Obligatoriskt melodifestival-snack

Det var ju ödmjukt att svenskarna kan ta sig tid och ägna sig lite åt något så världsligt som Schlagerfestivalen en stund när det sker så mycket hemskt runt om i världen... :) Fredrik hade nån slags Twitter-stream uppe och det var nästan så det började ryka ur datorn. Verkligen ALLA har (minst!) en åsikt om detta spektakel, det är härligt att se!
Vad ska man tycka om det då...? Tjaa... För första gången på mycket länge funderar jag inte på hur svenska folket egentligen är skapta. Äntligen vinner en NORMAL låt. En helt vanlig jävla halvdålig tjatig pop-dänga. Ingen opera. Inget juckande mot mikrofonstativ. Inget gay-glamour. Ingen falsksjungande liten snärta med en för stor gitarr. (På tal om det; är man ytlig om man såg Annas nya friss och omedelbart satte flat-stämpel på henne..??) Bara som sagt en vanlig låt. Med en goodlooking proffsig artist. Sen hittar ju missnöjda alltid 100 saker att reta sig på; alltifrån att han inte kan engelska till att han inte borde få vara uppe så dags på kvällen. Skärpning för fan...
Själv sitter jag och lallar på "Spring för livet" och "E det fel på mig". Inte för att jag tyckte att de var bäst, långt därifrån, men de fastnade. Rår inte för vad som fastnar. Hade jag gjort det så hade jag inte valt att kunna dra av "Calle Schewens vals" kl 5 en morgon om någon bett mig.

Det var årets melodifestival det! Och jag känner mig nöjd, för första gången sen Carolas "Evighet". Och då säger det mer om låtarna som varit sen dess än om Erik Saades låt.

På måndag blir det radio i hytten på "Cinderella". Måste ju följa mitt lag ända in i graven. Nu tror jag i och för sig att Luleå kommer bjuda "oss" på en seger då, men man vet ju aldrig. Jag räknar hockey-säsongen som slut för i år.

Har ni förresten sett att ni kan se mina Twitter-uppdateringar här till höger??