Svergie-Moldavien på Råsunda och denna förbannade jävla cancer

Igår var det då Stockholm och EM-kval. Det har ju varit närapå vår några dagar nu så det verkade lovande! Till igår då förstås... Regn, rentav snöblandat. Och ju närmare Stockholm vi kom, ju mer kom ren snö. Det är nån däruppe som inte riktigt gillar när jag kör till Stockholm, det blir alltid snö :)
Men fram kom vi i alla fall, och hittade ett parkeringshus i Solna centrum. Men tänk så jävligt det kan vara att hitta infarten till parkeringshus ibland. Utgången är lättare, men man skulle nog inte göra sig så poppis om man fick för sig att köra in där :)
Men vi hittade in, det var mest att man fick köra VÄLDIGT nära porten för att den skulle öppnas :) Nu hade vi några timmar att slå ihjäl. Gick i affärer och glodde, försökte att gå vilse så lite som möjligt :) Efter ett tag blev vi hungriga och det var ju bara att vraka och välja bland matställena. Vi hamnade på Offside sportsbar. Det var väldigt mycket AIK därinne, jag förstår inte det... :) Maten var god i alla fall! Tennesseegrillad kycklingfilé med klyftpotatis och tzatziki. Efter maten gick vi tillbaka till bilen i parkeringshuset och slumrade en stund. Hur lätt det nu var med folk runtomkring och bilar som gasade. Men en liten lur blev i alla fall!
Sen skulle vi klä oss för en fotbollsmatch i snöfall och det var lite äventyrligt. Sitta i bilen och knöla sig i långkalsonger, raggsockor, extra tröjor, halsduk, mössa. Men det gick faktiskt skapligt, men kände mig som en Michelingubbe sen. Men bara man slipper frysa så...!!

Som vanligt mäktigt att vara på plats, även om lite bättre spel och väder hade varit att föredra. Nu var det inte SÅ illa ändå, det blev inte så mycket av snöfallet och det kunde ju faktiskt spöregnat. Sen fick man hålla sig varm bäst man kunde, ta vara på varenda chans att applådera och så :) Och visst att man var kall men det enda som jag frös om så det störde var röven. Stolen var kall och hård och jag har inte allför mycket isolering just över sittknölarna. Sen gjorde jag något som jag aldrig gjort tidigare i mitt liv - jag drack en mugg kaffe. Och jaa, första spontana reaktionen var att det smakade som jävligt illa gjorda negerbollar...! Helt normalt första intryck av kaffe..? :) Kan inte påstå att det var gott, men det var varmt och skönt att hålla i i alla fall :) Så det blev väl i alla fall lite vuxenpoäng?? Bara resten kvar... :)

Matchen då? Tjaa, "skitmatch" står det i de flesta tidningar. Vet inte jag. Sverige gjorde mål (1-0 Mikael Lustig, 2-0 Sebastian Larsson) och höll sen undan, vad mer behövs egentligen?? Det var ju inte så att Moldavien var nära att kvittera. Varför ska man bjuda på "skönspel" när det inte behövs? Plocka fram det mot de bättre lagen istället! Om nu Sverige har något skönspel d.v.s... Zlatan visade vilken märklig spelare han är. Han går och lufsar i 75 minuter, uppträder rätt nonchalant och tar knappt ett steg i onödan, resterande tid hittar han spelvägar och slår passningar som man inte ens trodde var möjliga. Tänk om han skulle börja slita lite på planen också, då kanske han skulle bli den världsdominerande spelare som folk vill ha honom till. Igår lyckades han även missa en straff. Jag mös lite för mig själv :) Då jag tillbringade en del tid mellan stolparna när jag var aktiv så vet jag hur praktiskt taget omöjligt det är som målvakt att ta en straff. Sa jag något om nonchalans...??
Några bilder från matchen:

Råsunda utifrån

Råsunda inifrån

Sverige värmer upp

Andreas Isaksson med sin målvaktstränare

Moldaviens hejarklack :)

Avspark

En frusen Fredrik :)

Svensk hörna. Sveriges 1-0-skytt Mikael Lustig (#2) och Johan Elmander (#11)

Svensk hörna. Zlatan Ibrahimovic (#10), den andre vette fan vem det är :)

2-1 blev det till slut, om jag inte skrivit det innan. Det blev lite trångt när matchen var slut och drygt 25.500 personer ska ut från Råsunda samtidigt. Men det var bara att blunda och tänka på nåt annat så var vi plötsligt i parkeringshuset. Fick "krypa" ut ur Stockholm, men sen var det bara att gasa. Stannade på Mc Donald's i Nyköping och åt kvällsmat och runt 00.30 var vi hemma.

En riktigt trevlig dag som vi får tacka syster-yster för!! ♥ ♥♥


Vi hade det som sagt roligt och trevligt, men på andra håll i Sverige, närmare bestämt i Jönköping, hände saker som inte var fullt så roliga och trevliga. Inte ett dugg roliga och trevliga faktiskt. Jag har ju några bloggar som jag följer mer eller mindre slaviskt. Är de riktigt bra skrivna så känner man sig nästan som lite kompis med personen i fråga, då man blir insläppt i dennes liv och tillvaro mer eller mindre intimt. Den bästa bloggen jag läst hör till Linda, en vanlig 34-årig tjej med man och fyra barn, hus, husdjur och vanliga intressen såsom foto, djuren, resor, inredning etc. Hennes blogg är fin och varm, personlig, lätt att läsa, bra och trevligt skriven och innehåller många bilder. Men igår skrev det sista inlägget i bloggen. Det var hennes vän Magdalena som berättade att efter 16 månaders kämpande mot inflammatorisk bröstcancer så somnade Linda igår för att aldrig mera vakna.

Det blir så knepig känsla. En människa man aldrig träffat och som man kanske inte ens skulle känna igen på stan, men ändå har man "träffat" personen och hennes man och barn dagligen i flera års tid genom bloggen. Sen ska jag vara ärlig och säga att jag och Linda tyckte och tänkte olika om en del saker som fick mig att fundera på ibland "Vad är det här för människa egentligen..??". Läser man kommentarerna i bloggen så är hon ju närmast helgonförklarad av sina läsare. Men jag har ju svårigheter med känslor i vanliga fall, vad blir det då inte nu..?? Är man ledsen eller likgiltig, som vanligt? Det känns hur som helst väldigt olustigt.
Men jag vill komma fram till samma sak som jag alltid gör när detta kommer på tal: 2011 i Sverige, som anses vara ett av världens rikaste och mest utvecklade länder, så dör unga människor p.g.a att kroppen sätter igång en celldelningsprocess och "vi" kan inte göra mer än se på medan människan bryts ner och till sist dör,  möjligtvis att vi kan lindra en aning och skjuta fram det oundvikliga. För mig är det helt otroligt, helt jävla otroligt. Vi planerar att flytta till planeten mars och har kommit en bra bit på väg men cancer rår vi inte på fullt ut, långt därifrån. Sen är det klart att forskningen och utvecklingen gått framåt, men det är inte tillräckligt! Jag köper att olyckor sker, det kommer det alltid göra. Vi kan inte gärna leva vårt liv invirade i kuddar och rena klantarslen kommer alltid att finnas. Men sjukdomar... Hur mycket svårare bör det egentligen vara att komma på varför celler helt plötsligt får för sig att dela sig hysteriskt än att komma på hur man bygger en rymdstation eller vad som krävs för att rymdpromenader ska kunna genomföras?? Och så skyller man på att allt handlar om pengar. Det finns uppenbarligen pengar, men jag måste tycka att de prioriteras lite konstigt...

Jag kommer inte bli klok på detta idag heller känner jag, men det är "skönt" att veta att Linda äntligen är fri från sina smärtor, hon berättade om dem i sin blogg senast i fredags, 25/3 (I ett inlägg som hon f.ö. döpt till "God natt"...). Och vad skriver man som inte låter alltför löjligt...? "Jag tänker på maken och barnen, hoppas de tar sig igenom detta!". Tjaa, vad fan har de för val???? Näe, stackars människor... Man pratar ibland om "helvetet på jorden", och jaa...