Comeback: Dag 19 - Detta ångrar jag. Och sken-tandvärk???

Man kanske skulle fortsätta på detta, när det inte finns så värst mycket annat att skriva om! Eller det finns det väl egentligen, men inget jag vill offentliggöra såhär. Och jag vet inte om dagens tema var så värst passande heller... :) Men jag gör ett försök!

Det sägs ju att man hellre "ångrar det man gjorde än det man inte gjorde". Hur tänker man då?? Jag tror jag hellre går med drömmar och är lyckligt ovetande om verkligheten än går runt med skam och ångest, men det är ju jag det.
Tyckte det kändes som en bra inledning :)
Något jag ångrar grymt men som jag tror de flesta redan vet är gymnasievalet. Jag försökte vara duktig och tänka att "även om jag inte vill jobba inom vård sen så har jag i alla fall en utbildning i botten!". Idag vet jag att jag borde gjort precis tvärtom. Gjort något "skojigt" dessa tre år och sen läst en vårdutbildning på 40 veckor om jag absolut velat syssla med det. När man är 14 är man för ung för att veta vad man vill syssla med i framtiden, helt klart!
Dessutom var utbildningen under all kritik. Jag börjar undra vad lärare egentligen får betalt för idag (ta inte detta alltför bokstavligt...) men allt tidigare börjar det tjatas om "Eleven tar ansvar för sin utbildning och söker sin egen kunskap!" och allt vad det hette. Om jag inte minns helt fel så var vi första kullen att utsättas för PBL - problembaserat lärande - på gymnasiet. Och till att börja med så hade ingen lärare full koll på hur det fungerade. Alla sa olika, övertygade om att just deras sätt var det rätta. Istället för vanlig kateder-undervisning; "detta ska ni lära er, lyssna, anteckna, gå hem och plugga på, kom tillbaka och skriv prov" så skulle man "söka sin egen kunskap". Själv räkna ut vad som var relevant och icke relevant att lära sig inom området. Ni som följer mig vet hur bra jag är på att förstå vad som är relevant kunskap och totalt onödig fakta. Jag brukar förklara det hela med att "Jag har ingen aning om vem Karl XII var, vem han efterträdde, vad han gjorde i livet, när han regerade (han var väl kung va..??), vilka barn han fick eller hur han dog, men jag har full koll på hans skostorlek, vad hans katt hette och hans favoritmat!", och det är riktigt nära sanningen! Så man kan väl säga att det jag vet om vård lärde jag mig då inte i skolan! På praktikerna (eller APU som det hette - arbetsplatsförlagd utbildning) så snappade jag upp och gick hem och googlade. "Helt rätt, eleven söker sin egen kunskap!" säger dagens lärare. Och då kan frågan upprepas: Vad är det lärare får betalt för idag??
Sen visst, det visade sig att jag är aspergare och därmed har extra svårt för just såna här saker; att kunna sortera ut fakta och så. Jag vill ha det svart på vitt, vad ska jag lära mig?? Säg att jag ska lära mig örats alla muskler på latin (på tal om det så sitter kroppens minsta muskel just i örat och heter Stapedius, sa vi nåt om nödvändig kunskap...??) så gör jag det, och förklara hur olika muskler spelar in i olika hörselnedsättningar så snappar jag upp det direkt men att tro att jag själv ska kunna räkna ut att jag borde läsa på om örats muskler för att förstå vad orsaker till hörselnedsättning kan vara, tjena-mittbena...
Idag går visst alla vårdutbildningar ut på detta vedervärdiga PBL, annars hade jag fasen försökt bli sjuksköterska och kunnat lägga ännu ett misslyckande bakom mig!

Så kort och gott; jag skulle gått estetiska programmet istället för omvårdnadsprogrammet på gymnasiet, rent yrkesframgångsmässigt tror jag inte det gjort nån större skillnad. Möjligtvis på så sätt att jag kunnat fortsätta inom musiken där det inte finns något "problembaserat lärande"...

Sen finns det såklart en massa annat jag ångrar, men vet inte om det är nåt jag vill ta upp närmare här. Man kunde gjort annorlunda i förhållanden, man kunde valt folk att ha omkring sig lite noggrannare, man kunde gjort ditt och gett fan i att göra datt, eller gjort datt och gett fan i att göra ditt osv. När jag var 15 tog jag ett beslut som säkerligen påverkade livet avsevärt, men åt vilket håll??. Kommer aldrig få reda på hur livet blivit om man gjort annorlunda ändå!


Det verkar som min tandvärk gick över! Det satte igång att göra ont igår kväll så det tillslut blev panodil och jag tänkte att ".....faan...."...lite lindrigt sagt :) Men idag när jag vaknade så kände jag inget, mer än som "träningsvärk" eller hur man ska förklara. Ungefär som skallen känns dagen efter migrän. Det gör inte ont men känns som någon lekt bulldeg med hjärnan. Jag hoppas jag kom undan med blotta förskräckelsen! Igår låg jag och laddade för värsta panik-samtalet till tandläkaren idag, och jag skulle lovat (LOVAT, inte hotat...) att bränna ner stället om jag inte fick narkos, gummiklubba i skallen, en hypnositör och lustgas samtidigt. Tandläkare känns helt okej, men bedövningssprutor... Och glöm att jag ens så mycket som öppnar truten utan bedövning!!

Funderar på att åka och träna idag. Just nu värker det ganska gott i musklerna i höger överarm. Min hund väger inte mycket, men att hålla honom med en arm i 20 minuter två dagar i rad, det känns... Vi får väl se hur långt jag kommer med mina planer.

Annars så gör man som Sune-Rune och bara fläker ut sig nånstans och solar!
P.S. 1: Har jag inte grymma kuddar..! :)
P.S. 2: Pekar katt-fan finger...??