Jag ringde till veterinären förut om Rasmus; hans kissande och toviga päls. Hon sa precis vad jag själv tänkt; att det är protest mot något. Jag fick en tid på torsdag morgon då de skulle undersöka honom och eventuellt raka bort tovorna. Sen frågade hon om jag ville kastrera honom samtidigt. På ett sätt känns det som att det är lika bra, han är ändå sövd och så, och Ragdoll har ökat så explotionsartat att det inte känns kul med avel och så heller längre. Förr var det kul att ägaren till just det DEN fina katten med DOM fina linjerna ville låna honom, men nu känns det som jag varit inne på innan, vem som helst, parar med vem som helst, och de flesta är enbart ute efter kattungar, inte att förbättra rasen. Så mår han bättre av att vara kastrerad så kan man lika gärna göra det. Men fortfarande så är det ju en protest, något han inte trivs med. Och min tanke är att det är hunden han inte gillar. Och hunden finns ju kvar, även om Rasmus är kastrerad. Vi har ju sagt att när Fredrik och jag flyttar så tar vi katterna och mamma och pappa hunden. Kanske man ska kastrera i samband med flytten då, så han får komma till ett nytt ställe utan hund. Han lär ju fortsätta kissa så länge hunden är kvar och det är inget beteende som jag vill att han ska ha med sej till nya lägenheten. Sen gillar ju inte katter nya ställen, så då kanske han fortsätter att kissa i nya lägenheten för att han inte känner igen sej. Samtidigt som det känns lika bra att få det gjort när han ändå sover, slippa utsätta honom för det fler gånger.
8.15 ska Rasmus vara hos veterinären på torsdag och han för inte äta efter 18 på onsdag så då måste vi sära katterna. Jag får ta hit honom och jag har ju inte haft katterna på ett tag så jag har ingen låda eller så, den står hos Fredrik i Skänninge efter att vi var utomlands. Så den måste vi hämta, och så ser det ut som kriget här i vanlig ordning, vilket innebär att det finns massor att kissa på för honom
Katterna är underbara men vad jobbigt det är när de inte funkar som de ska! Sen får man dåligt samvete för att man inte tagit tag i det hela tidigare, Rasmus har ju varit "konstig" ganska länge, det är tydligt att något inte varit som det ska. Samtidigt har man ju sitt vanliga liv med jobb, träning, psykologmöte etc. Vetta fan hur man ska kunna pussla ihop allt, blir lite mycket nu, känner jag. Tur att jag ska till psykolog-Anna imorrn. Det värsta är att de där 45 minutrarna går så väldigt snabbt.Vi har på hundkurs igår och det känns lite sådär. Jag har ingen kontakt alls med hunden utan släpar honom i kopplet medan han nosar omkring som en dammsugare. Han fattar ju inte att vi ska gå slalom, han följer bara med för att jag drar honom. Vet inte hur det ska kunna bli bättre, tycker inte han fattar när jag belönar honom. han äter korven med god aptit men förstår säkerligen inte varför han får den just då. Jaja, får väl ge det några chanser till, har ju sett Ewa göra underverk med andra hundar.
Det är mycket som snurrar i skallen nu, vill helst bara krypa ner under täcket och inte tänka på nåt, bara skita i allting
Ajöken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar