Vi har väl sagt att vi försöker undvika datorer i sovrummet, men är jag ensam så känns det skitsamma. Har ingen lust att gå upp än. Har fått ont i truten igen 
Visdomständer som växer upp trots att de inte får plats så det skaver i kinden. Detta började med att jag fick ont i tandköttet när tanden växte, men ju mer den kom upp, ju ondare fick jag. Än så länge är det inte samma vansinniga värk som senast, men det kanske kommer… När jag var inne senast så skickades ju en remiss till käkkirurgen i Linköping, så när jag nu fick ont IGEN, tredje gången på tre veckor, så ringde jag och hörde hur jag låg till i kön. Och de hade ju såklart inte ens tagit upp remissen, så jag fick en tid i telefonen. Så den 26/8 ska i alla fall en visdomstand ut. Känns väldigt behagligt… Jag skulle få nåt lugnande medel, som jag mailade om igår och frågade vad det var för nåt egentligen. Och det var nåt mumma som man drack, sen skulle det kännas som när man är ap-full ungefär, man skiter i det mesta. Sen kom kärleksorden… "Det du känner är ju sticket, jag skulle ljuga om jag sa nåt annat"… Och jag började härja på om att "Det är ju just sticket jag inte vill känna, annars skiter jag väl i vad ni gör!!" och då kom den vanliga attityden fram, "Men det får du faktiskt stå ut med, vi har bedövningssalva" etc etc. Jag frågade om narkos men då sa hon "Näe det använder vi inte till den här typen av operationer…" Så det är alltså operationen som avgör, inte patientens behov?? Jag sa som det var, att jag har psykiska problem så att det räcker, behöver inte mer att oroa mej för. Men det var ju absolut ingenting att oroa sej för, jag skulle knappt ha några minnen från dagen osv. Jaja, vi får väl se. Det känns helt klart INTE bra i alla fall…Nu är båda våra lägenheter städade och nycklarna är lämnade, känns SÅ skönt!! Får se bara hur besiktningen av min gick… Han som besiktade min lägenhet när jag flyttade in har semester så den andra vaktmästaren skulle göra det nu. Lägenheten var ju inte helt i skick när jag flyttade in, lite plugghål, fläckar på vägg etc, men jag orkade inte bry mej. Men detta var jag noga att påpeka nu. Dessutom så har golvet i vardagsrummet börjat murkna på sina ställen, det drar in kallt, det sticks väldigt att gå på etc. Sen har jag uppfostrat en valp i den lägenheten, vilket syntes… Men när golvet ändå är i det dåliga skick som det är så har inte jag nån lust att finansiera slipning, byte eller vad det nu blir. Bäddat för uppror… Men vi får se, jag kanske har tur och inte hör något mer.
Vi börjar väl få lite ordning i nya lägenheten. Lite sådär att Fredrik jobbar 10-18.30 varje dag, jag har ingen lust att gå och storröja. Får inte jag flytta in till en färdig lägenhet så ska inte han få det heller, haha
Näe man jag tycker ju inte att det är kul att gå och plocka för fem öre, absolut inget jag gör frivilligt. Speciellt inte när vädret varit som det varit. Så vi får ta lite i taget, det får fasen ta den tid det tar. Ulla var här i måndags och hjälpte mej röja undan, vilken underbar människa!!! Så det blev riktigt skapligt här, men så kom ju Fredrik genast med ett nyss lass från sin lägenhet Näe men det blir nog bra när det blir färdigt!Sen har vi varit husvakter. Mor och far har varit iväg på resan som de fick i födelsedagspresent. Och som det låter så har det varit riktigt lyckat, så det var jättekul!! Det kan de gott ha efter allt jättejobb med flytt; bärande, skruvande, åkande, städande etc. Men varmare hus får man leta efter. Vi är ju vana vid ganska svalt, i alla fall i sovrummet. Där var det över 30 grader… Första natten så drog vi med oss madrasser, täcke och kuddar och la oss på altanen. Så jädra skönt det var!! Men jag hade glömt hur det är att sova med Fredrik på liten yta. Grabben tar plats! Jag fick ligga på golvplankorna. Lyckades rycka åt mej en kudde i alla fall. Älskar dej ändå! *puss*
Har börjat prata lite med Marcus igen. Givetvis i största hemlighet från hans sida, men jag har i alla fall fått säga det jag ville ha sagt. Att hela Vadstena vet om att det är typ 1/5-dels chans att han är pappa till barnet som väntas. Att jag mådde väldigt dåligt när han inte fick prata med mej, inte fick hämta grejer som han hade hos mej, medan tjejen då glatt umgicks med sina ex och gjorde fan vet vad med dom. Nu har han visst börjat höra från lite fler håll att hon inte skött sej riktigt, och jag är inte direkt avundsjuk på hans situation
Faderskapstest eller inte, vill man verkligen veta..? etc. Men som han säger, han har själv satt sej i situationen och får själv hantera den. Medan jag anser att det är en alldeles för bra kille för att bli behandlad på det där viset! Man ska vara snäll, men nån måtta på’t får det fasen vara! Känns bra att vi kan prata igen i alla fall.Jag har gjort om lite i bildarkiven. Antagligen så syns det inte men så är det. Tagit bort lite bilder, flyttat om och så. Jag har tagit bort bilder på en person som jag trodde var min vän, men så var det visst inte
Vi var riktigt nära ett tag, hittade på saker och så. Men så ballade det ur lite. Hon ville aldrig göra något med bara mej. Bestämde vi något så bjöd hon alltid med fler. Skulle vi åka och dansa och ingen mer ville följa med så fick hon plötsligt förhinder. Blev vi tre som åkte så slet hon tag i "den tredje" och dansade hela kvällen. De kunde ropa "Men kom Sandra, sitt inte där!" och så dansade vi allihop, men så plötsligt så ryckte hon tag i den andra tjejen och så buggade dom, eller försökte i alla fall, och så fick jag stå där och se dum ut. Hon kunde bjuda hem mej på fika, men när jag var där så ringde telefonen i ett, hon kunde försvinna typ 20 minuter, pratade i telefon. Det var sällan jag var ensam där, folk sprang hela tiden, jag satt mest som en åskådare. I början av sommaren messade hon och skulle på fest. Vad trevligt!, tänkte jag. Men tjena… "Kan ju skjutsa mej, "Lisa", "Lotta" och "Mia" och sen hämta oss i natt??". Då duger lilla Sandra… Sen hade vi en lite tradition att åka på kryssning när Casanovas spelade. Men denna gången fick jag visst inte följa med, hon bokade ihop med sina "vänner"… Vid 23-tiden kvällen innan de skulle åka så lät det "Men häng med på kryssning, Casanovas spelar ju!" Då hade någon av "kompisarna" avbokat… Och falsk nåt vansinnigt! Pratade skit till tusen om en person "Näe hon är helt dum i huvet, hon har gjort det och det, jag hatar fasen henne!" för att senare då glatt festa ihop, åka på kryssning, vad det nu må vara. Så så har det varit på senaste tiden. På Vätternfestivalen så träffade jag mitt ex och vi pratade lite. Då kom hon fram och skulle hälsa. När hon gått (trodde jag) så sa jag till Micke att "Jaa, nu för tiden duger man bara åt den där damen när hon behöver skjuts typ"… Dagen efter fick jag ett mess på msn, "Jaha, kul att höra att du tycker så!", då hade hon visst inte varit tillräckligt långt borta… Jag tog då tillfället i akt och försökte prata, säga att det inte känts så bra på senaste tiden. Jag började lite att "Varför har det varit så, varför fick inte jag följa med på kryssning, varför har jag fått skjutsa istället för att följa med på fest?". Hon försökte värja sej genom att komma med dumma bortförklaringar "Men du var ju sjuk!" (Två veckor tidigare jaa…), skylla ifrån sej "Men jag trodde "Frida" skulle fråga dej!" etc. Till slut kände hon väl att det inte höll, utan började slå ifrån sej som en obrunstig älgko istället. "Jaja, jag bryr mej inte, jag skiter i om du tycker så, jag skiter i det, jag bryr mej inte ett dugg, du får tycka vad du vill!". Antagligen för att hennes argument tog slut och hon insåg att jag hade rätt. Sen har vi inte hörts av mera. Jag tänker inte ta upp nån kontakt då min umgängeskrets anser att jag inte behöver henne, såsom hon betett sej. Och jag är väl redo att hålla med… Och att hon inte hör av sej är väl bara ett bevis i längden på att hon inte behöver mej, att jag inte betydde så mycket. Bara så länge jag ställde upp på hennes påhitt.Varför skriver jag då om det här här?? Tjaa, jag känner att jag behöver skriva av mej. Sen finns det väl kanske en liten chans att hon läser detta och förstår varför jag sa som jag gjorde. När hon inte låter mej förklara… Jag har inte skrivit några riktiga namn, men de i min närhet vet exakt vem jag syftar på. Och det är inte menat som att "hänga ut" den här personen, jag skriver bara om mina upplevelser, vilka inte direkt kommer som en nyhet för någon.
Nähe om man skulle göra lite nytta. Sätta sej på balkongen om inte annat
Blev ett långt inlägg idag, mycket som rör sej i lilla skallen. Ska ner till Wallride sen, käka lite och prata skit ihop med Pernilla. Alltid trevligt! Fredrik, du är det bästa som hänt mej!! Nu har vi ett gemensamt hem och det kommer bli så bra! Tack för att du alltid finns, älskling!
Ajöken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar