Dag 20 - Min favoritidol och varför. Fotboll, fler sår och valborgsmässoafton

Men den var ju lätt...! Eller lätt på så sätt att jag egentligen inte har nån speciell idol så. Sen finns det många människor som jag beundrar av olika anledningar. Dock är väldigt få människor kompletta. Enligt mig nu förstås, vem annars i min blogg..?? :) Ta musiker t.ex. Det finns extremt bra låtskrivare men som själva inte hör hemma på en scen. Och tvärtom, kanon-artister men som inte kan sätta ihop två ord "själv" så det låter bra. Geniala musiker inom katastrofala genrer. Osv osv. Min Spotify-lista innehåller ungefär allt från Eminem och Hammerfall till Hootenanny singers, Celine Dion, Eric Clapton och Casanovas. Blandad musiksmak är väl lindrigt uttryckt.

Likaså inom sportvärlden. Människor som gör sånt som ingen trodde var möjligt, sen är de helt störda på andra plan. Fast man måste ju förstås skilja på prestation och personlighet. Tyckte Robert Gustafsson sa det så bra när han ställdes mot "kritiken" mot honom att han minsann inte alls var speciellt rolig privat! Han svarade då kort och gott "Hur många läkare går hem och opererar lite när de slutat jobbet..??".
Ingen i Europa har hoppat högre än Patrik Sjöberg, en beundransvärd prestation oavsett vad han har för fritidshobbies i pulverform. (Sen kan det diskuteras hur "ren" han var när rekordet sattes, men det orkar jag inte gå in på nu!). Pelle Fosshaug är en av Sveriges och kanske världens bästa bandyspelare genom tiderna, oavsett hur många utvisningsminuter han har eller hur många han dragit till i skallen med klubban. Thomas Wassberg vann fyra OS-guld och tre VM-guld trots att han inte direkt var någon charmknutte utanför skidspåren.

Sen är det ingen hemlighet att jag känner lite extra för Kenny Bräck. Men då inte främst för hans prestationer på racerbanorna, även om de absolut inte är fy skam, utan snarare för att karl'n egentligen "borde" ligga nergrävd nu. En sån smäll bara "ska" man inte klara sig från levande. Thomas Fogdö hamnade lite utanför banan under ett träningsåk, landade på en stubbe och sitter i rullstol resten av livet. Fullt mänskligt, logiskt och väntat! Inte då att Fogdö skulle hamna i rullstol men att en krasch i skidbacken leder till bruten rygg och förlamning. Bräck hakade ihop med en annan förare under en omkörning och slungades in i betongräcket, utsattes för 214 G, bröt bröstbenet, krossade en ryggkota, bröt ena lårbenet, krossade bägge fotlederna, fick nervskador, skärsår och inre blödningar bland annat. Två år senare kör han Indy500 igen... Det känns som att det helt enkelt inte borde gå! En kämpe utan dess like, minst sagt. Dessutom en till synes väldigt ödmjuk sådan.

Så näe, nån självklar idol har jag faktiskt inte. Tråkigt men sant :)


Blev inte så mycket sovmorgon idag ändå. Vaknade tidigt. Var med Anna och tittade på fotboll, då är det sommar!! :) Kul att träffa henne igen, är ett tag sen nu! Och "lilla" magen blir allt större, men nu kommer den inte växa länge till, om några veckor förvandlas den till bebis :) Sen fick hennes Micke näta också, extra skoj! Händer inte så ofta att liberon gör mål.

Ikväll pratade vi om att gå ut och äta. Men vi får väl se, det var lite bökig bordsbeställning där vi tänkt gå, man fick lämna telefonnummer så skulle de höra av sig och det har de inte gjort så vi har inte en aning om ifall vi har ett bord bokat eller inte :-/ Så vi får väl se, kanske blir att vi hittar på nåt annat. Nu kom ju dessutom regnet. Tråkigt för alla som tänkt stå och glo på eld och fyrverkerier ikväll! För att inte tala om de som tänkt åka motorcykel mellan Linköping och Skänninge, brukar bli uppåt en 1000 cyklar. Jag har åkt karavanen om det är fem eller sex gånger, de sista åren var det mest långtråkigt att sitta och frysa de där milen :) Annars har Skänninge ett väldigt bra valborgsfirande men där är säkerligen så pass med folk att de klarar sig utan oss :) Sen är det ju både ishockey-VM och GP-speedway på tv :)

Sen fortsätter min sår-historia. Inte nog med det jag redan har och visade igår, nu har jag fått ett till som dykt upp från ingenstans och bara sitter och gör ont och ser äckligt ut:

Och träligt till sitter det också, kläder fastnar ständigt i det så att det aldrig får läka! Och jupp, i det området föredrar jag faktiskt att ha kläder...
Bara skit med allt!!

Trevlig valborg på er!

Psykolog, skogen, hamnen, fåglar och operationssår

Upp tidigt och gå till Joakim. Tur att alla inte är som neurolog-läkare... :) Sen kan de tycka liknande, men väldigt mycket hänger ju på hur man lägger fram det. Joakim lyssnar i alla fall på vad JAG säger. Det är visst nyttigt att ha tider så tidigt på morgonen, innan jag hinner vakna till och börja tänka, det kommer ju mer konstigt ur mig när jag pratar sömnigt och direkt ur hjärtat :)

Efter psykologbesöket gick jag på promenad medan jag väntade på att Fredrik skulle vakna till liv :) Gick över kyrkogården och jisses vad fint det är däruppe nu!! Verkligen eloge till vaktmästarna där! Sen hamnade jag på små stigar i skogen. Och där växte vitsippor.....kan man lugnt säga:

Ska vi hoppas på att det inte kommer mer snö nu förrän till vintern...?? :)

Gick riktigt långt faktiskt. Missade att dra på RunKeeper, men den har ju inte direkt imponerat på sistone så det känns som det kvittar.

Kom hem och möttes av en nyvaken Fredrik. Han ville ner på stan och äta frukost/lunch så det blev en promenad till. Till slut hamnade vi i hamnen. Riktigt gött att sitta där och dricka coca cola. Dock var det inte lika varmt i luften som det såg ut.
Jag fick sällskap på bänken av en liten oskygg gråpuse. Det märks att de är vana vid folk :)

Sen tog jag en bild där pippin blev riktigt bra, jag tänkte zooma in och beskära, men så ser jag ju att hela bilden är ganska typisk för hamnen i Motala, så jag satte bara en ram runt bilden och sen fick den vara så som jag tog den:

Vi åt lunch på Hamnkrogen. Snitzel med hel stekt potatis, gröna ärtor och "beanäsås" (enligt egen utsago :) ). Det var riktigt fint faktiskt!
Sen gick vi hem och har inte gjort så mycket mer. Vi var på Ica och handlade och vi var inte ensamma.... När vi kom hem gjorde Fredrik skagenröra som vi stoppade i baguetter och åt herrejävlar... :) Och så tittade vi på "Så ska det låta". Och just nu rullar "Walk the line".

Fredrik jaa... Idag tror jag att han kvalade in till Wikipedia, om man söker på "ilandsproblem". "Men....Nu vet jag ju inte vart jag ska twittra ifrån! Datorn, iphone'n eller surfplattan!". Staaaackars liten.... :D
Idag hade han dessutom kvalat in till "Dagens strump-fit" men jag har inte fått någon bild så då får det vara :)

Förresten, ni, alla mina 20 läsare (det är inte längesen jag hade 5 specifika läsare varje dag så det går framåt! :) Fast när jag skriver en "tråkig" rubrik så har jag 70 läsare, förklara det, den som kan....!), är det NÅN som kan tala om ifall ett operationssår ska se ut så här...:

....5 ÅR efter operation, skall tilläggas...!! Än så länge gör det inte lika jävla pissont som när jag fick bädda in mig i 15 kuddar för att kunna sova, men....

Imorrn tänkte jag ta sovmorgon!

"Return to Ravenhearst" och läst bok på taket

Då har fröken Aspergers syndrom gjort det igen... Kom på att jag hade ett spel som jag inte tafsat på på länge liggandes på externa hårddisken, så vid 15.30 i eftermiddags drog jag igång det och jag blev klar.....precis nyss. Klockan är nu 01.36 prick. Jag säger som de flesta missbrukare att jag är ju egentligen ingen spelare, men....jag fastnade. Och vad gäller just detta spel så är det ursäktat för det är så jädra mycket att hålla reda på!! Slutar man mitt i så är det lögn att hitta tillbaka igen! Vart hittade man vad, vart fanns skåpet som man 2 timmar senare hittade en nyckel till osv osv. Kan ju tala om att det heter "Return to Ravenhearst", om nån mer skulle få tråkigt nån gång :) Näe men det är riktigt kul faktiskt, man ska lösa ett fall, så att säga och på vägen får man en massa uppgifter och tankenötter, de små grå får verkligen arbeta! Och det är i det närmaste blod, svett och tårar, på riktigt :) Emellanåt är man farligt nära off-knappen...
Nu ska jag glömma bort spelet och plocka fram det om ett halvår igen :)

Det blev ingen träning idag. Otippat.... :) Däremot satt jag på taket en stund med en cola zero och "Patient 67" ("Shutter island"). Boken tog slut så den var nog rätt bra! Och jag tror inte jag brände mig nåt vidare värst faktiskt. Vad jag gjorde när jag kom in finns då att läsa här ovan...

Sen har jag blivit något av "surfplatte-änka". Fredrik har införskaffat en ny leksak. Och jaa, i ärlighetens namn tycker jag han ser skitlöjlig ut när han sitter och pillar med något som ser ut som en riktig mupp-iphone (alltså modell iphone MYCKET stor), men om han är glad så är jag glad :) Men jag kan inte låta bli att dra paralleller till de riktigt tidiga mobiltelefonerna, som "de coola" rikemansungarna och rikemanswannabe-ungarna i mellanstadiet hade (vad man nu skulle med mobiltelefon till då), de riktiga tegelstenarna som visades upp för omvärlden. Man tänkte ju inte riktigt så då, men såhär i efterhand var ju telefonerna grymt oproportionella jämfört med.....världen i övrigt. Ungefär så ser det ut när Fredrik sitter och pillar på sin platta :) Undra om han har koll på vem som vann elitserien i år.... :)

Näe nu är klockan mycket, jag ska till Joakim imorrn bitti och ventilera. Så jag kryper till kojs.

Comeback: Dag 19 - Detta ångrar jag. Och sken-tandvärk???

Man kanske skulle fortsätta på detta, när det inte finns så värst mycket annat att skriva om! Eller det finns det väl egentligen, men inget jag vill offentliggöra såhär. Och jag vet inte om dagens tema var så värst passande heller... :) Men jag gör ett försök!

Det sägs ju att man hellre "ångrar det man gjorde än det man inte gjorde". Hur tänker man då?? Jag tror jag hellre går med drömmar och är lyckligt ovetande om verkligheten än går runt med skam och ångest, men det är ju jag det.
Tyckte det kändes som en bra inledning :)
Något jag ångrar grymt men som jag tror de flesta redan vet är gymnasievalet. Jag försökte vara duktig och tänka att "även om jag inte vill jobba inom vård sen så har jag i alla fall en utbildning i botten!". Idag vet jag att jag borde gjort precis tvärtom. Gjort något "skojigt" dessa tre år och sen läst en vårdutbildning på 40 veckor om jag absolut velat syssla med det. När man är 14 är man för ung för att veta vad man vill syssla med i framtiden, helt klart!
Dessutom var utbildningen under all kritik. Jag börjar undra vad lärare egentligen får betalt för idag (ta inte detta alltför bokstavligt...) men allt tidigare börjar det tjatas om "Eleven tar ansvar för sin utbildning och söker sin egen kunskap!" och allt vad det hette. Om jag inte minns helt fel så var vi första kullen att utsättas för PBL - problembaserat lärande - på gymnasiet. Och till att börja med så hade ingen lärare full koll på hur det fungerade. Alla sa olika, övertygade om att just deras sätt var det rätta. Istället för vanlig kateder-undervisning; "detta ska ni lära er, lyssna, anteckna, gå hem och plugga på, kom tillbaka och skriv prov" så skulle man "söka sin egen kunskap". Själv räkna ut vad som var relevant och icke relevant att lära sig inom området. Ni som följer mig vet hur bra jag är på att förstå vad som är relevant kunskap och totalt onödig fakta. Jag brukar förklara det hela med att "Jag har ingen aning om vem Karl XII var, vem han efterträdde, vad han gjorde i livet, när han regerade (han var väl kung va..??), vilka barn han fick eller hur han dog, men jag har full koll på hans skostorlek, vad hans katt hette och hans favoritmat!", och det är riktigt nära sanningen! Så man kan väl säga att det jag vet om vård lärde jag mig då inte i skolan! På praktikerna (eller APU som det hette - arbetsplatsförlagd utbildning) så snappade jag upp och gick hem och googlade. "Helt rätt, eleven söker sin egen kunskap!" säger dagens lärare. Och då kan frågan upprepas: Vad är det lärare får betalt för idag??
Sen visst, det visade sig att jag är aspergare och därmed har extra svårt för just såna här saker; att kunna sortera ut fakta och så. Jag vill ha det svart på vitt, vad ska jag lära mig?? Säg att jag ska lära mig örats alla muskler på latin (på tal om det så sitter kroppens minsta muskel just i örat och heter Stapedius, sa vi nåt om nödvändig kunskap...??) så gör jag det, och förklara hur olika muskler spelar in i olika hörselnedsättningar så snappar jag upp det direkt men att tro att jag själv ska kunna räkna ut att jag borde läsa på om örats muskler för att förstå vad orsaker till hörselnedsättning kan vara, tjena-mittbena...
Idag går visst alla vårdutbildningar ut på detta vedervärdiga PBL, annars hade jag fasen försökt bli sjuksköterska och kunnat lägga ännu ett misslyckande bakom mig!

Så kort och gott; jag skulle gått estetiska programmet istället för omvårdnadsprogrammet på gymnasiet, rent yrkesframgångsmässigt tror jag inte det gjort nån större skillnad. Möjligtvis på så sätt att jag kunnat fortsätta inom musiken där det inte finns något "problembaserat lärande"...

Sen finns det såklart en massa annat jag ångrar, men vet inte om det är nåt jag vill ta upp närmare här. Man kunde gjort annorlunda i förhållanden, man kunde valt folk att ha omkring sig lite noggrannare, man kunde gjort ditt och gett fan i att göra datt, eller gjort datt och gett fan i att göra ditt osv. När jag var 15 tog jag ett beslut som säkerligen påverkade livet avsevärt, men åt vilket håll??. Kommer aldrig få reda på hur livet blivit om man gjort annorlunda ändå!


Det verkar som min tandvärk gick över! Det satte igång att göra ont igår kväll så det tillslut blev panodil och jag tänkte att ".....faan...."...lite lindrigt sagt :) Men idag när jag vaknade så kände jag inget, mer än som "träningsvärk" eller hur man ska förklara. Ungefär som skallen känns dagen efter migrän. Det gör inte ont men känns som någon lekt bulldeg med hjärnan. Jag hoppas jag kom undan med blotta förskräckelsen! Igår låg jag och laddade för värsta panik-samtalet till tandläkaren idag, och jag skulle lovat (LOVAT, inte hotat...) att bränna ner stället om jag inte fick narkos, gummiklubba i skallen, en hypnositör och lustgas samtidigt. Tandläkare känns helt okej, men bedövningssprutor... Och glöm att jag ens så mycket som öppnar truten utan bedövning!!

Funderar på att åka och träna idag. Just nu värker det ganska gott i musklerna i höger överarm. Min hund väger inte mycket, men att hålla honom med en arm i 20 minuter två dagar i rad, det känns... Vi får väl se hur långt jag kommer med mina planer.

Annars så gör man som Sune-Rune och bara fläker ut sig nånstans och solar!
P.S. 1: Har jag inte grymma kuddar..! :)
P.S. 2: Pekar katt-fan finger...??

Kall marknad, mera hund-sex, stor knä-hund och tandvärk??

Blogga ja... Har krypit ner så det blir en kortis från mobilen!
Gick upp skapligt, skulle med pappa på Askersunds marknad. Tittade ut och vår termometer i solen visade på 20 grader. På med shorts och t-shirt! Väl i Askersund var det 9 grader och regn... Jag ångrade att jag inte tog med en tröja, om jag säger så. Och marknaden hade krympit ännu mer i år, nästa år finns det väl bara ett stånd med importerade kläder och en Möllers-vagn... Fast jag sörjde inte över att det gick snabbt att gå igenom det där.
Hem och krypa ner under täcket, skönt....!!

Sen var jag iväg med Elliot idag igen. Och det var inga problem idag heller, jag kunde hålla tiken så han kunde stå på en kudde och snart satt han fast snyggt :-) Så nu vore det väl fasen om det inte blir valpar lagom till midsommar!

Och Marie var lite gräsänka så jag var där en sväng. Hennes dobbermann Eros fick för sig att han var lite mindre än han är så han ville sitta i knät :-) Det gick väl helt klart sådär...! Men han är mysig!!

Nu har jag som sagt tagit kväll. Ligger och funderar på om jag har fått tandvärk. Ont i munnen gör det i alla fall. Jävla skit, det har jag ju förstås inte riktigt lust med... Inte ekonomi till heller för den delen. Jag hoppas verkligen att det bara är nåt tillfälligt!

Gonatt

Published with Blogger-droid v1.6.8

Spinning-comeback, hund-sex och Sune ger hårbottenmassage

Dagen fortsatte bättre än vad den började, tur det! Hade sån jädra huvudvärk så jag la mig och sov en stund innan spinningen, jag tänkte INTE avboka när jag äntligen fått tummen ur och anmält mig. Kastade i mig några Skogaholms-skivor och sen var jag iväg. Och det gick väl....sådär... :) Fast fullt godkänt för att vara första passet på drygt 3 månader, måste jag nog tycka. (Varför låter man så lång tid gå..??). Emellanåt tappade jag känseln i benen och jag började fundera på om jag mådde illa eller inte, men allra värst är armarna och händerna. Hittar inget bra sätt att hålla i styret. Ganska otippat problem... :) Jag kan säga att det var skönt när timmen var slut och det var dags att stretcha. Får väl se om jag kan röra mig imorrn, dagens träning var ju visst inte klar där, visade det sig... Nu har jag anmält mig till två pass nästa vecka, lika bra att försöka komma igång igen.

Efter passet kom Fredrik och så åkte vi och hämtade Elliot. Han har ju träffat en fin chihuahua-flicka i ett par dagar nu men inte riktigt fått till det. Skam den som ger sig...! Idag var första gången som jag var med och jag är absolut ingen expert i ämnet men jag har i alla fall "varit med förr" :) Och Elliot fick in en lyckoträff ganska snabbt. De var i sängen (plats för älskog ska väljas med omsorg...!) och hon hukade sig och han hittade en kudde som var precis lagom att stå på! Så han fick suveränt häng på henne! Hon blev lite chockad och gnällde lite, men lugnade sig ganska snart. Sen började dagens andra träningspass. Hundar fastnar ju bokstavligt talat i varandra när de parar sig, så de satt ihop i nästan 20 minuter. Isa är något större än Elliot så han nådde ju inte ner till marken. Så det blev att hålla upp honom. Satt inte i världens mest bekväma ställning och riktigt kände hur blodet pulserade i armmuskeln. Men skitsamma, det blev ju en lyckad parning!! :) Ska dit imorrn också för säkerhets skull, men nu hoppas vi på små valpar om en sådär 64 dagar..!! ♥

"Mamma"s duktiga pojke får en puss!! :)

Det blev lite sent så på hemvägen blev det Mc Donald's. Det var den träningen det... :) Men nu är jag ju på't igen! :)

På tal om djuren, filmade Sune när han.....jaa jag vet inte vad han gör egentligen! Ger husse lite hårbottenmassage samtidigt som han är väldigt mysig av sig!...eller nåt... :) Underhållande är det i alla fall!

Fuck the world

Vaknade tidigt av att katterna röjde. De hade visst tappat ner sin gosedjurs-mask bakom sängen. Orkade inte börja möblera om tidigt på morgonen så de fick väl hållas.

Gick upp och travade iväg till sjukhuset och neurologen. Och jag vet inte, en läkare som får 'en att känna sig sjukare än vad man är, är det en bra läkare..?? Själv är jag ju glad att nån äntligen lyssnar, men spelar det nån roll när han ändå redan verkar ha bestämt sig för hur jag mår? Arbetsförmedlingen ansåg att jag skulle ha störst chans att få jobb inom restaurang- eller lokalvård-branschen och bägge är ungefär så långt ifrån det jag klarar av som man kan komma. Och läkaren idag tyckte jag skulle ha ett litet torp med en trädgård som jag kunde pyssla i, för det skulle göra mig gott och katterna kunde få gå ute. Hmm, jag, i en trädgård??? Mina katter utomhus??? Jomen det låter ju högst logiskt på alla sätt, jag fixar inte ens en lägenhet och krukväxter, ska jag helt plötsligt ha hus och trädgård?? Räcker det inte med avrättade......vad fan växterna nu heter, pelargon eller begonia eller blåklocka eller nåt, måste jag ha avrättade rabarberland och hallonbuskar också för att visa att jag inte klarar av sånt där??
Och som vanligt så för jädra positivt. Jag är bara i början av livet, livet är EGENTLIGEN positivt, det gäller bara att se det, jag har alla chanser att få ett bra liv, jag skulle må bättre med fler människor omkring mig, jag har tagit stora steg i rätt riktning sen vi först träffades osv osv. Till slut blev jag så avskärmad att jag bara "Jaja, det blir nog bra" och när jag gick därifrån var jag uppriktigt ledsen. Om nu allt är så jävla bra, varför känns det inte så då?? Om jag mår bra med mycket människor omkring mig, hur kommer det sig att jag då verkligen hatar människor och allt vad de gör och står för?? Om det finns så mycket positivt att upptäcka, varför upptäcker jag inte det då?? Om nu livet bara har börjat, varför känns det som jag är i det närmaste klar med det?? Om jag har alla förutsättningar för att lyckas, hur kommer det sig att jag alltid misslyckas?? Det enda han ifrågasatte (kors då...) var varför arbetsförmedlingen vill ha in mig på Samhall. Men de är väl nöjda bara de får in mig nånstans. Men Hundia nu lät absolut jättebra, för jag är intresserad av djur och det är en bra sak att ha med sig i cv't, en bra erfarenhet. Jag sa att jag vill bli stridspilot och undrade på vilket sätt det skulle gynna mina chanser att bli det genom att jag varit medhjälpare i en kantarellsöknings-kurs... "All erfarenhet är bra erfarenhet" ungefär. Tycker bara jag lär mig alltmer att inte släppa människor inpå livet, man blir ju helt knäpp!!

"Men du skadar inte dig själv längre, det är ett stort steg i rätt riktning!". Men förlåt att jag bryr mig om folk i min närhet då... Om en alkoholist inte dricker en dag så är den inte alkoholist längre? Om jag inte får epilepsianfall en dag så har jag inte epilepsi längre? Bara för att jag inte sprättar upp mig så innebär det inte att jag inte har behovet längre? För det har jag tamigjävlar. Jag kan ju säga att jag skadar mig som aldrig förr genom att inte skada mig. Det ena som mig veterligen hjälper låter jag bli. "Du kan ju kontrollera behovet!". Tjaa, jag kan kontrollera så pass att jag (än så länge) sätter min sambo framför mig, att han ska slippa hitta mig i blodpölar är viktigare än att jag får skära mig. Jag går bara och mår sämre istället. Förr hade jag i alla fall den ventilen att få ut ångest, nu finns inte ens den. Istället samlar jag på mig och får sen komplett hysteriskt utbrott på att det inte finns nån cola hemma när jag vill ha cola. Det är ju konstruktivt. Att vara självdestruktiv när jag hade ångest var som att ta panodil när man har huvudvärk. Nu har jag inga panodil utan får ständigt gå med den där gnagande huvudvärken som aldrig går över. Men är det sprätta upp sig satlöst man måste göra för att få hjälp, visa att man inte kan "kontrollera sitt behov"?? I och för sig så fick jag ju inte mer hjälp då.
Om nu allt är så jädra bra, varför känns det då som allt kan kvitta??? Om jag är så duktig och smart, varför ska jag förvaras på nåt jävla skitställe istället för att få vara på en vettig arbetsplats?? Sen köper jag att det går åt praktiker och så för att få in en fot, problem med arbetsmarknaden idag är det ju liksom inte bara jag som har.

Det enda som går framåt i mitt liv är åldern. Sen får folk säga precis vad fan de vill. Det är INGET som blir bättre, snarare tvärtom. Jag mår sämre rent allmänt nu än för säg 5 år sen, jag har sämre arbetssituation nu än för 5 år sen, jag har färre vänner nu än för 5 år sen. Och färre lär de bli då de trillar av en efter en för att man inte har samma intressen längre. Vad är det då som gått framåt??? Vad är det folk verkar se som inte jag ser eller känner av?? Hålet jag suttit i så länge rasar in alltmer, medan andra hävdar att jag är på god väg upp. Vad är det som händer i MITT liv som JAG missar??

Ibland saknar jag tiden som var. När man bara hade sig själv att tänka på, kunde supa helt hejdlöst, dämpa ångesten på det sätt som passade bäst för stunden. Det anses "moget" att jag "vuxit ifrån" det beteendet, men tyvärr, jag är kvar där i allra högsta grad, jag är bara en jävel på att dölja det! Precis som jag lyckats dölja alla andra problem som jag haft i alla år. Jag lurar er och ni kan bara se på. Fast jag önskar att jag inte varit så skicklig på att manipulera, då kanske folk upptäckt att det faktiskt finns en trasig insida, inte bara en utsida som "det inte verkar vara nåt större fel på!".

Har i alla fall anmält mig till spinning ikväll. Kommer säkert inte orka, eller annars få ont nånstans, så jag ska få gå och ha ångest över att min unga kropp beter sig som den vore 80 år...

Idag kan hela världen gärna bara få dra åt helvete.

Kryssning och neurologen imorrn

Hemma från Åland igen. Pigg och glad! Eller glad i alla fall! Eller....förhållandevis i alla fall, lite svackigt är det allt. Men resan var trevlig! Slog på stort och åt tre-rätters. Fast det blev bara två rätter, höll ju på att rulla efter det. Skagenröra i tunnbröd till förrätt. Tunnbrödet var hårt och det skulle man bemästra med kniv och gaffel. Var helt säker på att jag skulle skjuta iväg nåt, men jag lyckades undvika det :) Norsk fjällöring med potatis, räkor och kantareller till huvudrätt. Det var inte ett dugg otäckt nånstans faktiskt! Och sen en flaska vin till det. Sen var man mätt... Mor och far var och nosade lite på dessertbordet och fick med sig en del godsaker, men näe... Jag hade inte mått bra om jag gett mig på en massa kakor och grejs efter den middagen!

Sen körde vi de vanliga rutinerna; handlade, duschade, intog puben. Denna gången kom inte trubaduren från Värmland, men dock från Öland :) Andreas Wistrand är kanske inte helt okänd för er som har i alla fall lite koll på "Fame Factory", dansband och sånt?? Riktigt duktig som trubadur också, det trodde jag faktiskt inte, ska erkännas. Dessutom fick han hjälp av "Cinderella"s kryssningsvärd - Andreas Karlsson. Smidigt när pojkarna har samma namn, varför krångla till det?? Fast det blev mer som disco i puben med folk som stojade och stuffade runt och då blir Sandra lite stirrig. Men det ska ju inte musikerna klandras för, snarare tvärtom, det är deras jobb att få fart på folk :)
Sen spelade Barbados och Colorado. Fast de slutade bra mycket tidigare än de brukar, det gillades inte :) Blev lite disco, men näe... Om jag säger att det emellanåt kändes som man var på Skansen så är det fritt för egna tolkningar sen. Jag tog en tur uppe på däck, det var ju närapå skönt ute kl 3 på natten, det går åt rätt håll! :) Sen kröp jag ner och somnade gott.

Idag åt vi räkmacka och lyssnade på dansbanden igen. En busslast från Wetternbuggarna var med på båten, men för min del blev det inget dansat. Orkade inte springa och jaga efter dem. Däremot blev jag sugen att gå kurs igen, kom på hur kul det var att dansa med folk som verkligen kan det där!

Bussresa och sen hemma.

Imorrn ska jag träffa min neurolog. Ganska nervöst, man vet aldrig vad han kan få för sig. Det är varken kul när han vill stickas eller när han säger att jag har "skev självbild" och att allt inte alls är så kaotiskt som jag tror! Nähe, varför har jag mått så vansinnigt bra för då de senaste åren.....? "Skev självbild"...? Men vi får väl se hur det går!

Sen ska Elliot förhoppningsvis bli pappa igen! Men det berättar jag mer om senare, nu gäller det bara att få grabben att sikta rätt :)

Glad påsk, solbränd och mera valpar??

Att man aldrig lär sig... I och för sig så minns jag inte när jag smörjde in mig med sololja i Sverige senast men ändå... Det såg så gött ut på altanen i morse så jag gick ut och satte mig. Efter lite sveda så smörjde jag in mig men det var så dags då....märkte jag.

Åkte hem och packade inför imorrn. Fan vet vad jag fick med mig med nåt blev det väl. Och mitt i alltihop ringde nån som ville låna Elliot till dotterns hund och hur lycklig kan man bli? :-) jag glömde min medicin och fick vända igen och hämta den, så lycklig blev jag! Fler barnbarn :-)
Sen käkade satt vi i gräset och drack Fredrik-grogg. Den består av sprit och....nåt färgat och is. Stjärnor såg man i alla fall.

Lite påskmat och tv och nu vette fan. Ingen mer Fredrik-grogg i alla fall.

Och återigen, och för att återknyta till sista bilden: GLAD PÅSK!!
Imorrn ska vi ut på Ålands hav... Wish us luck :-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Valpar, påskmat och vagel i ögat

Igår var vi äntligen och hälsade på mina små barnbarn! Och vad ska man säga, bedårande är lindrigt utryckt... :-) Så gosiga och framåt! Och pappa Elliot fick följa med och titta och han gillade också valparna, även om han mest tyckte det var kul att få springa lös på gräsmattan :-)
Och inte nog med dessa fyra valpar, Yvonne var även hundvakt till sin dotters hund som hade sju valpar! Så det var minst sagt huset fullt :-)

Sen åkte vi till mor och far och åt påskmat (samma mat som för några månader sen hette "julmat". Knepigt det där...) och på kvällen tittade vi på "Så ska det låta". Men vi hade lyckats hålla oss undan från kamerorna :-)

Idag sitter jag i solen på altanen medan Fredrik får jobba. Livet är bra rättvist ibland :-) Ska hem sen och packa lite, imorrn bär det ju av till Åland igen.

Har lyckats få en vagel i ögat igen. Brukar få det när det är kallt men i år är visst kroppen lite seg :-) Hur som helst alltid lika skoj att gå runt och se ut som man har fått stryk eller nåt.

Nu ska jag fortsätta att sitta i solen och bara göra ingenting.
Trevlig påsk på er!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Morgon med skallebank

Gomorron Sverige!! Eller morgon, det var ett tag sen... Och jag är inte alls lika pigg som jag låter... Glöm att jag skrev nåt! :)

Och huvudvärk har jag. Självförvållad sådan dessutom. Stackars mig. Och Fredrik äter frukost. Ett jädra lass med tacopaj, sallad, gräddfil... Kan man börja en smått bakfull dag på bättre sätt?? Ehh, jaa... :)
Ska snart in i duschen, måste ju vara lite snygger när jag ska träffa valpisarna :) Kan ju göra så gott man kan i alla fall! Har utsett Fredrik till att vara kameraansvarig så vi får väl se vad det är på bilderna jag får med mig hem, OM jag får med mig några bilder hem...

Fasen att påsken skulle komma precis nu, jag har ju sökt lite jobb (jajjemän!!) som jag går och väntar på svar ifrån och så länge det är helgdagar lär ju ingen höra av sig! I och för sig så kommer väl ingen höra av sig än på ett tag ändå, de har ju handläggningstider och grejer. Varför inte bara fatta att man inte kan få nån bättre än mig?? :) Kan ju hoppas att jag får tillbringa denna sommar på nåt annat ställe än i en hönsgård... I och för sig så är väl inte detta alltför långt ifrån en hönsgård :D

Det var all for now. Ikväll blir det påskmat hos mor och far och kanske ett, två eller femton glas vin. Borde kanske packa lite, åker ju faktiskt till Åland på söndag...!! Har inte riktigt tänkt så långt än :)

Övralid, tankar om Asperger och barnbarnen

Även idag var det sommar. Gick hemma och hade tråkigt och på taket (vår "balkong") satt grannarna så där gick inte att sitta så jag åkte iväg till Övralid! Och jag har nog sagt det förut men jag förstår varför Verner von Heidenstam fick för sig att bygga sin bostad just där...!

Kåken i sig är rätt ful men läget är ju helt fantastiskt! Här kan man sitta i solen (idag var det verkligen t-shirt-väder!), lyssna på fåglarna, klia där myrorna biter, titta ut över Vättern, filosofera över livet och bara vara!

Inte riktigt köksfönster-utsikten som man är van vid...

När man väl hamnat där så bara går timmarna.
Jag satt mot stenmuren och solade. Eller egentligen är det ingen mur, det är....en platå, kanske man kan säga, så med jämna mellanrum kom det ju folk och gick där. Undra just hur många som fick åka hem och torka sig efter att ha knallat där i godan ro, gått fram till kanten och så satt jag där nedanför och lurade :)

I drygt två timmar satt jag där, hoppas man fick i alla fall lite sol på sig :)

Åkte hem och kom hem ungefär samtidigt som Fredrik. Han skulle inviga pajformen idag och jag skulle göra degen för han hade plåster på tummen och kunde inte knåda... Den degen var inte långt ifrån att åka ut genom köksfönstret. Kladdiga jävla fanskap som bara fastnade överallt!! (Men jag har över 130 i IQ, glöm inte det, Marie!! ;) ). Till slut fick Fredrik ta över och det blev ätbart, t.o.m riktigt gott!

Jag orkar inte gnälla idag. Men på förmiddagen hamnade jag mitt i Expressens artikel-serie om Aspergers syndrom som de hade för lite sen. Jag satt och laddade för ett riktigt surt inlägg, men kom fram till att jag inte orkade anstränga mig. Men jag blir så jädra trött på alla bortförklaringar som folk med dessa diagnoser har! "Jag är inte dum i huvudet, jag har Aspergers syndrom!". Och nu måste jag tillägga att det finns en blogg som heter just så, och detta är absolut inget personligt mot just Joanna, jag tycker bara uttrycket är så väldigt passande!! Vad jag vill komma fram till är att Asperger eller något annat liknande funktionshinder aldrig försvarar ett beteende. En del vill i alla fall ha det till att det förklarar ett visst beteende, och visst, det kan jag möjligtvis köpa. Men man är fasen inte på något sätt "friad" bara för man lyckats få en diagnos, det finns världens go'aste människor med Asperger, det finns likaså riktiga rikspuckon med Asperger. Det ena har inte det minsta med det andra att göra! Jag har mina egenheter, bättre och sämre, hur många av dem som jag haft utan att ha fyllt i några papper och göra tester i tre dagar och på så sätt få diagnosen "Aspergers syndrom" kan man bara spåna i.
Då grabben själv tagit upp detta i sin bok så tror jag inte han tar illa upp för att jag namnger honom i min blogg (precis som han skulle läsa den...), men Robert Gustafsson är den tydligaste aspergare jag någonsin råkat på, men han har enligt diverse utredningar inte alls diagnosen! Kort och gott återigen; det finns världens bästa människor MED Asperger, det finns världens bästa människor UTAN Asperger, det finns jubelidioter MED Asperger och det finns jubelidioter UTAN Asperger.

Att försöka förklara bort sig och skylla ifrån sig tyder bara på jävligt dålig självinsikt. Jag reagerar ganska ofta på hur oempatisk jag är, vilket enligt de som vet är ett ganska tydligt AS(perger)-drag, men jag har ingen aning, och kommer aldrig få veta, hur jag varit utan AS så jag väljer att bara säga "Det är sån jag är, take it or leave it!".

Jag kan uppriktigt på riktigt kräkas på dessa fåniga Facebook-statusar om att "acceptera och förstå". Vad fasen, det är väl minst, om inte mer, MITT ansvar som "udda" att "acceptera och förstå" att det är JAG som är "udda". Jag kan bli galen på folk som anser att hela världen ska rätta sig efter dem, bara för de lyckats gama till sig en diagnos från psyket! Blä på er, ni är en skam för hela NPF-världen!!

Men va' fan, jag orkade ju inte gnälla idag...!!

Fast jag kan ju i alla fall avsluta med lite artighet genom att önska er alla en riktigt

Och imorrn ska jag ta med familjen och hälsa på "barnbarnen", det ska bli så roligt!!! Bjuder på en bild, bara för jag är så jädra snäll just ikväll:

Låt mig stolt presentera: Hebbe, Hubbe, Hilda och Hulda :)

Ny arbetsprövningsplats, lagat hästhage-staket och gött att guldet gick till Färjestad!

Idag var det dags för besöket på min eventuella framtida arbetsprövningsplats. Och nu kan jag avslöja att jag kommer vara på Hundia. Vad exakt jag ska göra ber jag om att få återkomma till för det vet jag inte riktigt ännu, tror inte någon riktigt vet... Men jag är i alla fall inskriven där nu och ska dit i början av maj så får vi väl se vad som händer. Inget ont mot varken handledare eller verksamhet, men jag kan inte påstå att det känns "TJOHOOOO!!" direkt... Har som sagt inte en aning om vad jag ska göra, hur jag ska "jobba" eller vad det kommer ge mig. Men vi får väl se, bara att gå dit med öppna sinnen. Om inte annat så hörde jag rykten om inte mindre än sex stycken leonberger att umgås lite med :) Sen får jag nog ta med Elliot dit ganska snart för när jag sa vad jag hade för hund så fick jag höra "Jaha, en chihuahua, sån som bits och skäller!". Yeay, right... :) Förhoppningsvis var det med en del ironi, men jag vet ju hur åsikterna i regel går om småhundar. Fast vi har väl kommit fram till att om man googlar på "chihuahua" så kommer inte Elliot upp som första träff direkt... :) Så säger väl alla om sina hundar, men....
Så jaa, då har man förhoppningsvis lite att göra framöver då!

Sen har jag faktiskt sökt sommarjobb, det var väldigt längesen! :) Vi får se hur det går, jag kan bara hoppas...!

Åkte hem efter Hundia och surade lite, det blir verkligen mycket intryck och tankar sådär. Och jag får det bekräftat gång på gång; i Borensberg finns en tankeläsare...! :) Så i eftermiddag har jag suttit hos Marie och Eros och ätit scones, druckit te och löst världsproblem :) Och vi kom nog fram till en hel del vettigt idag också! Psykologer och sånt i all ära, men folk som förstår utan att man behöver säga så mycket är ovärderliga!!
Och sen var vi ute och hästarna, nåt stängsel bråkade visst så "vi" lagade det :) Jag höll i skruvdragaren medan Marie arbetade. Jag satte även i en kontakt :) Och jag tror att staketet fyller sin funktion nu! Och det är alltid lite mysigt att hälsa på hästarna!

Ikväll har vi ätit wok och kollat på tv, bl.a. på "Efterlyst". Trodde aldrig jag skulle säga detta men JÄVLAR vad bra att just Färjestad tog SM-guld..!! Vet inte om ni läst om tjejen som blev överfallen i Karlstad, indragen i en buske, en stolle på cykel åker förbi och gastar "SM-GULD, SM-GULD, SM-GUUUULD!!" och våldtäktsmannen/männen sticker med full fart! Hade mitt Djurgårn tagit SM-guld så hade ännu en tjej blivit våldtagen och fått livet kvaddat för en lååååång tid framöver...!

Sen har jag även eldat lite mer rökelse:

Söt va! :)

Semester-planer och rökelse

Sommaren har inte ens hunnit komma, men här är man i full färd med att planera höstens utlands-äventyr! För ett sånt måste man ju givetvis ha, blev ju bortskämd förra hösten! :) Och vi har väl i alla fall kommit så långt att det blir Gran Canaria igen, och två veckor denna gång. Tror det finns lite mer av ön att se än vad vi gjorde senast :) Tyska nudist-bögar i Maspalomas, Bamse-gänget i Bahía Feliz och värmlänsk "Tusen bitar" och grillkorv (och även Motala-bor!) i San Agustin i all ära men det finns väl mera att uppleva??
Än är inget bestämt och bokat men planer finns som sagt. Så länge får man drömma sig tillbaka... Och jag är aldrig med på några bilder annars men nu jädrar!! :)

Upp till vänster här bodde vi senast. Fullt godkänt!!

Gångvägen mellan San Agustin och Maspalomas

Om det blir som vi/jag tänkt så kommer vi bo på ett hotell som ligger upp
till vänster här nästa gång

Och slutligen det absolut bästa med att åka på semester... :D

10 minuter senare sov jag som en sten :) Hade kört bil hela natten och
sen startat morgonen med ett par öl på Arlanda kl 05.15. Det ska kännas att man lever! :)

Fast till att börja med så kan ju den svenska sommaren få komma...! Idag har det ju helt klart varit hopp om 'et.

Syrran hade med sig rökelse hem från Asien så det har vi testat ikväll. Kan riktigt känna känslan av tshirt-butik på nån bakgata nånstans i världen, utanför Skandinavien :) Det luktar helt klart lite mysko, bara väntar på att de rosa elefanterna ska börja dansa framför hornhinnorna här :)

Kan inte rå för det; trädkramandet fortsätter! Och att motionera bort träningsvärk

Vad jag blev dan i halsen och bröstet efter mitt lilla motionsryck igår!! Trodde nästan febern var tillbaka igen. På kvällen var vi hos mor och far. Gubben fyllde som sagt år och syster-yster kom hem från utlandet, så det fanns massor av anledningar att fira och äta fest-mat, d.v.s köttfärssås :) (Sofia, skicka nån av bilderna vi kollade på igår till mig så kan jag visa mina läsare att det minsann inte bara är jag i den här familjen som har dödslängtan emellanåt..!! :D). Åkte hem framåt kvällen och jag somnade faktiskt riktigt gott!

Vaknade med träningsvärk... Det är faktiskt riktigt gött, då har man ju i alla fall gjort något! Fast mest ont har jag i handen, i området mellan tummen och handleden liksom. Normalt ställe att få ont i när man springer... Fast jag kom på att jag gjorde ju faktiskt en liten vurpa i söndags när jag hittade en fotboll hos mor och far och var tvungen att kolla om gamla takter satt i. Det gjorde de...inte :)
Hur som helst så har jag hört att träningsvärk botas bäst med träning så idag var jag ute i Råssnäs igen! Och RunKeeper har verkligen fuckat ur och det ordentligt! Idag sprang jag 21.27 km på 25 minuter, och mestadels i vattnet... Borde jag elit-satsa, tycker ni..? Precis som igår så är nog tiden det enda som faktiskt stämmer. Men inte fasen blev det några 2 mil, snarare 3...kilometer. Man får börja lite försiktigt :) Och så länge jag höll igång så kändes kroppen bättre faktiskt :)

Man har ju all tid i världen att tänka när man springer. En del tycker det är skönt, jag tycker det är pest och pina. Man får ju aldrig så konstiga idéer som när man springer/promenerar ensam. Vrider på volymen i öronen så att musiken ska ta mer plats i huvudet än tankarna.
Idag kom jag, som så ofta, att tänka på våra/mina vänner djuren och som de flesta säkert vet så attackerades en kvinna, hennes hund och unge av två vargar söder om Norrtälje häromdagen. Nu verkar det ändå som att Länsstyrelsen väljer att inte göra så värst mycket åt det, jag förväntade mig "skyddsjakt"-hysteri. Till att börja med så är det känt att det finns en varghane och en varghona i Riala och att de fick fyra valpar förra året, har man inte levt i en stuga senaste året så bör man veta om det, speciellt när man bor där. Sen bör man även veta om att vargar inte är några Båtsman-hundar. Vargen är ett rovdjur. Gå med en LÖS hund i ett område där man vet att det finns (minst) sex vilda vargar, jag har svårt att tycka synd om nån annan än hunden i det här fallet. Vargen äter knappast gräs, det är dennes naturliga överlevnadsinstinkt som gör att den jagar. Men man kanske ska begära att djuret själv ska förstå vad den får jaga och inte jaga? Hare - okej. Hund - Inte okej. Eller?? Sen har man givetvis rätt att skydda sig och sitt, skrik och gapa och kasta sten eller nåt så att vargen skräms bort, men att få för sig att skjuta av den för att de följer naturliga instinkter och försvarar sitt revir... Utan att veta så är jag GANSKA säker på att de här vargarna gjorde vad de kunde för att skrämma bort de här inkräktarna från sitt revir INNAN de klippte hunden och gick på barnvagnen. Djurens sätt att kommunicera borde vara lika självklart ämne i skolan som biologi. "Vovven visade tänderna och blottade tandköttet, men jag ville klappa den för den var söt och då BET han mig, buuhuuuuu, bums till veterinären med jycken!!". Är folk dumma på riktigt?? Jag låser dörren till min lägenhet för att få ha mina grejer i fred, ska jag skjutas för det..?? "Vargen tog två av mina renar, nu ska den dööööö!!". Snåla same-fan, håll dina jävla renar borta från vargen istället då..!! Jag är rädd om min hund, därför släpper jag inte honom lös hur som helst (KOPPELTVÅNG till att börja med...!), och definitivt inte nånstans där jag vet att det kan dyka upp andra hundar.
Som alla säkert redan vet så tycker jag att vi ska vara rädda om våra stoltheter såsom älg, räv, grävling, varg, björn, lodjur osv och fatta att vi inte kan tala om för dem vad de får jaga och inte får jaga, eller hur de ska bete sig i största allmänhet. Om vi nu är så pass mycket smartare än djuren som vi tror så får vi väl se till att skydda oss på bästa sätt istället för att döda allt som inte "gör som vi tycker". Men vi väljer att göra det enkelt för oss. Skjut den varg som tar ett får. Och sen gråter vi när naturen, genom jordbävningar, vulkanutbrott, översvämningar etc, visar hur små vi verkligen är.

"I princip säger myndigheterna att vi får räkna med att attacker sker då och då. Men varför ska vi acceptera det? Nu var det nära att en människa attackerades och då har det gått alldeles för långt!", säger nåt jävla kohuvud om vargarna i Norrtälje till Aftonbladet. Men gå ut och skjuta sig ett rådjur eller en räv eller nåt bara för man har tråkigt och sen stoltsera med, det är fullt acceptabelt...?? Det ska rådjuren "bara acceptera"?? Ha en stor fest varje år som kallas "älgjakt", det är bara fränt..? Jaga djur för att äta är en självklarhet så länge människan är den som jagar..? Likaså hävdar han att "....biologisk mångfald är ett påhittat argument. De andra djuren klarar sig hur bra som helst även utan vargen.". Men dåså, var har vi för nytta av....pakistanier?? "Vi andra" klarar väl oss utmärkt utan dem?? De är ju bara våldsamma ändå! Eller...?? Invånarna i t.ex. Medelpad, gör de nån nytta i det stora hela?? Näe fan, massavrätta!!  "Sen finns det de som säger att den (vargen) är utrotningshotad. Men den finns ju i hundratusental på andra ställen i världen.". Då var vi åter där... Varför ska vi ha somalier i Sverige...?? För att "rädda" dem?? Varför ska vi lägga pengar på "daglig verksamhet" för autistiska i Svergie?? Vad fan, spela roll, de finns ju i hundratusental på andra ställen i världen, vi skjuter av dem istället så blir allt bättre...! Eller..?? Jävla kioskmongo... Jag "accepterar" hellre att jag kan bli attackerad av en varg när jag är ute och springer än vad jag "accepterar" att jag kan bli knivskuren och våldtagen när jag går i tunneln under genomfarten på väg hem från krogen. Men det är ju jag det...!

Och ska man prata om ekonomi och skyddsjakt så vore väl det ypperligt att införa bland människor också/istället?? Släpp en lokal atombomb över Kumla-bunkern och skänk pengarna man annars lägger på mat, utbildning, utflykter osv till de svinen till "Rädda isbjörnen" eller "Koalans vänner" eller varför inte "Hälge är vår stolthet" istället...! Djuren är och förblir så förbaskat mycket smartare än vad vi någonsin kommer bli!! Biologisk mångfald framför kulturell mångfald, alla gånger! Bättre att blanda djur och människor än vanligt korkade människor med mer än lovligt korkade människor. Ska vi gå efter serbernas argument till att inte Kosovo ska bli självständigt; "Vi var ju här först!!"..?? Satan i gatan vad lite människan fick att säga till om helt plötsligt, ljuva tanke..!!

Karin, nu tycker du inte om mig längre va...? :D

Hur långt är steget mellan schlagermusik och debatt om organdonation..??

Schlagermusik var det...! Elisabeth Andreassen sopar mattan med de flesta av våra svenska sångerskor, helt klart. Fast det är jag nog ensam om att tycka då denna kom sist i deltävlingen i Göteborg:

Det är lite med denna som med t.ex. "Gabriellas sång"; hade jag haft låtskrivarkunskaper så är detta något som jag skulle kunna ha skrivit. Nu överlåter jag skrivandet åt andra :)

När en ny dag väcks till liv
Just när natten har fått ge vika
Och jag tänker på allting jag gjort
Från ett barn till den jag är nu

På min resa har jag känt
Inte alltid man var't tillräcklig
Men jag har förstått nu efteråt
Att jag gjort allt så gott jag kan

Som i en dröm
Där himlens alla stjärnor flyr sin väg
Bort med natten
Min dröm där inget är för evigt
Men min själ har fått ro

Jag är tacksam för det här
Allt den glädje jag fått uppleva
Även sorger och ett tungt farväl
Det har gjort mig till den jag är

Känner vinden i mitt hår
Känner storhet i att få leva
Har en visshet om den väg jag går
Och en dag ska jag komma fram

Som i en dröm
Där himlens alla stjärnor flyr sin väg
Bort med natten
Min dröm där inget är för evigt
Men min själ har fått ro

Och en ny dag väcks till liv
Just när natten har fått ge vika
Allting vaknar upp på nytt igen
Jag är vaken mitt i en dröm

Det som skiljer är möjligtvis att om jag skrivit texten så hade det inte slutat så i det närmaste fånigt lyckligt som det alltid gör annars.
"Och jag tänker på allting jag gjort". Det har väl hänt. Vart gick det åt helvete?? Kunde det hindrats eller i alla fall hejdats? "Inte alltid man var't tillräcklig", jotack... Har man NÅGONSIN räckt till?? "Gjort allt så gott jag kan"... Möjligtvis då. Men är jag nöjd med det? Nix. Hade väl gärna sett att jag fått lyckats på någon enda front i livet. "Min själ har fått ro". Det får den säkerligen inte förrän jag ligger nergrävd. Om ens då. Jag kommer säkert inte hitta över till andra sidan utan fortsätta irra runt här och skrämma slag på folk. Vilket i och för sig kanske kan vara ganska kul :) "Jag är tacksam för det här". För vaddå?? Att jag i alla fall har två ben som fungerar hjälpligt och en hjärna som bara är lite halvrörig? Som jag varit inne på tidigare; då kunde jag lika gärna varit dum på riktigt och inte lidit av det! Suttit på nån daglig verksamhet nånstans och sorterat spik. "Känner storhet i att få leva". Verkligen, det är ett privilegium att få gå runt som en marsian på Jorden och inte fatta något. Varför är "röd gubbe" just röd?? Det har jag funderat mycket på...!

Men annars är låten väldigt fin! :) Och man kan ju hoppas att det i slutänden i alla fall kommer att komma nåt gott ur det hela. Frågan är vad. På grund av min egoism så har jag anmält att jag inte tänker donera ett enda organ, så inte ens då kommer man få nån nytta av mig. Vad fasen, ska en vilt främmande människa få kvadda mina lungor?? I helvete, ska dem kvaddas så ska jag göra det själv!! Och har jag lyckats leva ett liv utan att kvadda dem, då ville jag gärna kunna fortsätta andas uppe hos Sankte Per. Eller nere hos Horn-Per. När jag är klar här så är jag klar här, vill inte låta delar av mig leva vidare i nån annan stackars sates kropp. Och näe, jag skulle inte gapa som en fågelunge om att folk ska donera om något skulle hända mig, min egoism vet trots allt gränser :) Man kanske skulle skaffa sig en unge så man får lite perspektiv på livet... Eller en unge, jag säger som farsan: "Hunn' är den enda som skulle få min njure!" :) Nu tänker jag inte starta nån organdonations-debatt med mig själv här, det var inte riktigt meningen.

Jag som bara tänkte lägga ut ett YouTube-klipp...

Löpar-premiär, damp-RunKeeper och födelsedag igen

Jogging-premiären avklarad. Så nu sitter jag här och håller på att hosta upp lungorna och försöker återfå känseln i bortdomnade kroppsdelar. Att man aldrig lär sig att hoppa över just första turen varje år, vad mycket enklare allt skulle vara då...! Det känns att jag blivit ett helt år äldre sen jag sprang senast. Och att det inte riktigt är sommar ute än. Det river bra gött i halsen och i bröstet av all kyla som jag drog ner.
Och polaren RunKeeper hade jag med mig. Men idag tror jag bestämt att den fått damp-rycket modell värre. Eller vad tycks...:

6.62 km på drygt 13 minuter, är inte det ganska starkt jobbat så säg... :D Men satan vad kallt det var i vattnet, tro fasen att mina lungor inte mår bra nu!! Annars ser väl själva vägen ut som något jag faktiskt skulle kunna åstadkomma, min inbyggda gps är inte alltid vad den borde vara. Näe det enda som stämmer är att jag var ute i 13 minuter. Måste börja lite försiktigt... :) Och jag som hade planer på att börja med spinningen igen, de kommer ju få skrapa upp mig från golvet!

Nu blir det till att inta ryggläge, lyssna på schlager, ha ångest över den usla motions-premiären, hoppas på att slippa lunginflammation och ladda för duschen. Kanske sova en stund också, nu sover jag visst varken på nätterna eller på dagarna.

Och GRATTIS till farsgubben som fyller år idag!!

Hurra hurra hurra!!

Vår, sommardäck, bilder och kan mobbing utrotas??

Nu har våren kommit! Idag kom de kortare byxorna fram, det är ju för underbart :) Åkte ner till Västra Lund för att byta till sommardäck, lite lagom ute i sista sekunden sådär :) Och vi satt i solen på altanen. Nu går det helt klart åt rätt håll!
På hemvägen åkte vi förbi macken och pumpade däcken, passade även på att köra bilen genom tvätten. Ska bara byta framruta också så är den som ny :)

Jag kollade på bilder från mor och fars kamera och det var ju som vanligt en guldgruva :):

Jag och Hedwig, som är lika munter som vanligt... :)

Syrran och Elliot har dragkamp

Robban tittut-ar bakom gardinen :)

Fredrik och Timon. Eller är det Hedwig...??

Pappa och Elliot poserar :)

Nu har vi tittat på "Mästarnas mästare", tycker fortfarande att Kenny Bräck kan få vinna det där. Skapligt skön stil den grabben har! "Allt ordnar sig på ett eller annat sätt, man kan inte göra mer än sitt bästa!".

Nu är det "Det blir bättre". Visste inte om jag vågade titta på det, risken fanns att tv'n skulle åka ut genom fönstret efter reklamen som gått. "I Sverige mobbas så och så många barn varje dag. En del så illa att de väljer att ta sina liv. Skicka ett sms till Rädda barnen och skänk 100:-.".... GRRRRR!!!!!!!! Återigen dessa förbannade jävla insamlingar!! Vad hjälper det Pelle 14 år på Zederslundsskolan i Motala om man så skulle skicka sms så att fingrarna slits ut?? Inte speciellt mycket...
Jag tror såhär: Tyvärr, eller vad man nu ska säga, så kan inte mobbing utrotas. Den kommer alltid att finnas. Man kan tvinga ungarna att inte vara taskiga mot varandra verbalt eller fysiskt, men den psykiska mobbingen kommer alltid att finnas. Utfrysningen. Låtsats att en person inte finns. Totalt strunta i om en person finns eller inte. För man kan inte tvinga ungar, eller vuxna, att tycka om varandra, att bry sig om varandra. Och fullt logiskt. Hur skulle det se ut?? Man kan "tvinga" barn att sitta bredvid nån annan än bästa kompisen i klassrummet, men man kan aldrig tvinga ungarna att prata med varandra, mer än absolut nödvändigt, mer än vad grupparbetet kräver. Återigen, hur skulle det se ut?? "Nu vänder du ut och in på hela ditt liv för den här människan så att ni blir vänner, fattar du det!!".
Man kan "utbilda" kamratstödjare och klass-vänner och allt vackert det nu heter, men vad hjälper det..?? Som sagt, slåss, knuffas och retas, det kan och ska man ovillkorligt förbjuda, men man kan aldrig tvinga folk att prata och vara med folk de inte vill prata och vara med. Möjligtvis artighetsfraser, det hör väl till uppfostran kan man tycka, men sen. Att själv välja vilka människor man vill släppa inpå sig, kan man verkligen ta bort den rätten??
Så jaa... Man kan tvinga folk att vara snälla mot varandra, men man kan inte tvinga folk närmare varandra än att använda normalt folkvett och INTE vara otrevliga.

Jag har varit utfryst i varenda folksamling jag varit med i, tills jag började i gymnasiet. Jag vet hur jävligt det är. Men vad gör man? Det vore en mardröm att bli påtvingad en människa man inte vill ha med att göra och nu var jag tydligen den som ingen ville ha med att göra. Jag har ingen aning om varför. Men så var det. Ren fakta. Tror inga pengar till Rädda barnen hade fått t.ex. mina lag"kamrater" i Boren att vilja cykla hem från träningen ihop med mig.
Jag har blivit den jag är idag på grund av/tack vare det där. Jag klarar mig själv. Tänker inte tvinga mig på någon. Även ganska egoistisk och oempatisk. Ingen bryr sig om mig, varför ska jag bry mig om någon?? Om jag inte räknar fel så finns det två människor som jag litar på till 120%, som jag vågat öppna mig i princip helt och hållet för. Som tar mig för den jag är, trots alla mina idéer och konstigheter som jag har för mig. Och jag kommer på mig själv med att vara överraskad över hur pass jag faktiskt bryr mig om dessa två människor. Är inte riktigt van vid det.

Idag har jag skrivkramp, känner jag. Det blir så ibland.
Återkommer med ny energi! :)

"Vi hörde hur ni skrek därinne. 

Men vad skulle vi göra..??"

Seeeeeg, hur arrangerat är "Så ska det låta"? och träningslust - vart är du??

Ungefär så har jag känt mig sen jag kom hem från Åland. Så när som på kaffet och kanintofflorna då. Okej, mycket sömn blir det inte på de där resorna, om jag inte åker själv dvs, då blir det nästan bara sömn, men ändå så var det ju "lugnt", inte vilt fylleslag. Men det blir väl så när man åker iväg sådär, så kommer man hem och resfebern som man alltid har mer eller mindre försvinner och man går i dvala.

Har inte blivit mycket gjort. Igår var det tv hela kvällen. "Äntligen fredag", "Så ska det låta" (Vilken överraskning att just Nanne Grönwall tog "Mitt lilla face och jag". Har flera gånger undrat hur mycket som är äkta på henne...), "Barn gone bad", "Parlamentet", "Ghostship" och sen somnade jag rätt gott. Tänkte jag skulle ta lite sovmorgon idag, men det satte min gulliga sambo stopp för. När han gick till jobbet och skulle låsa dörren så lyckades han komma emot ringklockan, så jag lyfte ju ungefär 3 dm från sängen och vaknade nånstans där på uppvägen. Sen var det inte lätt att somna om... Bussigt, bussigt... Men visst, jag vet hur jädra lätt det är att komma emot den där knappen när man ska trycka till dörren så den går i lås, men hämnden är ljuv... :)
Låg och glodde på tv, reprisen av "Så ska det låta". Andra gången kunde man granska lite mera. Tror att det förstörde programmet lite att vi var och kollade på inspelningen och vet lite hur det går till. Tycker ofta repliker och så känns arrangerade eller tillgjorda. Om laget satt och konfererade så lät det automatiskt "Hmm, vad ska vi ta nu då..." och så kom någon in och vrålade "BRYT!!! Ta om från sista refrängen och välj sen siffra igen!", och så sitter de igen "Hmm, vad ska vi ta nu då...", ännu ett "BRYT!!!" och efter fjärde, femte gången kommer inte det där "Hmm, vad ska vi ta nu då...", eller kanske "Neeeeeeej!!"-et efter ett "rött ord" så spontant längre, vilket hörs ganska väl när man vet om det. Så det är ofta jag tänker "Undra hur många gånger de fick ta om det där..." eller "Undra vad han sa där från början..." etc. För mycket fritid?? Jaa JAG har då fan aldrig påstått nåt annat heller...!

Sen kollade jag på "En unge i minuten" och sen några avsnitt av "Rederiet". Och det är ungefär där jag är nu. Pyjamasen är på ännu och nu börjar det kännas onödigt att byta... Fredrik har fått motionsrycket och gav sig ut för att promenera medan jag då som sagt är tvärtom fortfarande. Och om jag vill motionera så är promenera det absolut sista jag gör för fy fan vad b det känns!! Om stavgång är 20 på tönt-skalan så är "promenad" kanske....18. Okej om man ska nånstans eller tycker det är allmänt skönt att gå så promenera på, det skiter väl jag i, men försök inte inbilla mig att det är "bra träning". Och vad stolt jag blev när självaste Martin Lidberg gick ut och sa att "Näe, att bara promenera ger ingen vidare träning!". Men jag SKA springa igen. Snart. Eller nåt. Fast det känns ju sådär inspirerande nu när jag vet att spåret är 4 km kortare än jag trodde... Men nu börjar man kunna älga runt i skogen igen utan att riskera att slå ihjäl sig i alla fall.

Livet är bra träligt just nu. Kan man skaffa sig en enkel biljett till Bahamas, tror ni?

Varit ute till havs igen :)

Visa att man lever kanske... :)
Har varit ute och rest igen, fick ett litet infall ihop med Marie och när Casanovas med flera spelar på Viking Line och vi båda fyllt år och så så var det ju bara att packa väskan! :) Så i onsdags bar det av. Och jädrar vad skoj vi har haft!! Börjar med att vi kommer in i en rengöringsmedel-stinkande hytt och möts av en lapp; "Ärade kryssningsgäst, vi har tvättat mattan" nånting. Även soffan var fläckig och stank rätt bra. Vill inte veta hurdan fest det varit där resan innan... Funderade ett tag på att be om att få byta hytt, men vi är ju tjejer så strax hade vi spridit ut oss över hela hytten och orkade inte samla ihop allt, så det var bara att finna sig och göra vad man kunde för att kamouflera de kemiska ångorna med kemiska drickbara substanser :)
Och en riktigt trevlig kväll var det!! I puben röjde Janne som vanligt och vi drack Smirnoff Ice tills det smakade sockerlösning i hela truten :) Sen var det Fun club och Las Vegas Orchestra och Casanovas. Och jag tror jag fick den finaste komplimang jag någonsin fått "Faan vad TRÖG du är!!" :D Jag slapp dansa i alla fall och kul fick vi åt det ett bra tag efteråt :)
Sen var vi på discot och röjde lite, tycker mig känna av en viss träningsvärk idag, MÅSTE ta tag i träningen igen...
Och sen blev det "en sväng" på crew-däck, diskuterade Motala, Linköping, dansband och Bamse med Las Vegas Orchestra och sen kom Casanovas-gänget och pratade lite. Namkab AB. Tror inte Viking Line vet vad de gjort som gett sig in på att ändra "underhållnings-leverantör" på det där viset, men det är min högst egna åsikt. Sen var vi i en hytt med en gitarr och proffsmusiker så det var "skönsång" till fram på morgonkvisten tills ögonen började klippa och det var dags att gå och lägga sig :)

Vaknade lite halvseg dagen efter, drack en kopp kaffe, har hört att det ska pigga upp, det gick helt klart sådär. Satt och tyckte synd om Casanovas som fick spela inför ungefär 8 personer, det såg inte alltför givande ut. Även om de verkade ha kul :) Igår var det NÄSTAN så sommaren visade sig vara på väg på allvar i Stockholms skärgård så vi stod på däck och filurade ett tag. Hoppet lever :) Sen gå runt och säga hej då till de vi träffat kvällen innan, svårt att minnas vem som var vem :) Och så var det bara landstigningen kvar och så var det över för denna gång. Tiden går alltför snabbt på den där skutan! Men det blir väl till att åka om en månad igen, sen blir det som sagt "partnerbyte" så det är ingen som riktigt vet hur det kommer bli med underhållning och så ombord. Sommarens artistlista på Viking Line ser i alla fall inte alltför rolig ut... Tråkigt tråkigt.

