Blogg-paus, kaos, semester och SM-guld i afton?

Har haft blogg-paus, minst sagt. Och jag vet inte riktigt om den är slut ännu. Som sagt så händer ungefär allt på en gång nu, och det är inte mycket positivt. Om man inte tror på trams som "nystart", "bryta ihop och komma igen" och sånt. Jag vill vara ärlig när jag bloggar, blir inget kul för någon om jag hela tiden måste tänka på exakt vad jag skriver (kanske borde vara dags annars... :) ) eller om ni inte förstår ett dugg av vad jag svamlar om så då har bloggen fått ligga nere istället.

En av alla saker som strular är vad jag ska syssla med på dagarna. Aktivitetsersättningen ("sjukpensionen") är slut och det är osäkert om jag får någon ny period. Dels har Försäkringskassan snävat åt reglerna ytterligare och dels så är det strulet med läkare som bytt jobb osv som jag varit inne på förut. Så det är stämpling som gäller. Problemet är att mina stämplingsdagar är väldigt lätträknade. Jag fick nån slags omdöme från Arbetsförmedlingen att jag troligtvis aldrig kommer klara av att jobba mer än 50-75%, men ändå får jag troligtvis ingen ersättning från Försäkringskassan för de återstående 50 procenten. Så för att få "full" ersättning så måste jag alltså stämpla heltid, fast jag inte "kan" jobba heltid. För att inte krascha helt igen så behöver jag lite anpassad hjälp på arbetsmarknaden, står i samma intyg från Arbetsförmedlingen. Jag KAN INTE söka "allt", jag KAN INTE "ta vad som helst, när som helst, hur som helst". Och näe, jag är faktiskt inte lat, bekväm och bortskämd, utan faktiskt rent handikappad, fast det syns inte på mig, det kanske inte ens märks, men nu är det så. Jag behöver en extra knuff i rätt riktning kan man väl säga, enkelt uttryckt. Tar stämpeldagarna slut så väntar antagligen Fas 3. Alltså "jobba" som vem som helst, med precis vad som helst, i värsta fall sortera grässtrån eller nåt bara man inte sitter på bakdelen, men inte få ut mer än ett par tusen i månaden. Slita som ett djur men ändå inte klara sig. "I värsta fall få det ju bli stöd från socialen", säger Joakim. Nej, i värsta fall blir det INTE ens hjälp från socialen... Jag tycker inte att jag borde vara så svår att få ut på arbetsmarknaden, och dessutom göra nåt vettigt och meningsfullt. Jag har ändå faktiskt konstaterat högre IQ än 96% av befolkningen, men jag har stora sociala svårigheter vilket gör att intelligensen inte alltid kommer till sin rätt. Jag sitter helt enkelt hemma och är skitsmart till ingen nytta för att jag inte har psyke till att bli läkare, ingenjör etc. Arbetsförmedlingen har i viss mån hjälpt mig riktigt bra, sen har jag haft otur med att arbetsplatser lagt ner osv. En dag kommer jag säkerligen träffa rätt om jag får fortsätta som jag gjort hittills, men jag kan ju skicka "ihåliga" CV'n åt alla håll, jag kommer aldrig få nåt jobb på det viset!! Men nu verkar jag vara lämnad åt mitt öde. Ska på möte på AF i mitten av oktober, vi får väl se hur det går.

Och ska nu FK bli ännu mera petiga och om kanske även socialen måste kopplas in så vill jag heller inte lämna ut mitt liv på nätet. Man vet ju faktiskt aldrig... Ska min ersättning hänga på t.ex. att jag åker till Åland då och då när jag inte klarar av att jobba heltid..?? Det hänger inte ihop på något sätt någonstans men man vet ju fan inte vad de kan ta sig till.

Och även om just arbetsfronten mirakulöst skulle lösa sig så finns det fortfarande ungefär 20 saker kvar att lösa. Det är så mycket nu så jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja. Det finns liksom inte ens någon bra ände eftersom allt hänger ihop!

Hur som haver så har jag ändå haft semester, kom hem i natt. Två veckor på Gran Canaria. Kanske inte det mest välplanerade, hade jag vetat hur hösten skulle bli så hade jag hamstrat pengar och energi jädrar i mig, men jag skulle absolut inte velat vara utan resan!! Har haft det sådär riktigt oförskämt bra! Legat i en solsäng, hämtat mat och dricka när man velat, haft det varmt och gött.
Lyckades bli sjuk ett par dagar också. Det började bråka i övre delen av magen på ena sidan, det var så det var svårt att avgöra om det gjorde ont i magen eller bak i ryggen. Hade så satans ont emellanåt så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Fick panik om jag låg still, försökte lunka runt och "andas" men då blev jag ju yr efter ett tag istället. Fick feber och spydde tills det inte var annat än grönsvart innehåll kvar i magen. Mysigt... Knaprade värktabletter som godis och jävlar i havet om det råkade gå lite för lång tid mellan pillren nån gång... Hörde efter med researrangören om sjukhus och sånt, jag t.o.m drömde om blindtarmsoperationer etc. Men efter några dagar gick det över. Blev att försöka återställa vätskebalansen någorlunda med vatten, ersättning etc, men det funkade inte riktigt det heller. Utan att vara alltför detaljerad så såg det som rann ut ut som riktigt koncentrerad äppeljuice medan kroppen svullnade upp jädrar. Händer, fötter, magen... Det är inte helt återställt ännu. Men jag slapp må pyton i alla fall, skönt det!!
Vi hann ju även med en hel del annat på två veckor! Ett par utflykter, bad, många promenader, kvällar i San Agustin och t.o.m speedway :)
När jag fått lite ordning på alla bilder vi tagit - ca 2 gig - så kommer semestern att få ett helt eget inlägg, men det är som sagt lite att syssla med först! :)
Har i alla fall i det stora hela haft det helt suveränt, vilket gör det ännu mer jävligt att komma hem sen. Men vad gör man... Får försöka ta en dag i taget.

Ska vi tro att Piraterna kniper SM-guldet ikväll??? :) Just nu regnar det, det är ju förstås inte helt nödvändigt...