer just idag, får se om det blir någon annan gång. Annars så har ju fleecetröjor och fodrade hoodar funkat i alla år tidigare, som den modeguru man är... :) Sen är det alltid smidigt att vänta till Mellandags-rean :) Vad som däremot fick följa med hem var ett par pyjamasbyxor, VEM kunde tippat det..?? :) Om jag inte nu inte gör epitetet "modeguru" rättvisa så uppfyller jag definitivt kraven för "mysmongo"! Fick pyjamasbyxor i julklapp förra året och nu är det plötsligt tre par... Så jädra sköna!! Går dessutom att dra åt i neränden så att t.o.m dvärg-mysmongon som jag kan ha dem utan att sopa golvet när man knallar omkring!
Var inne hos Fredrik på jobbet en sväng också. Telefonen börjar ge lite vika så man kan i alla fall kolla utbudet lite. En butik i Dalarna skulle skicka ner nåt som möjligtvis skulle kunna passa Andersson, det lät rätt intressant i alla fall!! Och fasen vet om inte du, gubben Forsberg, borde följa med och slå en bläng då också...! "Titta kostar inget" som de säger, även om man nu uppenbarligen i värsta fall kan få med sig hela jävla försäljaren hem, haha :D

Och nu sitter man här i pyjamasbyxor och har tråkigt. Lekte lite i ett bildprogram. Collage-funktionen förstår jag mig inte på riktigt, jag tycker inte att det blir den storlek på grejerna som jag vill ha och rätt suddigt blir det också! Men men, håll till godo, det är tanken som räknas...sägs det.

Just det, jag vet inte om jag sagt det men Ikeas blockljus är...inte vidare bra:

Ska man elda så får man städa. Eller visst, man KAN skita i det och bara lämna det men...näe. Man kan även vara mer uppmärksam men när jag kollar ljus så ser jag till så inget brinner upp, inte om det blir översvämning. Säga vad man vill, Partylite's grejer kanske är förbaskat dyra men de ÄR faktiskt 10 resor bättre. Om man sköter dem på rätt sätt, det vill säga. Jag försökte nån gång göra likadant med Ikea (eller om det var ÖB)'s ljus men de var ju så jädra sköra så de sprack när man försökte trycka ihop kanterna.

Nu kom Fredrik hem. Undra om man får ett glas vin ikväll...

Genombrott på psyk? och VIP-gäst på Vadstena-kvällen!

Borde sova, men det är väl ungefär som vanligt - kan inte. Väldigt trött men kroppen vill inte riktigt ge med sig ännu.

Men det kanske inte är så konstigt, har varit en ganska lång och ansträngande dag idag! Jag var hos Joakim och nu jädrar verkar det som att det kan börja hända grejer, kanske vi äntligen kan komma nånstans! Jag tänker inte skriva alltför mycket om det, lite privatliv tänker jag faktiskt ha :-) Och nu är vi inne på sånt som kan finnas förträngt och såna saker. Jag kan väl säga som så att jag satte mig emot det här att sjukvården gör det så väldigt lätt för sig. Någon tyckte att den kunde läsa ut Aspergers syndrom ur ett antal, enligt mitt tycke, rätt fåniga tester och sen dess har det ENBART handlat om det! Fasen vet om jag skulle kunna åka in med brutet ben eller brusten blindtarm utan att de skulle kunna få ihop det med Asperger. Det finns väl även kanske lite annat som både har hänt och även fortfarande händer i mitt liv som påverkar sinnesstämningen, Aspergers syndrom eller ej! Så nu ska vi ägna ett antal timmar åt ett speciellt tema och se vad vi kommer fram till! Jag tror/hoppas att det finns nån därute som blir rätt glad över att läsa detta... ;-)

Så det var det och efter nästan 90 minuter med psykolog så är man ganska utpumpad!

Sen hem och förbereda kvällen. Dags att vara VIP-gäst i Folkets park! :-) Igen, jag har ju faktiskt varit det en gång tidigare men då var det noll koll. Vi skulle vara där skittidigt av nån anledning som ingen visste när vi kom dit, dörrarna var t.o.m låsta. Och välkomnandet vi fick var ungefär "Jaha... Jaa jag vet inte..." och sen att en av de ledande figurerna i "Motala-skandalen" för er som minns den, kom och härjade om att vi fick hitta på vad vi ville, men in i restaurangen var vi INTE välkomna för mat ingick minsann INTE!!!! Näe och semesterresor, husbyggen, båtar och allt vad det var ingår fan inte när man får tillgång till statens kontokort heller... Men tack för bemötandet! Kohuvve.

Men som sagt, denna gång var det nåt helt annat!! Blev upphämtade med taxi utanför porten och chauffören ringde t.o.m och sa att han var på väg :-) Kom till Folkets park, hängde in ytterkläder, fick en fördrink, satt och lyssnade/tittade när kvällens band -Casanovas och Wahlströms- hade soundcheck. Jädrar vilket jobb!! Och jädrar vad de faktiskt kan fuska med ljudet! :-) Det är inget som random människa tänker på men när man fick se hur de jobbade steg för steg så blev det tydligt. Men bara det låter bra så är det väl skitsamma! :-)

Sen var det mat. Fläskfilé, potatiskaka och skysås. Och det var väl ätbart. Men inte fan kom det direkt från någon ugn eller så, de hade nog haft sitt lilla äventyr ute i "det fria" innan det hamnade hos oss. Det var med andra ord inte varmt. Knappt ens nästan. Köttet var fint (=ihjälslaget, dött, färdigstekt och fritt från senor, brosk, klövar, ögonglober, päls och annat aptitförstörande), men segt så iutavfan! Hade behövt en bra sekatör eller nåt för att komma igenom det där smidigt. Potatiskakan var inte heller varm, dock hade den en gång varit det för den var bränd så den var rent knaprig och salt som bara den! Men men, "gratis är gott" heter det ju så det var bara att sleva på och tugga, tugga, tugga, tugga. Hade min far suttit på en fet förmögenhet så hade jag nog bjudit med honom istället för Fredrik :-P Näääeeee....!!

Sen nån hallonmousse-bakelse till efterrätt. Hade räckt med halva. Så maten var väl ärligt talat sådär men det var ändå trevligt att sitta där och lyssna på hur banden kört fast med bussarna i snödrivor och allt vad de styrt med under åren!

Sen började dansen. Och idag tog jag inte ett steg. Så länge Fredrik satt bredvid så gick folk omvägar *höhö* men så fort han reste på sig så dök det alltid upp nån men då var ju jag stol-, bord- och väsk-vakt. Så det blev bara att lyssna idag! Lugnt och behagligt, man har koll på folk och slipper förhoppningsvis armbågar i skallen.

1.30 väntade taxin. För tidigt tyckte jag, men det var inte mycket att göra nåt åt då! Om drygt en månad kommer jag se delar av Parken från köksfönstret :-) Så hem ordentligt kom vi också!

Det var en trevlig och kul kväll, och en riktigt generös vinst av Motala Tidning! Vi var ju ändå tre stycken som vann två biljetter var! Och extra kul var det att Eva hade vunnit också! Vi har varit på mååååånga Casanovas-äventyr genom åren :-D

Nu är klockan 5, om man skulle försöka få sig några timmars sömn... 

Published with Blogger-droid v2.0

Skapligt frisk igen, när slog det över på folk och "Me, Myself & I"-samhälle??

Då var man uppe på sina små ben igen efter att bara gjort kortare turer mellan säng, kök och toalett senaste dagarna! Så nu hoppas jag att det ska vara över för den här gången.

Alltså har det inte hänt så vansinnigt mycket heller. Kolla vad som händer på internet med telefonen är ungefär det enda man kan göra. Och jag har skrivit om det förut, men alla dessa community-sajter... Jättebra på många sätt, mindre bra på andra. Man tycker att folk borde sköta sina egna liv, fast man vet mycket väl att så är inte människor skapta riktigt. Senast i natt läste jag något som jag gärna varit utan. Man står och vet varken ut eller in. Sen har väl i och för sig skitsnack och lögner och sånt funnits långt innan Twitter och sånt, men visst drar det absolut sitt strå till stacken!

Men nu hoppas jag att det inte är så långt kvar till nya livet och sen kan man lägga allt bakom sig och bara skita i allt. Försöka i alla fall. Folk får väl ha sitt. Jag har förstått att jag på nåt sätt är skyldig en hoper med människor en ursäkt, men jag vet inte riktigt vad jag har gjort. Det finns ju alltid minst två sidor av en sak, men vill man inte se det så struntar man helt enkelt i det. Vad enkel världen vore med fler Aspergare, vi KAN helt enkelt inte hålla på på det där viset!

Sen har jag tänkt mycket bakåt när jag bara legat och....jaa legat. Alltså långt bakåt. Och vad galet det har blivit många gånger. Vad skit man har tagit. Får man strypa folk retroaktivt?? Det är fasen vad jag skulle kunna göra med en del slamsugare som jag råkat på genom åren.
När Fredrik och jag åkte hem från Arlanda så pratade vi lite om; när blev folk egentligen så jädra....ouppfostrade?? Bara kanske 90 minuter tidigare "Vi ber er sitta stilla på era platser med bältet på tills dess att planet har stannat och bältes-lampan slocknat". Lika FAN studsar folk upp lite här och var, börjar riva på hatthyllor (heter det hatthylla på ett flygplan..??) och allt vad de styr med. Vad är det som är så svårt att fatta??? Och på Loro Parque, precis överallt stod det skyltar om att man gärna fick ta kort men utan blixt för det kunde vara rent farligt för djuren. Men visst blixtrade det överallt ändå. Sen visst, man kan göra fel, absolut, jag missade en inställning och råkade blixtra på en pingvin, kände mig kriminell efteråt och såg framför mig hur jag fick sitta i nån spansk fängelsehåla nånstans. Vette fan om jag kopplat på blixten än... Kanske inte riktigt men fram tills att jag kände mig kriminell var allt helt sant. "Gå inte på gräsmattan", och visst fan är det några som ligger och solar där eller varför inte spela fotboll. "För allas trevnad, rök inte i gemensamma utrymmen.", men joho då... Eller kanske hell/heaven-stället Ullared: "Inga kundvagnar inne i restaurangen TACK". Tar inte lång tid innan man snubblar över ett hjul nånstans. Raden med exempel är ändlös. Regler är till för att brytas är helt enkelt den nya normen.

Om inte denna redan finns så borde den...

När och främst varför blev det så?? Tror man att regler är satta av någon som hade lite fritid över en dag och bestämde sig att styra och ställa lite på måfå? Eller är man på nåt sätt cool när man visar att man minsann vågar trots förbud?? Jomen så betedde jag mig också på mellanstadiet.

Sen är det kanske inte ALLTID enkelt att följa direktiven...

Hur som helst, anledningen till att jag kom in på detta var för att jag har råkat på ordförandes ärke-ordförande i den här....föreningen, eller vad man ska kalla det. (Risken finns att mor, far och syster i det närmaste skrattar ihjäl sig här). Här skulle minsann visas att ingen bestämde över vad den här personen fick göra och inte göra! "Jag" dyker väl upp till en middag när det passar MIG och jävlar om folket redan börjat äta... Ger inte fler exempel, det blir lite för tydligt då, men jag skulle kunna skriva en bok! Det mesta helt enkelt "bara för att". Bara för att vara allmänt jävlig helt enkelt. Ibland verkade det som att det t.o.m var uträknat. Som ett experiment, se hur långt man kunde gå innan nån fick spunk. Och som sagt, vissa saker som kommer upp ibland när man tänker tillbaka, man bara kokar. Tänkte att jag inte skulle avslöja könet på personen i fråga men ett välplacerat knä hade varit på sin plats och t.o.m befogat emellanåt.
Näe vart är vi på väg..?? Allt närmare mot ett "Me, Myself and I"-samhälle i alla fall. Lovande...

Imorrn är det Parken! Det ska bli skoj men jädrar vad folk jag kan tänka mig att det blir...

Telefonförsäljare, vinnare igen, visning av lägenheten och helgens kräftskiva

Kan börja med att säga att det var ganska smidigt att säga att man bor på ett hem med dygnet runt-övervakning när det ringer stollar och ska marknadsföra sitt nya tvättmedel som är sååååå bra för det skickas direkt hem till dörren!! "Vem har hand om tvätten hos er?" "Personalen", "Hur många maskiner blir det på en vecka?" "Det beror helt på vilket humör vi varit på", "Vad använder ni för tvättmedel?" "Något vitt pulver i en kartong". Orka liksom, vill jag ha nåt jävla tvättmedel hemkört till dörren så beställer jag väl det??? Samtidigt som det faktiskt är ganska skrämmande det där med försäljning. De har ju inte en aning om vilka de ringer till, tänk om man varit en smula mer eljest än vad man faktiskt är och beställt hem 300 kg tvättmedel i månaden i 2 år eller nåt?? Bara för man har en mobiltelefon så tar de för givet att man har koll?

Och ibland ligger glädje och kaos verkligen nära varandra..!!
Satte mig i godan ro vid datorn och Eva hojtar till och undrar vilken adress jag har. Då har man ännu en gång vunnit en tävling som man glömt att man varit med i... Smidigt! På fredag är det Vadstena-kväll i Parken med Casanovas, Wahlströms och Hub Caps och om man svarade på en löjligt enkel fråga (Tror det var i hur många år Wahlströms har turnerat) så kunde man vinna nåt slags VIP-tjosan. Bli hämtad med taxi, äta supé med banden (vågar man hoppas på köttfärssås...??), dansa till dem och sen bli hemskjutsad igen med taxi. Så jaa... Grattis till mig själv då! :) Vad retligt, vad sitter man och pratar med dem om då...?? Sen var det för två, nån som känner sig manad att följa med?
Men kul ändå, fick känna mig lite glad en stund i alla fall!

Sen ringde telefonen igen. Inget tvättmedel denna gången, utan ta mig fasen nåt ännu värre - hyresvärden!! Nu ska hon visa lägenheten imorrn, tre ggr t.o.m. Och hur säger man... Vi är inga vänner av ordning och har heller aldrig varit. Så nu sitter man här och funderar på om det finns nån giftig växt i närheten som man kan stoppa i sig. Dessvärre är ju alla krukväxter här stendöda. Hur gör man, vart börjar man kanske främst VARFÖR BARA JAG???? Jag är inte skapt för att bo ihop med nån, det bara är så. "Nix, det där har inte jag lagt där, varför ska jag då plocka bort det??". Och i "vanliga fall" skulle man kanske kunna köra med den dealen att "En jobbar, då tar den ena mer ansvar hemma.". Så fungerar det inte här, kan jag säga, men tänker inte utveckla det mer.
Man skulle ju kunna börja med disken som är här och ställa ut i köket.....om det nu fanns nåt ställe i köket att ställa dem på... Börja med att stor-diska?? Tjena du, jag är inte vidare bra på att diska så därför använder jag minimalt med pinaler när/om jag äter, varför ska då jag behöva ta hand om ett helt berg?? Och fan vet om man inte skulle hitta nåt levande om man skulle börja rota bland det där.
Just ja, jag tror jag har en dunk glykol i bilen och en tetra juice i kylskåpet! Jag tar med katterna och flyr så får de väl göra vad de vill med skiten här, jag för sjuk, det har jag papper på!!
Fan, fan, fan, FAN!!!!!!

Och baksmälla börjar jag känna av igen, eller om jag helt enkelt bara blev skitnervös av allt nu, två dagar efter fest, det är rutinerat... Jädrar vilket party det var i hönsgården i lördags!!

Bevisat! Det GÅR att få det skitmysigt (och varmt!!) i ett kylrum i ett hönshus!

Räkorna var lite dåligt tinade...

Minns knappt när jag drack snaps senast och definitivt inte så många som.....jaa, ett antal som var mer än fingrarna på handen i alla fall. Och ett gäng polacker var där och hetsade, dessutom. Men men, vi hade ju roligt i alla fall! :) Himla kul att träffa alla gamla rävar igen! :) Och nu var det väl inte så mycket att direkt reda ut, men inblandade fick i alla fall lufta lite, även om det mest handlade om Arbetsförmedlingen som satte en människa på det där jobbet och inte tyckte att man behövde tala om vissa detaljer om min hälsa. Exempelvis epilepsi. Det fanns vissa åsikter om det, och det tror fan det. Skönt även för dem att få tala om att det inte var MIG de surat till lite på.

Framåt natten kom Fredrik och hämtade mig och sen antar jag att jag somnade rätt gott. Brukar bli ganska intressant bakfull jag, jag vaknar på morgonen, känner att "Vad fasen, lite huvudvärk bara, vilken tur!", sitter uppe en stund, pysslar lite, och sen bara smäller det till. Blir yr, kallsvettig, mår illa, vet knappt vart jag är. Bara att gå och lägga sig igen. Tror jag blev hyffsat människa igen vid 23 igår kväll... Nu känns allt som sagt väldigt olustigt, men jag vet inte riktigt varför, kan nog vara en kombination av allt. Ikväll blir det att röja i alla fall... Kan ju i alla fall försöka börja med tidningarna som ligger på golvet här.....och flytta till golvet i köket där de andra tidningarna ligger... Det går fan inte att STÄDA här, man bara flyttar runt skiten.

Sen lovade jag väl lite PM's också så här kommer det! Kvalitén är väl sådär men jag är tyvärr inte längre och kameran filmar inte bättre :)

Inte alls kräftskive-laddad och Pirat-hyllning på Torget

Borde fixa till mig så gott det går inför kräftskivan, men har inte minsta lust :( Lite som vanligt när jag ska göra nåt, innan man kommer iväg så är det pest och pina men sen brukar det ordna upp sig rätt skapligt ändå i slutänden!
Blev på rätt dåligt humör nu när jag kom hem från stan, försöker att strunta i det men vissa människor gör mig verkligen SÅ besviken!! För att inte tala om hur orättvist behandlad jag tycker att jag blir/har blivit. Sen är det inte alltid det lättaste att veta vem man egentligen borde vara förbannad på, så man får väl försöka nöja sig med att vara arg på enbart situationen.

Skulle hur som helst behöva en riktigt varm dusch, höll fasen på att frysa ihjäl nere på stan!! Men trevligt var det i alla fall! Eller jaa, från och till i alla fall. PM's levererar ju alltid och när de lirar så är det svårt att vara stilla.

 (Filmade även lite som jag tänkte lägga upp, men det tar sån jädra tid att ladda upp så de kommer imorrn istället!)

Sen var det några lokala ungdomar som sjöng och hade sig, men då blev det mer "modern-musik" och orka stå och lyssna på det då... Och ännu värre, om de dessutom skrivit EGNA låtar. Kan säga att *party party*-stämningen sjönk ganska hastigt. Sen får de vara hur skickliga som helst men det är nog inte riktigt vad folk vill höra sådär. Emellanåt blev det ganska bra publik-flykt.

Träffade mamma och Sofia på stan och de hade Elliot och Oskar med sig. Så nu fick jag pussa massor på min födelsedags-jycke!! :) Fast det var bara Oskar som kom med på kort:

Efter ett tag rullade kortegen med Pirat-förarna in i stan och de kom upp på scenen och kunde presenteras och hyllas! :) Detta var väl ungefär det jag såg:

Förarna är de i svarta tröjor...

En något bättre bild på grabbarna, lånad av Motala/Vadstena Tidning:

Det var glädje, musik, applåder som aldrig ville ta slut, guldregn, vissel och jubel och världens stämning! Men sen tycker jag att Motala Kommun, eller vilka det nu var som anordnade det hela, gjorde en riktig blunder: Okej, SM-guld, alla vill gratulera, hylla och fira men att släppa in ungefär 20 "höjdare"; landshövding, ett antal kommunalpolitiker och ordföranden från olika håll, på scenen, som alla skulle stå och hålla tal. Där kan man ju säga att festen kom av sig totalt, ungefär 70% av publiken lämnade Torget. Absolut att representanter från kommunen ska få gratulera men det blev lite väl mycket. Och hur kul kan det varit för de polska förarna att stå och lyssna på det där?? De trista talen kunde de väl sparat till banketten ikväll istället? Så när PM's återigen klev upp på scenen medan förarna satt och skrev autografer så var det fasen inte mycket folk kvar! Mycket tråkigt och kändes helt klart en smula onödigt!

