"Jag skulle aldrig erkänna att jag ganska ofta önskar att jag vore korkad. Det måste vara helt underbart att glida runt som ett spån och verkligen inte fatta någonting alls. Dom flesta idioter är ju fullkomligt övertygade om sin egen förträfflighet och lider inte det minsta av sin dumhet. Ignorance is bliss, liksom!"
Läste precis detta på ett forum. Det ÄR inte jag som skrivit det, men jag ÖNSKAR fasen att det varit jag! För exakt så är det! Jag vet inte hur många gånger jag förbannat min begåvning. Den som gör att jag förstått att mina impulser ofta inte är riktigt "normala". Istället har jag alltid fått gå med alla sinnen på helspänn för att lära mig hur världen fungerar och blivit helt söndertrasad i själen och vet tillslut varken ut eller in. Tänk om man bara kunnat släppa det och bete sig som man kände för, gör det som faller 'en in, säga det som faller 'en in. Det skulle ju vara så skönt så det finns inte!! Gå runt och vara en riktig byfåne, man förstår att man är "känd", väcker uppmärksamhet och får folk att skratta, men där är det stopp. Man är lyckligt ovetande om VARFÖR man är känd, väcker uppmärksamhet och får folk att skratta. Tänk att bara kunna vara, och slippa tänka. Jag har nämnt detta på habiliteringen ett antal gånger, men då har det mest handlat om att de som jag/stora majoriteten kallar "idioter", de kallar de belästa för "människor som accepterat sig som de är". Säkert att de skulle acceptera sig som de är om de VISSTE hur korkade de är...! Men de förstår inte det, de är helt enkelt för dumma.
Och mötet på arbetsförmedlingen... Ärligt talat, jag börjar undra vad jag gör där. Idag sa min handläggare "Som jag ser det så finns det fyra branscher där du skulle kunna få ett jobb och det är inom handel, djurvård, lokalvård eller restaurang.". Jomenvisst, är inte jag som klippt och skuren för ett jobb som servitris på en stressig restaurang där man bär kilo och åter kilo med tallrikar varje pass...? Eller lokalvård, om jag jobbade 13 timmar i hönshuset i somras så bestod väl i alla fall 3-4 timmar åt att sopa inne i hos hönsen! Vaddå, får jag uppgiften att "göra rent" så kan man väl inte ge upp innan det verkligen är rent, då slarvar man ju...!! Så näe, jag vet inte vad han fått för bild av mig egentligen.
Idag kom även företag som Samhall på tal. Jag frågade om inte Återvinningen var aktuellt också, men faktiskt inte så det var ju märkligt då! Jag köper att jag kanske har "speciella behov", men för helvete...!! Här har jag en chans att verkligen se mig omkring, prova på olika arbeten, upptäcka branscher jag inte visste att de fanns, se vad som passar mig bäst och det bästa handläggaren kan komma på är en förlängning av särskolan!! Sen fanns det visst nån liknande verksamhet i Vadstena som han också kunde rekommendera och nissen som håller i det är predikant inom Pingstkyrkan... När Per-Arne nämnde namnet så hann inte riktigt tankarna bearbetas i huvudet innan de kom ut så jag utbrast "Men han är ju förihelvete frireligiös!! Eller.....ursäkta...". Som tur var skrattade han bara.
Men vad tror ni, från att stå ensam i butik och ha hand om kassa, nycklar, larm, leverantör-besök, vissa inköp, fakturor och hela köret till att köra ut matkassar till pensionärer för nån religiös stollverkstads räkning, är det nåt som kan gynna Sandras personliga utveckling..?? Och det är fortfarande inte betalt JOBB vi pratar om, utan "arbetsträning" med aktivitetsersättning. Får man minuspoäng om man tar livet av sig?? Ska de hålla på sådär så kan man ju lika gärna hoppa av samverkan och skriva in sig på vanliga arbetsförmedlingen och skicka ett rätt ihåligt cv kors och tvärs och hoppas på det bästa! "Men via samverkan får du ju in en fot!". Men yippie ki-yey motherfucker, samverkan hjälpte mig att få in en fot på mongoförvaringen Samhall, SÅ smickrande...
Nu är ju nåt "där uppe" det sista jag tror på, men skulle man kunna hoppas på lite LITE hjälp med att i alla fall få hamna på nåt vettigt ställe..?? Jag är som sagt för smart för att gå på såna här jävla förvarings-dumheter! Dock lite för dum för att förstå, eller framför allt klara av det, att om man vill ha ett jobb så måste man vara på som fan, hävda att man är störst, bäst och vackrast och slicka folk halvvägs upp i tolvfingertarmen. Jag är definitivt inte störst, bäst och vackrast, långt därifrån, så varför ska jag försöka slå i nån det?? Däremot klarar jag bevisligen av mer "riktiga" jobb än att stå och bre mackor på nåt jävla fik med en mupp-övervakare som glor över axeln på mig!
Det hela känns ju helt klart lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar