FK=Skit, äntligen psykolog och livet är allmänt träligt

Precis vad jag gått och väntat på, att någon ska förstöra hela min tillvaro, och det är ju väldigt kors i taket att "någon" är Försäkringskassan… Var på möte igår med Ragnhild och min kontakt på Team Linus. Och hon var orolig för att jag inte mått så bra på senaste tiden, och kläcker ur sej att Wallride kanske inte är rätt ställe för mej. Då frågar Ragnhild (inte jag!!) vad alternativet är; "Dagliga verksamheten på Östermalmsgatan"… Typ måla lite, snickra, sy gardiner, pyssla i trädgårdsland. Jag bara satt och stirrade på henne. Tror hon blev lite obehaglig till mods för efter en stund sa hon typ "Fast det är ju bara ett alternativ…". Jag sa typ "Du tänker alltså lyfta mej från Wallride till Östermalmsgatan????". Och även Ragnhild sa, fast lite mer försiktigt "Njaa, det vet jag inte om det vore det bästa för Sandra…" Vi pratade om det hela en stund, och ärligt talat så förstod jag inte ens hennes argument till att jag skulle dit. Jag mådde ju så dåligt, och så hade jag råkat säga att Wallride blivit lite som en tillflyktsort, ett ställe jag kunde gå till när jag inte orkade se hemmets fyra väggar, och det hade hon hakat upp sej på, så skulle det verkligen inte vara etc. Fast ingenting skulle hända om vi inte var överens om det. "Tur det", sa jag "för det är vi inte!!". Vi bestämde i alla fall att jag skulle vara på Wallride i i alla fall tre veckor till, sen skulle vi ha nytt möte och besluta mer. De menade ju på att jag inte kan vara där i all evinnerlighet och det förstår ju även jag. Sen hade hon hakat upp sej på att jag fått EP-anfall men inget hört från Neuro, började gagga om att jag själv skulle ringa dit och så.

Sen gick hon och jag och Ragnhild fick prata ensamma. Ragnhild sa att hon varken privat eller professionellt såg nån anledning till att jag skulle till Dagliga verksamheten, och hon hade inte heller riktigt förstått argumenten. Jag fixade ju uppenbarligen ett "riktigt" jobb, jag stortrivs, Pernilla trivs förhoppningsvis med mej, jag sköter arbetsuppgifter etc, så varför skulle jag då ta steg tillbaka??? Den verksamheten är ju mer till för såna som bara behöver komma ut, vara bland folk, lära sej passa tider etc. Jag sa att det var skönt att hon stod på min sida, för hade hon också satt igång "Jomen Sandra, det vore nog bäst om du..bla bla", så hade jag inte vetat vart jag skulle ta vägen! Däremot så vore det bra om jag kollade runt lite efter ny plats, för som sagt så kan jag ju inte alltid vara där och det har jag ju vetat hela tiden, att det bara är tillfälligt. Så mötet slutade betydligt bättre än vad det började i alla fall, tur det.

Gick tillbaka till jobbet sen och talade om för Pernilla vad de sagt. Kan väl säga att jag fick höra mer än en gång sen att "Sandra ska sy gardiner" Fast jag sa att jag behöver ett konkret datum när jag inte kan vara kvar längre, så jag har något att rikta in mej på. Så det hoppas jag att jag får. Men jag hoppas att jag får vara kvar ett tag till, i februari/mars kommer ju vårgrejerna så då finns det ju att göra i alla fall.

Sen så har jag fått en psykolog! Inte en dag för tidigt… Som jag har tjatat och äntligen!! Träffade henne i torsdags och det kan nog bli bra. Hon var väldigt uppmärksam, la märkte till saker i det jag sa som jag fick fördjupa och såna grejer. Vi ska ses tre gånger nu och sen se om vi kommer överens, om det kan finnas hopp om ‘et Gör det det så fortsätter vi. och det är ju bara att hoppas att det ska funka bra!

Märks att jag har en down-period nu, inte mycket som funkar. Städning får jag koncentrera mej för att över huvudtaget stava rätt till, jag vill bara sitta framför tv’n och göra ingenting typ. T.o.m fotbollen börjar dala. Orkar inget och inget funkar. Benen bär knappt, är ständigt på gränsen till kramp, är slö och seg, tjurig nåt grymt.Springa funkar men när det gäller att tänka, i spel och så, jag är helt lost. Pratade med Sara om det hela i torsdags, att jag kanske skulle vila ifrån det ett par veckor, men det gick inte för sej!! Jag skulle åka med dom men kanske inte vara med på allt, köra lite löpning bredvid och så, men stanna hemma fick jag inte! Kändes riktigt skönt att ha det stödet faktiskt, hade jag sagt i Boren att jag funderade på att ta ett uppehåll så hade det blivit typ "Okej, hej då!". Sen vet jag att det är svårt att hålla sej ifrån det när man väl kommer dit ändå. Men vi får se, som det känns nu så är det inget roligt, man känner sej ju bara ivägen för alla andra. Synd att inte Karin är tränare längre, hade varit lättare att diskutera det hela med henne.

Har varit uppe tidigt idag, sov hos Fredrik i natt och den stackaren skulle ju upp och jobba, men då kommer ju även jag upp, en fördel med det hela Det har varit jättefint väder några dagar nu, får ju nästan vårkänslor. Tills man kommer ut, då får man förfrysningskänslor :-/ Men det finns väl förhoppningsvis hopp om våren i alla fall, även om det nog dröjer ett bra tag än.

Ajöken!