En korv i Nyköpingsbro, dumpa Marie i Husbyfjöl och sen var jag hemma. Så tack Marie för en jättetrevlig kryssning, vad tror du om en framtid som doa-kör..?? :D

Nu är det vardag igen. Vette fan vad jag ska hitta på. Fortsätta att göra absolut ingenting kanske.

Sandra 27 år idag. Hurra hurra......eller nåt :)

Bilden stämmer inte exakt på dagen (tror jag inte), men jag orkade inte rota på andra bilder och scanner och sånt. Jag vill bara komma fram till att det där är jag för 27 år sen :) Alldeles färsk och oförstörd :)

Så jag vill passa på att säga TACK för alla gratulationer, trodde knappt ens jag kände så många människor som har hört av sig på ett eller annat sätt idag :) Och från alla håll och kanter; från Kiruna i norr till Kristianstad i söder, till lite mer avancerade ställen som "nån ö" :) i Asien, Mysen i Norge och Mariehamn på Åland. Så återigen - TACK!! ♥ ♥ ♥

Men jag undrar om mina nära och kära börjar tröttna på mig eller tror att det finns ett fett arv att plocka ut... De ska skicka mig 120 meter rätt upp i luften i en radiomast och in i en JAS 39 Gripen (Simulator igen och det kanske är tur det ändå...). Och sen till Åland *surprise :)* Så presenterna kan man definitivt inte klaga på...!!

Ikväll har vi varit på Matverkstan och ätit. Men jag vet inte, tycker inte det är nåt att hurra för längre. Inte fisken, som jag åt, i alla fall. Väldigt hårt panerad och sen precis blaskig inuti. Inte riktigt så en panerad rödspätta ska vara....enligt mig. Och potatisen är halvrå, hård inuti och så. Men det åkte ner i alla fall :) Sen blev ju inget bättre av att matlusten var sådär redan från början, och känner man inte så mycket hur det smakar så lägger man ju ännu mer märke till konsistensen.

Hur mår jag då...? Jodå, jag överlever :) I morse var jag risig i lungorna, de värkte, jag hostade så magen vände sig, slemmade och rosslade och var sådär allmänt fräsch, men det blev bättre allt eftersom dagen gick! Har förhoppningsvis ingen feber längre heller, möjligtvis lite. Tycker jag svettas så fort jag rör på mig, för att sen sitta och huttra. Sen är jag snuvig. Inte så att det täpper till sådär hysteriskt, mer rinnsnuva. Så snart är jag förhoppningsvis återställd igen! :)

Jaa det var min 27:de födelsedag det! En dag som kom och gick som alla andra, konstigt hade det väl varit annars :) Men åldersnojan hänger tungt över mig, tur att jag ska till Joakim imorrn!
Sen ska jag förresten besöka en arbetsplats igen om drygt en vecka. I MOTALA denna gång :) Känns ganska bra, får hoppas att det är det också!

Feber och långpromenad (rimmar illa, jag vet...)

Då har febern kommit tillbaka. Med hur mycket vet jag inte, men känner igen känslan ganska bra när jag får det.

Vi har bosatt oss hos mor och far ett tag. Vi har ju varit husvakt och imorrn orkar jag inte ha nåt stoj hemma så vi stojar här istället :) Fast det blir nog lugnt. Pratade om att gå ut och äta men det känns ju sådär noga när jag inte märker om jag stoppar i mig pasta eller potatis, kött eller fisk (förutom snubbiga obligatoriska fettet då, som man kan tugga på till fan hämtar hem 'en), bearnaise eller hollandaise, jaa ni fattar... Men vi får väl se, kan ju vara bättre imorrn! Till onsdag måste jag vara fit for fight igen i alla fall! Fast jag är lite som jag brukar; "lite" snorig och så men annars inget förkyld egentligen, men har feber. Och då ska jag nog klara av en fest-natt! :)

I morse mådde jag helt okej, jag var ute med Elliot. Missade att sätta igång RunKeeper och det var nog synd det för jädrar vad vi gick idag! Var ute i ganska exakt två timmar, gick i skogen, Borenshult, Rävabacken, Knäppaviken, Sjöbo, Ekenäs. Blev nog en bit. Tyckte jag svettades lite mer än vanligt men det skyllde jag på värmen som äntligen verkar ha hittat hit. Inte bara så att "solen värmer" utan luften var verkligen behaglig! Nu kan man snart ligga på Lithobadet igen :)

Sen har jag inte gjort så mycket mer idag, Fredrik har varit i Skänninge. Sitter med en Smirnoff Ice nu, det får man såhär dan före dan :) Kollat på "Mästarnas mästare" och nu är det bara att välja bland de dåliga filmerna. Blir nog sängen snart, är rätt trött.

Ha det då, för sista gången som 26-åring. Nu är man närmare 30 än 20 på allvar, nu är det inte roligt längre..!!

Uppe tidigt, besvikelse till löparsträcka och vad hitta på idag??

Uppe med tuppen idag! Nästan i alla fall... Skjutsade mor och far till bussen, de ska till Göteborg och Rondo och äta gott och garva åt Robert Gustafsson. Samma resa som jag och Fredrik var på i höstas. Jag är riktigt avundsjuk, skulle absolut kunna åka igen! :)

Jag skjutsade in dem till stan 7.15, sen åkte jag och Elliot ut till Råssnäs. Och det var bara att konstatera att bortförklaringen "Spåret är för blött!" för att slippa springa går fetbort nu. Det var ju jättefint! Dock kallt. Riktigt förbannat kallt faktiskt. Eller det började bra, solen sken, fåglarna kvittrade, isen börjar försvinna; det var riktigt vårigt i luften!

 Så rundade jag udden... Där var det verkligen vinter!! Okej, solen lyste, men det var också allt!

Kallt som själva satan i gatan var det!! Hade givetvis inte mössa och vantar med, det är ju april nu så sånt är nerpackat, tills det blir dags att plocka fram sommar-mössorna, för att slippa bränna skallen i solen :) Tappade känseln i både öron och fingrar. Som tur är så är inte den sträckan så jättelång, inne i skogen var det mycket behagligare att gå!

Högsta punkten i Råssnäs. Ganska många meter över "havet" faktiskt.

 Idag passade jag på att mäta sträckan, för det är ju min löparrunda, har aldrig vetat exakt hur långt det är. Kom fram till att jag inte ens vetat på ett ungefär hur långt är... Har gått och trott att det rört sig om ungefär en mil och känt mig duktig. Varför i helsike mätte jag...??

RunKeeper är f.ö. en riktigt bra uppfinning!!

Slingan är bara 6,28 km. Skit också... Men jag ska nog kunna pussla och skarva lite så det blir 10 km. Får väl springa två varv i värsta fall, när det nu blir dags för löpning! Än så länge så var det faktiskt lite för kallt, gör så jädra ont i bröstet när det är kallt och nu har jag säkerligen ingen kondition att skryta med heller.

Sen åkte jag och Elliot till Östenssons och handlade frukost :)

Säger som jag brukar; fick närapå med HELA kostcirkeln...! :)

Nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Klockan är inte mer än 11.30, brukar ju inte ens vara vaken så här dags. Får väl sitta och bara ta det lugnt. Trodde ett tag att hockeyn skulle bli sevärd enbart på grund av nationalsången, men det visade sig att så var det inte :) Men det kan kanske bli hockey ändå, men det är ju inte förrän kl 15.
Får väl se vad jag hittar på!

Robban ligger på köksgolvet och solar. Han är inte noga han...

Oliver spanar i fönstret

GRATTIS Therése och Mattias
till lilla Mollie! ♥ ♥ ♥

Ber om ursäkt för stötande innehåll i förra inlägget!

Och inte blir kvällen bättre... Jag skulle dela inlägget jag nyss skrev på Facebook (det är bara då jag får läsare, har jag märkt) och vad kommer upp då...

Här gör man allt för att provocera...! Man är Sverigedemokrat, man hatar utvecklingsstörda, man hatar tjejer/kvinnor, man hatar barn, man försvarar pedofiler, man försvarar kriminella, man fullkomligt skiter i resten av världen så länge vi svenskar har det bra, man hatar kort och gott allt och alla som inte har fyra ben - ingen som helst reaktion! MEN så råkar man skriva något kränkande som......jaa, som vaddå??, om......jaa, om vaddå?? och DÅ höjer ledningen fingret och säger "App app Sandra, vad gjorde du nu...!". Och jag säger ungefär detsamma, vad fan gjorde jag nu??? "Meddela oss om du tycker att detta är felaktigt", jaa det kan ni ge er på att jag gjorde...!!
Men det är väl bäst jag tänker mig för i fortsättningen! INTE skriva något om....ehh....sovmorgon....icke-lust till motion.....fika....dobbermann....och....har jag missat nåt??
Ett stort FÖRLÅT till er som tog illa upp...!