Bidde ingen arbetsträning och förskjutning är en bra försvarsmekanism?

Det blev inget Skänninge. Jag mailade arbetsförmedlingen till slut igår kväll och jag skrev väl ungefär vad jag skrivit här. Fast lite mer utförligt, här skriver jag det mesta om vad jag tycker och tänker, men lite finns det ändå kvar i reserverna. Somnade vid 5.30. Så jag vaknade av att telefonen ringde i morse. Först tryckte jag bort samtalet för jag trodde det var alarmet som ringde, men sen kom jag på att "Men sådär brukar väl inte alarmet låta...??" och så hann jag inte mer än kliva ur sängen så ringde Per-Arne igen. Och det är ju absolut inte meningen att jag ska ha sån ångest när jag ska ut på en arbetsplats. Så han ringde och avbokade och så ska vi ses i nästa vecka och se hur vi kan gå vidare. Så är det nån som behöver en bättre begagnad aspergare med diverse skavanker så skicka ett mail...! Näe men det är superskönt att de lyssnar på 'en och försöker få det bra!!

Men sen är man ju välsignad med den skallen man har... Vad gick fel nu?? Ännu ett misslyckande. Är allt verkligen så illa eller inbillar jag mig bara?? Varför är man två sekunder från att tjuta så fort en viss stad kommer på tal?? Snälla nån... Okej att jag ständigt skulle få stå på helspänn för vilka personer som skulle kunna komma in i butiken, men ändå. I och för sig så har jag upptäckt på senare tid att jag o/undermedvetet ägnat mig en hel del åt förskjutning. Alltså....hur ska man säga...när jag är arg på något/någon så skjuter jag över det på något som är lättare att vara arg på. Det absolut tydligaste exemplet är nog en "unge" som jag gick i skolan med, som alltid var dum och jävlig, själva honom har jag väl egentligen inget emot men jag fullkomligt HATAR hockeylaget han höll på och ständigt tjatade om (FÖRLÅT, mina go'a vänner i Värmland! ;) )... När jag spelade fotboll hade jag EN idiotisk tränare och NÅGRA idiotiska lagkamrater och jag spelade i mååååånga år, fortfarande, 10 år senare, kan jag knappt läsa om Borens damlag i tidningen utan att bli svart i ögonen. Är ju inte en käft kvar i laget från när jag spelade, möjligtvis ett par stycken kanske. Namn jag inte ens skulle döpa en vandrande pinne till för att nån jävlig människa hetat så, om så bara i andranamn. Låtar man avskyr för att någon idiot gillat den. Osv. Det är enda anledningen jag kan komma på. I Skänninge hände mycket som inte var så bra, personerna som var inblandade tycker jag inte att jag har så mycket emot egentligen, men själva byhålan... Som sagt, jag höll på att gråta när jag fick arbetsprövningsplats där.
Och det känns såklart som ett nederlag att inte ens ge det en chans, men det var fasen inte värt det. Jag var mer skräckslagen inför detta än vad jag var inför finnålspunktionen (sen fick jag ju min beskärda del av rädsla när jag väl låg på britsen...), och varför ska man utsätta sig när man inte behöver? Det finns flera platser att vara på!

Ska vi hoppas på att det var vinterns sista snö som kom igår kväll..? Idag skiner solen igen och det är jättefint väder. Sen är det säkerligen ingen värme ute, men skiner solen så är det ju i alla fall ett steg i rätt riktning. Och jag slipper ju helst snö när vi ska till Stockholm imorrn. Åker frampå förmiddagen, gör Solna centrum och sen är det fotboll. Hoppas på att inte frysa ihjäl men jag är ju gammal bandy-huligan så det ska nog gå bra :)

Nu ska jag strax åka till Marie och fika. Det är nog välbehövligt idag, men hon har säkert nån gammal munkorg jag kan få låna, om jag inte går att få tyst på :) Har ungefär 16 känslor samtidigt i kroppen just nu som jag inte riktigt kan identifiera och reda ut.