Det är fasen nåt psykiskt, jag vet att Christian Olsson hoppar trestegs-kval kl 3.30. Egentligen är jag inte speciellt intresserad, men jag är säker på att jag inte kommer kunna sova förrän det börjar, och då tänker jag att "Nu när jag ändå är vaken så kan jag ju lika gärna följa det!" och *pang* så sover jag innan ens två av hopparna fått sandiga skor... Men men, då får det väl vara så då...!
Jag var på Arbetsförmedlingen idag. och det gick sådär. Damen i Kundtjänst var inte vidare skojig. Jag förstod inte vad hon menade och hon var inte så vidare sugen på att utveckla, utan suckade och himlade med ögonen istället. Som sagt, igår var jag "sjuk" och det skulle tas en jädra hänsyn till mig, idag är jag "frisk" och kan bli behandlad som den trögfattande blondin jag är... Intyg skulle in till a-kassan men fråga mig inte vad för intyg. Sen frågade hon om jag "kunde tänka mig" att gå på basinformation och jag undrade lite försiktigt vad det egentligen skulle vara bra för, dels har jag gått det förut och dels så är det ju inte riktigt där mina problem ligger. Vågade inte riktigt säga klart och tydligt "Nej tack" för senast jag sa det till en tjomme på Arbetsförmedlingen så offrade han (säkerligen!!) sin kafferast för att så snabbt som möjligt ringa a-kassan och meddela att Sandra Andersson minsann har samarbetssvårigheter och vägrar följa åtgärdsprogrammets hänvisningar, så jag fick indragen a-kassa i tre månader för jag var så jävla jobbig. Så jag ifrågasatte snarare än skrek rakt ut, men de där översittarna ger inte mycket för ifrågasättande, utan suckade igen och skrev in mig på nån jävla basinformation. Jaja, får väl spela sudoku på telefonen under de 1,5 timmar som tramset skulle hålla på!
Och återigen kan man fråga sig varför de kallar sig "arbetsförmedling". Det enda de förmedlar är väl patienter till psykiatrin, kan jag tänka mig. Nån stolle hade dessutom skrivit i min "journal" att jag främst sökte jobb inom restaurang. Vad i hela helvetet...??? Jag har fått nobben av Mc Donald's och skulle inte ens kunna göra mig i en korvkiosk, dessutom har jag mindre stabila leder och framför allt handleder så serveringsjobb är nog inte heller att föredra. Så jag undrar vem som lagt till den notisen och varför. Jag fick den struken i alla fall.
Var i upplösningstillstånd när jag äntligen blev utsläppt. Gick upp till Fredrik och härjade, kunden bredvid blev plötsligt väldigt tyst när jag råkade nämna nåt om "den j*ävla f*ttan". Fredrik föreslog att vi skulle gå en sväng...
Jag gick hem och väl hemma lyckades jag samla ihop mig någorlunda och maila efter arbetsgivarintyg från Autoliv och intyg om ersättning från Försäkringskassan.
Sen var det dags att hämta bilen efter sin underredsbehandling. Ibland skulle man vara bil... :D I brist på annan sysselsättning så åkte jag ner till mor och far och pussade på Elliot och Oskar ♥ De börjar komma allt mer överens nu, även om Elliot tycker att Oskar är rätt störande emellanåt. Ettrig liten fan det där :) Och Oskar, jag tycker han växer från dag till dag! Vägde honom idag och hela 1,8 kilo väger han! Det kanske inte låter så mycket men det är fasen mycket! Men han är ju inte direkt fet, hela valpen är bara bastant liksom.
Blev ett par "far & son"-bilder och visst kan man urskilja vissa likheter:
Sen hände något med facit i hand kanske ändå inte så oväntat för vissa personer i min vårdkrets har genom åren haft bättre koll på mig och tagit mer ansvar än andra, så att säga, så varför inte då göra det "ända in i kaklet"... :) Malin ringde, psykologen som jag hade för några år sen, innan jag blev flyttad från Psyk till Habiliteringen. Då hade min gamla läkare som enligt mig hastigt och lustigt bytt avdelning tagit kontakt med henne och direkt händer det saker! Så nu rullar bollen igen, kan man lugnt säga! Malin frågade, kan tyckas lite plumpt men ändå fullt förståligt: "Vad vill du ha hjälp med?". Och jag svarade att främst vill jag väl veta hur jag mår...! Sa att jag tycker det är knepigt att jag ena dagen har sjukpension och mediciner och andra dagen står jag på Arbetsförmedlingen som vem som helst. Uppföljning och ny utredning tack... Och det var inget snack om det så nu ska jag fixa fram slutbedömningen från samverkan mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan som jag varit med i, lämna den till Malin, som sen ska diskutera med Joakim som är den som ändå har mest koll på mig för tillfället och sen ska vi träffa en ny läkare på psyk och se hur vi går vidare! Det finns kompletta idioter och så finns det helt suveräna vård- och omsorgsarbetare! Folk som får 'en att känna som att de nästan bryr sig på riktigt...!
Framåt kvällen åkte jag hem och fick ost- och skinkfylld kycklingfilé med potatisgratäng och tzatziki, är fasen proppmätt än! Ett (par) glas vin blev det till också, det behövde jag efter dagens prövningar!
Och på tal om dagens prövningar så passar jag på att säga TACK till alla som fått stå ut med mig idag, ingen nämnd och ingen glömd! Idag har jag varit jobbig men jag hoppas ni förstår varför, jag har inte nerver för sånt här strul..!!
Vad tror ni, fixar jag 10 minuter till så jag får se Christian..?? :)
Men guud så liten.och gullig:=) Jag frågade din pappa hur det går? Det funkade bra, sa han..Fast Elliot kom lite i skymundan..men så är det ju, att dom äldre blir lite "glömda"--/ Är ju inte lustigt kanske??.. En sådan här hemma, skulle inte jag få nånting gjort!!
SvaraRaderaDu skriver så målande, och berättar så bra;) Bilder är överflödiga ibland..Man ser innanför skallen, hur du tänker, och berättar;) Kramen /Karin/