Uppe med tuppen. Väldigt positivt, fast inte när man inte somnat så dags… Tror jag somnade strax efter 6 imorse. Vette fasen vad det är nu. Jag kanske har resfeber, haha :) Näe men det är mycket som gnager. Vill att det ska bli ordning här hemma, än så länge är det en bit kvar. Vill "slå mej till ro" liksom. Jag fick nog av oorganiserat kaos i förra lägenheten. Sen så var det ju så klart mötet med Malin idag. Behövde sortera upp tankarna – vad behövde jag prata om, vad spelar mindre roll?
Kl 7.30 ringde klockan och då var man såklart lagom pigg… Precis lagom att gå ut i kylan då, man vaknar helt klart i alla fall! Tyvärr blev det lite antiklimax hos Malin. Jag hade laddat som fasen, men så var hon tvungen att åka iväg lite plötsligt. Jag var ändå där i 30 minuter, men det kändes ungefär som…5. Och så försökte jag snabbt komma på vad som var det viktigaste, och då strejkar ju hjärnan helt istället. Blev mest lite ventilation om "allt och inget". Och detta är absolut ingen kritik, jag vet ju att det är hos mej "felet" ligger och hon ska ju vara så neutral som möjligt, men fan vad dum jag känner mej när jag berättar något och hon säger "Fast vet du Sandra, när du berättar så tänker jag på ett helt annat sätt än vad du gör, jag tycker inte det han gjorde/hon sa var ett dugg konstigt!". När det är något jag verkligen hakat upp mej på! Känner ju då hur vansinnigt udda jag faktiskt tänker. Men det som inte "passar mej" känns galet konstigt. Sen visst, ofta tänker jag några steg längre än "vanligt" folk, lägger in mer värde i ord och så, så det ofta låter värre än folk menar. Näe fasen vad det här handikappet medför egoism!! "Bete dej så det passar mej eller bli idiot-stämplad!"… En f.d. kompis som fick diagnosen ADHD var/är ju extremt egoistisk och då hon är mytoman så tvivlar jag fortfarande på att hon inte "fulade" på testerna, men hennes egoism är något helt annat! Där skulle alla dansa efter hennes pipa, göra som hon ville, passa upp på henne, ställa upp på henne. Och dit tycker jag själv inte att jag har kommit än, men vem vet, det kanske kommer… Sen kan jag ibland medvetet provocera vissa i min närhet (inga namn nämnda, haha) mest för att testa hur pass de vill, kan och vågar säga ifrån. Med blandade resultat…!
Näe att jag har grymt svårt att anpassa mej efter folk visste jag ju redan, och speciellt då energi-tjuvar. Och i och med att jag fick min diagnos så fick jag ju klart för mej att jag FÅR känna som jag gör, det är NATURLIGT. Så det blir en svår balansgång där. Vem ska tillfredsställas och vem ska lida? "Lisa" vill umgås med mej, men jag vill inte umgås med "Lisa". Umgås vi så mår JAG dåligt, umgås vi inte så mår "LISA" dåligt. Vem ska man främst ta hänsyn till?? För det går ju liksom inte att umgås "lite grann". Träffas vi så träffas vi, gör vi det inte så gör vi det inte. Himla svårt att göra båda nöjda. Nu var detta bara ett exempel på hur knepigt det kan bli, inget med nån egentlig verklighetsanknytning!
Näe, men det var lite tråkigt att vi inte kunde prata mer och i lugn och ro, men det är som det är, får lita på att Joakim kan hjälpa mej ännu en bit på vägen mot ett "normalt" liv.
Och ännu ett OS-guld blev det igår!! Jädrar vad han trampade på, karl’n! Himla härligt att se, det blir helt klart en del rysningar! Bara hoppas att det blir fler tillfällen med svenskar högst upp på pallen!
Nähe, om man skulle packa det sista inför kryssningen då. Alltid glömmer man nåt, undra vad det blir den här gången… Och trött är jag. Och mensvärk har jag. Och finnig som fan är jag. Det blir nog en galet rolig kryssning…! Fast av erfarenhet så vet jag att bara man kommer iväg, har åkt förbi "Utsikten" och fått sej korv med räksallad i Nyköpingsbro så brukar allt "släppa" :)
Det kanske blir något blogginlägg från bussen eller båten, annars så skriver jag imorrn när jag kommer hem, om jag inte är för trött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar