Ungefär så har jag känt mig sen jag kom hem från Åland. Så när som på kaffet och kanintofflorna då. Okej, mycket sömn blir det inte på de där resorna, om jag inte åker själv dvs, då blir det nästan bara sömn, men ändå så var det ju "lugnt", inte vilt fylleslag. Men det blir väl så när man åker iväg sådär, så kommer man hem och resfebern som man alltid har mer eller mindre försvinner och man går i dvala.
Har inte blivit mycket gjort. Igår var det tv hela kvällen. "Äntligen fredag", "Så ska det låta" (Vilken överraskning att just Nanne Grönwall tog "Mitt lilla face och jag". Har flera gånger undrat hur mycket som är äkta på henne...), "Barn gone bad", "Parlamentet", "Ghostship" och sen somnade jag rätt gott. Tänkte jag skulle ta lite sovmorgon idag, men det satte min gulliga sambo stopp för. När han gick till jobbet och skulle låsa dörren så lyckades han komma emot ringklockan, så jag lyfte ju ungefär 3 dm från sängen och vaknade nånstans där på uppvägen. Sen var det inte lätt att somna om... Bussigt, bussigt... Men visst, jag vet hur jädra lätt det är att komma emot den där knappen när man ska trycka till dörren så den går i lås, men hämnden är ljuv... :)
Låg och glodde på tv, reprisen av "Så ska det låta". Andra gången kunde man granska lite mera. Tror att det förstörde programmet lite att vi var och kollade på inspelningen och vet lite hur det går till. Tycker ofta repliker och så känns arrangerade eller tillgjorda. Om laget satt och konfererade så lät det automatiskt "Hmm, vad ska vi ta nu då..." och så kom någon in och vrålade "BRYT!!! Ta om från sista refrängen och välj sen siffra igen!", och så sitter de igen "Hmm, vad ska vi ta nu då...", ännu ett "BRYT!!!" och efter fjärde, femte gången kommer inte det där "Hmm, vad ska vi ta nu då...", eller kanske "Neeeeeeej!!"-et efter ett "rött ord" så spontant längre, vilket hörs ganska väl när man vet om det. Så det är ofta jag tänker "Undra hur många gånger de fick ta om det där..." eller "Undra vad han sa där från början..." etc. För mycket fritid?? Jaa JAG har då fan aldrig påstått nåt annat heller...!
Sen kollade jag på "En unge i minuten" och sen några avsnitt av "Rederiet". Och det är ungefär där jag är nu. Pyjamasen är på ännu och nu börjar det kännas onödigt att byta... Fredrik har fått motionsrycket och gav sig ut för att promenera medan jag då som sagt är tvärtom fortfarande. Och om jag vill motionera så är promenera det absolut sista jag gör för fy fan vad b det känns!! Om stavgång är 20 på tönt-skalan så är "promenad" kanske....18. Okej om man ska nånstans eller tycker det är allmänt skönt att gå så promenera på, det skiter väl jag i, men försök inte inbilla mig att det är "bra träning". Och vad stolt jag blev när självaste Martin Lidberg gick ut och sa att "Näe, att bara promenera ger ingen vidare träning!". Men jag SKA springa igen. Snart. Eller nåt. Fast det känns ju sådär inspirerande nu när jag vet att spåret är 4 km kortare än jag trodde... Men nu börjar man kunna älga runt i skogen igen utan att riskera att slå ihjäl sig i alla fall.
Livet är bra träligt just nu. Kan man skaffa sig en enkel biljett till Bahamas, tror ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar