Dag 16 - Mitt favoritminne. Huvudvärk.

Inte lätt att komma på bara ett...
Men bland det första jag kommer och tänka på är mina djur. När jag "hittade" dem hos olika uppfödare, åkte och hälsade på och såklart när man äntligen fick hämta hem dem :) 
Oliver, första katten, var förstås riktigt speciellt. En gång i veckan i sju veckors tid åkte jag skytteltrafik till Kimstad och hälsade på kattungarna och såg hur de växte. Alla ungarna var livliga och busade, men Oliver låg helst i famnen och tog det lilla lugna :) Tillslut fick jag äntligen hämta honom! Men jag hann inte mer än ut på E4:an så övervägde jag starkt att vända om och lämna tillbaka honom igen. Jädrar vilket liv han förde!! Vrålade i buren, slet i gallret, rullade runt, hade så smått panik, jag kände mig som världens elakaste och milen mellan Kimstad och Motala har aldrig känts så långa! Men till slut var vi hemma. Oliver letade på den största nallen han kunde hitta, lade sig bakom den och sen såg jag honom inte mer den dagen. Men nu var jag äntligen kattägare!! :)

Och Elliot... Åkte till Söderköping tidigt en morgon och hämtade den lille figuren, som knappt såg ut att hålla ihop, i en papplåda :)

Även från de tidiga fotbollsåren finns väldigt många trevliga minnen. Det starkaste är nog detta:

Det syns nog inte vad det står, men det är inte så viktigt eller roligt för utomstående heller. Men ett väldigt kul minne är det! :) Om man nu kan kalla det minne egentligen, jag var nervös så jag trodde jag skulle gå i bitar... Men det gick ju bra till slut ändå! :)

Att flyga är alltid kul! Har inte blivit så många gånger, är väl därför det fortfarande är så kul :) Även flyga Viggen-simulator var riktigt trevligt! Det hoppas jag på att det ska kunna bli fler gånger!

 

Skulle kunna räkna upp hur många trevliga minnen som helst, men då skulle jag bli sittande här hela natten :) Så det får nog räcka sådär...!

Har haft huvudvärk hela dagen idag. Hade tänkt följa med Madde till Tranås och lyssna på/dansa till Black Jack och jag gick och velade hela dagen om jag skulle med eller inte. Testade att käka panodil, äta, dricka, sova, men inget hjälpte. Så jag valde att inte följa med, vill inte riskera att sitta i Tranås och inte må bra. När det börjar trycka innanför ögonen så vet man aldrig vad som händer. Det kan gå över, det kan sluta med att man spyr och inte vet vart man ska göra av sig själv. Får bli Tranås en annan kväll! :) Blir "Körslaget" och en cider.

På tal om cider jaa... Mor och far kom hem igår kväll från sin studieresa till Tyskland:

Och detta var ändå bara en del av lasten...! Förhoppningsvis räcker det över tre
födelsedagar och påsk i alla fall :)