Det är lite med denna som med t.ex. "Gabriellas sång"; hade jag haft låtskrivarkunskaper så är detta något som jag skulle kunna ha skrivit. Nu överlåter jag skrivandet åt andra :)
När en ny dag väcks till liv Just när natten har fått ge vika Och jag tänker på allting jag gjort Från ett barn till den jag är nu På min resa har jag känt Inte alltid man var't tillräcklig Men jag har förstått nu efteråt Att jag gjort allt så gott jag kan Som i en dröm Där himlens alla stjärnor flyr sin väg Bort med natten Min dröm där inget är för evigt Men min själ har fått ro Jag är tacksam för det här Allt den glädje jag fått uppleva Även sorger och ett tungt farväl Det har gjort mig till den jag är Känner vinden i mitt hår Känner storhet i att få leva Har en visshet om den väg jag går Och en dag ska jag komma fram Som i en dröm Där himlens alla stjärnor flyr sin väg Bort med natten Min dröm där inget är för evigt Men min själ har fått ro Och en ny dag väcks till liv Just när natten har fått ge vika Allting vaknar upp på nytt igen Jag är vaken mitt i en dröm
Det som skiljer är möjligtvis att om jag skrivit texten så hade det inte slutat så i det närmaste fånigt lyckligt som det alltid gör annars.
"Och jag tänker på allting jag gjort". Det har väl hänt. Vart gick det åt helvete?? Kunde det hindrats eller i alla fall hejdats? "Inte alltid man var't tillräcklig", jotack... Har man NÅGONSIN räckt till?? "Gjort allt så gott jag kan"... Möjligtvis då. Men är jag nöjd med det? Nix. Hade väl gärna sett att jag fått lyckats på någon enda front i livet. "Min själ har fått ro". Det får den säkerligen inte förrän jag ligger nergrävd. Om ens då. Jag kommer säkert inte hitta över till andra sidan utan fortsätta irra runt här och skrämma slag på folk. Vilket i och för sig kanske kan vara ganska kul :) "Jag är tacksam för det här". För vaddå?? Att jag i alla fall har två ben som fungerar hjälpligt och en hjärna som bara är lite halvrörig? Som jag varit inne på tidigare; då kunde jag lika gärna varit dum på riktigt och inte lidit av det! Suttit på nån daglig verksamhet nånstans och sorterat spik. "Känner storhet i att få leva". Verkligen, det är ett privilegium att få gå runt som en marsian på Jorden och inte fatta något. Varför är "röd gubbe" just röd?? Det har jag funderat mycket på...!
Men annars är låten väldigt fin! :) Och man kan ju hoppas att det i slutänden i alla fall kommer att komma nåt gott ur det hela. Frågan är vad. På grund av min egoism så har jag anmält att jag inte tänker donera ett enda organ, så inte ens då kommer man få nån nytta av mig. Vad fasen, ska en vilt främmande människa få kvadda mina lungor?? I helvete, ska dem kvaddas så ska jag göra det själv!! Och har jag lyckats leva ett liv utan att kvadda dem, då ville jag gärna kunna fortsätta andas uppe hos Sankte Per. Eller nere hos Horn-Per. När jag är klar här så är jag klar här, vill inte låta delar av mig leva vidare i nån annan stackars sates kropp. Och näe, jag skulle inte gapa som en fågelunge om att folk ska donera om något skulle hända mig, min egoism vet trots allt gränser :) Man kanske skulle skaffa sig en unge så man får lite perspektiv på livet... Eller en unge, jag säger som farsan: "Hunn' är den enda som skulle få min njure!" :) Nu tänker jag inte starta nån organdonations-debatt med mig själv här, det var inte riktigt meningen.
Jag som bara tänkte lägga ut ett YouTube-klipp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar