Dag 9 - Min bästa vän

Känsligt ämne, på flera sätt...
Vänner och kompisar har varit ett svårt avsnitt. Jag ska väl inte säga att jag har svårt att komma överens med folk, för det tycker jag egentligen inte att jag har, men främst tjejer har jag alltid haft mycket svårt att förstå mig på och det är väl där som det på något sätt har skurit sig. Jag har aldrig haft speciellt många vänner, eller ens kompisar. Blir mest  ledsen när ämnet kommer på tal, för jag kan inte för mitt liv förstå vad jag egentligen gjort folk genom åren. Har försökt och försökt men ändå har det bara blivit fel.

Kan väl säga som så att personer har kommit och gått genom hela livet och ungefär så är det väl för alla. Dock har jag inte en enda sån barndomskompis som jag känt i "alla år". Folk har gjort sina val i livet och jag har även gjort mina.

På gymnasiet hade jag för första gången "många" kompisar, vi var ett gäng som hängde ihop. Sen efter studenten så visade det sig att vi faktiskt inte hade så mycket mer än skolan gemensamt egentligen. Men Hanna finns kvar. Även om vi inte ses så jätteofta så vet jag ändå att hon finns där och hon är världens snällaste och go'aste!

I VGIF träffade jag Anna, som också får räknas som en av mina närmaste vänner. Och hur ska man säga... Det började väl egentligen med att vi "utstötta" sökte oss till varandra. Sorgligt nog. Men vi har hängt ihop och även det är en tjej som alltid finns, även om det kan gå en stund mellan gångerna som vi hörs av.

Pernilla, som jag gjorde min första praktik hos, är en annan jag känner starkt för. Rent ut sagt så öppnade hon både arbetsplats och hjärta och tog hand om mig när jag behövde det som mest. Hon gav mig ansvar och en spark i bakdelen och plockade fram sidor hos mig som jag aldrig trodde att jag hade! Jag tillbringade betydligt mer tid på "Wallride" än vad som var tänkt, stället blev som en fristad. När jag inte riktigt orkade med mig själv eller hemmets fyra väggar så kunde jag gå dit och prata av mig.

Madelene i hönshuset blev nästan som en extra lillasyster :) En tuff och galen liten tjej som tog emot mig från dag ett. Så jädra barnsligt och omoget kul som vi hade bland hönsen och äggen vette fan om jag haft med någon tidigare :) Annars brukar det vara ett helsike att få folk att förstå hur jag fungerar, men inte med Madde. Man kunde nästan tro att hon jobbat med förståndshandikappade tidigare, det bara liksom funkade! :) Tycker det är så kul att vi fortfarande har kontakt och hittar på galenskaper, även om det inte blir speciellt ofta. Men jag vet ändå att hon "finns".

Även Marie öppnade både hjärta och arbetsplats och lät mig visa min kapacitet, trots att jag inte riktigt fungerar som jag ska i skallen. Jag fick ett ansvar som jag aldrig skulle våga ge mig själv :) Och med tiden blev hon till en av mina absolut bästa vänner! Hon finns och ställer upp, ser till så jag kommer utanför dörren genom att muta med scones :), lyssnar på mina oftast minst sagt riktigt märkliga funderingar och ger även mig det förtroendet att få lyssna på hennes :) Och man kan väl kalla oss "Så olika men ändå så lika". Även om våra livssituationer till synes inte alls ser likadana ut så finns det ändå en röd tråd som liksom knyter ihop oss! Och Marie är en av de få som verkligen förstår att det faktiskt är fullt möjligt att sitta och stortjuta i ett väntrum hos veterinären, om så djuret bara ska vaccineras :)

Sen finns det en person som jag väljer att hålla anonym, men som har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Egentligen helt hastigt och lustigt, jag minns inte ens hur det hela faktiskt började :) Men någon som har kommit in i mitt liv, dels med en hel del egen livserfarenhet, men även med egentligen helt opartiska ögon. Som har fått mig att se livet ur lite andra perspektiv, annars kör man ju lätt fast i sitt gamla invanda. Lite som Joakim, fast den här personen inte tar betalt :) Jag ska försöka att inte säga för mycket men genom mina år så finns de en speciell bransch som jag sett ganska mycket av. Med facit i hand mer än vad jag nog egentligen velat se. Man kan väl säga att det mesta gått ut på "töm och glöm". Denna person tillhör denna bransch. Men är helt annorlunda. Det är varken "töm" eller "glöm", uppenbarligen :) Utan bara en respekt och genomsnällhet som man sällan träffar på annars.

De flesta som frågat mig hur jag mår och faktiskt är intresserade av svaret har haft betalt för att fråga. När sommaren kommit har de glatt gått på semester, sen har det varit en överraskning och jag funnits kvar eller inte när ledigheten är slut och jobbet börjat igen. Sen finns det de som frågat hur jag mår och som jag trott har varit intresserade och brytt sig, men som sen inte kunnat ta att jag varit ärlig. Sandra har alltid varit den snälla som ställt upp i alla lägen och lyssnat, men när Sandra själv haft lite problem så blev det plötsligt jobbigt... Och sen finns det de som kanske från början mest frågat om läget för att vara artiga, medan jag just då INTE orkat vara artig tillbaka utan sagt som det är och tänkt "Skyll dig själv som frågar, dum-fan...!!". MEN personerna har kunnat ta det. Lyssnat och oftast då förstått att de inte förstår, men accepterat mig för den jag är och släppt in mig i sitt liv. Jag har ett par tre "såna" människor i mitt liv. Och med såna VÄNNER klarar jag mig gott utan "kompisar".

För att göra alla och mig själv rättvisa här i slutet så nämner jag inga namn alls, utan säger bara

Tack för att ni finns, vad skulle jag göra utan er???? ♥ ♥ ♥