11/9 ur utländskt och svenskt perspektiv, minnesstund i Jönköping och SGP-glädje

11/9

Ett datum med speciell innebörd för väldigt många. Men som vi alla vet så är det ganska fult att bry sig om svenska företeelser så ni kan nog gissa vad för katastrof det tjatas om mest i media idag... Det må vara hur tragiskt som helst men då det som sagt ändå tjatas om det överallt så väljer jag att inte göra det här, jag nöjer mig med att lägga ut en bild:

Över till det som ligger i alla fall mig lite närmare:

11/9 1978: Formel 1-föraren Ronnie Peterson dör av sina skador efter kraschen dagen innan i Italiens Granx Prix.

11/9 2003: Utrikesminister Anna Lindh dör strax efter operationen efter knivöverfallet på NK.

11/9 2003: En psyk-patient på sjukhuset i Arvika knallar rakt ut genom sjukhusets portar, in på ett dagis och knivmördar en 5-årig flicka. Reaktionen hos personalen på psykiatriska avdelningen verkar mest vara "Men hoppsan, så det blev! Han som verkade vara så stabil...!". *MOOOOOORRRR*

Jag vill inte göra det här till något politiskt men vid morden här ovan... Hur i HELA HELVETET prioriterar Sverige?????? *INTE göra diskussion av det hela, INTE göra diskussion av det hela, INTE göra diskussion av det hela, INTE....*

Nog om det... Men för guds skull - ta hand om dem ni har omkring er, man vet aldrig när det tar slut och hur jäkla snabbt det kan gå!

Och jag kan ju lika gärna fortsätta på den här muntra linjen.

Igår hölls en minnescermoni för Stefan Liv i Kinnarps Arena i Jönköping. Läste nyss Aftonbladets Mats Wennerholms krönika och det var nästan att pappersrullen fick plockas fram. Det händer inte ofta, i alla all inte för att torka överdelen av kroppen. Men jag citerar Wennerholm:

"Minnesstunden i går var det mest gripande jag upplevt.
Åtta tusen människor som strömmade genom 
Kinnarps Arena och en ceremoni som var så knäpptyst att HV:s ordförande Hans-Göran Frick knappast behövt utlysa en tyst minut.
Den gjorde ingen skillnad.
Sedan lagkompisarnas tårfyllda ögon som blänkte i den nedsläckta arenan.
En rödgråten Per Ledin, en stillsamt snyftande Johan Davidsson, en våldsamt hulkande Björn Melin som bröt ihop när han lagt sin röda ros framför bilden av en jublande Stefan Liv.

Och så de två knattarna, Stefan Livs små söner och ögonstenar, som bars fram till minnesplatsen mitt i arenan.

– Pappa, utbrast den tvåårige sonen glatt mitt i allt det mörka.
För liten att förstå vidden av den här tragedin.
Det var nog hela ceremonins mest rörande ögonblick och lämnade alla kämpande med gråten i halsen.
Även jag.
Jag kände mig helt tom efteråt och då var jag inte i närheten att stå Stefan Liv så nära som de flesta av spelarna i HV 71."

Så en stor kram ikväll till de ni bryr er om, glöm inte det!! Själv förmedlar jag min kram på detta elektroniska sätt, ingen nämnd - ingen glömd, men ni vet vilka ni är:

Måste ju i alla fall avsluta med lite glädje och det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord:

Bild lånad från Motion Pro

För icke insatta kan jag berätta att Greg Hancock igår vann GP-deltävlingen i danska Vojens och är nu farligt nära totalsegern i SGP 2011! Och ingen kan vara mer värd det än Greg, jädrar vad den mannen har dominerat speedway-världen i år, både på och utanför grusgropen!!

Jättegrattis även till den här killen -Fredrik Lindgren- som trots sin ryggskada körde hem tredjeplatsen:

Bild lånad från Sverigesradio.se

Nu blir det att fortsätta söndagen med en kopp kaffe. Undrar om man någonsin verkligen kommer att tycka att det är gott, på riktigt...!