"Någon" har visst fått noja här hemma... :D Och det är (tyvärr) inte jag. Jag har tappat allt vad träningslust heter för tillfället. Jobbigt att ta sig iväg, jobbigt att byta om, jobbigt att bli slut i kroppen, jobbigt att duscha, jobbigt att ta sig hem, jobbigt att försöka hitta nåt ställe att hänga upp träningskläderna. Så jag har lagt det där på is ett tag. Men antagligen kommer jag igång igen till våren nu, när alla "nyårslöften" börjar tröttna :) För det är absolut folket som är det jobbiga. Senaste gångerna jag tränade var det så satans med folk att det inte fanns skåp i omklädningsrummet till alla, det var kö till löpband, kö till maskinerna, trångt bland spinningcyklarna så man näst intill fick cellskräck. Ett mindre gym är bra tills folk får nys om att det finns... Nautilus/Actic är väl i och för sig inte så litet ändå, men det har ju varit Feel Good som dragit "eliten" i stan och Korpen som tagit hand om....de "ekonomiska". Nautilus har funnits där lite mittemellan. Nu går jag mest och väntar på att snön och blasket ska försvinna och att det ska bli i alla fall lite varmare i luften så man kan ge sig ut i spåret, det ser jag fram emot! Fast vikterna får Fredrik ha ifred, bolla med såna är inte riktigt nåt för mig. Jag föredrar monotona maskiner som man knappast kan göra "fel" med. Det är så jädra lätt att skada sig när man leker med fria vikter, en liten snedbelastning och det är kört. Och sen vill jag ha ordentlig uppvärmning och nervarvning och att springa ett varv runt huset, lyfta "fria vikter" ett par gånger och sen springa ett varv runt huset igen känns inget spännande direkt :) Men det ska bli intressant att följa Fredriks väg till att bli Dolph Lundgren! :D
Näe fasen, jag har som sagt tagit en liten paus nu. Det ramlade ju bort några kilo här under vintern så jag kan gott kosta på mig att ta det lite lugnt utan att det är nån större fara. Jag äter och skiter som jag brukar göra :) Jag har aldrig någonsin brytt mig om kost faktiskt. Eller jo, på sätt och vis, men på mig har det varit så att om jag satt igång att träna och förbränna, jag mår illa bara jag känner lukten av en pizza sen. "Vanlig" coca cola känns som klister i munnen. På Mc Donald's är det ett par hamburgare och morötter som gäller, skulle aldrig få i mig en stor flötig Big Tasty och en massa pommes till det. Godis, chips etc, några gram och sen är det inte gott längre, smakar rent illa. Förstår mig inte på folk som utan problem sätter i sig en 200 g Marabou bara sådär, jag får i mig kanske 2-3 rutor på ett "choklad-sug". Så kosten har lagts om ofrivilligt, jag har aldrig upplevt att jag behövt avstå från något för att komma i form/hålla formen. Sen går det ju successivt, slutar man träna så ramlar snart en Big Mac ner ganska lätt igen :) Har istället satsat på att äta precis vad jag vill och sen helt enkelt röra mig mera än vad jag äter. En löparrunda istället för att hoppa över en fika. Och det har funkat för mig, och jag får nog påstå att jag vet vad jag pratar om, har ju ändå jobbat bort 30 kg.
Det går ju lite mode i att gnälla över misslyckade gastric bypass-operationer nu. Vad fasen, en operation är alltid en operation, man kan få blodförgiftning av att ta bort ett födelsemärke om man har otur! Sen kan jag tycka att det verkar vara lite väl enkelt att få igenom dessa operationer, men betalar man så kan man ju få igenom vad som helst. "Jag har prövat precis allt!! Sen har jag faktiskt fött barn för bara 18 månader sedan, jag har småbarn hemma så jag hinner inte träna, jag har ont i knäna så jag kan inte promenera/cykla/simma, jag hinner inte laga matlåda på kvällarna så det blir lunch på stan varje dag, jag tycker inte om frukt, på helgerna har man ju rätt att unna sig något gott och dessutom kan jag ha en släng av sköldkörtelrubbning enligt wikipedia, så nu återstår ju bara operation för mig för jag klarar inte att gå ner i vikt på egen hand!". Visst, lägg dig gärna under kniven för min del, men kom inte och gnäll sen när det gått åt helsike...!! Det är ju säkerligen lättare att hinna med ständiga läkarbesök och ha kroniskt racerbajs när man har småbarn än vad det varit att ta sig 30 minuter om dagen till promenad/löpning... Och det är nog lättare att ständigt tvingas laga och äta avancerad specialkost för att magen över huvudtaget ska hålla ihop än vad det hade varit att slänga ihop lite pasta och köttfärssås och ta med sig till jobbet och struntat i friterade kinesmaten.
Men men, alla gör ju som de vill, men vänta er inga sympatier från mig! Varför jag nu helt plötsligt skulle bli en sympatiskt och empatisk människa... :D
Annars så har jag varit och badat idag. Höll på att drunkna. Slumrade till och måste ha "tappat huvudet" så näsa och mun kom under vattenytan. Spottade och fräste ett bra tag efteråt och jag får fortfarande klor-uppstötningar. Fy vad äckligt!!
Nu ska jag maila min handläggare på arbetsförmedlingen och berätta om gårdagens besök i Mantorp. Har fullt sjå att komma ihåg vad karl'n heter! Per-Åke? Per-Arne? Jan-Åke? Sven-Erik? Lars-Åke? Lars-Inge? Jag tror fasen att det är Per-Arne, men jag är inte helt säker.
Haha, det var Per-Arne, han ringde precis nu :D Så nu fick jag klarhet i det och så behövde jag inte maila heller :) Då återstår bara att komma på vilka de andra är... Per-Åke var min förra handläggare på arbetsförmedlingen, Jan-Åke är med på bassängträningen, Lars-Inge var en lärare i mellanstadiet. Sen har jag för mig att det dessutom fanns en Per-Arne ute i hönsgården. Sen vette fan. Känns som det kvittar också :) Hur som helst så skulle Per-Arne forska vidare, vi får se vart jag hamnar!
Och nu SNÖAR det ute!! Vad är det för jävla sätt???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar