Till er som på något sätt halkat in på enbart bloggen;

Jag har även en hemsida där jag skriver mera om vem jag är, om min Asperger, jag har mera bilder, jag berättar om resor jag gjort, skriver om mina djur, har en minnessida, en gästbok och mycket mycket mera!
Se sidan här!


Blogg listad på Bloggtoppen.se
Photobucket

fredag 22 april 2011

Övralid, tankar om Asperger och barnbarnen

Även idag var det sommar. Gick hemma och hade tråkigt och på taket (vår "balkong") satt grannarna så där gick inte att sitta så jag åkte iväg till Övralid! Och jag har nog sagt det förut men jag förstår varför Verner von Heidenstam fick för sig att bygga sin bostad just där...!

Kåken i sig är rätt ful men läget är ju helt fantastiskt! Här kan man sitta i solen (idag var det verkligen t-shirt-väder!), lyssna på fåglarna, klia där myrorna biter, titta ut över Vättern, filosofera över livet och bara vara!
Inte riktigt köksfönster-utsikten som man är van vid...

När man väl hamnat där så bara går timmarna.
Jag satt mot stenmuren och solade. Eller egentligen är det ingen mur, det är....en platå, kanske man kan säga, så med jämna mellanrum kom det ju folk och gick där. Undra just hur många som fick åka hem och torka sig efter att ha knallat där i godan ro, gått fram till kanten och så satt jag där nedanför och lurade :)

I drygt två timmar satt jag där, hoppas man fick i alla fall lite sol på sig :)

Åkte hem och kom hem ungefär samtidigt som Fredrik. Han skulle inviga pajformen idag och jag skulle göra degen för han hade plåster på tummen och kunde inte knåda... Den degen var inte långt ifrån att åka ut genom köksfönstret. Kladdiga jävla fanskap som bara fastnade överallt!! (Men jag har över 130 i IQ, glöm inte det, Marie!! ;) ). Till slut fick Fredrik ta över och det blev ätbart, t.o.m riktigt gott!

Jag orkar inte gnälla idag. Men på förmiddagen hamnade jag mitt i Expressens artikel-serie om Aspergers syndrom som de hade för lite sen. Jag satt och laddade för ett riktigt surt inlägg, men kom fram till att jag inte orkade anstränga mig. Men jag blir så jädra trött på alla bortförklaringar som folk med dessa diagnoser har! "Jag är inte dum i huvudet, jag har Aspergers syndrom!". Och nu måste jag tillägga att det finns en blogg som heter just så, och detta är absolut inget personligt mot just Joanna, jag tycker bara uttrycket är så väldigt passande!! Vad jag vill komma fram till är att Asperger eller något annat liknande funktionshinder aldrig försvarar ett beteende. En del vill i alla fall ha det till att det förklarar ett visst beteende, och visst, det kan jag möjligtvis köpa. Men man är fasen inte på något sätt "friad" bara för man lyckats få en diagnos, det finns världens go'aste människor med Asperger, det finns likaså riktiga rikspuckon med Asperger. Det ena har inte det minsta med det andra att göra! Jag har mina egenheter, bättre och sämre, hur många av dem som jag haft utan att ha fyllt i några papper och göra tester i tre dagar och på så sätt få diagnosen "Aspergers syndrom" kan man bara spåna i.
Då grabben själv tagit upp detta i sin bok så tror jag inte han tar illa upp för att jag namnger honom i min blogg (precis som han skulle läsa den...), men Robert Gustafsson är den tydligaste aspergare jag någonsin råkat på, men han har enligt diverse utredningar inte alls diagnosen! Kort och gott återigen; det finns världens bästa människor MED Asperger, det finns världens bästa människor UTAN Asperger, det finns jubelidioter MED Asperger och det finns jubelidioter UTAN Asperger.

Att försöka förklara bort sig och skylla ifrån sig tyder bara på jävligt dålig självinsikt. Jag reagerar ganska ofta på hur oempatisk jag är, vilket enligt de som vet är ett ganska tydligt AS(perger)-drag, men jag har ingen aning, och kommer aldrig få veta, hur jag varit utan AS så jag väljer att bara säga "Det är sån jag är, take it or leave it!".

Jag kan uppriktigt på riktigt kräkas på dessa fåniga Facebook-statusar om att "acceptera och förstå". Vad fasen, det är väl minst, om inte mer, MITT ansvar som "udda" att "acceptera och förstå" att det är JAG som är "udda". Jag kan bli galen på folk som anser att hela världen ska rätta sig efter dem, bara för de lyckats gama till sig en diagnos från psyket! Blä på er, ni är en skam för hela NPF-världen!!

Men va' fan, jag orkade ju inte gnälla idag...!!

Fast jag kan ju i alla fall avsluta med lite artighet genom att önska er alla en riktigt

Och imorrn ska jag ta med familjen och hälsa på "barnbarnen", det ska bli så roligt!!! Bjuder på en bild, bara för jag är så jädra snäll just ikväll:
Låt mig stolt presentera: Hebbe, Hubbe, Hilda och Hulda :)

1 kommentar: