"Kalla fakta" om barnpornografi

Låg och slö-tittade på "Kalla fakta" igår kväll.
Det handlade om hur tämligen enkelt det är att få utlopp för barnpornografiskt intresse i Sverige. Om någon ertappas med att ha barnporr i sin dator så tas datorn in för granskning, vilket har en väntetid på många månader/flera år. Under tiden går personen fri och kan köpa en ny dator och fortsätta ladda ner. Jag tänker inte köra någon "pedofiler borde dö"-propaganda, för jag håller fast vid att det där främst är samhällets ansvar att få ordning på. En störning är en störning, sen om den sitter i nervsystemet, i ryggmärgen, i blodcirkulationssystemet, i mag-tarm-systemet, i lederna eller i psyket, det spelar liksom ingen roll. En ryggmärgsskadad blir inte frisk bara för man gömmer rullstolen för den. En epileptiker slutar inte få anfall bara för man säger åt personen att skärpa sig. Bögar kan inte botas med förbön. Pedofiler slutar inte gå igång på barn för att polisen beslagtar datorn. Det krävs yttre åtgärder i form av behandling, behandling och åter behandling. Man är så jädra noga med rehabilitering/habilitering av olycksfall, men när det gäller psyket verkar det inte vara lika noga?? Jag tror inte ett trafik-offer med några brutna ryggkotor som följd behöver vänta 14 månader på en rehab/habiliteringsplan..? Varför ska gå pedofiler behöva gå i flera år och kunna härja bäst de vill innan de kommer under behandling?? Och dessutom ganska loj behandling, framgick av programmet igår. Och loj just därför att väntetiden mellan "brott" och behandling var så jädra lång.

Men jag blev lite berörd av en tjej, "Linnea", som blivit utsatt för övergrepp som barn, dessutom av sin egen pappa. Verkligen specialfall när det handlar om egna familjemedlemmar, men övergrepp i största allmänhet tänker jag på nu... Stackars, stackars tös, måtte hon fångas upp av samhället och kunna gå vidare i alla fall hjälpligt i livet!! Om man nu någonsin kan göra det efter en sån sak. Tänk bara att vara barn och utsättas för saker som man inte fattar något av. Att känna ett stort obehag men inte riktigt förstå varför, vad det är som egentligen är läskigt. Att känna att något är vansinnigt fel men inte förstå vad. Som hon så bra beskrev det; att få äran att dela en "hemlis" med någon. Att känna smärta, få blåmärken, kanske t.o.m blöda men inte veta vad eller varför det gör ont. Att inte förstå varför man bli ombedd/tvingad att ta en människa på en massa konstiga ställen, och kanske inte bara ta på... Att inte våga tala om vad som hänt för någon, utan att egentligen veta varför man inte vågar. Skämmas utan att förstå varför.
Lilla tjej, kommer hon någonsin att kunna lita på en människa?? Hon beskrev hur hon hade väldigt vaga minnen från just själva övergreppen, att hon liksom stängt av. Sen kunde hon få olustiga känslor ibland av dofter, smaker, situationer, platser osv. Mardrömmar och hysteriska utbrott.
Jag fick intrycket att hon nästan var paralyserad. Det fanns ingen direkt känsla i rösten, det var som att höra en maskin prata, rakt och objektivt. I princip opåverkad. Hon träffade psykolog regelbundet och har antagligen kommit en bra bit i bearbetningen av vad som hänt, men hon har säkerligen fortfarande en lång, lång väg kvar. Tror aldrig hon kommer bli helt "färdig" och hel igen.

Gör mig en tjänst och håll koll på era ungar, inte minst i dessa cyber-tider, ge dem kunskap om vad som är rätt och fel, lär dem att alla människor ta mig fan inte är snälla, skapa ett förtroende så att ungarna ALLTID vågar vända sig till er, oavsett vad som händer, och SKULLE något hända så förklara för barnet att det aldrig ALDRIG är hans/hennes fel. Snälla, gör mig den tjänsten så slipper vi förhoppningsvis att barn som t.ex. "Linnea" går sönder redan i början av sitt liv, det kanske aldrig går att reparera igen!
Fast ni tycker säkert fortfarande att det är viktigare att lägga pengarna till nån jävla organisation som påstår att de gör så att barn i Tanzania får gå i skolan och att allt skulle lösa sig om man kem-kastrerade alla pedofiler...? Till er säger jag bara Fan ta er. Ni är inte ens värda ansträngningen att trycka ner shift och 1 samtidigt så att meningen avslutas med ett utropstecken. Bara Fan ta er.