Dag 2 - Varför började jag blogga?

Från första början var det bara utfyllnad till hemsidan. Berättade lite om dagen i största allmänhet. Sen kom jag på att det var ett bra sätt att kommunicera med omvärlden. Jag har aldrig varit något större fan av telefoner eller att folk rotar i mitt liv och ställer jobbiga frågor, i bloggen skriver jag precis så mycket som jag tycker att personer behöver veta, sen bestämmer jag själv vilka som jag vill involvera djupare. Och istället för att berätta om en händelse tjugo gånger så är det bara att hänvisa till bloggen.

Jag får en möjlighet att skriva av mig, skriva exakt vad jag tycker och tänker utan att nån käftar emot :) Vara hur arg, ledsen, besviken eller glad jag vill och bara kunna spy ur mig.

Och sen är det ett sätt att informera om psykiska problem, om Aspergers syndrom etc. Hur kan vardagen se ut? Hur kan hjärncellerna arbeta på en människa som har de här diagnoserna? Sen har jag inte alls några ambitioner att på något sätt försöka visa att "Man kan vara normal trots en bokstavsdiagnos!!", för det kan man fan inte...!! Hade man varit "normal" så hade man aldrig fått någon diagnos. Man kan LÄRA SIG att FUNGERA mer eller mindre "normalt". "Jag är inte dum, jag har Asperger!". Man kan vara mer än lovligt dum trots Asperger... Man har ett gäng konstiga idéer för sig. Sen är det med Asperger som med allt annat; det finns aspergare som är världens härligaste människor, det finns aspergare som är stans idioter. Precis som det finns t.ex. diabetiker som är hur go'a som helst och såna som är riktiga galningar. Det ena behöver inte alls ha med det andra att göra! Har råkat på flera som mer eller mindre rakt ut säger "Jag har ADHD och kan inte uppföra mig, och det är bara för er att acceptera! Förlåt att jag säger att du är ful men jag har ADHD och kan inte styra mina impulser!". Har man diabetes så måste man jobba med insulinet för att kunna må bra, man kan inte bara konstatera att "Jaha, min kropp producerar inte insulin!", har man bokstavsdiagnos så finns det också bitar att jobba med för att man ska må bra och fungera, man kan inte bara härja fritt och skylla på diagnosen. Eller det är klart man kan, men...

Jag själv har inte en aning om vad som är "Sandra" och vad som är "Aspergern", jag har aldrig levt utan det så jag vet inte hur jag skulle vara om jag var "normal". Jag gör säkert idiotiska saker p.g.a Aspergers syndrom, jag har säkert konstiga saker för mig som jag hade gjort även utan Asperger. Jag försöker inte skylla ifrån mig, däremot kan jag försöka förklara och visa att "Detta är en kriterie man "ska" uppfylla för att få diagnosen och jag uppfyller den, sen om det ÄR Asperger eller om jag helt enkelt bara är så, det vet jag inte!".

Så sammanfattningsvis så bloggar jag för att hålla främst släkt och vänner uppdaterade om vad som händer i mitt liv, för att skrivandet fungerar som en bra ventil för mig och även för att informera intresserade om att "Så här kan ett liv med Aspergers syndrom, depression, bipolära tendenser, epilepsi och ledvärk te sig!". Man kan väl säga att jag försöker skriva den blogg som jag själv skulle vilja läsa om jag befann mig i liknande situation.