Nostalgi på "Sjukhuset" och lite allmän bloggtorka

Årets omgång av "Sjukhuset" är inspelat på US i Linköping. Och vad barnsligt glad jag blev när "min" läkare Johan Thorfinn plötsligt dök upp i rutan! En riktigt skön pajsare! Första gången jag träffade honom var jag 16 år, hade ett småkänsligt problem och var skitnervös!! Och till att börja med så tog det stans tid innan jag fick komma in. Det visade sig att han tagit fel på tid och åkt därifrån :) Så jag fick väl komma in ungefär 90 minuter efter utsatt tid :) 
Första sucken av lättnad drog jag när det visade sig att jag fick en läkare utan turban... Den andra när det visade sig att Johan var hur bra och lättsam som helst! Efter att ha pratat lite så sa han "Om du klär av dig så ska jag bara hämta kameran! Ehh......det där lät inte vidare bra va..??" :D Sen var liksom nivån lagd. När man har problem som egentligen inte är medicinska så var i alla fall jag ganska orolig innan; Var det verkligen så illa som jag upplevde det, eller var jag vara fånig och överdrev alltihop?? När jag fått av mig de kläder som var nödvändiga att ta av så stod "farbror" doktor framför mig, tittade ett bra tag och sa sen "Men lilla vän.... Hur ser du ut egentligen..?? Det här borde vi fixat till för längesen!" *PUST* :) Att jag skulle få opereras var det inget snack om, han ritade och berättade.

Sen tog det fyra år innan det äntligen var dags för operation! Veckan innan skulle jag på nån form av förberedande besök. Och då hade de bytt läkare, jädra skit!! Den "nya" var också jättebra men jag frågade ändå varför jag inte fick fortsätta ha Johan. Men då var han tjänstledig och forskade istället.

Veckan efter var det operation och vem stövlar in i rummet där jag ligger sexigt uppklädd i sjukhus-trosor à la BIG size, blå rock, och operationsstrumpor som räckte upp ungefär tills låren går ihop och kallas nåt annat, om inte doktor Johan :) Så det blev ändå han som fick rita med tuschpenna på mig och sen sätta skalpellen i mig till slut :) 
Och när allt var klart och jag låg nere på avdelningen igen så kom han ner och pratade lite. Minns inte mycket av det samtalet, men i allt narkos-rus och anti-kräkas-preparat så vette fan om jag inte framförde en och annan kärleksförklaring :) Varför inte liksom... Jag gillar absolut inte sjukhus men det underlättar absolut om läkaren är bra! Och resultatet kan man absolut inte klaga på, han visste verkligen vad han gjorde när han "klippte och klistrade", fick nervtrådarna att hitta tillbaka till varandra igen helt perfekt!

Någorlunda vaken och sexig like hell....eller nåt.

Så det var helt klart ett trevligt återseende, det finns så mycket nötter i den där världen!


Annars då... Lite bloggtorka igen. Det händer väl inte störande mycket.
På tal om kärt återseende så tog jag en fika med Pernilla och Jennifher idag, har knappt sett dem sen juni! Trevligt hade vi, precis som vanligt! :) Lite trevliga nyheter fick jag också, sen får vi se vad det kan bli av det.

Annars sitter jag mest och gör ingenting, himla underhållande.