Vår, sommardäck, bilder och kan mobbing utrotas??

Nu har våren kommit! Idag kom de kortare byxorna fram, det är ju för underbart :) Åkte ner till Västra Lund för att byta till sommardäck, lite lagom ute i sista sekunden sådär :) Och vi satt i solen på altanen. Nu går det helt klart åt rätt håll!
På hemvägen åkte vi förbi macken och pumpade däcken, passade även på att köra bilen genom tvätten. Ska bara byta framruta också så är den som ny :)

Jag kollade på bilder från mor och fars kamera och det var ju som vanligt en guldgruva :):

Jag och Hedwig, som är lika munter som vanligt... :)

Syrran och Elliot har dragkamp

Robban tittut-ar bakom gardinen :)

Fredrik och Timon. Eller är det Hedwig...??

Pappa och Elliot poserar :)

Nu har vi tittat på "Mästarnas mästare", tycker fortfarande att Kenny Bräck kan få vinna det där. Skapligt skön stil den grabben har! "Allt ordnar sig på ett eller annat sätt, man kan inte göra mer än sitt bästa!".

Nu är det "Det blir bättre". Visste inte om jag vågade titta på det, risken fanns att tv'n skulle åka ut genom fönstret efter reklamen som gått. "I Sverige mobbas så och så många barn varje dag. En del så illa att de väljer att ta sina liv. Skicka ett sms till Rädda barnen och skänk 100:-.".... GRRRRR!!!!!!!! Återigen dessa förbannade jävla insamlingar!! Vad hjälper det Pelle 14 år på Zederslundsskolan i Motala om man så skulle skicka sms så att fingrarna slits ut?? Inte speciellt mycket...
Jag tror såhär: Tyvärr, eller vad man nu ska säga, så kan inte mobbing utrotas. Den kommer alltid att finnas. Man kan tvinga ungarna att inte vara taskiga mot varandra verbalt eller fysiskt, men den psykiska mobbingen kommer alltid att finnas. Utfrysningen. Låtsats att en person inte finns. Totalt strunta i om en person finns eller inte. För man kan inte tvinga ungar, eller vuxna, att tycka om varandra, att bry sig om varandra. Och fullt logiskt. Hur skulle det se ut?? Man kan "tvinga" barn att sitta bredvid nån annan än bästa kompisen i klassrummet, men man kan aldrig tvinga ungarna att prata med varandra, mer än absolut nödvändigt, mer än vad grupparbetet kräver. Återigen, hur skulle det se ut?? "Nu vänder du ut och in på hela ditt liv för den här människan så att ni blir vänner, fattar du det!!".
Man kan "utbilda" kamratstödjare och klass-vänner och allt vackert det nu heter, men vad hjälper det..?? Som sagt, slåss, knuffas och retas, det kan och ska man ovillkorligt förbjuda, men man kan aldrig tvinga folk att prata och vara med folk de inte vill prata och vara med. Möjligtvis artighetsfraser, det hör väl till uppfostran kan man tycka, men sen. Att själv välja vilka människor man vill släppa inpå sig, kan man verkligen ta bort den rätten??
Så jaa... Man kan tvinga folk att vara snälla mot varandra, men man kan inte tvinga folk närmare varandra än att använda normalt folkvett och INTE vara otrevliga.

Jag har varit utfryst i varenda folksamling jag varit med i, tills jag började i gymnasiet. Jag vet hur jävligt det är. Men vad gör man? Det vore en mardröm att bli påtvingad en människa man inte vill ha med att göra och nu var jag tydligen den som ingen ville ha med att göra. Jag har ingen aning om varför. Men så var det. Ren fakta. Tror inga pengar till Rädda barnen hade fått t.ex. mina lag"kamrater" i Boren att vilja cykla hem från träningen ihop med mig.
Jag har blivit den jag är idag på grund av/tack vare det där. Jag klarar mig själv. Tänker inte tvinga mig på någon. Även ganska egoistisk och oempatisk. Ingen bryr sig om mig, varför ska jag bry mig om någon?? Om jag inte räknar fel så finns det två människor som jag litar på till 120%, som jag vågat öppna mig i princip helt och hållet för. Som tar mig för den jag är, trots alla mina idéer och konstigheter som jag har för mig. Och jag kommer på mig själv med att vara överraskad över hur pass jag faktiskt bryr mig om dessa två människor. Är inte riktigt van vid det.

Idag har jag skrivkramp, känner jag. Det blir så ibland.
Återkommer med ny energi! :)

"Vi hörde hur ni skrek därinne. 

Men vad skulle vi göra..??"