Och kallt som satan i gatan blev det som sagt. Var knappt att tår och fingrar var vid medvetande när jag gick hem. Så en varm dusch vore högst välbehövlig...!

Ska väl försöka sätta lite fart här. Kan ju kanske lukta lite på Gran Canaria-romen så kanske jag kommer i stämning :)

Djurens födelsedag, SM-firande på stan och kräftskiva ikväll

Då var det dags för födelsedag idag! Inte inte bara ett av vilddjuren utan två har sin födelsedag idag! :) Så GRATTIS på er, små älsklingar!!  ♥ ♥ ♥ Tyvärr får i alla fall jag ta firandet en annan dag, har lite att styra med idag. Fast Hedwig fick en puss i morse och Elliot träffar jag nog på stan senare, han kan få en blöting då! :)

Ner på stan som sagt. Idag ska Piraternas SM-guld firas! Vet inte riktigt vad som ska hända mer än att förarna ska presenteras och att PM's ska spela, men det återstår väl att se :) Kul när det händer nåt i alla fall och ett SM-guld tycker i alla fall jag är ganska värt att uppmärksamma. I alla fall när det handlar om en så kul sport som speedway!
Fast jag "tjuvstartade" firandet lite igår. Träffade Mindy och lille Maximus (som är tre år och inte alls så liten längre) på stan och vi tog en fika. Någon fick snille-idén att "hedra" Piraterna med en egen bakelse. Och jag var ju faktiskt bara tvungen...

Rätt rolig kreation men smaken var väl högst sådär. Nu är ju inte jag mycket för bakelser och sånt (heller) men...näe. Hade kunnat nöja mig med att titta på den :)
Det var riktigt kul att träffa Mindy och Maximus igen! De bor i Tollarp så det blir ju inte att vi ses så ofta och Mindy är bra på att sprida positiv energi omkring sig! :) Och Maximus är faktiskt hel-kul för att vara ett läskigt barn, han är ingen sån som bara MÅSTE låta hela tiden, han pratar och filosoferar och när han inte har nåt att säga så är han tyst. Finns ju de som hellre dör än låter stämbanden vila ett tag, även om det så innebär att det blir skrik rakt ut. En kul unge som sagt, men det kanske de flesta är när man bara träffar dem ett par timmar om året :)

Sen gick jag till Systemet och handlade lite inför kvällens fest. Gick hem och gjorde ingenting. Hoppade över spinningen, orkade verkligen inte. Fast det jag främst inte orkade var att få spunk på bilen om den skulle få för sig att bråka igen så det skulle bli stressigt och eländigt. Låg under täcket (börjar nog bli dags att vrida på elementen...) och lyssnade på "Sommarprataren i P1" eller vad det heter. Det första och enda avsnitt jag faktiskt hört :) Eller just det, jag lyssnade på nåt förra året också, men jag tror det var nån mer lokal variant, det sändes i P4 - Väst. Då var det Micke Bäck som berättade om sitt liv som musiker, kapellmästare, kock, pilot och allt vad det är. Känner Micke lite så det var riktigt intressant! Igår var det Ann Olivecrona. Kvinnan som vigt sitt liv åt djur, och främst i Afrika. Undra om man skulle kunna söka praktik i ett schimpans-reservat i Kenya... :) Visste ni förresten att schimpanser DNA-mässigt är mer lika människor än vad de är lika gorillor?? Hur som helst så var det väldigt intressant att lyssna på! Man valde helt klart fel väg i livet :)

Sen tog mina öl plötsligt slut, de som jag skulle ha till kräftskivan ikväll så det blir till att gå ner och investera i några nya sen. Fredrik rymde hemifrån igår kväll så jag satt här i min ensamhet och tittade på "Doobidoo" och "Skavlan" och allt vad det var :) Kräftskiva ja, och inte vart som helst, utan på min gamla arbetsplats! Kräftskiva i ett hönshus, det blir en upplevelse det! :) Väldigt snällt av Madde att fortfarande anse att jag tillhör hönsgården så pass att jag får gå på deras "personal-fester" :) Det blir jättekul hoppas jag, men imorrn har jag en känsla av att jag kommer vilja dö snabbt och smärtfritt.

Båtresa, Magnus Betnér och strul med bilen

Då blev det ett litet glapp igen. Denna gång kan jag väl inte skylla på att det inte hänt så mycket, jag har ju faktiskt varit ute på havet igen. Eller jaa, det blir väl inte äventyr värre när man åker ensam. Men det var skönt att komma iväg och i alla fall försöka samla tankarna. Men vet inte om det blev nåt bättre, tycker man till slut varken vet in eller ut om nåt.

Och igår var vi i Linköping på Konsert & Kongress och lyssnade på Magnus Betnér, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Det var bra, men inget absolut jätte-över sig. Bästa gången är fortfarande Mjölby, helt klart.
Men vi höll på att inte ens komma fram till Konsert & Kongress. Vi kollade Ikea när vi ändå var i Linköping. Nu är det väl inga jätte-mängder som behöver handlas även om det på nåt sätt känns bra att det är jul snart :) och jag föredrar att handla det mesta när jag väl har flyttat. Dels för att inte ha mer än nödvändigt att flytta och dels för att man helt enkelt märker bättre vad man behöver då. Igår blev det i alla fall två stekpannor och ett gäng blockljus :) Det måste sätt rätt kul ut, Fredrik och jag gick med varsitt tvåpack stekpannor under armen. Jomen vi är sams på alla sätt och vis...!! :)
Vi skulle även in en sväng på Rusta, men det tyckte inte min lilla bil. Helt och hållet stendöd när jag vred på nyckeln. Eller visst, det tändes väl nån lampa på instrumentpanelen, men annars inte ett liv. Jävla skit... Hade ju problem med det där förra vintern, när det var -20 grader. Jucklade med nyckeln i ett antal minuter utan ett liv, och plötsligt hoppade den igång som en klocka. Men igår kände jag bara på mig att det var dött. Och konserten närmare sig... Ringde pappa och bad han möta upp oss när Betnér pratat klart, så fick vi se vad vi skulle göra. Lade på luren och vred reflexmässigt på nyckeln igen. Och jajjemän, hoppade igång så fint så, inte ens en hostning innan. Skit-bil. Men då slapp ju far ge sig ut i alla fall.
Lite smått nervöst när vi skulle åka hem, men då gick kärran igång så fint så på första försöket.

Man kan inte åka till Linköping utan att äta på Hakepi, bästa kebaben på den här sidan norra polcirkeln. Så dit gick vi. Men då var kebabköttet slut... Vad i....??? Fanns bara kyckling och det är ju inte samma sak. Fick bli Mc Donald's istället.

Ungefär så mycket spännande har hänt sen sist.
Ska tejpa ihop kartonger här och börja packa. Tittar man sig omkring så är det faktiskt inte mycket man kommer sakna om det är nerpackat i lite drygt en månad. Så får man lite att göra på dagarna också. Hurra...

Ska träffa min nya läkare på psyk den 11/11. Hoppas han är lika bra som den förra, även om det känns omöjligt. Allt hänger på läkarintygen idag, vilket kan tyckas rätt sjukt. Skriver inte läkaren bra så kan man vara 85% död, det blir avslag från Försäkringskassan ändå. Min förra läkare skrev otroligt bra intyg, jag blev rätt bortskämd med det!

Det har varit dåligt med bilder och sånt på senaste, men jag kan lägga ut en låt som både är suveränt bra och tål att tänkas på:



Tänk vad man önskar att folk kunde tänka till lite innan de öppnar brödintaget...!!

Tror det är den vanligast förekommande meningen i den här bloggen men Nu ska jag fortsätta att göra absolut ingenting!

Dålig bloggare, lite av bloggandets baksida och spinning

Jag är nog världens sämsta bloggare just nu. Men så länge det är man själv som utnämner sig till det så bör det ju vara lugnt :) Just nu sitter jag och väntar på att min mor ska vakna och se att jag skrivit till henne på Facebook så under tiden kan jag ju skriva lite :)

Näe men jag tycker inte att jag har alltför mycket att skriva. Det händer inte så jättemycket, jag gör ju liksom inget just nu. Kan väl säga att både jag och arbetsförmedlingen mest går och väntar på att a-kassedagarna ska ta slut så jag kommer in i jobb- och utvecklingsgarantin (=SIUS, tjoho!!!). Sen kan man ju fortfarande inte riktigt skriva precis allt man tänker och känner i en offentlig blogg. Har även fått känna på lite, lite av bloggandets baksida. Okej, när jag skriver att muppar är äckliga och inte fyller nån funktion i samhället eller att jag myser lite i det tysta varje gång jorden slår tillbaka genom naturkatastrofer eller att folk som själva blir skadade eller får sina djur skadade/dödade av vilda djur helt enkelt får skylla sig själva, då kan jag förstå om jag upprör någon. Och i ärlighetens namn så är väl även tanken att väcka, om inte debatt så ändå försöka få folk att se saker ur ett lite annat perspektiv. Då skulle jag hur som helst kunna ta lite mogna anonyma påhopp och så, i alla fall så länge det har med saken att göra. Jag kallar folk för idioter i bloggen så vill nån kalla mig idiot så shoot. Dock är jag inte anonym...
MEN när jag skriver om mitt förhållande och vad som händer med det och får "anonyma" kommentarer som hintar åt än det ena och än det andra hållet för att "Motala är en liten stad, vet ni", det tycker jag är utomordentligt fånigt. Och det är inte så att jag inte är öppen för att diskutera saken, vad VET vederbörande, vad TROR vederbörande att den vet osv, men det gör jag helst mellan fyra ögon/två öron/två internetuppkopplingar och tangentbord, INTE inför mina bloggläsare. Eller om det bara är rykten och bullshit, vilket jag är ganska säker på eftersom det kommer NU och från någon som uppenbarligen inte vågar stå för det; lyckat att försöka förstöra ett förhållande som redan tagit slut... Så det är därför jag numera har granskning på kommentarerna innan de publiceras.
Men men, sånt får man väl räkna med när man använder sig av offentliga forum, men när det inte är svårare att åtgärda än så så väger fördelarna fortfarande över! :)

Sen är väl alla helt enkelt inte 100% läskunniga, men det finns nog inte något större hopp om att de någonsin ska bli det heller. Vi skriver väldigt svart på vitt "VI är inte ledsna, VI tycker inte det är tråkigt, det blev som det blev och så är det ibland, hellre gå isär medan vi fortfarande är vänner och överens, så då behöver inte NI vara ledsna heller!", och vad händer...?? "Men guuuuuud vad tråkigt, beklagar verkligen, är sååååå ledsen för din/er skull!!!". "Nu läser vi, A" fanns en jädra bra lärobok som hette i slutet av 80-/början av 90-talet, rekommenderar den verkligen...! Sen absolut, folk får väl tycka det är tråkigt, det är ju ändå en familjemedlem som "försvinner" och har man trivts med den så är det som sagt klart att det är tråkigt, men då mest för sin egen skull! Det köper jag absolut. Men har man inte ens träffat Fredrik så lägg av med allt dalt! VI mår bra, gör det ni också då!

Så näe, går som i nån slags "mellan-period" nu. Det känns ändå för tidigt att börja packa, även om man visst skulle kunna börja så smått. Men att snubbla över kartonger i två månader... Men visst, finns väl grejer att snubbla över här ändå, men... Ärligt talat så ska det bli underbart att flytta.

Träning har jag satt igång med igen, i alla fall så smått. Eller jag tycker att det är så smått i alla fall. Tre spinning-pass har det blivit i veckan. Tisdag, fredag och lördag. De har ändrat om lite i schemat så nu är det 90-minuterspass både onsdag och torsdag. Inte för att jag tror att jag inte orkar 90 minuter, vet man bara hur länge man ska hålla på så fördelar man energin, det sker ganska automatiskt. Jag är i regel mer slut efter ett pass på 45 minuter än efter ett på 60... Men det känns som 90 minuter kan bli gräsligt långtråkigt. Alla instruktörer (jag har haft tre olika denna vecka) har "gått ner sig" ganska bra sen förra säsongen. Det är tamigfasen bara *dunk-dunk-dunk* och då blir vilken låt som helst evighetslång! Och sen då det där jävla dunket i 90 minuter... Ska väl i alla fall testa nån gång men 60 minuter känns mer lagom!

Imorrn blir det Ålands hav. Antagligen i min ensamhet, har inte fått slutgiltigt svar än. Det är ju fan att folk ska ha jobb som måste skötas! :) Men i så fall blir det till att packa OnePiece'n, tjocka boken och förbereda sig för ett dygn i lugn och ro. Förhoppningsvis ovanför havsytan denna gång :) Skallen är ju minst sagt full så det blir riktigt skönt att komma iväg och antingen ha skitkul med go'aste vännen eller annars bara ta det helt och hållet göööörlugnt, få vara hur glad man vill, hur ledsen man vill, hur arg man vill, utan att nån behöver störa sig på det.

Nu vaknade visst mor... :)

Ny lägenhet och träffade en människa på arbetsförmedlingen

Då har man "släppt bomben" eller hur man nu ska säga. Så nu kan jag vara ärlig om vad som händer igen! :) Än har jag inte hört några reaktioner men om någon nu tar illa upp eller tycker det var opersonligt att berätta om vår separation på internet så säger jag bara som min goda vän gjorde; "Up yours!!". Vet inte om vi la in för mycket i det men det blev beslutet vi tog. Blev nästan lite panik till slut, man måste ju tala om det på nåt sätt och speciellt NU när jag åker omkring med ett köksbord och fyra stolar i bilen. Och vi VET att det finns de som faktiskt kommer bli ledsna och sånt vill man inte medverka till, definitivt inte "face to face". Men vi hoppas som sagt att alla kan gå vidare utan allvarligare men, det tänker i alla fall vi göra! :)

I morse var jag och tittade på lägenhet. Inte det enklaste, har det visat sig. Och definitivt inte när man inte har en aning om vad man har för ekonomi att röra sig med framöver i och med arbetsförmedling och a-kassa och sånt. Sen har bostadsbolaget strulat. Ska inte nämna dess namn. Men jag har inte riktigt kommit överens med deras hemsida. Man anmäler intresse och helt plötsligt har det stått "Jag har sett lägenheten och tackar ja om jag erbjuds kontrakt" och sen en "bocka i"-ruta. Ehh, hur bär man sig åt för att få se lägenheten då?? Vem kontaktar man?? Och jag har ringt och mailat och de har inte förstått vad jag pratat om för de inte har kunnat se det som kunden ser i sina datorer osv. De förklarade att man skulle få papper hemskickat med information om man var aktuell för en viss lägenhet. Och visst har jag fått några förslag, men inget som jag intresseanmält mig till på nätet... Och den som jag visat intresse för på nätet hade jag inte fått hem nåt papper på. Sa jag att det var rörigt...?? Så det var bara ren tur att jag fick veta att jag faktiskt var etta i kön på den här. Så jag kontaktade bovärden i området i fredags, de skulle ringa på måndagen, det gjorde de inte så jag mailade igen, de ringde på tisdagen, förklarade att de hade fullt upp och inte hann visa den då, men KANSKE på onsdagen (idag), vilket var sista dagen att lämna besked om jag ville ha den eller inte. Så så har det varit.
Men idag stod vi ändå utanför lägenheten och väntade kl 10 som avtalat, ingen dök upp. Började bli stressad eftersom jag skulle till Arbetsförmedlingen kl 11. Ringde bovärden igen. "Ursäkta, han är på väg!" och precis då kom han fisande i en sån liten "gårds-traktor" :) Och den här fastighetsskötaren var precis nyanställd, hade ingen aning om ifall han fick gå in med huvudnyckel, fick fråga en granne om vart tvättstugan låg, visste inget om inflyttningsdatum osv osv. Tur att han var utrustad med mobiltelefon. En skön lirare var det i alla fall! :)
Men lägenheten var jättefin! Stor 2:a (exakt stor som vår trea här är), ljus och fräsch, riktigt bra planerad, badrum och toalett var separata, förberett för tvättmaskin i badrummet, även diskmaskinen skulle gå att installera utan större problem, separat kök och matplats-del, gratis parkeringsplatser precis utanför, förråd inne i lägenheten. Och nästan bäst av allt; en inglasad balkong som var i det närmaste enorm!! Tyckte jag... Det var liksom inte tal om att leta balkongmöbler, utan snarare trädgårdsmöbler.
Inflyttning är inte förrän 1/1-12 men han som bodde där fick sin nya lägenhet 1/12 så det där skulle gå att deala lite om, jag ringde till honom och hörde mig för lite. Lägenheten ligger på Väster, för er som är insatta i Motala-geografi, och det kändes väl inte alltför toppen... Men fasen, det är inte hutlöst långt in till stan om man tänker efter och detta är ändå på "rätt" sida Väster. Och enligt flera uppgiftslämnare så ska det vara ett "bra och lugnt" område! Och lekpark utanför så jag kan åka rutschkana på fyllan! :D
Så det var faktiskt inte så mycket att fundera på. Dels pallar inte hjärnan med det här att titta på flera lägenheter, jämföra och så, tillslut går det bara runt i skallen! Och jag visste ungefär vad jag hade att jämföra med, den andra lägenheten jag var aktuell för ligger bredvid min första lägenhet... Dryga 10 kvm mindre än den på Väster, bara fönster åt ett håll och där ligger solen på hela dagen, 200:- billigare hyra... Så beslutet var inte alltför svårt faktiskt. Jag gick ner till Bobutiken och skrev kontrakt. Packandet och städandet riktigt fasar jag för, men flytten och "pysslet" ser jag fan fram emot ordentligt! Kanske t.o.m kan få lite julstämning och det har jag inte haft på flera år! Jag tror fasen att det kan bli riktigt bra..!! Och lite nya möbler har jag redan fixat. Nu är väl det hela officiellt men jag väljer att inte säga några namn men en av mina absolut bästa vänner flyttar ca 100 mil (alltför!) snart och det enda positiva med det i alla fall för mig är att de rensar och och hittar möbler som de inte behöver ha med sig! Så köksmöbler, trädgårdsmöbler och ett....vitrinskåp, kanske man kan kalla det, införskaffades idag!

Sen var jag som sagt på Arbetsförmedlingen. Och Fredrik uttryckte det så bra när jag kom hem och berättade om hur det gått: "Nämen....Träffade du en MÄNNISKA??". För det var ungefär så det kändes, annars kan man fundera länge på vad det är för varelser som jobbar på det där stället. Men hon tog reda på information, frågade mig, lyssnade på mig, blev rent av lite fascinerad av hur ett handikapp faktiskt kan te' sig. Så det var inget snack om att jag skulle få fortsatt fördjupat stöd, hon höll med om att jag inte borde vara så svår att få ut i arbete men att chansen inte är så stor om jag enbart förlitar mig på mitt ganska ihåliga cv. Så har jag tur så får jag komma tillbaka till krutgubben Uno igen, och sämre kan man ju ha det! :)

Nu ska jag krypa ner i sängen efter en lååååång dag!

*****INFO*****

Hej på er trogna läsare, nära och kära och allmänt nyfikna!

Då varken jag eller Fredrik riktigt har talets gåva, för att vi inte orkar sitta och ringa runt till folk och för att vi helt enkelt inte riktigt vet hur vi ska lägga fram det så har vi bestämt att vi på detta sätt talar om för omvärlden att vi ska dela på oss efter ett antal år tillsammans. Beslutet är gemensamt och bygger inte på osämja eller några andra snaskigheter, utan vi har helt kommit fram till att detta är bäst för oss båda.

Vi bestämde oss redan för ett par månader sen men då vi vet att folk helt enkelt inte klarar av att bara acceptera och sköta sig själva så har vi valt att inte göra det offentligt förrän nu, p.g.a födelsedagar, utlandsresa och andra sedan tidigare planerade företeelser. Vi vet vart vi har varandra och det räcker för oss, så vi ville inte "försvara" eller "förklara" att vi t.ex. åkte på semester tillsammans när vi inte längre var ett par. Och semestern var hur trevlig som helst, så behöver ingen fundera på det!

Vi har båda nya lägenheter, kommer att flytta lite allteftersom och lägenheten vi har för närvarande kommer vi ha kvar t.o.m 31/1-12.

Det är tråkigt att det inte funkade riktigt som vi tänkte från början, men det hade varit ännu tråkigare om vi fortsatt ihop "bara för att", nu går vi vidare medan vi fortfarande är goda vänner, sams och överens istället! Vi är inte ledsna (även om det givetvis har funnits jobbiga stunder) så då behöver ingen annan vara det heller. Vi ältar inte, så det behöver då inte heller någon annan göra.


Genom att skriva så får vi fram det VI vill ha sagt till offentligheten om detta, alltså hjälper det inte att t.ex. ringa och tjata på oss, då blir vi istället bara irriterade, VI talar om VAD VI vill för VEM VI vill. Och så många fler detaljer finns faktiskt inte. Livet går vidare.
Tack.

Och ett JÄTTETACK från oss till er som redan visste om detta. Dels för att ni funnits för oss och dels för att ni visat att ni är RIKTIGA vänner som man kan lita när vi bett er att inte sprida något vidare! Ingen nämnd, ingen glömd men ni vet säkerligen vilka ni är!



Sandra & Fredrik

Två bragder på en vecka och spinning-säsongen har börjat

Jaa det var väl ingen dålig fotbollsmatch det inte...! :) Och undra om Tjällmo eller kanske Fågelsta eller nåt skulle vara intresserade av en kille vid namn Zlatan Ibrahimovic, för i landslaget har han då fan inget att göra!! :)
Men jag satt faktiskt och laddade för en liten känga till kommentatorerna. De lyckades kläcka "Sverige har gjort TVÅ mål på Holland, som vanligtvis har ett suveränt bra försvarsarbete!!". Jo men när målen kommer på frispark (och vilken frispark sen...!) och straff så kan man ha hur bra försvar man vill, det hjälper liksom inte. Så det var skönt att Toivonen fick balja in ett "riktigt" mål också! :) Två bragder på samma vecka, först Piraterna och nu detta, jag hoppas att Motala-hjärtana klarar av detta! :)

Jag har i alla fall låtit mitt hjärta jobba idag. Jag hoppas det var positivt :) Har nämligen varit på spinning, för första gången på....länge. De har ju haft sommaruppehåll och startade förra veckan och idag kände jag att det var dags! Och det funkade väl skapligt i alla fall! Ganska tråkig musik, bara *dunk dunk dunk*, inte vidare energi-givande. Tacka vet jag schlager och dansband och sånt som man blir lite glad av, men alla tycker visst inte som jag :) Sen var det ganska kallt i lokalen, fick sådär ont i bröstet som man kan få när man anstränger sig utomhus i kyla. Det var väldigt irriterande! MEN jag tog mig igenom det! :)
Nu har ju Actic även börjat med lite andra pass, men det var bara "Step" som verkade vara nåt för mig så det tänkte jag köra imorrn. Men det var visst fler som tänkt, listan var redan full, även reservplatserna! Så det blir spinning på fredag igen istället. Sen kanske lyfta lite skrot nån av dagarna också (har granskat bikini-bilder från Gran Canaria...). Är ju borta måndag, tisdag och onsdag nästa vecka så då blir inga pass så det är lika bra att gå ut hårt! :) Fålehagen är nog tyvärr slut för iår, om det inte blir nån värme-knäpp. Nu efteråt känns det som jag saknat Actic, men hade nån frågat mig vid 17:45 så hade nog vederbörande fått något i huvudet... :)

Annars har jag inte gjort så mycket, fortsätter med mitt hemlighetsmakeri. Marie, fasen vet om inte du har inspirerat mig till hur jag ska lösa i alla fall ETT av alla problem... Vi tar det över téet imorrn :)

Om man skulle krypa till kojs då, imorrn ska jag träffa en handläggare på Arbetsförmedlingen. Wish me luck...

Och till piloten som kör sträckan Las Palmas -----> Gardemoen imorrn: Det lilla lugna va - värdefull last!!

Helgen som varit med grisar och Harrys samt "Matchens kämpe" är något fult??

Lite "vanligt" bloggande var det också ja...! Kan ju sammanfatta helgen:
I fredags var jag hos Joakim. Vet inte om vi löste nåt direkt. Jag ska "samla på positiva saker" till nästa gång. "Du, ta och ta dig va" tänkte jag och fan vet om jag inte sa det också. Vår relation börjar bli ganska avslappnad, vilket är riktigt skönt :) Men hur som helst... Jag är inte vidare positiv just nu, och det tror fan det. Det är inte mycket som funkar nu, de insatta vet vad jag menar och håller till och med om att "Näe, du har det fasen inte lätt just nu". Så nu ska man "leta positiva saker att fokusera på". Säger en av dem som vet mest om min situation just nu. Tanken är säkert bra men jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det är väl bra att försöka fokusera på det positiva men nån måtta på't får det väl ändå vara! Okej om det verkligen händer nåt bra, jag är den första att bli glad, men att verkligen sitta och leta efter skitsaker och sen tro att jag kan glömma omvärlden för att fokusera på det. "Okej, du kommer troligtvis inte få ut ett öre nu den 25de, inte fixa räkningar och sånt, men tänk på att solen lyser ju i alla fall!". Jomen heja...

Sen blev jag rekommenderad Mobila Teamet om det skulle köra ihop sig fullständigt och det gör också ännu mer att jag funderar på om nån verkligen lyssnar på vad JAG säger eller om det bara finns nån slags manual att gå efter när man samtalar med patienter. Skulle aldrig, aldrig, aldrig falla mig in att ringa Mobila Teamet igen, inte för min, inte för nån annans räkning. Och om nån skulle göra det för min räkning skulle jag omedelbart stryka den ur min församling. De ska inte få nån mer chans att radera mig från världskartan! Och sen är man ju bra korkad om man bestämmer sig för nåt och sen kontaktar nån som gör allt för att få 'en att tänka om. Hmm, får man ändra sig, Mobila Teamet kanske inte är så dum idé ändå, då får man ju t.o.m en spark i rätt riktning...!
Fast dit har jag inte kommit riktigt än så tjöta inte om det.

Sen blev det en ganska lugn kväll. Kollade på tv, fixade med semesterbilderna, drack kanarisk rom. Den är inte dum den, går t.o.m att dricka ren, det trodde jag fasen inte!!

Igår var jag och hälsade på Marie på jobbet. Pussade på små griskultingar, de är ju så fantastiskt söta!!  :) Bara gosa ner näsan mellan öronen på dem! Undra om Joakim godtar det som "positiv upplevelse".... Men jag kan fortfarande inte betala räkningar. Men visst är de gulliga!

Fast den här kultingen är riktigt "stor" och dock så är ju inte mamma sugga riktigt lika gullig. Tur är väl det, annars hade jag nog tagit med mig en liten gris hem :)
Sen blev det även en kopp te!

På kvällen kom Sofia och Gustav och festade lite innan vi gick ner till Harrys. Var många år sen jag var där senast, men det var sig likt, ungefär. Det fattades en bar bara :) En bra DJ i Matte Gustafsson och bra live-band i form av PM's. Då bara kan det ju inte gå fel! :) Och kvällen var riktigt trevlig, TACK till alla inblandade!! Avslutade med en baguette på "Med eller utan" och sen hem och stupa i säng.

Idag har jag inte gjort nåt, sitter och funderar på vad det blir till middag.

Jo, jag plöjde igenom två veckors Motala-tidningar i helgen. Läste en insändare som jag faktiskt skrattade högt åt. I Vadstena är handboll väldigt stort bland ungarna och varje år anordnas skolhandboll. Så även i år. Säkert en trevlig tillställning men i år hade "En besviken åskådare" hakat upp sig på att man utsåg "Matchens kämpe". Vederbörande undrade om inte arrangörerna såg att ALLA barnen minsann känpade och dessutom hade han/hon sett hur en liten pojke gråtit hos sin mamma för att han hade kämpat så mycket med ändå inte blivit utsedd till "Matchens kämpe". Enligt skribenten läggs fokus på fel sak, man ska INTE berömma bara en, utan ALLA och alla föräldrar kommer tycka samma sak den dagen som deras barn kommer hem och gråter! Händer det och man dessutom ändrar åsikt så måste jag säga att man misslyckats som förälder...!
För hallå i huvudet eller... Den här debatten har jag tagit upp tidigare, t.o.m gett mig in i en gång i tiden i ett forum på Motala tidnings hemsida. Varför detta förbaskade curlande för barnen?? "Ingen vinner, ingen förlorar, alla är lika duktiga!". Ser verkligheten verkligen ut så?? Inte riktigt va... När jag blandade mig i det hela senast så handlade det om att man inte skulle räkna resultat i fotbollsmatcher förrän från en viss ålder, just för att få bort "tävlingstänkandet" och bara fokusera på att ha roligt. Jag har då alltid tyckt att själva tävlandet just är en del av det roliga! Finns ju ingen häftigare känsla än att ladda tillsammans med laget i omklädningsrummet innan match (om nu inte tränare och lagkamrater är totalt jävla inkokta mellan axlarna förstås, då blir det nåt annat...!)! Hur kul vore det utan själva tävlingsmomentet?? Jag var gymnast i ex antal år och jag undrar om vi ens tävlade en handfull gånger under åren jag höll på. Hur tradigt var det inte då att bara träna, träna, träna, utan att egentligen träna inför något... Detta ledde till att vi var så "match-otränade" så när det väl var tävling, eller kanske bara en uppvisning, så var vissa så nervösa så de knappt kunde gå ut på golvet, slarvfelen haglade etc.

Nu kom jag ifrån ämnet lite men varför lura i ungarna att sport ENBART går ut på att ha kul?? Så är det faktiskt inte och det får barnen lära sig VÄLDIGT tidigt. Mer pedagogiskt än sport kan det knappast bli! Man vinner, man förlorar och oavsett vilket så håller man skallen högt, visar motspelarna respekt, tackar för matchen osv. Några kommer alltid vara lite bättre, andra lite sämre. Jag tycker att bägge parter bör uppmuntras. Som det är nu så är det ju snarare nåt fult att vara duktig. Alla ska hålla sig inom gråskalan, nåde den som sticker ut!! Vaddå svenskt då... Bör man inte lära barnen tidigt att kunna ta att inte alltid vara bäst, men att glädjas med de bättre och peppa de sämre? I grund och botten ska man såklart ha så kul som möjligt, men att försöka smälla i ungar att det inte finns "bättre", "sämre", "vinnare" och "förlorare", jag tror man biter sig i röven rejält. Hur blir det den dagen när barnen passerar den här åldern då resultaten plötsligt räknas..? Måste ju komma som en chock om allt bara varit så jävla roligt och inget spelar någon roll tidigare, att från ena dagen till den andra kan ett slarvmisstag bli rent ödesdigert för hela laget. Tror man att ungarna ändå snappat upp det här med att visa respekt och peppning?

Och VHF hade ändå varit så strategiska att de inte utsåg "Matchens LIRARE" eller kanske "BÄSTE SPELARE", utan det var "Matchens KÄMPE" det handlade om. Att kämpa kan man göra som en dåre, oavsett vad man har för grundförutsättningar, oavsett hur många eller få mål man gör, oavsett hur det går i matchen. Tycker det priset enbart är uppmuntrande! På en del kattutställningar delas det inofficiella priset "Domarnes hjärtekatt" eller "Domarens favorit" eller liknande ut och det priset har inte det minsta med rasstandarden att göra, utan bara hur katten är, om domaren sett nåt speciellt hos någon viss katt. Nu kan jag inte påstå att katternas prishylla är speciellt imponerande, men det pris jag är gladast för och som jag verkligen minns hur det gick till när vi fick är Olivers "Domarens hjärtekatt".

Jag förstår inte hur man kan försöka få uppmuntringspris till något "fult", oavsett om det ges till barn, vuxna eller katter, sluta istället med att försöka lura i ungarna att livet alltid är så jävla rättvist, "alla vinner", "alla får", "alla är lika duktiga", för så är det fan i mig inte!
Så länge som jag spelat fotboll har resultaten räknats och visst fan har man varit tvärförbannad och t.o.m tjutit när en del matcher inte gått som man riktigt velat, men i det stora hela så är jag ganska säker på att det enbart gett mig positiv utveckling! Sen är fotbollen fortfarande ett stort ångest-moln i mitt huvud, men det berodde som sagt snarare på att jag haft otur och haft riktiga rövskallar som tränare och lag"kamrater" som utan att ens försöka dölja det förespråkade mobbing, utanförskap och ibland t.o.m ren och skär misshandel än att resultat räknats eller att man emellanåt utsett "Matchens lirare"...

Gran Canaria, del 3. Semester, på äventyr med buss och båt utmed kusten och lite sammanfattning

Då kommer tredje och sista delen från Gran Canaria 2011! Sen blir det kanske att blogga lite normalt igen, har fått lite inspiration får flera håll :)

"Stora ö-turen" och Loro Parque var väl egentligen de enda fasta punkterna vi hade på semestern, kanske även kvällarna i San Agustin. Annars var det bara att göra VAD vi ville, NÄR vi ville, HUR vi ville - helt fantastiskt!!
Dagen efter Teneriffa blev det inte helt otippat väldigt lugnt. Vi låg vid poolen, åt och drack, hade helt enkelt semester! :)

"All inclusive"-ölen måste jag säga var väl tilltagen!

Fredrik har nog haft sämre dagar i livet... :)

Gran Canarias egna öl; Tropical. Farligt gott och lättdrucket!

Sandra vid poolen :)

Pool-lektyr. Ännu en bild som skulle kunna få ett helt eget blogg-
inlägg, så mycket tankar och känslor väckte boken! Jag kan säga att i
Ann Olivecrona hittade jag min själsfrände vad gäller tankar om djur och
natur! Vi människor tar oss oproportionella friheter när vi härjar omkring...

Vi knallade omkring en del i närområdet. Här är en kväll i Maspalomas:

Vildkatter fanns det gott om! Och de såg riktigt välmående ut! Blev lite orolig när vi råkade på denna lilla pajsare, hans två syskon och deras mamma, ungarna kan inte ha varit många veckor gamla!

For runt och lekte med allt precis som kattungar gör, jagade varandras svansar och så. Men när de for ner för muren som jag sitter på på bilden så kunde de inte ta sig upp igen :-( Och alla som gick förbi skulle ta upp dem och hålla på med dem, kändes INTE bra. Men just som vi satt där så kom volontärer med en rullvagn med kattmat och vatten som de började sleva upp. Och det var inte något billigt bröte, utan Hill's-foder. Dessutom anpassat för kattungar! Så det verkade som de helt klart hade koll på katterna! Den enda insamlingsbössan vi stoppade pengar i under dessa två veckor...

En dag fick vi för oss att bege oss iväg på ett eget litet äventyr igen. Även om det är gött att bara sola och bada så vill i alla fall jag se lite mera av stället man hamnat på, man är ju ändå ca 5000 km hemifrån... Bussen gick precis utanför hotellet och vi hade sett reklam om en båt som åkte mellan ett gäng kuststäder. Så vi tog bussen till staden som låg längst bort från oss -Puerto de Mogán- för att sen ta båten tillbaka.

"Busscentralen" i Puerto de Mogán... :)

Dagen till ära var det marknad i stan. En massa fina saker fanns det!...eller nåt... Jag vet inte om Skänninge-profilen var så väldigt imponerad av att gå på marknad... :)

Men visst var det rätt mysigt att gå där och strosa, det var inte alls som jag föreställt mig att en marknad på Gran Canaria skulle vara. Tänkte att man får väl inte gå ifred nånstans, men de flesta var riktigt normala, man fick gå där bäst man ville! Det var ett gäng afrikaner som skulle fram och slita i 'en och förklara ungefär hundra gånger att det är "free to look, free to look!", men det var bara att ge dem onda ögat, ignorera dem och gå vidare!

Nere i hamnen. Vi kom precis lagom för att hinna med båten som skulle ta oss i alla fall nästan hem till Playa del Inglés igen

Här har vi kommit på båten!

Första stopp: Puerto Rico

Puerto Rico

Andra stopp: Anfi. Här fick vi byta båt!

Anfi del Mar är en konstgjord strand. Verkar som man inte riktigt kan bestämma sig
för om sanden är importerad från Bahamas eller Sahara så jag låter det vara osagt :)

Slut-destinationen. Hamnstaden som ingen kan uttala men alla förstår ändå vilken
stad som menas: Arguineguín

Båten som tog oss sista biten

Arguineguín blev ett äventyr för sig. Vi visste inte riktigt vart vi skulle, milt sagt. Sen letade vi väl efter lite olika saker som gjorde att vi kom ännu mer på vift. Jag tittade främst efter nåt att äta medan Fredrik nog letade efter en busshållplats. Så det blev en rejäl promenad i backarna i värmen. Det satte sig på humöret, kan jag säga :) Efter vad som kändes som en evighet så hittade vi i alla fall till bussen och den skulle gå om 40 minuter.

Så nu var det MAAAT!! Vi gick in där de röda parasollerna står.

Nu var man inte så noga med vad man beställde, bara det var nåt ätbart. "Burger natural" lät bra. Och jaa, vad ska man säga... Det var ju inte falsk marknadsföring i alla fall. Det var bröd, kött och bröd, varken mer eller mindre. Senap och ketchup var de snälla och ställde fram på bordet. Och till det drack vi vatten. Stadig middag...

Och bussen kom vi med. Intressant att åka mellan Arguineiguín och Playa del Inglés, inte dåligt kurviga vägar! :) Även om det var värre uppe bland vulkanerna och i Fataga-dalen, där var det ju så magen undrade vad man höll på med.

Men det var häftigt att åka på lite äventyr och att befinna sig ute på det turkosa havet är absolut inte fel! :)

På kvällen blev det ett besök på restaurang "Mälaren" och sen Lena's it-café såklart :)

Janne röjde på som vanligt och det var ju inte direkt brist på besökare! :)

Kul kvitto, förutom eländet som står längst ner... :)

Att hitta köpcentret Yumbo blev ett litet projekt. Första försöket misslyckades vi, google maps lurade in oss i nåt bostadsområde istället. Och sen började det bli sent och då skulle man nog kunna få en och annan obehaglig överraskning därinne :) Tjejer med långa könsorgan, pojkar i klänning och såna saker. Så vi gav upp och begav oss till tryggare marker! :)

Men sista dagen gjorde vi ett nytt försök. Och nu hade vi ju faktiskt åkt förbi stället med bussen ett par gånger så vi visste ungefär vart det låg. Och jajjemän...!!

Och jaa, det var väl ingen större överraskning. Butiker av olika slag, restauranger. I och med att det var mitt på dagen så var ungefär halva köpcentret stängt, för att öppna sina barer, shower osv frampå kvällningen :)

Mjölkbilen...

Raggade Fredrik nya intressen..?? :)

Sen var det inte mycket kvar av semestern. Packa ihop sig, ta på strumpor och långbyxor för första gången på två veckor. Bli upphämtad vid hotellet, handla taxfree och äta Whopper-meal på flygplatsen, gå på planet och sen bar det av upp i luften. Och hur skoj det än är att flyga så är inte hemresan nåt vidare rolig. Man vet ju liksom vad som väntar. Sen vette fasen vart de hittat denna pilot! Jag har aldrig någonsin känt av något i öronen vid landning, mer än lite lock som snabbt gått över. Men denna gång, jag reagerade på att vi gick från 11.000 till 3.000 meters höjd väääääldigt snabbt och satan vad det gjorde ont i öronen!! Eller i hela huvudet förresten, men öronen trodde jag skulle sprängas. Så började det rinna ur ena örat och jag hörde tamigfasen inte ett dugg!! Det var vansinnigt skönt att äntligen komma ner på marken.
Vid 22 hade vi landat, fått ut väskorna och hämtat bilen på långtidsparkeringen. Gött, hemma i alla fall skapligt då! Tjena...
De hade stängt av Essingeleden och bara det hade de ju gjort precis livsfarligt. Helt plötsligt var bara ett körfält avstängt. Och sen ett till. Och sen ett till. Stod en skylt mitt i vägen bara. Men trafiken omdirigerades, så det var lugnt. In genom stan och snurra. Efter ett tag kom vi på att nu var det längesen vi såg någon skylt med E4... Fredrik kollade på gps'en i telefonen och vi var i Vällingby, påväg mot....jaa det vette fan, inte E4:an i alla fall. Vända och försöka hitta tillbaka. Inte det lättaste. Ingen av oss har ju nån som hlest koll på Stockholm, vad som ligger vart och så. Om man åkte MOT "Stockholm C" så borde man ju i alla fall se skyltar till motorvägen, men ville ju inte gärna komma ut på fel motorväg. Men på nåt sätt lyckades vi komma runt och hamna på E4:an innan det stängdes av. Denna gång skulle vi vara riktigt noga, kolla NOGA på skyltarna och INTE åka fel! Plötsligt var vi på samma ställe igen, i Vällingby. Men för helvete...!! Bilen framför oss kastade sig runt i en u-sväng. Vi var visst fler som var ute och snurrade. Jag gjorde samma sak, tur det var sent på natten. Vi hade räknat med att vara hemma runt 1, men vid den tiden hade vi inte ens kommit ur Stockholm... *morrrr* Men när vi gjort u-svängen och var på väg tillbaka så var det i en av rondellerna plötsligt skyltat åt ett helt annat håll! När vi kom norrifrån skulle vi rakt fram i rondellen, när vi kom från andra hållet skulle vi vänster. Och så var det med det, strax var vi ute på E4:an på väg söderut. Jävla nötter då..!!!
Mc Donald's i Nyköping och sen var vi hemma vid 03.30.
Det var den semestern det!

Och som lite sammanfattning så kan jag säga att jag verkligen hittat mitt sätt att semestra! Leta på ett ställe där man trivs och sen återvända dit. Det är stor skillnad när man redan från början har lite koll på vart man är, vart man kan gå osv, och sen ge sig iväg på lite egna äventyr, än att landa och sen inte ha en aning om vart man är eller vart man ska. Och precis när man börjar få lite koll så är det dags att komma hem. Nu visste vi lite från förra året hur det såg ut och så och man vet till nästa gång hur det fungerar med bussar etc. Vi visste att vi kunde gå till San Agustin om vi inte hade annat för oss, vi visste om Maspalomas, de närmaste köpcentren och så. Så det är bara att hoppas att man kommer återvända någon mer gång!

Helst vill jag bli miljonär och köpa en lägenhet där så man kan komma och gå som man vill. Kanske inte bo där permanent, tror man tröttnar på att inte ha nåt att göra, men i alla fall kunna åka på semester oftare än en gång om året.
Sen tycker jag Sverige borde ta efter när det gäller kostnad för att ha barn, då kanske folk skulle tänka sig för lite och inte bara skaffa ungar hur som helst, när som helst och med vem som helst. Det är alltså hutlösa kostnader för att ha barn i skolan, med skoluniformer, skolmat, skoltransport, och en del går ju t.o.m i privatskola. Myyyyycket pengar blev det!

Näe som sagt, hade en riktigt bra semester utan några större fadäser, förutom lite sjukdom då. Det värsta är att man har det så oförskämt bra så när man kommer hem till verkligheten igen så är det som att få en snyting. Vi får väl se hur det går för mig...

Tack till er som orkat plöja igenom dessa tre inlägg! :)

Gran Canaria 2011, del 2. Ett besök på Teneriffa kantat av spyor och så Loro Parque

Här fortsätter då del 2, som kommer att handla om utflykten vi gjorde till Loro Parque på Teneriffa!

Denna morgon började betydligt bättre än måndagen så det skulle bli riktigt skoj att fara på utflykt! :) Vi gick ut och väntade och bussen kom. Guiden kom ut och frågade på engelska om vi bokat den engelska turen. Hmm, skulle den inte vara svensk...?? Men men, man fick väl vara glad att det kom nån buss överhuvudet. Tror jag. Denna buss var knökafull med tyskar... Vi fick ta ströplatser, hurra. Fredrik hamnade längst bak, i mittensätet. Benutrymmet gick ju inte att klaga på i alla fall! :) Själv fick jag sitta bredvid en norsk kvinna, som hade sin dotter och man i sätet framför. Jaja, det kunde varit värre! Trodde jag.
Hur som helst så rullade vi iväg. I Las Palmas var det morgon-trafikstockning. Långa stunder stod vi still, det hände inte ett dugg! Plötsligt "hickade" norska flickan framför mig. Trodde jag. Mamman fick en jädra fart och rotade fram en handduk och slängde fram och så började en himla oangenäm odör sprida sig i bussen. Alltså vad gör man...?? Första reaktionen var att bli tvärförbannad. I det tysta, som tur var. Förbannade jävla unge, hur svårt ska det vara att kläcka ur sig att man mår illa, så man kan få NÅT annat att spy i än i händerna och över kläderna?? Det var ju liksom inget småbarn, 6-7 år kanske. Och vad var det för nåt?? Åksjuka?? Fast vi stod still? Eller magsjuka, så 60 bussresenärer skulle bli liggande ett par dagar framöver?? Tack, men jag hade precis kommit upp ur den positionen... Och som det stank! Försökte ju koncentrera mig på precis allt annat! Räkna vägstolpar, räkna träd, räkna hårstrån på armarna. I ett sånt läge önskar man att man lärt sig meditation och kunnat "lämna kroppen" för en stund.
Efter vad som kändes som en evighet så la sig värsta odören, i alla fall så länge ungen satt still. Då började man nästan tycka synd om familjen istället. Kul att gå runt med det där hela dagen! Men jag hann inte tycka synd om dem länge innan det hickade till en gång till från sätet framför. Men för i jävlars förbannade helvete!!!!!!! Och hade de förberett nåt så, IFALL det skulle hända igen..? Näe då, hon satt med sin redan nerspydda handduk, som fick ta emot ännu ett lass. Denna gång fattar jag ärligt talat inte hur jag överlevde utan att be nån dra åt helvete. Jag såg säkert ut som det psykfall jag är men kroppen gungade fram och tillbaka, fingrarna klappade oavbrutet mot armstödet, det kliade på hela kroppen, fick impulser att börja slå på nåt, men de lyckades jag tygla.
Väl framme i Agaete satt jag inte kvar längre än nödvändigt i bussen, kan jag säga. Soluppgång i en skitmysig liten hamnstad, men tyvärr hade man ingen energi att lägga på det då, var helt i upplösningstillstånd. Hade jag kunnat bättre spanska hade jag nog kilat in på kontoret och avbokat tre retur-biljetter till en viss illaluktande familj.

Efter mycket om och men kom vi i alla fall på catamararen "Bencomo Express", fick ett skönt säte att luta sig tillbaka i, en ost- och skinksmörgås att tugga på. Hur man nu kunde vara hungrig, men det var inga problem! Man hann lugna ner sig ganska bra på den timmen som färden tog, och det var nog tur det.

Här har vi precis gått av catamaranen i Santa Cruz på Teneriffa

Morgon i Santa Cruz

Det var ju inte så att man direkt längtade efter att gå på bussen igen men nu ville vi bara komma fram till djurparken. Som tur var så var det inte så långt att köra till Puerto de la Cruz, där Loro Parque ligger.

Vi fick kartor och lite hålltider och sen var det bara att knalla in!

Entrén till Loro Parque

De första djuren vi såg var väl inte alltför exotiska. Karpar :)

Översikt/karta över parken

En av många vägvisare :)

Parken var även väldigt vacker att titta på, många fräna växt-kreationer, naturtyper, färger och former. 

Första anhalt blev hos gorillorna. Måste säga att jag kände med den här hanen faktiskt! Vända vackra sidan till och bara "Up yours!" liksom :)

Förbaskat coola djur!!

Nu gör inte bilden nedanför situationen riktigt rättvisa, men den här bilden och känslorna kring den skulle kunna få ett helt eget blogg-inlägg! För det första kom man så nära så man kunde titta gorillan rakt i ögonen, fast man inte bör göra det, vill ju inte verka hotfull. Men fick i alla fall den ögonkontakten att jag kan säga att det där är inga djur, det är nåt....mellanting. (Men absolut ingen "halv-apa", det är något heeeelt annat!! :) ) Inte alls samma känsla som att se på t.ex. en hund eller en get. Och vad var det som gick "fel", vad var det som avgjorde att "jag" står utanför glaset med kameran i högsta hugg och "du" ligger innanför glaset och är nån slags attraktion?? Det kunde precis lika gärna varit tvärtom (och blir förhoppningsvis en dag :) ) för vi är inte längre ifrån varandra än så!

Det var en häftig, men samtidigt väldigt tragisk upplevelse, att komma så väldigt nära!

Djurparken hade visst även haft celebert besök! Intressant att det inte blev bättre bilder än från övervakningskamera, säkert att grabben inte ställt upp på en bild ihop med aporna, om någon bara hade frågat....!

Dags för dagens och kanske hela semesterns absoluta höjdpunkt! Trodde inte att man kunde se späckhuggare "i närheten" av Sverige, men se här är den enda djurparken i Europa som har späckhuggare!! Om jag inte blivit helt lurad, men hur som helst så finns de inte på många ställen...! Tycker de är så fina med sin enorma men smidiga kroppsform och svartvita färg! Liknar absolut ingenting annat! De flesta fiskar/"fiskar" ser enbart äckliga och lömska ut, men dessa, som lätt sätter i sig feta sälar, andra valar och delfiner, är både vackra och söta samtidigt, de ser ju rent snälla ut!

Innan showen var jag orolig att jag inte alls skulle tycka det var häftigt, utan bara tycka synd om späckhuggarna. Rymliga bassänger och sånt i all ära, men näe... Vilda friska pigga djur ska få vara i det fria! Sen kan man även se det ur det perspektivet att djurparker räddar utrotningshotade arter. Det är liksom deras sista chans att komma undan, och i regel komma undan från planetens mest idiotiska, korkade och sniknaste varelse - MÄNNISKAN. 

Men det var inga slokande ryggfenor eller liknande där, de for runt och såg ut att ha riktigt skoj! Lite spillevinkar sådär. Sen har jag läst lite lösa rykten om hur Loro Parque ska behandla sina späckhuggare, men som vanligt så är det folk som "har hört" en massa, chattat med en f.d. skötare's morfars granne en gång och på så sätt fått en massa vattentäta bevis och sånt. Hur det än är så kommer ju såklart random människa aldrig få reda på verkligheten ändå och så länge man inte ser konkreta bevis på att djuren far illa så får man väl hoppas på att de faktiskt mår så bra de kan!

Hela showen började med att de visade bilder från när kalven Adán föddes 13 oktober 2010, hur den där "lille" (200 cm lång, 150 kg tung) försökte få ordning på uppåt och neråt och framåt och bakåt i bassängen, de matade honom med nappflaska som mest liknade en 30 liters avlång dunk, och allt till någon "Welcome to the world"-musik. Det var väldigt fint, det var nästan så det blev lite känsligt där ett tag! :)

 Jag tycker showen var jättebra! Har ju varit med och tränat hundar en del och vet vilket jobb som krävs, vilka pyttesteg i taget som man får ta, kan bara tänka mig vilket enormt jobb det ligger bakom detta!! Och allt samtidigt som dessa djur faktiskt kan, och enligt näringskedjan kanske t.o.m borde, hugga efter varje utsträckt arm och ben som kommer i vägen! Jag tror fortfarande på att ytterst få välmående djur anfaller för skojs skull. Får man den mat, omsorg och stimulans som krävs så behöver man inte ge sig på omgivningen! Jag hoppas i alla fall att det är så!

Sen har olyckor skett i parken, där i alla fall en fick dödlig utgång, men vad fasen... Det är inga hundvalpar man gosar med, det är valar på flera ton, som antagligen inte fått namnen "Killer whale" och "Orcinus Orca" (="bärare av döden") för inte!! Tre olyckor varav en person strök med på nästan 6 år, det känns fortfarande som det är farligare för skötarna att sätta sig bakom ratten än att träna späckhuggare. 

Vi gick vidare och råkade på Skalman. Häftig pajsare som säkert i det närmaste har åldern inne för att kunna svara på frågan om varför ena ap-rasen utvecklades till människor och andra ap-rasen stannade vid att vara just apor.

En kul blomma! Eller växt eller vad det är för nåt.

Vi fortsatte vår färd...

Jaguarer

Vacker!

Den här figuren spatserade runt helt fritt.

Ännu mera apor, denna gång schimpanser

Loro Parque är även känt för sitt "Pingvinarium". Inomhus har de byggt upp ett landskap med riktiga isberg, snö, ishavsvatten och hela köret. I vanliga fall hade det nog varit kallt därinne men i och med att vi befann oss på Teneriffa så var det riktigt behaglig temperatur! :)

I första rummet fanns pingviner som inte var fullt så "kyliga"

En riktig linslus :)

In genom en dörr och plötsligt var man på Sydpolen!

Tänkte på filmen "Madagascar" mest hela tiden.
"Just smile and wave, boys. Smile and wave" :D

Nästa anhalt var delfin-showen. Jämfört med späckhuggarna var ju de där näst intill fåniga med sina ringar, bollar, nickande och kuttrande :) Men visst har även delfiner sin charm, det kan man inte neka till!

Parkens tigrar är uppfödda av människor och tränade för att göra tv-program och uppträda på cirkusar. Efter några år beslutade ägaren att donera dem till parken istället och där lever de nu ett mer normalt tiger-liv :) Så normalt ett liv kan bli i fångenskap i alla fall.

"Saba"

"Prince"

Fredrik gick före mig in i den här kurvan, och det var fasen inte långt ifrån att han luktade bajs efter att ha fått syn på den svansen... :D

 Den såg äckligt verklig ut....!!

Mycket vacker och mäktig grönska i parken, som sagt! Många trevliga små stråk som gjorde att parken kändes mycket större än vad den egentligen var.

Förutom alla djur så innehöll parken även en "Orchid garden". Jag kan absolut ingenting om sånt, men det fanns säkert en hel del orkidéer som skulle kunna få vilken botaniker som helst att bli helt te' sej i traser'a! :) Fotograferade några som bara såg lite fina ut i största allmänhet!

Som sagt, i regel är fiskar bara väldigt äckliga!

Piraya

Muräna och drakfiskar

Efter en del letande lyckades jag även "Hitta Nemo".... (Fan vad dålig...!!)

Jag kan se vissa likheter i rörelsemönstret och kanske även i utseendet mellan dessa surikater och ett av mina husdjur... Guess who... :)

Undra om dessa också kan fräsa...

Den här var frän! En flera meter hög cylinder med nån slags extremt stimmande fisk i! Runt cylindern gick en trappa, man blev ju nästan yr när man gick i den och tittade in bland alla säkert många tusen fiskar!

Sjölejon-showen var rent skrattfaktor-mässigt dagens höjdpunkt! Jädrar vad de bar sig åt! Man kan förmedla väldigt mycket även fast man inte kan prata :)

Fredrik mitt bland all grönska :)

Inga dåliga rötter på det trädet vaa... :)

Här kunde man få en känsla av hur det kan vara att befinna sig uppe bland träden i regnskogen!

Från början var Loro Parque enbart en park med fåglar ("Loro" är spanska ordet för papegoja). Så det fanns en hel del fjäderfän, minst sagt...

De hade även en papegoj-show, men jämfört med det vi sett tidigare så var den mest långtråkig. Fåglar som cyklade, räknade, stoppade mynt i en drickaautomat och låtsades dricka öl, hissade en flagga eller bara flög omkring. Kunde de inte puttat nån i sjön eller spelat död och vägrat ta emot konstgjord andning eller nåt annat kul...? Men fåglarna är ju fina att titta på i alla fall!

En stor glasbur full med små-apor. Men helt omöjligt att få bra bilder, solen låg ju på från precis alla håll så det mest blev reflexer och spegelbilder istället!

Fast det fanns inte bara apor i buren utan även två....halv-dinosaurier eller nåt. Kan även varit leguaner. De var husdjur tills ägarna kom på att de blivit lite för stora för att vara smidiga så då fick parken ta över dem istället. Skönt med människor som inser sina begränsningar!

De ska vara "total vegetarians", jag hoppas de vet om det själva också...

Vi fick drygt 6 timmar att tillbringa i parken. Till en början så kändes det som det skulle kunna bli väldigt långdraget, parken var ju som sagt inte så stor, men det visade sig vara helt perfekt tid! Just i och med att det inte var så stort så kunde man ju gå runt fler gånger och tillslut hade vi fått bra bilder på i princip alla djur. Likaså var det väldigt behagligt att gå där. Både på Kolmårdens djurpark och Borås djurpark är ju nivåskillnaderna direkt förjävliga, man ORKAR inte gå i backarna när det börjar bli sent på dagen. Men här var det inte alls samma höjder, man gick där med lätthet och blev det för varmt så gick man bara in en sväng till pingvinerna :) Likaså besökarantalet var helt perfekt! Precis lagom tyckte jag, då kan ni ju tänka hur lite folk det var... Man slapp trängas, man kunde gå vart man ville när man ville, slapp en massa köer och sånt. Så besöket var verkligen hur trevligt som helst och inget jag för allt i världen velat vara utan!

Någon trädgårdsmästare som haft för mycket fritid utanför parken...

Sen var det bara att gå in och sätta sig i kräks-bussen igen. Ångesten hade funnits där hela dagen, skulle bussen nu stå i gensolen i många timmar och sen skulle vi in där och tro att det slutat lukta...?? Man kände liksom lukten av tjejen i djurparken innan man fick syn på henne. Lovande... Men de hade paketerat klädtrasorna väl så det var inte så farligt! Visst fanns lukten där men det var ändå så det var uthärdligt.

Blev en burk öl i Santa Cruz medan vi väntade på båten

Det var en jädra sjögång på vägen tillbaka, men det var lite intressant att uppleva hur en catamaran inte "gungar" på samma sätt som andra båtar! Jag har mått olustigt på Ålandsbåten och den går ju knappt ens utanför skärgården, men här satt man och påverkades inte ett dugg! Visst kände man att det rörde sig, absolut, men det mer "rullade" än "gungade". Det var som att bli vaggad så det var riktigt behagligt och hade man försökt så hade man säkert somnat!

Buss i drygt en timme och strax efter 23 var vi tillbaka på hotellet. Somnade ganska gott den kvällen, kan jag säga...

Och jag kan säga att besöket på Loro Parque ledde till att jag anmält mig som "Späckhuggar-fadder", det ni!! :) Svenskar är ju inte riktigt kända för att prioritera logiskt om man får säga så, så varför ska då jag..?? Ta bort ett års pensionsutbetalning till varje svensk och även "svensk" som är bosatt utomlands och skänk till Barncancerfonden eller nåt istället, då KANSKE jag skulle kunna tänka mig att tänka om. Men som det är nu så placerar jag pengar med hjärtat. Späckhuggare är värda att bevaras, ungar som besudlar bussar med kroppsvätskor dessutom upprepade gånger är det inte... Näe skämt åsido, men jag har gjort mitt val! Fast jag har i alla fall GJORT ett val, inte alla som gjort det!

Nästa inlägg blir nog det sista från Gran Canaria och kommer handla om när vi återigen gav oss iväg med buss och båt och sen bara lite solsemester sådär i största allmänhet!

Fortsättning följer...