Och idag gjorde jag min första behandling. Och jag vet inte, det känns bara…skitkonstigt. Tycker inte jag gjorde nåt vettigt. Hunden ville inte vara stilla, inte riktigt dämpa sej. Jag fick följa efter den så vi använde ungefär hela golvytan Och jag vet inte vad jag riktigt ska känna. Men tycker sej hitta nåt, så försöker hunden sticka så man får hålla den och tappar greppet, sen är det lögn att hitta tillbaka igen. Jag vet inte, detta kanske är skitnyttigt för mej. Jag gillar inte när saker tar tid, vill att det helst ska vara klart igår. Medan detta måste få ta tid. Denna behandling kanske jag inte kände nåt speciellt, kanske inte nästa eller nästa eller nästa heller. Men efter min 15:de behandling kanske jag börjar fatta. Okej att jag inte förstår ett dugg av vad jag håller på med nu, men måste försöka ge det en chans. Jag ska göra (minst) 80 praktikbehandlingar, om det fortfarande känns lika vilset efter säg 50 behandlingar, då kanske jag får börja fundera på om jag gått rätt väg i livet. Tänkte anmäla mej till nästa steg i utbildningen ganska snart. Men visst är det en del jobbiga känslor som kommer upp… Fast nu var vi några som sa att vi ska hålla kontakt, så kan vi bo på samma ställe nästa gång, så vi kan umgås lite. Så slipper man sitta ensam på ett vandrarhem hela kvällarna. Får försöka hålla igång med behandligarna. Fast efter idag så blev man nästan avskräckt. Vad ska jag försöka känna nåt för, jag fattar ändå ingenting typ. Har gått och ältat det där med Marie hela dagen så hon är nog skapligt trött på mej Men man får försöka att koppla bort skallen och bara jobba på. En dag så liksom bara händer det… Vad jag hoppas att det blir så!!Imorrn ska vi åka och hälsa på vår nya familjemedlem igen. Ska bli så mysigt! Blir ju helt klart på ett annat sätt nu när hon verkligen är vår! Så ska vi tinga henne också så att vi även får papper på att hon ska flytta hem till oss. Ska bli så kul att åka till Örebro med henne också, på utställning. Förhoppningsvis så ska det bli roligt! Har ju annars mest varit långtråkigt de senaste utställningarna. Man packar sina saker, badar katterna, går upp halv fyra på morgonen, åker 30 mil, inreder buren, väntar på sin tur, ställer upp katten på bordet, sätter in den i buren igen, väntar oändligt många timmar på att få packa ihop sina saker och åka 30 mil hem igen. Förhoppningsvis blir det lite roligare med en katt som har chans att ta sej lite längre. Det ska bli så spännande!! Och kul med lite rörelse i lägenheten. Mina katter bor ju numera hos mor och far. De har sina rutiner där, sina sovplatser, de blir bortskämda. Så nu känns det nästan taskigt att ta dom därifrån. Klart jag saknar dom, men jag vet att dom har det hur bra som helst där! Så det ska som sagt bli kul med djur i hushållet igen!
Fick mail från Australien idag. De hade fått topsen med Robbans DNA. Men jag hade missat att kryssa i vad det skulle göra med det. Så jag fick försöka förklara på min knackiga engelska att jag ville att de skulle göra HCM-test. Så jag hoppas det gick fram
Är helt slut idag så det blir förhoppningsvis sängen tidigt. Blev ett glas vin ikväll, är uppskruvad. Så snart lägger sej nog lugnet hos Familjen Andersson/Lantz
Ajöken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar