Till er som på något sätt halkat in på enbart bloggen;

Jag har även en hemsida där jag skriver mera om vem jag är, om min Asperger, jag har mera bilder, jag berättar om resor jag gjort, skriver om mina djur, har en minnessida, en gästbok och mycket mycket mera!
Se sidan här!


Blogg listad på Bloggtoppen.se
Photobucket

tisdag 22 mars 2011

Dag 12 - Min tro. Arbetstränings-ångest

Haha, den blir kul! :)

Jag har nog sagt det tidigare men jag är så icke-religiös att jag snart slutar att fira jul, i ren protest. Jag vill inte ha någon som helst "guds"-påverkan i mitt liv!
Nu trampar jag säkert någon på tårna men enligt mig är religiösa människor svaga stackare som inte klarar av att ta ansvar för sitt eget liv och sina handlingar, utan måste skylla ifrån sig på något. Och sen lärde jag mig på usk-utbildningen att inre röster och vanföreställningar är ett tecken på psykisk sjukdom. Missförstå mig rätt, jag accepterar att det finns olika religioner och folk får väl tro på precis vad de vill, men härifrån kommer enbart idiotförklaringar. Vi spelade fotbollscup i Örebro en gång och mötte ett lag från Göteborg, fasen vet om de inte hette nåt med "Proletärens IF" eller nåt liknande, och det var en samling såna religiösa dårar. Vi tvålade till dem med tvåsiffrigt men efter matchen sa deras lagledaren nåt i stil med "Grattis till segern, Gud var inte med oss alls idag!". Vad tycks om att rulla tillbaka hem till Götet och öka på träningsdosen istället för att hoppas på att nån gud ska komma och se alla matcher?? Stå för att mot det här "bonn-laget" så sög ni faktiskt getpung!

En del församlingar tar emot pundare och alkisar och hjälper dem ur missbruket genom att "hitta gud". Att komma ur ett missbruk är väl alltid bra, men bli religiös på köpet... För mig som "medmänniska" känns det mest som pest eller kolera, samhällsparasit som samhällsparasit. Alagarna håller sig oftast i alla fall för sig själva medan de religiösa ser det som sin uppgift i livet att informera alla "lägre stående och mindre vetande" om guds lära. Jag har faktiskt läst Bibeln en gång, men jag tycker att en Bamse-tidning fasen har större verklighetsförankring! Allvarligt.

Det är mycket som jag inte förstår, och religion förstår jag inte ett förbaskat dugg av. Till att börja med är det ju så vansinnigt inkonsekvent. De flesta stora religioner är överens om att det finns EN gud, så om vi håller oss till det just nu. Men hurdan är då "han" i huvudet då...?? Med lite influenser från Magnus Betnér nu, men vilken splittrad....individ, eller vad nu gud räknas som. "Hmm, i den här delen av världen ska ni tro att Jesus föddes i ett stall medans ni i den här delen av världen inte har en aning om vem Jesus är! Ni här ska klippa era barn i snoppen för här tycker jag att det är orent med förhud, medans här får ni absolut ha förhuden kvar, det rör inte mig alls! Här är en fet knappt ens ihjälslagen gris bland det finaste man kan servera, men här får man definitivt inte äta gris för det är orent, och här får man inte äta kossa för jag känner för att tycka att de är heliga, men på första stället är det helt okej att äta ko! Påve, imam, gabbaj, rabbin, präst, mulla, pandit; same shit - different name! Eller..?? Här ska ni ha lite vatten i håret på era ungar när de är små för att de ska få vara med i mitt gäng, men här går man med genom att som vuxen kliva i ett stort badkar!". Inte helt stabil pajsare det där va...

Och det värsta är ju att folket sen beter sig likadant! Jag törs inte svära på det men jag skulle våga sätta en slant på att religion startar flest krig i världen. Människorna blir osams om vad gud egentligen tycker, och hur ska någon kunna ha ett bra svar på det när han uppenbarligen inte ens vet själv?? Är huden på penis oren eller inte?? Delade snubben i "veta bäst-boken" på vattnet eller satt han och mediterade i öknen i 60 år?? Och det där skjuter folk ihjäl varandra för...! För att inte tala om de kompletta idioter som syr ihop underlivet på småflickor, alternativt skär bort så mycket som finns där! "Men Gud/Allah/Buddha/Ra/Tor/Jah Rastafari/Brahma/Jehova tycker ju det!! Eller....?? Gör han inte det??".

Så näe, ta lite eget ansvar istället! Gå i körka eller synagoga eller till en offerpelare i djungeln om ni mår bra av det, men försök inte skylla era misslyckanden på någon annan! Och cancer och sånt är inga "prövningar", det kallas "sjukdomar", det drabbar människor emellanåt, oavsett hudfärg, postnummer eller hud/inte hud på snoppen.

I Vadstena gnäller folket när man vill ha "utslussnings-hem" från Rättspsyk mitt i stan, men bodde jag där så skulle i alla fall jag vara mer orolig för nunneklostret! Vilka stollar!! Viga hela sitt liv åt att tjäna gud. Det är ju som om jag skulle vilja ingå äktenskap med Oppfinnar-Jocke, eller nån annan seriefigur! Och bara liksom säga upp mig från livet. Nog för jag känner för det i allra högsta grad ibland, men ni fattar... Vilket meningsfullt liv...!

Det var lite om min tro det! Och man kan väl kalla mig sammanfattningsvis för hysterisk ateist.


Annars så gick jag upp frampå förmiddagen, åt en semla till frukost, gick ner till Harmoni och luggade benen, handlade en tröja på Vero Moda och sen åkte jag till Skänninge och besökte "Slöjdmagasinet". Och jag vet inte, på arbetsförmedlingen är de så noga med att påpeka att allt ska vara på mina villkor och allt ska kännas bra och så, men när man väl står där och de frågar när man kan börja; vad fasen svarar man...?? Så på måndag börjar jag i alla fall. Men jag har aldrig haft sån ångest inför ett "jobb" förut :( Det känns bara helt enkelt inte bra. Sen vet jag inte exakt vad det är, stället verkade väl okej och likaså de som jobbade där, i alla fall de två som jobbade just idag. Dock var väl jag yngst med en sådär 25 år... Sen var det väl inget *wow*-ställe, men allt kan ju inte vara som Lekia. Men Skänninge i sig känns inte bra. Har många jobbiga minnen därifrån. Varenda vrå i hålan förknippar jag med något. För att som sagt inte tala om vilka stollar som kan få för sig att dyka in där...

Jag ska i alla fall prova, tycker att man ska göra det. Sen får vi se, det KAN ju visa sig att jag har jättefel och att jag trivs hur bra som helst, man kan ju alltid hoppas...! Direkt efteråt kändes det inget bra alls, åkte upp till Väderkvarnsbacken en sväng och det var nästan att jag trodde att jag skulle få plocka fram näsduken, som jag ändå inte hade. Det var jobbigt, minst sagt. Just nu känns det ändå ganska likgiltigt.
Jaja, vi får väl se på måndag!

1 kommentar: