Sune 2 år, manligt vs kvinnligt, gröna fingrar?, Ipren-mannen och gräsänka

Idag fyller "lilleman" hela två år, vart tar tiden vägen?? Har inga bebis-djur längre, även om de är bebisar alltihopa... :) Sune är hur som helst en livsnjutare av stora mått mätt. Det finns inga världsproblem för honom! Mat, vatten, en filt att ligga på och lite kli på huvudet ibland, det är allt pojken kräver :)
På tal om djuren så fick just rapporter från Valla, där pappa varit med Oliver igen. Kraftig inflammation i munnen. Lilla gubben, kan han inte få bli av med det där nu??? :( Så det blir en penicillinkur igen då. Tur att djuren är försäkrade...

Igår när jag var ute så var det så mycket vår i luften att jag funderade på om inte premiär-löparturen skulle komma idag. Men våren kom visst av sig IGEN, idag är det snöblandat regn som gäller. Marken hinner inte mer än torka upp så blir det kladdigt igen :(
Jag fick hitta på nåt annat istället!
Tog lång sovmorgon, låg och glodde på tv. I "Efter 10 med Malou" eller vad det heter så diskuterade Mark Levengood, Henrik Johnsson, Ernst Kirchsteiger och Magnus Samuelsson manligt vs. kvinnligt. Det blev rentav lite gulligt :) Det diskuterades vänskap, hur killar är med vänner och hur tjejer är med vänner. Tjejer kommer inte ifrån att ständigt lägga en viss prestige i allt, även om det handlar om nära vänskap så får man ändå inte visa sig alltför svag plus sen lite "Hur det än är så ÄR jag faktiskt LITE bättre än vad du är...". Fy vad hemskt!! Betydligt gulligare var det när Mark sa till Henrik (de var visst ganska nära vänner sen tidigare), och tänk nu detta på riktigt mumin-mål: "Om jaak kommer på en saak som jaak veet Henrik skulle tycka var rååligt, så ringer jaak Henrik för att berät-ta men så får jaak inte taag i Henrik, då är saaken plötslitt inte liika råålig längre!". Det är väl vänskap det?? :D Vår gode Magnus lagar en del mat hemma och tycker att sex är viktigt i ett förhållande, det var väl ungefär så mycket som han fick komma till tals :) Vi östgötar pratar bara när vi har nåt vettigt att säga vi!!

När jag väl kommit ur sängen och Fredrik gått till jobbet så kom jag på att våra krukväxter såg förjävliga ut, vissna och dana, så jag försökte fixa till dem genom att "beskära" dem lite, klippa bort det vissna. Vet inte om det blev så jävla bra men det är väl tanken som räknas! :)

 

Sen blev jag sugen på att spela lite gitarr. Testade gehöret lite genom att försöka plocka ut ackord till låtar. Har aldrig haft nåt vidare gehör och det var inget som hade förändrats :) Men jag kan väl det grundläggande hjälpligt i alla fall. Den som listar ut vad detta är för låt är inte dålig...! :)

Annars har jag inte gjort nåt, legat i soffan och glott på tv. Just det, min efterlängtade sparkdräkt/OnePiece kom ju med posten igår så nu är vi oskiljaktiga :):

Sexig som få, eller hur... :D Gudomligt skön i alla fall!! (Sparkdräkten alltså, inte jag...). Kanske inget man går med till Harry's, men där har jag inte varit på nästan 3 år och det går säkert 3 år igen innan jag går dit igen, så spela roll :) När jag tittar på bilden så kommer jag att tänka på Ipren-mannen...

Ikväll är jag lite gräsänka! Fredrik skulle till Linköping på nåt med jobbet. Ska hämta dem ikväll sen, hoppas inte företaget varit alltför generösa med dricka till maten... :)

Jag har kommit efter lite med mina "45 dagar", men jag tar väl upp det igen nån gång när jag känner för det. Nu har det ju funnits så mycket annat att skriva om!

Svergie-Moldavien på Råsunda och denna förbannade jävla cancer

Igår var det då Stockholm och EM-kval. Det har ju varit närapå vår några dagar nu så det verkade lovande! Till igår då förstås... Regn, rentav snöblandat. Och ju närmare Stockholm vi kom, ju mer kom ren snö. Det är nån däruppe som inte riktigt gillar när jag kör till Stockholm, det blir alltid snö :)
Men fram kom vi i alla fall, och hittade ett parkeringshus i Solna centrum. Men tänk så jävligt det kan vara att hitta infarten till parkeringshus ibland. Utgången är lättare, men man skulle nog inte göra sig så poppis om man fick för sig att köra in där :)
Men vi hittade in, det var mest att man fick köra VÄLDIGT nära porten för att den skulle öppnas :) Nu hade vi några timmar att slå ihjäl. Gick i affärer och glodde, försökte att gå vilse så lite som möjligt :) Efter ett tag blev vi hungriga och det var ju bara att vraka och välja bland matställena. Vi hamnade på Offside sportsbar. Det var väldigt mycket AIK därinne, jag förstår inte det... :) Maten var god i alla fall! Tennesseegrillad kycklingfilé med klyftpotatis och tzatziki. Efter maten gick vi tillbaka till bilen i parkeringshuset och slumrade en stund. Hur lätt det nu var med folk runtomkring och bilar som gasade. Men en liten lur blev i alla fall!
Sen skulle vi klä oss för en fotbollsmatch i snöfall och det var lite äventyrligt. Sitta i bilen och knöla sig i långkalsonger, raggsockor, extra tröjor, halsduk, mössa. Men det gick faktiskt skapligt, men kände mig som en Michelingubbe sen. Men bara man slipper frysa så...!!

Som vanligt mäktigt att vara på plats, även om lite bättre spel och väder hade varit att föredra. Nu var det inte SÅ illa ändå, det blev inte så mycket av snöfallet och det kunde ju faktiskt spöregnat. Sen fick man hålla sig varm bäst man kunde, ta vara på varenda chans att applådera och så :) Och visst att man var kall men det enda som jag frös om så det störde var röven. Stolen var kall och hård och jag har inte allför mycket isolering just över sittknölarna. Sen gjorde jag något som jag aldrig gjort tidigare i mitt liv - jag drack en mugg kaffe. Och jaa, första spontana reaktionen var att det smakade som jävligt illa gjorda negerbollar...! Helt normalt första intryck av kaffe..? :) Kan inte påstå att det var gott, men det var varmt och skönt att hålla i i alla fall :) Så det blev väl i alla fall lite vuxenpoäng?? Bara resten kvar... :)

Matchen då? Tjaa, "skitmatch" står det i de flesta tidningar. Vet inte jag. Sverige gjorde mål (1-0 Mikael Lustig, 2-0 Sebastian Larsson) och höll sen undan, vad mer behövs egentligen?? Det var ju inte så att Moldavien var nära att kvittera. Varför ska man bjuda på "skönspel" när det inte behövs? Plocka fram det mot de bättre lagen istället! Om nu Sverige har något skönspel d.v.s... Zlatan visade vilken märklig spelare han är. Han går och lufsar i 75 minuter, uppträder rätt nonchalant och tar knappt ett steg i onödan, resterande tid hittar han spelvägar och slår passningar som man inte ens trodde var möjliga. Tänk om han skulle börja slita lite på planen också, då kanske han skulle bli den världsdominerande spelare som folk vill ha honom till. Igår lyckades han även missa en straff. Jag mös lite för mig själv :) Då jag tillbringade en del tid mellan stolparna när jag var aktiv så vet jag hur praktiskt taget omöjligt det är som målvakt att ta en straff. Sa jag något om nonchalans...??
Några bilder från matchen:

Råsunda utifrån

Råsunda inifrån

Sverige värmer upp

Andreas Isaksson med sin målvaktstränare

Moldaviens hejarklack :)

Avspark

En frusen Fredrik :)

Svensk hörna. Sveriges 1-0-skytt Mikael Lustig (#2) och Johan Elmander (#11)

Svensk hörna. Zlatan Ibrahimovic (#10), den andre vette fan vem det är :)

2-1 blev det till slut, om jag inte skrivit det innan. Det blev lite trångt när matchen var slut och drygt 25.500 personer ska ut från Råsunda samtidigt. Men det var bara att blunda och tänka på nåt annat så var vi plötsligt i parkeringshuset. Fick "krypa" ut ur Stockholm, men sen var det bara att gasa. Stannade på Mc Donald's i Nyköping och åt kvällsmat och runt 00.30 var vi hemma.

En riktigt trevlig dag som vi får tacka syster-yster för!! ♥ ♥♥


Vi hade det som sagt roligt och trevligt, men på andra håll i Sverige, närmare bestämt i Jönköping, hände saker som inte var fullt så roliga och trevliga. Inte ett dugg roliga och trevliga faktiskt. Jag har ju några bloggar som jag följer mer eller mindre slaviskt. Är de riktigt bra skrivna så känner man sig nästan som lite kompis med personen i fråga, då man blir insläppt i dennes liv och tillvaro mer eller mindre intimt. Den bästa bloggen jag läst hör till Linda, en vanlig 34-årig tjej med man och fyra barn, hus, husdjur och vanliga intressen såsom foto, djuren, resor, inredning etc. Hennes blogg är fin och varm, personlig, lätt att läsa, bra och trevligt skriven och innehåller många bilder. Men igår skrev det sista inlägget i bloggen. Det var hennes vän Magdalena som berättade att efter 16 månaders kämpande mot inflammatorisk bröstcancer så somnade Linda igår för att aldrig mera vakna.

Det blir så knepig känsla. En människa man aldrig träffat och som man kanske inte ens skulle känna igen på stan, men ändå har man "träffat" personen och hennes man och barn dagligen i flera års tid genom bloggen. Sen ska jag vara ärlig och säga att jag och Linda tyckte och tänkte olika om en del saker som fick mig att fundera på ibland "Vad är det här för människa egentligen..??". Läser man kommentarerna i bloggen så är hon ju närmast helgonförklarad av sina läsare. Men jag har ju svårigheter med känslor i vanliga fall, vad blir det då inte nu..?? Är man ledsen eller likgiltig, som vanligt? Det känns hur som helst väldigt olustigt.
Men jag vill komma fram till samma sak som jag alltid gör när detta kommer på tal: 2011 i Sverige, som anses vara ett av världens rikaste och mest utvecklade länder, så dör unga människor p.g.a att kroppen sätter igång en celldelningsprocess och "vi" kan inte göra mer än se på medan människan bryts ner och till sist dör,  möjligtvis att vi kan lindra en aning och skjuta fram det oundvikliga. För mig är det helt otroligt, helt jävla otroligt. Vi planerar att flytta till planeten mars och har kommit en bra bit på väg men cancer rår vi inte på fullt ut, långt därifrån. Sen är det klart att forskningen och utvecklingen gått framåt, men det är inte tillräckligt! Jag köper att olyckor sker, det kommer det alltid göra. Vi kan inte gärna leva vårt liv invirade i kuddar och rena klantarslen kommer alltid att finnas. Men sjukdomar... Hur mycket svårare bör det egentligen vara att komma på varför celler helt plötsligt får för sig att dela sig hysteriskt än att komma på hur man bygger en rymdstation eller vad som krävs för att rymdpromenader ska kunna genomföras?? Och så skyller man på att allt handlar om pengar. Det finns uppenbarligen pengar, men jag måste tycka att de prioriteras lite konstigt...

Jag kommer inte bli klok på detta idag heller känner jag, men det är "skönt" att veta att Linda äntligen är fri från sina smärtor, hon berättade om dem i sin blogg senast i fredags, 25/3 (I ett inlägg som hon f.ö. döpt till "God natt"...). Och vad skriver man som inte låter alltför löjligt...? "Jag tänker på maken och barnen, hoppas de tar sig igenom detta!". Tjaa, vad fan har de för val???? Näe, stackars människor... Man pratar ibland om "helvetet på jorden", och jaa...

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Hmm, folk gillar visst olycka, idag slår nog bloggen faktiskt besöksrekord...! :) Men men, kan det få er att undvika en eldsvåda så läs på! :)

Och det luktar fortfarande här faktiskt, men nu går vi vidare, måste ju hinna med dagens tema också!

Min favoritfödelsedag. Spontant kommer jag att tänka på två födelsedagar som var något utöver det vanliga.
Den första är 2000 när vi var på Lanzarote. Första utlandsresan sånär som på Åland, Norge och Danmark. Bara det var ju såklart speciellt :) Fast jag minns inte så jättemycket av själva födelsedagen faktiskt, förutom kära mors ljuva stämma på morgonen "♪ ♫ ♪ Tjalla-la-la-la-lala-lala, hon är sexton år idaa-aa' ♫ ♪ ♫". Det är kärlek det! :) Ett litet paket fick jag i alla fall, en gosedjurs-kanin som fick heta Tage :) Undra förresten vart Tage håller hus nu... Säkert i källaren nånstans, bland alla de andra kamraterna. Hur som helst, på kvällen fick jag välja restaurang. Jag minns inte exakt vad jag åt, men nån pasta-rätt i alla fall (för ovanlighetens skull...) och det var fasen bland det absolut godaste jag har ätit! Jag minns inte vad det var men jag minns att det var gott :) Med andra ord minns jag inte så värst mycket av dagen, men fyller man år när man befinner sig på Lanzarote så har den födelsedagen en given plats i "Min favoritfödelsedag"! :)

Nästa födelsedag som jag minns speciellt var 2004, min 20-årsdag. Efter lite "vacker" sång och några presenter på morgonen så bar det av mot Stockholm, Hovet och Fame Factory-finalen. Dagen kunde blivit helt perfekt på alla sätt och vis, men här kommer "gamla synder" in i bilden. En del gnäll och surande drar ner betyget på dagen, men annars var det hur kul som helst!! Att se "kompisarna" i "Fame Factory" som man följt på tv genom glädje, blod, svett och tårar hela hösten och våren göra upp. Och extra kul blev det i och med att vi internt i familjen hade världskrig :) Jag hade Johan Becker som favorit, Sofia hade Jimmy Jansson och mamma hade Johan Östberg. Och alla tre gick till final dessutom! Minns att våra mobiler röstade för fullt där och då :) Och det var ju faktiskt MIN födelsedag så Johan Becker vann ju faktiskt :)
Och bara för det så måste jag lägga ut Johans paradnummer:

En av de finare låtar som gjorts, helt klart. Grabben är ett geni. Och andra versen är (förhoppningsvis...) hämtad direkt ur min egen verklighet:

I was thinking it's too late

I was walking throught life without living

Then you came and showed the way

and you gave me a whole new beginning

Baby, make this night, 

the first day of the rest of our lives

Let me love you

from the bottom of my heart

.....

Det var de två födelsedagar jag minns absolut bäst "här och nu". Så håll tillgodo! :)

Slutligen; det är faktiskt inte en så jävla bra idé att dra av en fjärt i en dykardräkt...

Ha....Ha...Ha...ha...!!...Ha...??!!

Vad det kunde gått åt helvete...!!

Är nog lite skärrad för tillfället. Inte för att skallen brukar hålla ihop men nu är det nåt extremt!

Jag har varit hos Marie; löst världsproblem, fikat, fått hundens klor klippta. Sen skulle hon laga mat och jag och jycken åkte hemåt. Lämnade av Elliot hos farsgubben, pratade en stund och sen åkte jag hem. Hittade en parkeringsplats direkt. (Så här efteråt kommer jag att tänka på allt som kunde tagit längre tid så att det dröjt längre innan jag kommit hem...). Kom innanför dörren, tyckte jag kände hur det luktade bränt. Eller bränt, snarare brand. Jag gick in i vardagsrummet och kollade dator, tv, akvarium, lampor. Kollade sovrummet och datorerna i lilla rummet. Men tyckte bara det var i hallen som det luktade. Gick vidare ut i köket, går förbi spisen och känner att det är väldigt varmt där. Så ser jag ett mjölkpaket som ligger på en platta och pyr och glöder. Även en tom kastrull står på plattan. Och platt-fan är på, på högsta läget!! Blev sådär dumt ställd, vad gör man liksom... Men kom rätt snart till sans igen och flyttade på allt och stängde av plattan. Arg som ett bi ringde jag till Fredrik, det var ju givetvis hans fel, han hade ju använt spisen igår kväll *hmmmm*... Självklart var han helt oskyldig, det var, MÅSTE ha varit, katterna som varit framme och kommit emot vredet på nåt sätt. Men fy fan, hade jag kommit hem 10 minuter senare så hade lägenheten brunnit ordentligt... Kommer nog dröja innan brandlukten i näsan släpper. Har fönstren öppna här så jag snart fryser ihjäl!

Så nu fick jag nåt att tänka på i natt också. "Tänk om..."... När andra säger så så är jag expert på att säga "Japp, tänk om, men nu blev det inte så!!", men det är förstås STOR skillnad när man själv är involverad. Till och med Hedwig kommer få en extra puss ikväll ♥
Usch och fy... Och imorrn ska de vara ensamma hela dagen när vi är i Stockholm. Kan man koppla ur spisen på nåt sätt?? För det finns inga barnspärrar eller liknande. Jävla neandertalar-spis!!

Dagens tema var visst "Min bästa födelsedag" eller nåt liknande, men det får bli senare, orkar inte tänka på det nu. Höll för fasen på att få fira min 27:de födelsedag hemlös, med två katter mindre och inte en ägodel kvar :(

*ryser*

Bidde ingen arbetsträning och förskjutning är en bra försvarsmekanism?

Det blev inget Skänninge. Jag mailade arbetsförmedlingen till slut igår kväll och jag skrev väl ungefär vad jag skrivit här. Fast lite mer utförligt, här skriver jag det mesta om vad jag tycker och tänker, men lite finns det ändå kvar i reserverna. Somnade vid 5.30. Så jag vaknade av att telefonen ringde i morse. Först tryckte jag bort samtalet för jag trodde det var alarmet som ringde, men sen kom jag på att "Men sådär brukar väl inte alarmet låta...??" och så hann jag inte mer än kliva ur sängen så ringde Per-Arne igen. Och det är ju absolut inte meningen att jag ska ha sån ångest när jag ska ut på en arbetsplats. Så han ringde och avbokade och så ska vi ses i nästa vecka och se hur vi kan gå vidare. Så är det nån som behöver en bättre begagnad aspergare med diverse skavanker så skicka ett mail...! Näe men det är superskönt att de lyssnar på 'en och försöker få det bra!!

Men sen är man ju välsignad med den skallen man har... Vad gick fel nu?? Ännu ett misslyckande. Är allt verkligen så illa eller inbillar jag mig bara?? Varför är man två sekunder från att tjuta så fort en viss stad kommer på tal?? Snälla nån... Okej att jag ständigt skulle få stå på helspänn för vilka personer som skulle kunna komma in i butiken, men ändå. I och för sig så har jag upptäckt på senare tid att jag o/undermedvetet ägnat mig en hel del åt förskjutning. Alltså....hur ska man säga...när jag är arg på något/någon så skjuter jag över det på något som är lättare att vara arg på. Det absolut tydligaste exemplet är nog en "unge" som jag gick i skolan med, som alltid var dum och jävlig, själva honom har jag väl egentligen inget emot men jag fullkomligt HATAR hockeylaget han höll på och ständigt tjatade om (FÖRLÅT, mina go'a vänner i Värmland! ;) )... När jag spelade fotboll hade jag EN idiotisk tränare och NÅGRA idiotiska lagkamrater och jag spelade i mååååånga år, fortfarande, 10 år senare, kan jag knappt läsa om Borens damlag i tidningen utan att bli svart i ögonen. Är ju inte en käft kvar i laget från när jag spelade, möjligtvis ett par stycken kanske. Namn jag inte ens skulle döpa en vandrande pinne till för att nån jävlig människa hetat så, om så bara i andranamn. Låtar man avskyr för att någon idiot gillat den. Osv. Det är enda anledningen jag kan komma på. I Skänninge hände mycket som inte var så bra, personerna som var inblandade tycker jag inte att jag har så mycket emot egentligen, men själva byhålan... Som sagt, jag höll på att gråta när jag fick arbetsprövningsplats där.
Och det känns såklart som ett nederlag att inte ens ge det en chans, men det var fasen inte värt det. Jag var mer skräckslagen inför detta än vad jag var inför finnålspunktionen (sen fick jag ju min beskärda del av rädsla när jag väl låg på britsen...), och varför ska man utsätta sig när man inte behöver? Det finns flera platser att vara på!

Ska vi hoppas på att det var vinterns sista snö som kom igår kväll..? Idag skiner solen igen och det är jättefint väder. Sen är det säkerligen ingen värme ute, men skiner solen så är det ju i alla fall ett steg i rätt riktning. Och jag slipper ju helst snö när vi ska till Stockholm imorrn. Åker frampå förmiddagen, gör Solna centrum och sen är det fotboll. Hoppas på att inte frysa ihjäl men jag är ju gammal bandy-huligan så det ska nog gå bra :)

Nu ska jag strax åka till Marie och fika. Det är nog välbehövligt idag, men hon har säkert nån gammal munkorg jag kan få låna, om jag inte går att få tyst på :) Har ungefär 16 känslor samtidigt i kroppen just nu som jag inte riktigt kan identifiera och reda ut.

Dag 17 - En dålig vana jag har. Odödlig Bräck och arbetstränings-PANIK

Massor, säkerligen. Hela Aspergers syndrom handlar ju om mer eller mindre bra invanda beteenden som kan vara riktigt svåra att bryta. Så egentligen ska man nog fråga mina närmast sörjande om mina dåliga vanor. Jag har bett om att få bli upplyst om dem så jag kan göra nåt åt dem, men folk är sådär lydiga/hjälpsamma... :)
En del egenheter anser säkert folk runt omkring vara en dålig vana, medan jag själv tycker nåt helt annat. Jag är t.ex. ständig pessimist. Jag utgår alltid ifrån att saker går åt helvete, så får väl motsatsen bevisas då, om det är så. Ibland blir man överlycklig för att det faktiskt inte gått som man trott, ibland säger man "Vad var det jag sa...". Jag anser mig vara realist. Varför ska man försöka inbilla sig att livet alltid är underbart, då skulle man bara bli väldigt besviken väldigt ofta. Lika bra att ta saker för vad det är och sen får det väl gå som det går! Men jag har nog dåliga vanor så det räcker och blir över ändå! :)


Nu är vi hemma igen efter en helg i Västra Lund. Tillbaka i lägenheten igen! Så nu är det lugna gatan i huset igen :) Inga bångstyriga katter som klättrar i gardinen, kletar ner fönsterna eller är allmänt i vägen överallt, de katterna tog vi med oss hem :)
Och det är väl bra att även djuren kan ha glädje av öllådor :)

Robban har lagt sig tillrätta

Sitter och tittar på "Mästarnas mästare". Och de får springa, hoppa och skutta bäst de vill, den jag imponeras mest av, alla kategorier, är Kenny Bräck. Grabben har mer metall än mänsklig vävnad i kroppen och ÄNDÅ springer, hoppar och skuttar han... Jag stukade foten för 10 år sen, jag kan ha känningar av det fortfarande... Bräck "borde" inte ens leva efter den där kraschen, och ännu mindre studsa runt i ett tv-program med vältränade f.d. elitidrottare, och vara med där just för att han är en vältränad f.d. elitidrottare. Helt sanslöst vad kroppen kan åstadkomma emellanåt!!

Och imorrn är det arbetsträning. Det känns helt klart sådär, vi pratade lite om det i bilen hem nu. Jag vill ju helst använda den här tiden till att upptäcka nya vägar, hitta yrken som man knappt ens visste att de fanns, få chansen att prova på allt möjligt. Inte stänga in sig i ett hörn och leka gratis arbetskraft, för det är ungefär vad som händer när man ständigt går inom samma bransch. Alla har olika slags handikapp. En del behöver bara komma ut och ha sysselsättning. Jag mår bara sämre när jag först måste lära känna nytt folk, förstå nya rutiner, nytt sortiment varor, nytt kassasystem etc, och när man väl kommit in i det så är det dags att sluta och leta på nåt annat och börja om från början igen. Anledningen till att jag varit så jädra duktig på de ställen jag varit är för att jag föreställt mig att det kanske kan leda till något. Nu börjar jag lära mig att jag används för en begränsad period och sen börjar allt om igen. Om jag känner mig minsta driven, motiverad eller ens intresserad denna gång...? Icke. Jag bara vill inte. Och efter Linköping är jag ju van vid lite fart. Gå och damma och vika kläder på dötid, jag riktigt längtar...inte. Det känns lite som sista dagen på sommarlovet/semestern, ni vet. "Nu spärras man in" liksom. Och Skänninge. Jag säger inte mer. Skänninge... Kan redan nu känna hur jag nog har lite ont i halsen när jag vaknar imorrn bitti, och det är INTE bra. Jag är så plikttrogen att jag jobbat med feber, tandvärk, ont i magen, migrän och fasen vet allt, man vill väl visa sig duktig och arbetsvillig. Så att jag ens börjar tänka i dessa banor bådar inte gott. Men jag har upptäckt skillnaden mellan att jobba och gå runt och vara duktig till egentligen ingen nytta i långa loppet. Samtidigt som jag nånstans anser att jag MÅSTE i alla fall ge det en chans. Hur ska man annars kunna uttala sig..? Jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Vad har jag gett mig in på...?? Orkar inte vara trevlig och svara på en massa frågor om vad jag har för problem. Och speciellt inte i den hålan där alla känner alla. Hur säger man "Ska väl du ta och skita i!" på ett trevligt sätt...?? Hittills har jag undvikit jobbiga frågor genom att undvika folket som ställer dem. Tänkte försöka maila arbetsförmedlingen, men vad skriver man..?? "Jag har varit där i totalt 40 minuter men ändå känns det som att jag har god lust att köra in i ett träd när jag åker dit imorrn!"? För ungefär så ångestfyllt är det hela. Hur det nu kan vara det när man knappt ens varit där...
Kommer inte kunna sova i natt.

Dag 16 - Mitt favoritminne. Huvudvärk.

Inte lätt att komma på bara ett...
Men bland det första jag kommer och tänka på är mina djur. När jag "hittade" dem hos olika uppfödare, åkte och hälsade på och såklart när man äntligen fick hämta hem dem :) 
Oliver, första katten, var förstås riktigt speciellt. En gång i veckan i sju veckors tid åkte jag skytteltrafik till Kimstad och hälsade på kattungarna och såg hur de växte. Alla ungarna var livliga och busade, men Oliver låg helst i famnen och tog det lilla lugna :) Tillslut fick jag äntligen hämta honom! Men jag hann inte mer än ut på E4:an så övervägde jag starkt att vända om och lämna tillbaka honom igen. Jädrar vilket liv han förde!! Vrålade i buren, slet i gallret, rullade runt, hade så smått panik, jag kände mig som världens elakaste och milen mellan Kimstad och Motala har aldrig känts så långa! Men till slut var vi hemma. Oliver letade på den största nallen han kunde hitta, lade sig bakom den och sen såg jag honom inte mer den dagen. Men nu var jag äntligen kattägare!! :)

Och Elliot... Åkte till Söderköping tidigt en morgon och hämtade den lille figuren, som knappt såg ut att hålla ihop, i en papplåda :)

Även från de tidiga fotbollsåren finns väldigt många trevliga minnen. Det starkaste är nog detta:

Det syns nog inte vad det står, men det är inte så viktigt eller roligt för utomstående heller. Men ett väldigt kul minne är det! :) Om man nu kan kalla det minne egentligen, jag var nervös så jag trodde jag skulle gå i bitar... Men det gick ju bra till slut ändå! :)

Att flyga är alltid kul! Har inte blivit så många gånger, är väl därför det fortfarande är så kul :) Även flyga Viggen-simulator var riktigt trevligt! Det hoppas jag på att det ska kunna bli fler gånger!

 

Skulle kunna räkna upp hur många trevliga minnen som helst, men då skulle jag bli sittande här hela natten :) Så det får nog räcka sådär...!

Har haft huvudvärk hela dagen idag. Hade tänkt följa med Madde till Tranås och lyssna på/dansa till Black Jack och jag gick och velade hela dagen om jag skulle med eller inte. Testade att käka panodil, äta, dricka, sova, men inget hjälpte. Så jag valde att inte följa med, vill inte riskera att sitta i Tranås och inte må bra. När det börjar trycka innanför ögonen så vet man aldrig vad som händer. Det kan gå över, det kan sluta med att man spyr och inte vet vart man ska göra av sig själv. Får bli Tranås en annan kväll! :) Blir "Körslaget" och en cider.

På tal om cider jaa... Mor och far kom hem igår kväll från sin studieresa till Tyskland:

Och detta var ändå bara en del av lasten...! Förhoppningsvis räcker det över tre
födelsedagar och påsk i alla fall :)

Dag 15 - En bild på något eller någon som har stor inverkan på mig. Hus- och djurvakter

Hoppla, där fick jag för att jag sa att ämnena var tråkiga... Det där var fasen inte det lättaste!! Jag var på väg att säga att jag går nog bet på den, men så kom jag på att musik kan man ju faktiskt inte leva utan! Det funkar alltid, finns musik för alla sorters sinnesstämning och när fantasin tryter så kan man ta till titlar eller strofer. Kanske varken kul eller fantasifullt, men det är det enda jag kan komma på!

Idag har vi varit hus- och djurvakt. Mor och far är på "kulturresa" i Tyskland. Hoppas de kommer hem med i alla fall något drickbart...! Man glömmer från gång till gång hur mysigt det är med en massa djur omkring sig! :) Fast det är ändå mest Hedwig och Sune som märks mest... De är liksom lite mer...livliga. Jag minns att Oliver var på mina panelgardiner emellanåt de första veckorna "hemma", alltså när han var kanske 15 veckor gammal. Hedwig är inne på tredje året och har ändå den ständiga ambitionen att vara så högt upp och så långt bort som möjligt, Helt klart en viss skillnad på ragdoll och sphynx... :) Och dörrar... Hedwig ser det som sitt kall i livet att öppna dörrar. Badrumsdörrarna försöker vi ha stängda, det är så jobbigt att leta underkläder, hårsnoddar, tamponger etc i hela huset. Men Hedwig tycker nåt annat. Jag kom ut i hallen och såg att badrumsdörren stod öppen, jag gick in och...ja...

Så duktiga så...!

Jag förstår inte riktigt fenomenet att första som åtgärd när man ser att katterna hittar på nåt bus är att springa efter kameran...

Hur som helst, jag vet inte om de hade hemlängtan eller om de bara tröttnade på att jävlas, men nästa gång jag såg dem låg de i transportburen:

De håriga katterna håller sig undan lite mer, de ligger mest i sängen och har det gött :)

Jag tog med Elliot och gick en sväng i skogen. Det var ju så fint väder...! Fast kallt som satan, det hade ingen talat om för mig! Hade behövt både halsduk, mössa och vantar. Men jycken hade vårkänslor, han hoppade runt i gräset och luktade på allting! Härligt att se honom! :)
Och jag vet att ni alltid har undrat och här kommer det: Hur ser en radio/tv/tele/vad fan det nu är-mast ut underifrån? Jo, såhär:

Och man undrar ju om inte våren är på väg på allvar ändå...

Och så går man några hundra meter till och konstaterar att...

...njaa, ännu dröjer det nog innan man kan ligga på badstranden...! Men det går förhoppningsvis åt rätt håll i alla fall!

När Fredrik slutat jobbet tog han med sig kebabtallrik och vin, så nu har vi tagit fredag! Mor sms'ade just och var i Helsingborg, så än dröjer det några timmar innan de är hemma.

Avslutar med lite film på "vargen" :)



Farlig som fan, om han får säga det själv...! :)

Dag 14 - Den här veckan. Knut är död och inte arbetsprövnings-ångest längre, utan PANIK

Jag hoppas inte att ämnena fortsätter att vara såhär tråkiga, då kommer jag aldrig orka med alla 45 dagar! Vaddå "Den här veckan"?? Läs tidigare inlägg så finns min vecka där! Men visst; en snabb-resumé då:

Måndag: Kolla parkering vid Råsunda och mindre trevligt skattebesked
Tisdag: Vaxa ben och besöka "Slöjdis"
Onsdag: Bassängträning och "Rederiet"
Torsdag: Fördriva tiden tills vi ska åka till Västra Lund och vara djurvakt
Fredag: Vara djurvakt
Lördag: Inte en aning
Söndag: Ha extrem arbetsprövnings-ångest

Det är nog ungefär min vecka, får se om något oförutsett inträffar!


Idag har jag nog vaknat på vad man kallar fel sida. Ingenting är bra och allt är jobbigt. Vill bara krypa ner under täcket igen, men vad göra där..??

Till råga på allt så råkade jag titta på klippet om Knut - ni vet isbjörnspojken som föddes på ett zoo i Berlin 2006 och mamman inte tog hand om honom. Han tvärdog ju nu hastigt och lustigt för några dagar sen. Någon lyckades filma precis när han dog och det kanske må vara kontroversiellt eller kalla det vad ni vill, men ta och stoppa upp era benrangel till Biaffra-ungar nånstans (ironiskt nog läste jag en artikel om hur Knut nu ska stoppas upp...), det rör mig inte i ryggen nånstans att barn svälter eller att folk blir hemlösa av en flodvåg, men när en isbjörn blir yr och trillar i vattnet och drunknar, då brister det. Random djur är mer värt än random människa. Random djur lever sitt liv; föds, lever enligt djungelns lag -äta eller ätas- och dör. Random människa är först ett jobbigt spädbarn, blir sen en ännu jobbigare halv-människa, mobbar i skolan, växer upp och blir moderat och njuter av att trycka ner folk, hamnar på hemmet och gnäller, kräver och skiter ner sig och när fanskapet äntligen trillar av pinn, då är det tjäle i marken så att den inte går att grävas ner, så den måste stå nånstans i en låda och stå i vägen! Fan för människor...!!

Och vem minns inte lille Nelson...! Nej, inte skenhelige halv-terroristen Mandela, utan den lille noshörningsungen som föddes på Kolmården 1995 men som dog 14 dagar senare av en hjärnskada, jag hade privat landssorg i en vecka efteråt!! På riktigt.

Tänkte först lägga upp klippet på Knut här, men jag hoppar över det, orkar inte med det nu.

Och som ett brev på posten så kom just posten *hmmm...*. De på arbetsförmedlingen tycker att jag ska vara i Skänninge fram till 29/5!!! Som om jag inte redan tillbringat allt för mycket tid av mitt liv där redan! Stå och fån-le och vara trevlig bakom en disk i en byhåla där min mensvärk diskuteras på Konsum... Näe, jag vill inte. Vill inte, vill inte, VILL INTE!!! Måste snabbt som fasen försöka hitta nån ny plats, som man INTE tjuter när man åker ifrån. Men hur lätt är det...?? Sen ska jag tillägga att det säkert inte är nåt fel på själva arbetsplatsen, men allt runtomkring. Det känns bara som att alla taggar ställer sig rakt utåt utan att jag vet varför. Eller visst, jag har kanske mina aningar... Vill inte vara med om de här fånigheterna längre!! :( 

15 atarax, somna och vakna om en sådär två veckor och vara på betydligt bättre humör..??

Idag är jag neurotisk och folkilsken.

Dag 13 - Det här åt jag igår. Liv i bassängen och hundvalpar

Just igår åt jag faktiskt inte så mycket. En semla till frukost, pep ner till kiosken och köpte två coca cola. Sen ligger Mc Donald's så väl beläget när man ska åka ur stan åt söder-hållet så på vägen till Skänninge drog jag i mig två cheeseburgare. På kvällen åt jag och Fredrik glass och jordgubbar. Det var ungefär det... Har inte nån vidare matlust när humöret inte riktigt är på topp.


Idag var det bassängträning. Men det enda som verkligen ger något - avslappningen - får bara mindre och mindre tid. Allt det andra "vifteriet" som en annan som badade så klockrent kallade det, förstår jag ingenting av. Det är väl meningen att man ska tänka på hur man andas eller nåt, vad vet jag. Jäkligt långtråkigt är det i alla fall. Sen på slutet får vi kanske 5-10 minuter att bara ligga och vara och det är så gött!! Men man rycks upp ur lugnet jobbigt plötsligt när alla jävla kärringar ska i. Från sovande till uppe ur bassängen på ungefär 15 sekunder om de får bestämma. Dock blev det lite underhållning idag; vi är tre som badar och den ena är ganska...rapp i truten känns som fel uttryck, men gångjärnen i käklederna riskerar ju inte att rosta ihop i alla fall, sen kommer det inte mycket vettigt ur människan. H*n, hon som helst, måste varje gång käfta lite med tanterna; "Näe vi vill inte gå upp ni får vänta ett tag!", fast på skämt förstås, och idag var inget undantag. Han hojtade om "akademiska kvarten" när kärringarna stormade in, och en av dem tände till! "Nu får du skärpa dig, det är samma tjafs på dig varenda gång, kom en kvart tidigare då om du vill bada en timme längre, gå upp nu för nu är det faktiskt våran tur!!". Bjäbb bjäbb, gläfs gläfs. Min dvärghund Elliot låter mindre fånigt...! Nu är ju han ganska dåligt exempel eftersom han knappt låter alls, förutom när han vaktar då, men då SKA han ju skälla. Ju högre, desto bättre. Måtte man aldrig bli en så humorlös och bitter gammal kärring...!! Sen har väl även jag haft planer på att dränka denna pratkvarn ett flertal gånger, men va fan liksom. För att använda en metafor så fortsätter ju elden att brinna så länge man lägger på bränsle...

På tal om Elliot så ringde hundvalparnas uppfödare idag! Hon hade tappat bort mitt nummer, kan hända den bästa! :) I torsdags morse hade fyra "stora" och friska valpar sett dagens ljus inom loppet av drygt 2 timmar. Snabba bud! :) Och jag hoppas verkligen att jag får bilder snart, de lät helt bedårande fina när hon beskrev dem!! Två hanar och två tikar. Får väl hälsa på de små liven när de vuxit till sig lite!

Sen har jag inte gjort så mycket mer. Legat i soffan och haft "Rederiet"-marathon, försökt att inte ha alltför mycket ångest inför måndag. Och ikväll har vi ätit och kollat på tv.

Dag 12 - Min tro. Arbetstränings-ångest

Haha, den blir kul! :)

Jag har nog sagt det tidigare men jag är så icke-religiös att jag snart slutar att fira jul, i ren protest. Jag vill inte ha någon som helst "guds"-påverkan i mitt liv!
Nu trampar jag säkert någon på tårna men enligt mig är religiösa människor svaga stackare som inte klarar av att ta ansvar för sitt eget liv och sina handlingar, utan måste skylla ifrån sig på något. Och sen lärde jag mig på usk-utbildningen att inre röster och vanföreställningar är ett tecken på psykisk sjukdom. Missförstå mig rätt, jag accepterar att det finns olika religioner och folk får väl tro på precis vad de vill, men härifrån kommer enbart idiotförklaringar. Vi spelade fotbollscup i Örebro en gång och mötte ett lag från Göteborg, fasen vet om de inte hette nåt med "Proletärens IF" eller nåt liknande, och det var en samling såna religiösa dårar. Vi tvålade till dem med tvåsiffrigt men efter matchen sa deras lagledaren nåt i stil med "Grattis till segern, Gud var inte med oss alls idag!". Vad tycks om att rulla tillbaka hem till Götet och öka på träningsdosen istället för att hoppas på att nån gud ska komma och se alla matcher?? Stå för att mot det här "bonn-laget" så sög ni faktiskt getpung!

En del församlingar tar emot pundare och alkisar och hjälper dem ur missbruket genom att "hitta gud". Att komma ur ett missbruk är väl alltid bra, men bli religiös på köpet... För mig som "medmänniska" känns det mest som pest eller kolera, samhällsparasit som samhällsparasit. Alagarna håller sig oftast i alla fall för sig själva medan de religiösa ser det som sin uppgift i livet att informera alla "lägre stående och mindre vetande" om guds lära. Jag har faktiskt läst Bibeln en gång, men jag tycker att en Bamse-tidning fasen har större verklighetsförankring! Allvarligt.

Det är mycket som jag inte förstår, och religion förstår jag inte ett förbaskat dugg av. Till att börja med är det ju så vansinnigt inkonsekvent. De flesta stora religioner är överens om att det finns EN gud, så om vi håller oss till det just nu. Men hurdan är då "han" i huvudet då...?? Med lite influenser från Magnus Betnér nu, men vilken splittrad....individ, eller vad nu gud räknas som. "Hmm, i den här delen av världen ska ni tro att Jesus föddes i ett stall medans ni i den här delen av världen inte har en aning om vem Jesus är! Ni här ska klippa era barn i snoppen för här tycker jag att det är orent med förhud, medans här får ni absolut ha förhuden kvar, det rör inte mig alls! Här är en fet knappt ens ihjälslagen gris bland det finaste man kan servera, men här får man definitivt inte äta gris för det är orent, och här får man inte äta kossa för jag känner för att tycka att de är heliga, men på första stället är det helt okej att äta ko! Påve, imam, gabbaj, rabbin, präst, mulla, pandit; same shit - different name! Eller..?? Här ska ni ha lite vatten i håret på era ungar när de är små för att de ska få vara med i mitt gäng, men här går man med genom att som vuxen kliva i ett stort badkar!". Inte helt stabil pajsare det där va...

Och det värsta är ju att folket sen beter sig likadant! Jag törs inte svära på det men jag skulle våga sätta en slant på att religion startar flest krig i världen. Människorna blir osams om vad gud egentligen tycker, och hur ska någon kunna ha ett bra svar på det när han uppenbarligen inte ens vet själv?? Är huden på penis oren eller inte?? Delade snubben i "veta bäst-boken" på vattnet eller satt han och mediterade i öknen i 60 år?? Och det där skjuter folk ihjäl varandra för...! För att inte tala om de kompletta idioter som syr ihop underlivet på småflickor, alternativt skär bort så mycket som finns där! "Men Gud/Allah/Buddha/Ra/Tor/Jah Rastafari/Brahma/Jehova tycker ju det!! Eller....?? Gör han inte det??".

Så näe, ta lite eget ansvar istället! Gå i körka eller synagoga eller till en offerpelare i djungeln om ni mår bra av det, men försök inte skylla era misslyckanden på någon annan! Och cancer och sånt är inga "prövningar", det kallas "sjukdomar", det drabbar människor emellanåt, oavsett hudfärg, postnummer eller hud/inte hud på snoppen.

I Vadstena gnäller folket när man vill ha "utslussnings-hem" från Rättspsyk mitt i stan, men bodde jag där så skulle i alla fall jag vara mer orolig för nunneklostret! Vilka stollar!! Viga hela sitt liv åt att tjäna gud. Det är ju som om jag skulle vilja ingå äktenskap med Oppfinnar-Jocke, eller nån annan seriefigur! Och bara liksom säga upp mig från livet. Nog för jag känner för det i allra högsta grad ibland, men ni fattar... Vilket meningsfullt liv...!

Det var lite om min tro det! Och man kan väl kalla mig sammanfattningsvis för hysterisk ateist.


Annars så gick jag upp frampå förmiddagen, åt en semla till frukost, gick ner till Harmoni och luggade benen, handlade en tröja på Vero Moda och sen åkte jag till Skänninge och besökte "Slöjdmagasinet". Och jag vet inte, på arbetsförmedlingen är de så noga med att påpeka att allt ska vara på mina villkor och allt ska kännas bra och så, men när man väl står där och de frågar när man kan börja; vad fasen svarar man...?? Så på måndag börjar jag i alla fall. Men jag har aldrig haft sån ångest inför ett "jobb" förut :( Det känns bara helt enkelt inte bra. Sen vet jag inte exakt vad det är, stället verkade väl okej och likaså de som jobbade där, i alla fall de två som jobbade just idag. Dock var väl jag yngst med en sådär 25 år... Sen var det väl inget *wow*-ställe, men allt kan ju inte vara som Lekia. Men Skänninge i sig känns inte bra. Har många jobbiga minnen därifrån. Varenda vrå i hålan förknippar jag med något. För att som sagt inte tala om vilka stollar som kan få för sig att dyka in där...

Jag ska i alla fall prova, tycker att man ska göra det. Sen får vi se, det KAN ju visa sig att jag har jättefel och att jag trivs hur bra som helst, man kan ju alltid hoppas...! Direkt efteråt kändes det inget bra alls, åkte upp till Väderkvarnsbacken en sväng och det var nästan att jag trodde att jag skulle få plocka fram näsduken, som jag ändå inte hade. Det var jobbigt, minst sagt. Just nu känns det ändå ganska likgiltigt.
Jaja, vi får väl se på måndag!

God mat, annars en riktig skit-dag

Inte riktigt min dag idag. Sur och tvär och ont i magen. Men för er som är intresserade så fick jag i alla fall loss bilen så nu är jag flexibel igen! Vilket innebär att jag bör ringa stället som kanske ska bli min nya prövningsplats... *SUCK*

Sen är det ju lika bra att ta allt på en gång. Lyckades hitta mitt skattebesked på nätet idag. Ingen trevlig läsning alls. Sa jag Gran Canaria i förra inlägget..?? Jag menade nog Borenshultskiosken. Har man riktig tur så får man en glass också. Alltså fy fan. Det är tacken för att man jobbar det!! Går jag enbart på bidrag ett år, då blir det så när som på plus-minus noll, men jobbar jag... Alltså det är helt jävla otroligt. Kommer hur som helst gråta hela vägen till augusti, eller när det nu ska vara betalt. Och jag gråter inte i första taget..!! "Ett par tusen?", gissade Fredrik. Tack älskling, det var snällt sagt...!

Ikväll har jag glott på tv, ätit Fredriks köttbullar och suttit vid dumburken. Sånär som på de goda köttbullarna - vilket spännande liv man har...! Nu på kvällen blev det skagentoast, det får jag också se mig rätt bortskämd med! Jag kan vara fylle-hungrig, jag fick lite vin ikväll... Men klandra mig inte, jag har haft en riktigt hård dag!! Den som hävdar motsatsen kan ju få överta min restskatt...

Men igår somnade jag tidigt och Hedwig var inte sen att vara ögontjänare och sällskapa under täcket. Vår make var ju såklart tvungen att föreviga det hela. Och jaa, jag bjuder på det:

 

 

Undra om man kan övertala maken till en skagen till innan man somnar... Ska fasen försöka!

Gonatt

Dag 11 - Dagens klädsel. Mera OnePiece, och parkering i Solna?

Jaa den är enastående...! Träningsbyxor och en gammal urtvättad "Gothia cup"-tshirt från 1998. Det gäller ju att leva på gamla meriter :) Bild kommer inte...! Inte just nu i alla fall.

På tal om klädsel så lyckades jag vinna en rabattkod när OnePiece firade 200.000 medlemmar på Facebook. Fast "tyvärr" så var koden "bara" på 25%, vilket innebär att slutsumman ändå hamnar på ca 975:- med frakt och så. Tusen spänn för en sparkdräkt...!! Och sen har OnePiece fortfarande en bit kvar när det gäller det här med att marknadsföra sig. Senast de delade ut rabattkoder så skrev de bara ut ett gäng koder på Facebook-sidan, vilket slutade med att både den sidan och hemsidan ballade ur helt. Denna gång fick man skicka namn och mailadress till dem så skulle de lotta och maila ut koder. Men då har de förstås inte tänkt på att plaggen försvinner i en hisnande fart, så oavsett vilken man kollade på så finns de kvar i XXS och XXXL ungefär. Och då betala nästan 1000:- och sen ändå inte få den man vill ha, det känns lite sådär. Sparar den tusenlappen till Gran Canaria i höst istället :) Eller vart vi nu hamnar denna gång...
Men men, det är ju tanken som räknas i alla fall, de hade ju inte behövt ge ut några koder alls...!

Somnade rätt gott igår. Blev ett sånt 12 timmars-sömnpass igen. Jag är rätt trött av mig jag. Vår-depression...? Mådde lite tjuvtjockt fortfarande när jag vaknade, men nu gjorde dessutom magen rätt ont så förhoppningsvis fick jag förklaringen där.

