Vi började i fredags kl 13, byggde burar, försökte få kontroll över det hela. Det var en hel del virrvarr till en början, men det blev bättre och bättre! Som vanligt så droppade folk av allteftersom, till slut var vi inte många kvar. Strax innan 20 åkte jag och Fredrik ut för att skylta till utställningen. Inte lätt när det spöregnade och skit-skyltarna bara vek sej, fattar inte att SVERAK inte kan göra bättre och mer hållbara skyltar, bara att laminera dom lite ju!! När vi var klara åkte vi förbi korvkiosken och hämtade mat. På kvällen skjutsade jag och pappa hem Fredrik till Skänninge, sen fortsatte vi vidare till Linköpings flygplats för att hämta upp tre domare. Planet var tidigt så vi behövde inte vänta länge alls! Vi skjutsade dom till Starby hotell i Vadstena, sen kunde vi äntligen åka hem och sova. Första natten ensam på drygt tre veckor, kändes knepigt. Men det blev inte många timmar, kl 5 ringde klockan och det var dags att dra sej iväg.
Tycker första dagen funkade helt okej! En del fadäser såklart, men det får man väl räkna med. Jag satt i incheckningen och sen satte jag upp bedömningssedlar och rosetter på burarna. När utställarna åkt hem så möblerade vi om, tvättade burar och förberedde söndagens utställning. Sen väntade supé på restaurang Valven i Vadstena. Det var riktigt trevligt, god mat och så! Blev inte alltför sent heller, skönt det. För på söndagen var det upp lika tidigt, hämta upp pappa och Oliver och Robban. Hade inrett katternas burar på lördagkvällen, skönt att bara kuna kasta in dom i buren. Och det var nog tur, blev en liten miss, kan jag tycka, med veterinärincheckningen. Veterinärerna och utställarna kom ungefär samtidigt, så jag hade två katter som skulle besiktas, samtidigt som jag skulle sitta i vanliga incheckningen. Tur att Fredrik kunde hjälpa mej med katterna! Sen satt vi i incheckningen. Sen följde det vanliga utställarstyret; kamma katter, kolla när det var deras tur till domaren och så. Blir alltid så hysteriskt i skallen. Först upp var en busig Robban som helst inte ville bli bedömd, men domaren gillade honom och gav honom cert, så nu är han Champion!! Även Oliver charmade domaren, så katten fick lite pussar på nosen, en bra bedömning och sitt cert så jag får räkna dagen som lyckad ur utställningssyfte, går inte att förvänta sej mer.
Sen var jag helt slut, och folk från Amica började hönsa runt och tjata om att bli avbytta, man skulle äta och det var allmänt rörigt och det började bli vimsigt. Jag blev riktigt sur över den dåliga organiseringen, man borde ju veta vem man ska byta av med, istället för att gå runt och tjata på folk som redan har häcken full. Jag var i ceféterian en stund, inte alls vad jag räknat med, men det funkade bra. Sen började panelerna och vi satt på läktaren och bara ville sova. Skallen och kroppen började hinna ikapp tiden och allt blev bara rörigt. Allt huvudbry jag har kom upp i skallen och jag ville bara stortjuta ungefär
Mötet på AF nästa vecka, Rasmus’ hälsotillstånd, vår flytt, hur vi ska få in soffgruppen i hissen, precis ALLT mer eller mindre knepigt började skruva, fick hjärtklappning och visste inte vart jag skulle göra av mej själv! Skönt att få en bamsekram och prata med en överlycklig Anna, då kunde man tänka på lite annat i alla fall.Sen skulle vi städa, men vad man än tog sej för så kom folk bara och gnällde, då tänkte jag att de får väl städa bäst fan de vill då, jag gick ut och kollade på vår match mot Mjölby istället. Den var riktigt spännande, svängde hit och dit men till slut vann vi med 4-2, tredje raka!! Sen väntade jag i bilen tills de andra kom.
Summa sumarum så kan jag tycka att vi egentligen är en för liten förening för att anordna en utställning, vi har för lite folk/för få villiga att hjälpa till. Sen ställer vi upp dåligt för varandra. Gör man inte ett dugg annat på utställningen så tycker jag att man borde kunna sitta i entrén/dela ut rosetter/vara i cafeterian, vad det nu må vara, ett par timmar utan att gnälla. Och att låta fyra stycken som aldrig varit med förut, helt på egen hand ställa upp panel och så, kan jag också tycka är ganska dåligt. Man kan lika gärna ge ett handtag som att ha rökpaus eller bara stå och titta.
Men men, nu är det gjort och utåt sett så verkar det mesta ha funkat och flutit på bra! Men som sagt, nästa gång anmäler jag mej nog inte som frivillig att jobba, inte alla tre dagarna i alla fall. Men jag har ju klappat en Sphynx för första gången i livet, och busat med världens mysigaste Seychellois (vitfläckssiames)
Häftiga upplevelser!!Sen måste jag ju såklart säga JÄTTEGRATTIS till Anna och Jonny för Nallemannens Grand Internationell Champion och Best in Show!!!!!! Tror att Anna får nypa sej i armen många gånger innan detta sjunker in
Inte nog med att knipa BiS’et, utan göra det med en katt från egen uppfödning också! Men som sagt, en mer värdig vinnare finns inte,som efter allt slit äntligen får lön för mödan!! Grattis igen till Olivers vackra lillebror och världens bästa vän!!! Se nu till att detta fortsätter! Gå gärna in på deras hemsida och gratulera Men ändå, förlåt Anna och Nalle, men det jag mest kommer minnas från denna utställning är nåt helt annat. Borde väl egentligen inte skriva om det, men jag bjuder på det och alltid kan man roa nån
Det var i fredags kväll. Fredrik och jag var som sagt ute och satte upp skyltar till ishallen. Det spöregnade och vi gick i högt gräs. Jag blev helt dyngsur om fötterna, strumporna gick att vrida ur! Jag tog av mej dom och la dom på en bänk i ishallen så att de skulle torka. Sen skulle vi hämta domarna, jag la mina strumpor i framrutan i bilen. Sen tänkte jag att där kan dom ju inte ligga när domarna kommer så jag la dom på golvet. Vi hade hämtat domarna och ganska snart la sej en en rätt sur odör inne i bilen. Eftersom ingen av domarna kunde svenska så sa jag till pappa att "Nån har visst skaplig tåbira", men det var väl inte undra på efter många timmar i ett flygplan, tänkte jag. Sen i höjd med Skänninge så råkade jag kolla på golvet och sen på instrumentpanelen… Fläkten var iställd att blåsa på golvet och där låg mina strumpor, som jag gått med i gympaskor i 8 timmar och som sen varit på äventyr i spöegnet… Kom fram till rätt snabbt att lukten i bilen inte berodde på någon av domarna. Fy fan vad retligt!!!! Och vad dom tänkte vill jag för allt i världen inte veta! Men men, som sagt, jag bjuder på det, är huvudet dumt och fötterna blöta så får man lida Idag är jag helt mör i kroppen och skallen känns som deg, så jag hoppar över jobbet. Går imorrn eller nån annan dag istället. Har hundkurs ikväll, får försöka koncentrera mej på det. Kan vara skönt efter helgens alla katter
Ajöken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar