Till er som på något sätt halkat in på enbart bloggen;

Jag har även en hemsida där jag skriver mera om vem jag är, om min Asperger, jag har mera bilder, jag berättar om resor jag gjort, skriver om mina djur, har en minnessida, en gästbok och mycket mycket mera!
Se sidan här!


Blogg listad på Bloggtoppen.se
Photobucket

söndag 16 oktober 2011

Dålig bloggare, lite av bloggandets baksida och spinning

Jag är nog världens sämsta bloggare just nu. Men så länge det är man själv som utnämner sig till det så bör det ju vara lugnt :) Just nu sitter jag och väntar på att min mor ska vakna och se att jag skrivit till henne på Facebook så under tiden kan jag ju skriva lite :)

Näe men jag tycker inte att jag har alltför mycket att skriva. Det händer inte så jättemycket, jag gör ju liksom inget just nu. Kan väl säga att både jag och arbetsförmedlingen mest går och väntar på att a-kassedagarna ska ta slut så jag kommer in i jobb- och utvecklingsgarantin (=SIUS, tjoho!!!). Sen kan man ju fortfarande inte riktigt skriva precis allt man tänker och känner i en offentlig blogg. Har även fått känna på lite, lite av bloggandets baksida. Okej, när jag skriver att muppar är äckliga och inte fyller nån funktion i samhället eller att jag myser lite i det tysta varje gång jorden slår tillbaka genom naturkatastrofer eller att folk som själva blir skadade eller får sina djur skadade/dödade av vilda djur helt enkelt får skylla sig själva, då kan jag förstå om jag upprör någon. Och i ärlighetens namn så är väl även tanken att väcka, om inte debatt så ändå försöka få folk att se saker ur ett lite annat perspektiv. Då skulle jag hur som helst kunna ta lite mogna anonyma påhopp och så, i alla fall så länge det har med saken att göra. Jag kallar folk för idioter i bloggen så vill nån kalla mig idiot så shoot. Dock är jag inte anonym...
MEN när jag skriver om mitt förhållande och vad som händer med det och får "anonyma" kommentarer som hintar åt än det ena och än det andra hållet för att "Motala är en liten stad, vet ni", det tycker jag är utomordentligt fånigt. Och det är inte så att jag inte är öppen för att diskutera saken, vad VET vederbörande, vad TROR vederbörande att den vet osv, men det gör jag helst mellan fyra ögon/två öron/två internetuppkopplingar och tangentbord, INTE inför mina bloggläsare. Eller om det bara är rykten och bullshit, vilket jag är ganska säker på eftersom det kommer NU och från någon som uppenbarligen inte vågar stå för det; lyckat att försöka förstöra ett förhållande som redan tagit slut... Så det är därför jag numera har granskning på kommentarerna innan de publiceras.
Men men, sånt får man väl räkna med när man använder sig av offentliga forum, men när det inte är svårare att åtgärda än så så väger fördelarna fortfarande över! :)

Sen är väl alla helt enkelt inte 100% läskunniga, men det finns nog inte något större hopp om att de någonsin ska bli det heller. Vi skriver väldigt svart på vitt "VI är inte ledsna, VI tycker inte det är tråkigt, det blev som det blev och så är det ibland, hellre gå isär medan vi fortfarande är vänner och överens, så då behöver inte NI vara ledsna heller!", och vad händer...?? "Men guuuuuud vad tråkigt, beklagar verkligen, är sååååå ledsen för din/er skull!!!". "Nu läser vi, A" fanns en jädra bra lärobok som hette i slutet av 80-/början av 90-talet, rekommenderar den verkligen...! Sen absolut, folk får väl tycka det är tråkigt, det är ju ändå en familjemedlem som "försvinner" och har man trivts med den så är det som sagt klart att det är tråkigt, men då mest för sin egen skull! Det köper jag absolut. Men har man inte ens träffat Fredrik så lägg av med allt dalt! VI mår bra, gör det ni också då!

Så näe, går som i nån slags "mellan-period" nu. Det känns ändå för tidigt att börja packa, även om man visst skulle kunna börja så smått. Men att snubbla över kartonger i två månader... Men visst, finns väl grejer att snubbla över här ändå, men... Ärligt talat så ska det bli underbart att flytta.

Träning har jag satt igång med igen, i alla fall så smått. Eller jag tycker att det är så smått i alla fall. Tre spinning-pass har det blivit i veckan. Tisdag, fredag och lördag. De har ändrat om lite i schemat så nu är det 90-minuterspass både onsdag och torsdag. Inte för att jag tror att jag inte orkar 90 minuter, vet man bara hur länge man ska hålla på så fördelar man energin, det sker ganska automatiskt. Jag är i regel mer slut efter ett pass på 45 minuter än efter ett på 60... Men det känns som 90 minuter kan bli gräsligt långtråkigt. Alla instruktörer (jag har haft tre olika denna vecka) har "gått ner sig" ganska bra sen förra säsongen. Det är tamigfasen bara *dunk-dunk-dunk* och då blir vilken låt som helst evighetslång! Och sen då det där jävla dunket i 90 minuter... Ska väl i alla fall testa nån gång men 60 minuter känns mer lagom!

Imorrn blir det Ålands hav. Antagligen i min ensamhet, har inte fått slutgiltigt svar än. Det är ju fan att folk ska ha jobb som måste skötas! :) Men i så fall blir det till att packa OnePiece'n, tjocka boken och förbereda sig för ett dygn i lugn och ro. Förhoppningsvis ovanför havsytan denna gång :) Skallen är ju minst sagt full så det blir riktigt skönt att komma iväg och antingen ha skitkul med go'aste vännen eller annars bara ta det helt och hållet göööörlugnt, få vara hur glad man vill, hur ledsen man vill, hur arg man vill, utan att nån behöver störa sig på det.

Nu vaknade visst mor... :)

1 kommentar:

  1. Tycker att det är bra att ingen av er är ledsen, räcker med att jag är det.......Kram på er!!!

    SvaraRadera