Sitter och försöker hitta bra parkeringsplatser i närheten av Råsunda stadion. Är bara en vecka kvar tills vi ska upp dit och se EM-kvalet mellan Sverige och Moldavien. Är ju inte så bevandrad i Stockholms stad, och ingen annanstans heller för den delen, som ni kanske vet, så nu får TomTom jobba :) Förhoppningsvis så finns det parkeringshus även i Solna men så kollar jag runt lite och ser folk som rekommenderar bl.a. Mc Donald's-parkeringar i närheten. Låter både billigare och mer mättande än ett parkeringshus :) Men sen ska man ju ta sig mellan ställena också så det får inte ligga för långt bort. Det kan se nära ut på kartan men sen kanske det ligger 2 motorvägar, 5 järnvägsspår och ett flygfält emellan, vilket inte alltid framgår av eniro-kartorna. Om eniro räknar ut att det är 3 km med bil så kan det lika gärna vara 700 meter som 5 km när man ska gå, lite beroende på hur bra gångvägar det är. Kan ju hoppas vi slipper snöstorm i alla fall...!

Och på tal om snöstorm, om man skulle ta och gå ut och se hur min lilla bil mår. Om snön smält undan så pass att det går att flytta kärran.

Dag 10 - Något som gjort mig stolt de senaste dagarna. Slut på hockeyn och en morgon med Hedwig

Elliot, som lyckats få till fyra små valpar! :D Fast det har varit lite "strul" eller vad man ska kalla det runt dem, men jag hoppas jag snart kan få träffa dem och nosa lite valp! :)

Annars vet jag inte... Jag hoppades på att få bli lite stolt över DIF-grabbarna, men showen tog precis slut för i år :( Det var inte långt ifrån hjärtinfarkt här...!

Det var ungefär det. Jag ska faktiskt dra mig till kojs, vette fasen vad Fredrik hade i maten idag men jag blev lite yrslig och kallsvettig och kan inte riktigt bestämma mig för om jag mår illa eller inte. Så det blir till att krypa ner och glo på tv, eller kanske sova.

Slutligen så hittade vi ett klipp på YouTube förut och jag höll på att skratta ihjäl mig!
Jaa så här ser en morgon ut när man bor med fröken Hedwig :D:

"Gitarrskola" och en söndag framför tv'n/radion

Gomorron Sverige...!

Fredrik beskrev vår lördagkväll så bra i sin blogg men tyvärr så har han ingen "dela"-funktion (amatör...!) så jag får klippa och klistra lite:

Gitarrskola

Posted by fredrik 2011/03/20

Såhär på senkvällen så kom gitarren fram. Jag fick en gitarr och två gitarrböcker i julklapp av min kära sambo. Jag kan inte säga att jag har lärt mig så mycket men jag försöker så smått när jag är ensam hemma. Än så länge är det sambon som är stjärna på gitarr här hemma.

• in Uncategorized

Min hand ser lite kul ut där, men jag försökte visa Fredrik skillnaden på barré och "vanligt" ackord. Tror inte jag lyckades... :) Och så drack vi vin och åt skagen-toast. Fredrik gjorde egen röra och jädrar vad gott det var!! Synd att vi åt upp allt igår, börjar bli sugen på frukost nu...

Annars så har jag ockuperat tv'n idag. Först är det SM-final i bandy mellan Sandviken och Bollnäs. Vette fan vem som är favorit där. Bollnäs tror jag, de har väl inte alltför många SM-guld..? SAIK är ju i final nästan varenda år. Och sen kom Johan, sjukgymnasten som lagade min rygg i somras, från Bollnäs, ännu en anledning till att hålla en tumme för dem! :) Fast SAIK har ju två "gamla" Motala-grabbar i spelar-uppsättningen... Jaja, nåt lag kommer ju vinna i alla fall, och det är INTE IFK Motala... :)

Sen hinner inte den matchen mer än sluta, om ens det, förrän Luleå och Djurgårn spelar sjunde kvartsfinalen. Då hoppas man på DIF's fjärde raka seger...! Jag tror att DIF kan ha ett psykologiskt övertag där, Luleå tappade ändå en 3-0-ledning i matcher. Sen kan gärna Skellefteå få vinna över Linköping, annars kommer jag få ett helsike den närmaste tiden, det är inte lätt att vara Djurgårdare när DIF och LHC ska mötas i ett antal semifinaler... :) Men det gick ju i och för sig bra förra året :) Men tycker fortfarande att det hade varit lite spännande med AIK i semifinal. Eller varför inte Färjestad...? Nästan att man kunde tagit sig till Löfbergs Lila arena och sett FBK förnedras inför hemma-publik :) Nu får man hoppas att det blir östgöta-förnedring i Cloetta center istället...!
Fast jag ser nu att DIF-matchen inte sänds i "skogs-tv" så aningen får man lite snabbt försöka ragga upp nån som sitter inne med Canal+, annars köpa matchen via DIF eller lyssna på radio. Lutar åt det sistnämnda...

Så länge blir det repris på "Körslaget"! Är det förresten inte egentligen lite fusk att Gabriel Forss får vara med som körledare..?? Han jobbar ju för fasen professionellt med det där!

Vinter-motion i Varamon, bortglömda bilder och "Körslaget"

När Fredrik kom hem från jobbet så åkte stickade tröjan, långkalsongerna och mössan på och så begav vi oss ut i fina vädret. Och det var NÄSTAN att det låg lite vår i luften. Hade det inte varit för blåst och all jädra snö bara. Men skönt var det i alla fall, det kan inte ens jag neka till! Vi knallade på och helt plötsligt var vi i Varamon. Kom på att går man där det är som mest snö så får man ju faktiskt ordentlig motion :) Efter några hundra meter på den snötäckta isen där så behövde man ju definitivt inte frysa :) (Japp, jag gick på isen, men det var väl 2 dm djupt MAX, ifall jag gått igenom. Jag är då inte den som går ut på isar i första taget annars, får ju fasen rysningar på isstadion...). Satte oss på bryggan och pustade. Och nog för jag gillar sommar allra bäst, men just i Varamon föredrar jag vinter. Dels är det riktigt fint med all snö, sol och klarblå himmel, men framför allt så är det "en aning" mindre folk än på sommaren...

Idag var det så klart väder att vi såg över till Karlsborg. Eller vad
det nu är som ligger rakt över sjön...

Fredrik :)

På hemvägen vara råkade vi gå förbi "Fyrkanten" och äta kebabtallrik. Vi har lite halvtaskig karaktär vi :) Kom hem och konstaterade via RunKeeper att vi varit ute i 2 timmar, 23 minuter och 2 sekunder, gått totalt 8,35 km och gjort av med 568 kalorier. Då vi inte gick oavbrutet hela tiden och som sagt satte i oss en kebabtallrik så slutade väl kalorierna på plus-minus noll. Om vi inte t.o.m la på oss lite :) Men men, än så länge ser jag ju mina tår i alla fall, så skitsamma! :) Och för mig blev det förresten full fart in till damernas så fort vi kom hem så jag antar att inte alltför mycket onyttigt hann sätta sig på kroppen :) Sträckan stämmer i alla fall ganska exakt, den mäts ju efter satelliterna.
Så det var rätt skönt att komma ut lite och inte bara sitta hemma och få skavsår i baken. Det höll jag ju i och för sig på att få ändå nu då, men inte p.g.a att jag suttit för länge. Det känns nästan som jag kommer ha lite träningsvärk i benen imorrn efter pulsandet i snön.

När jag skulle tömma kameran så hittade jag lite bilder som jag glömt bort att jag tagit :) Hedwig tycker det är himla gott att krypa in i filten på kvällarna och ibland ser hon så knäpp ut att det bara måste förevigas :)

Hon påminner om en beduin eller en shaman eller nåt liknande :)

Sune har lite mer underhudsfett han så han är inte så beroende av varma filtar! :) Även om han ofta gärna kryper ner under täcket på nätterna och myser :)

Och jag hade ju tagit kort på hur fin jag var i håret efter att Anna klippt mig och gått loss med locktången, det hade jag alldeles glömt bort! :)

Sen var det ett tag sen nu, men här kommer det igen:

Dagens strump-fit!
(Även Dagens långkalsonger...)

Jag går ju mest i tofflor eller sockar hemma eller så blir det samma strumpor som går runt och det är ju inte så mycket att visa! Men idag kom jag på att jag hade "nya" strumpor! :)

Det var min dag det! Nu ska jag titta på "Körslaget". Tycker det är ett rätt mysigt program! :) Tycker fortfarande att Alexander Bard eller Hanna Lindblad borde kunna få chansen att dra ihop en kör från hemstaden...! :)

Dag 9 - Min bästa vän

Känsligt ämne, på flera sätt...
Vänner och kompisar har varit ett svårt avsnitt. Jag ska väl inte säga att jag har svårt att komma överens med folk, för det tycker jag egentligen inte att jag har, men främst tjejer har jag alltid haft mycket svårt att förstå mig på och det är väl där som det på något sätt har skurit sig. Jag har aldrig haft speciellt många vänner, eller ens kompisar. Blir mest  ledsen när ämnet kommer på tal, för jag kan inte för mitt liv förstå vad jag egentligen gjort folk genom åren. Har försökt och försökt men ändå har det bara blivit fel.

Kan väl säga som så att personer har kommit och gått genom hela livet och ungefär så är det väl för alla. Dock har jag inte en enda sån barndomskompis som jag känt i "alla år". Folk har gjort sina val i livet och jag har även gjort mina.

På gymnasiet hade jag för första gången "många" kompisar, vi var ett gäng som hängde ihop. Sen efter studenten så visade det sig att vi faktiskt inte hade så mycket mer än skolan gemensamt egentligen. Men Hanna finns kvar. Även om vi inte ses så jätteofta så vet jag ändå att hon finns där och hon är världens snällaste och go'aste!

I VGIF träffade jag Anna, som också får räknas som en av mina närmaste vänner. Och hur ska man säga... Det började väl egentligen med att vi "utstötta" sökte oss till varandra. Sorgligt nog. Men vi har hängt ihop och även det är en tjej som alltid finns, även om det kan gå en stund mellan gångerna som vi hörs av.

Pernilla, som jag gjorde min första praktik hos, är en annan jag känner starkt för. Rent ut sagt så öppnade hon både arbetsplats och hjärta och tog hand om mig när jag behövde det som mest. Hon gav mig ansvar och en spark i bakdelen och plockade fram sidor hos mig som jag aldrig trodde att jag hade! Jag tillbringade betydligt mer tid på "Wallride" än vad som var tänkt, stället blev som en fristad. När jag inte riktigt orkade med mig själv eller hemmets fyra väggar så kunde jag gå dit och prata av mig.

Madelene i hönshuset blev nästan som en extra lillasyster :) En tuff och galen liten tjej som tog emot mig från dag ett. Så jädra barnsligt och omoget kul som vi hade bland hönsen och äggen vette fan om jag haft med någon tidigare :) Annars brukar det vara ett helsike att få folk att förstå hur jag fungerar, men inte med Madde. Man kunde nästan tro att hon jobbat med förståndshandikappade tidigare, det bara liksom funkade! :) Tycker det är så kul att vi fortfarande har kontakt och hittar på galenskaper, även om det inte blir speciellt ofta. Men jag vet ändå att hon "finns".

Även Marie öppnade både hjärta och arbetsplats och lät mig visa min kapacitet, trots att jag inte riktigt fungerar som jag ska i skallen. Jag fick ett ansvar som jag aldrig skulle våga ge mig själv :) Och med tiden blev hon till en av mina absolut bästa vänner! Hon finns och ställer upp, ser till så jag kommer utanför dörren genom att muta med scones :), lyssnar på mina oftast minst sagt riktigt märkliga funderingar och ger även mig det förtroendet att få lyssna på hennes :) Och man kan väl kalla oss "Så olika men ändå så lika". Även om våra livssituationer till synes inte alls ser likadana ut så finns det ändå en röd tråd som liksom knyter ihop oss! Och Marie är en av de få som verkligen förstår att det faktiskt är fullt möjligt att sitta och stortjuta i ett väntrum hos veterinären, om så djuret bara ska vaccineras :)

Sen finns det en person som jag väljer att hålla anonym, men som har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Egentligen helt hastigt och lustigt, jag minns inte ens hur det hela faktiskt började :) Men någon som har kommit in i mitt liv, dels med en hel del egen livserfarenhet, men även med egentligen helt opartiska ögon. Som har fått mig att se livet ur lite andra perspektiv, annars kör man ju lätt fast i sitt gamla invanda. Lite som Joakim, fast den här personen inte tar betalt :) Jag ska försöka att inte säga för mycket men genom mina år så finns de en speciell bransch som jag sett ganska mycket av. Med facit i hand mer än vad jag nog egentligen velat se. Man kan väl säga att det mesta gått ut på "töm och glöm". Denna person tillhör denna bransch. Men är helt annorlunda. Det är varken "töm" eller "glöm", uppenbarligen :) Utan bara en respekt och genomsnällhet som man sällan träffar på annars.

De flesta som frågat mig hur jag mår och faktiskt är intresserade av svaret har haft betalt för att fråga. När sommaren kommit har de glatt gått på semester, sen har det varit en överraskning och jag funnits kvar eller inte när ledigheten är slut och jobbet börjat igen. Sen finns det de som frågat hur jag mår och som jag trott har varit intresserade och brytt sig, men som sen inte kunnat ta att jag varit ärlig. Sandra har alltid varit den snälla som ställt upp i alla lägen och lyssnat, men när Sandra själv haft lite problem så blev det plötsligt jobbigt... Och sen finns det de som kanske från början mest frågat om läget för att vara artiga, medan jag just då INTE orkat vara artig tillbaka utan sagt som det är och tänkt "Skyll dig själv som frågar, dum-fan...!!". MEN personerna har kunnat ta det. Lyssnat och oftast då förstått att de inte förstår, men accepterat mig för den jag är och släppt in mig i sitt liv. Jag har ett par tre "såna" människor i mitt liv. Och med såna VÄNNER klarar jag mig gott utan "kompisar".

För att göra alla och mig själv rättvisa här i slutet så nämner jag inga namn alls, utan säger bara

Tack för att ni finns, vad skulle jag göra utan er???? ♥ ♥ ♥

Dag 8 - Min dag. Inskottad av snöplogen.

Jamen den var ju annorlunda mot vad bloggar brukar handla om... :)
Hur som helst så har dagen ändå varit lite äventyrlig! Igår kväll satte det igång att snöa. Tjoho... Och det snöade och snöade och snöade. Blev fast med lite läsning på datorn så jag kom inte i säng förrän 3 och då började ju "Arkiv X" som jag var tvungen att se :) Men sen somnade jag rätt gott...
Vaknade som vanligt av att Hedwig stökade runt och försökte ha ner tavlor och bita i ögonfransarna och allt vad hon pysslade med. Hon vet hur man gör sig populär... Efter mycket om och men gick jag i alla fall upp. Läste på nätet om "snö-kaos", undrar just när svenskarna ska vänja sig vid att det faktiskt kommer snö på vintern. Så gick jag och duschade, Fredrik fick för sig att ta en promenix och jag skulle ju åka och besöka en arbetsplats. Kommer ut och ser hur bilen står i ungefär 50 cm snö, och är täckt med 20 cm snö. Jag ryser av bara tanken på blöta fötter... Jag fick försöka klättra in i bilen för att få tag i sopborsten. Det var fasen inte lätt att borsta bort snön, det mesta fick jag ju kasta bort. Förutom det på taket, jag är inte så lång... Sen skulle jag åka iväg. Insåg väl egentligen redan från början att det var ganska lönlöst men man kan ju försöka i alla fall. Och mycket riktigt, jag kom inte över vallarna, bilen bara spann. Till slut kom jag inte åt något håll. Arg som ett jävla bi ringde jag till Per-Arne på Arbetsförmedlingen och upplyste om att jag inte kunde ta mig till arbetsplatsen, för snöplogen hade varit bussig och skottat in mig... För det var vad som hade hänt. Snöplogen hade dragit rakt fram och skovlat upp snön åt sidorna, där det stor bilar parkerade. Det var ju tur att man inte blev tvungen att åka iväg på nåt riktigt viktigt ändå. Och det var ju inte så mycket att göra åt det, jag får besöka stället i nästa vecka istället. Hoppas snön har försvunnit då.

In igen och tjura för att dagens planering blev helt rubbad. Vad gör man nu, liksom?? Som tur var hörde en kompis av sig och satt i bilen och hade långtråkigt, så vi pratade en stund. Då la sig värsta tjurigheten :)

Nu lagar Fredrik mat och jag tittar på tv, följer hockeyn via radio och leker apport med Hedwig. Vilket nöje, springa och jaga en mobilsnodd och släpa den tillbaka till mig, hon tröttnar ALDRIG!!

Det var min dag det...

Dag 7 - Dagens "Vill ha". Fika, 3 års-middag och arbetsprövningsplats-besök imorrn

Hmm... Mitt ständiga "vill ha" för tillfället är OnePiece. Ser de inte helt himmelska ut! Dock är inte priset så jädra angenämt... Fast nu börjar det komma upp allt fler konkurrenter så man kan väl hoppas att i alla fall någon kommer ner i godtagbart pris.
Sen så vill jag gärna ha ett gäng gulliga och välmående "barnbarn" igen! Imorgon är Humlan och Elliots bebisar beräknade, det är så spännande! Tänk små Totte-bebisar... ♥ ♥ ♥
Annars är jag nog ganska nöjd för stunden. Ganska tråkigt då jag faktiskt fyller år om ett par veckor, men jag kanske kommer på nåt! En Västindien-kryssning är ju annars alltid välkommet... :)


Annars då...? Jag fick mina cola och blev människa igen :) Sen har jag varit hos Marie och fikat. Mycket skoj har vi, helt klart...! :)
Ikväll så har jag och Fredrik varit på Balkan och ätit 3 års-middag :) Rökt lax med kokt potatis och dillmajonäs. Helt klart ätbart även om jag höll på att få skicka vykort från Thailand eller nåt igen. Hade väl i och för sig inte varit mig emot, men jag föredrar nog i så fall charter framför raketbränsle-mat...

Imorrn ska jag besöka arbetsplatsen som kanske blir min prövningsplats. Marie's min när jag talade om vart det var var ganska intressant :) Det var så jag fick säga "Men du behöver väl inte jubla så högt, jag blir ju lomhörd! Och akta så du inte sträcker dig när du gör så många volter på raken!" ungefär. Eller kanske inte... :) Näe jag vet inte vad jag vill, tror eller hoppas. Men skulle jag säga att det känns helt bra så skulle jag ljuga. Men vi får väl se, behöver ju kanske inte måla hela helvetet på väggen ännu...!

Nu ska jag dricka Baileys, titta på "Debatt", "En idiot på resa" och sen ska jag sova. Hoppas på bra sömn i natt också!

Behandlingshem nästa..??

Sandra: "Jag vill ha cola!! Springer ner och köper."
Fredrik: "Men det finns ju cola i kylskåpet!"
Sandra: "Gör det?? Gött!!"

Det borde fasen vara spöstraff, rött kort, indragen veckopeng och livtids regelbundet kalsongryck på det där...! *MORR*
Tur att det inte är längre än två trappor ner till kiosken. Borde man se över sitt cola-beroende förresten..??

"Skydda ditt kreditkort online", sovit gott, hockey och 3 år med maken :)

Hade fått ett mail nu på morgonen:

Och för fan, ska man försöka blåsa folk på pengar så kan man väl i alla fall gå in för det ordentligt..?? INTE använda google translate eller andra hjälpmedel. Jag skulle klara av att skriva mer tillförlitliga "hot-mail" och jag kan inte ett dugg om banker, överföringar, säkerhet etc.
Ändå kommer det säkerligen finnas folk som går på detta. Jag tycker inte ens det är nåt att uppmärksamma, kom inte och gå ut i pressen och tyck så jävla synd om er för att ni blev blåsta! Det ska möjligtvis då vara i syfte att visa upp idioterna, för såna lättlurade stollar vill då inte jag ha i närheten av mig. Fasen vet vad som kommer nästa gång...! Ibland kommer något som heter "personligt ansvar" in och detta går under det. Man kan inte idiot-säkra världen, hur skulle det se ut?? Ibland får man faktiskt tänka lite själv också. Eller vi kanske ska ha ett USA-inspirerat samhälle där man kan stämma tillverkaren på tresiffrigt miljonbelopp för att det inte framgick av microvågsugnens instruktionshäfte att den inte lämpar sig för att torka blöta katter i. I alla fall inte om man vill ha ut katten levande.

Jag har visst kommit in i ett riktigt sömn-stim för tillfället. Somnade vid 22 och vaknade 10.20. Känns nästan som jag skulle vara bakfull. och det tror jag inte man blir på apelsinjuice, vilket var det enda jag drack igår kväll. Däremot måste jag nog snart kuta två trappor ner och köpa cola. Nerverna tells me so... Så nu går jag väl mot 3 veckors sömnlöshet igen.

DIF-seger igår, det satt gött!! Kanske att ett litet litet hopp ändå fortfarande lever :) En semifinal-serie mellan DIF och AIK vore väl julafton i alla fall...! :D Se hur Stockholms stad löser det, förutom att kasta ut böteslappar till lagen. Konstruktivt... För fasen, tycker man kan stänga in alla huliganer i en gallerbur på ståplats-läktaren, så kan de få ha ihjäl varandra bäst de vill, utan att nån oskyldig blir inblandad? Sen kan FN göra något liknande tilltag i Mellanöstern... Så kan Skellefteå, som jag tror kommer dra längsta strået mot Linköping, få täppa till truten på Löfbergs lila-maffian.

Jag vet många som skriver om "Dagens uttryck" angående sina barn, allt intressant som kan komma ur 3-4-åringar. Jag tror jag får börja med "Dagens Fredrik". Eller vad säga om "Han skickade just mass-sms till oss båda två!" :D

På tal om Fredrik ja, idag är det hela tre år sen som han sa "till" och det blev vi :) En söt liten historia det där :) Och för ett år sen var jag på Åland med Marie och hade mycket trevligt! "Vi åker snart igen!" sa vi, och jajjemän, om ca en månad bär det av... :) Ska för övrigt till Marie senare idag och fika. Världsproblem ska lösas...! :)

Dag 6 - Ett nytaget foto på mig själv samt 15 intressanta fakta om mig, bild-kul och hockey

Nu har jag att göra ett tag...!
Kan ju börja med fotot då. 25 december får gå som "nytaget", och sen lite justeringar på det :)

"15 intressanta fakta"... Vad fasen är intressant med mig då?? Får la försöka komma på nåt.

- Jag föddes för tidigt och fick inleda livet i en kuvös. MYCKET långtråkigt...!
- Till en början var det tänkt att jag skulle heta Sara men det gick inte farsgubben med på; det hade han haft en fågel av nåt slag som hetat :) Tur var väl det...!
- I skolan var jag jätteduktig i syslöjd men helt värdelös i bild.
- Jag har avgjort två fotbollsmatcher i sudden death. En semifinal och en final. Mot samma lag t.o.m.
- Jag har bytt glödlampor i "julgranen" uppe på Räddningstjänstens skorsten. Det var högt.
- Jag äter hellre kålpudding än oxfilé.
- Mitt första jobb som jag fick betalt för (dock svart som natten) var som "showartist" på en catering-firma som fungerade lite som Wallmans, fast i pyttepytteminiatyr-form. Vi serverade, underhöll och diskade på personalfester, födelsedagskalas, bröllop etc. Det var tider det! :)
- Mitt drömyrke är och har alltid varit astronaut.
- Jag har tävlat i gymnastik och kommit rätt bra till :)
- Jag var onykter för första gången när jag var 19 år.
- Jag har lyckats gå vilse bland klippor i Varberg och råkat komma in bakvägen på "Goda Hopp" - ett nakenbad för herrar. Heja mig...
- Jag grät inte när jag såg "Titanic" på bio. Hallå, det var ju bara på film...
- Jag har sjungit allsång på "Cinderella" ihop med Bosse Larsson :)
- På ett högstadiedisco i Parken i slutet av 90-talet så fick jag en autograf av DJ'n. Jaha, kul... Denna DJ ställde upp i Melodifestivalen några veckor senare med låten "(Du är så) Yeah yeah, wow wow". Fan vet jag, man kan inte känna igen alla...!! :)
- Jag är vansinnigt bra på att minnas sångtexter, men totalt värdelös på ackordföljder. "Jag hade en gång en båt" är nog enda låten jag kan spela från början till slut :) Dock så kan jag noter och spela efter ackord men absolut inte lära mig nåt annat än texten utantill.

Vet inte hur intressant det var att läsa, men jag fick i alla fall rätt många roliga minnen själv...! :)

Igår när bussen stannade för rast i Nyköpingsbro så satte jag mig vid ett bord och fick reda på att

Mycket intressant! Undra vem "Patrik" är...

Och på tal om bilder så är det inte bara jag som hittat ett intressant bild-program. Fredrik lyckades vanställa Hedwig (det går faktiskt...) å det grövsta:

Fick bilden på mms när jag satt på bussen i måndags. Tror jag garvade nästan hela vägen till Stockholm...!

Nu ska jag se när Luleå skickar DIF ur slutspelet. Det blev ju faktiskt DIF-seger i måndags men det var nog planerat från Luleås sida. Men man kan ju ändå hålla tummarna för att Hardys Järnkaminer kan uträtta storverk! :) Och ena domaren är visst från Grums. Kommer osökt att tänka på "Det är väl trevligt att komma därifrån!"... :D

Sömnsvårigheter, Dag 5 - Mina syskon, arbetsträningsångest

Dag 5 har övergått till Dag 6, men vi kör Dag 5 ändå :) Jag har sömnsvårigheter så vi kan ju låtsats att det fortfarande är Dag 5 :)
"Mina syskon". Jaa, det är lill-syrran det - Sofia! Det sägs att "En bild säger mer än tusen ord" och en sådär 3000 ord blir väl ungefär lagom att läsa...? 

-89 nån gång. Jag var 5 år och Sofia 2 år.

2006, Sofia tar studenten. Jag tyckte de vanliga nallarna var så larviga så jag slog på stort :)

"Cinderella" 2007. Tänk att jag minns både dansband och trubadur... :)

Jaa, det var vi det!

Vad finns det mer att skriva...? Klockan är 4 och jag sitter och dricker päron-MER. Sömnen ville inte infinna sig. Är lite småpurken utan att direkt veta varför. Eller jag har väl mina aningar. Blir lätt så när jag varit iväg och sen kommer hem till vardagen igen. Den är inte så rolig just nu. Som sagt, besök på en eventuell arbetsprövningsplats på fredag. Och börjar jag så är man tillbaka från början igen. Lära känna nytt folk, nya rutiner, nya varor, nya lokaler. Och har man otur så blir det prao-arbete. Damma, dammsuga, hålla ordning. Klart som fasen att det ska vara rent och snyggt på arbetsplatsen, men att gå på ett ställe och "hålla ordning", det blir lätt ganska tjatigt, tro mig. Och med tanke på vart butiken ligger så vet man aldrig vilka fanskap som kan tänkas dyka in där. Det känns som jag är mer än klar i den "stan".

Sen har jag inte riktigt fått arbetsförmedlingen att förstå ännu att finns det inte minsta chans till anställning i alla fall på timmar så får jag inte ut nåt av det hela. Gå och leka gratis arbetskraft i 8 veckor, få ett A4 där det står "Sandra har varit här och varit duktig, lycka till i framtiden!" och sen börja om igen... Det ger mer problem är vad det löser. Jag är inte handikappad på så sätt att jag måste lära mig att passa tider eller mår bra av att komma ut, jag vill göra något meningsfullt! Och något som är meningsfullt för MIN skull, inte för en snål arbetsgivare. Jag blir bara mer snurrig av allt flyttande hit och dit och alla människor, alla kassasystem och alla prylar.

Jag är helt enkelt lite för frisk för att vara sjuk och lite för sjuk för att vara frisk. Funkar saker runt omkring mig så kan jag fungera som vem som helst annars men händer det nåt så tacklar jag inte det lika lätt som random människa. Jag gräver ner mig, ältar och blir paralyserad. Behöver en spark där bak för att komma vidare.

Men vi får väl se, kan ju ge stället en chans i alla fall, det KAN ju vara bra. Men bara det att ett ställe "brukar" ta emot praktikanter bådar inte gott. Luktar lite "använda folk från arbetsförmedlingen när man behöver hjälp istället för att anställa". Jag ska inte nämna specifika företag, men jag kan säga att ett hett tips börjar på "Inter" och slutar på "sport". Jag fick fasen men därifrån...!! Men som sagt, stället kan ju kanske få en chans i alla fall. Är bara så vansinnigt trött på det mesta just nu :( Vill mest bara gå och sura och göra ingenting. Fast det har jag ju gjort i några veckor nu.

Nog för jag ständigt har mina "up & downs" men nu kan det nog absolut vara åldersnoja. Garva ni men det är faktiskt skitjobbigt..!! Känna hur åren bara rinner iväg och man får inte ett skit gjort. Tycker inte det var längesen jag fyllde år senast. Och då tänkte jag "Tänk om ett år, undra vad jag gör då..!!". Och jaa, vad gör jag...? Antagligen ganska så exakt samma som jag gjorde vid samma tid förra året; arbetstränar. Och vad har det gett på ett år? Jo, vetskap om att jag inte fixar att plocka ägg och ännu ett papper där det står "Sandra har varit här och varit duktig. lycka till i framtiden!". Givande som fan...

Nu är min MER slut så det är väl dags att hoppa tillbaka till sängs. Ska ju snart upp och bada...! Vattnet är säkert inte speciellt varmt idag heller.

Positiva klubbens möte förklaras härmed avslutat.