Jag hoppas inte att ämnena fortsätter att vara såhär tråkiga, då kommer jag aldrig orka med alla 45 dagar! Vaddå "Den här veckan"?? Läs tidigare inlägg så finns min vecka där! Men visst; en snabb-resumé då:
Måndag: Kolla parkering vid Råsunda och mindre trevligt skattebesked
Tisdag: Vaxa ben och besöka "Slöjdis"
Onsdag: Bassängträning och "Rederiet"
Torsdag: Fördriva tiden tills vi ska åka till Västra Lund och vara djurvakt
Fredag: Vara djurvakt
Lördag: Inte en aning
Söndag: Ha extrem arbetsprövnings-ångest
Det är nog ungefär min vecka, får se om något oförutsett inträffar!
Idag har jag nog vaknat på vad man kallar fel sida. Ingenting är bra och allt är jobbigt. Vill bara krypa ner under täcket igen, men vad göra där..??
Till råga på allt så råkade jag titta på klippet om Knut - ni vet isbjörnspojken som föddes på ett zoo i Berlin 2006 och mamman inte tog hand om honom. Han tvärdog ju nu hastigt och lustigt för några dagar sen. Någon lyckades filma precis när han dog och det kanske må vara kontroversiellt eller kalla det vad ni vill, men ta och stoppa upp era benrangel till Biaffra-ungar nånstans (ironiskt nog läste jag en artikel om hur Knut nu ska stoppas upp...), det rör mig inte i ryggen nånstans att barn svälter eller att folk blir hemlösa av en flodvåg, men när en isbjörn blir yr och trillar i vattnet och drunknar, då brister det. Random djur är mer värt än random människa. Random djur lever sitt liv; föds, lever enligt djungelns lag -äta eller ätas- och dör. Random människa är först ett jobbigt spädbarn, blir sen en ännu jobbigare halv-människa, mobbar i skolan, växer upp och blir moderat och njuter av att trycka ner folk, hamnar på hemmet och gnäller, kräver och skiter ner sig och när fanskapet äntligen trillar av pinn, då är det tjäle i marken så att den inte går att grävas ner, så den måste stå nånstans i en låda och stå i vägen! Fan för människor...!!
Och vem minns inte lille Nelson...! Nej, inte skenhelige halv-terroristen Mandela, utan den lille noshörningsungen som föddes på Kolmården 1995 men som dog 14 dagar senare av en hjärnskada, jag hade privat landssorg i en vecka efteråt!! På riktigt.
Tänkte först lägga upp klippet på Knut här, men jag hoppar över det, orkar inte med det nu.
Och som ett brev på posten så kom just posten *hmmm...*. De på arbetsförmedlingen tycker att jag ska vara i Skänninge fram till 29/5!!! Som om jag inte redan tillbringat allt för mycket tid av mitt liv där redan! Stå och fån-le och vara trevlig bakom en disk i en byhåla där min mensvärk diskuteras på Konsum... Näe, jag vill inte. Vill inte, vill inte, VILL INTE!!! Måste snabbt som fasen försöka hitta nån ny plats, som man INTE tjuter när man åker ifrån. Men hur lätt är det...?? Sen ska jag tillägga att det säkert inte är nåt fel på själva arbetsplatsen, men allt runtomkring. Det känns bara som att alla taggar ställer sig rakt utåt utan att jag vet varför. Eller visst, jag har kanske mina aningar... Vill inte vara med om de här fånigheterna längre!! :(
15 atarax, somna och vakna om en sådär två veckor och vara på betydligt bättre humör..??
Idag är jag neurotisk och folkilsken.
Till er som på något sätt halkat in på enbart bloggen;
Jag har även en hemsida där jag skriver mera om vem jag är, om min Asperger, jag har mera bilder, jag berättar om resor jag gjort, skriver om mina djur, har en minnessida, en gästbok och mycket mycket mera!
Se sidan här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar