Den stora anledningen är min s.k. "vän", som ni kan läsa om här. Idag betedde hon sej så jävla illa så jag vill inte ha mer med henne att göra. Och hon bad mej dra åt helvete så det jämnade ut sej. För att göra en lång historia kort så tyckte hon idag att hon kunde börja prata som om inget hade hänt, fast hon skällde ut mej senast och gjorde väldigt klart för mej att hon skiter i mej och mitt. Jag svarade väldigt kort och då var jag sur, på dåligt humör etc. Jag exploderade och skrev att "Va fan, är du helt dum i huvudet, senast skällde du ut mej, ska du nu komma och prata som om inget hänt och begära att jag ska vara trevlig??". Och hon blev galen för hon fattade inte alls vad jag pratade om, jag var elak, omogen, "vad har tagit åt dej?" etc. Jag sa att eftersom jag inte fått tala om hur jag tänkte och kände senast för att hon avbrutit mej med att hon skiter i allt, så kunde hon läsa mitt dagboksinlägg här, som jag ändå skrev när jag var lugn och sansad. Meningen var ju att hon kanske skulle fatta så vi kunde prata. Men nähe, hon blev ännu mer förbannad, det var barnsligt och omoget av mej att skriva här… Så summa sumarum, jag får inte prata med henne och inte skriva. Besitter jag kan hända någon form av fakta som fröken inte vill kännas vid…?
Den här människan är helt sanslös, tolkar precis allt så att det passar henne bäst, oavsett hur man lägger fram det. Skriver jag "Men är du dum eller??" så ligger det bra till att jag sa att hon var helt dum i huvudet. Och det mesta är skitsnack. Har jag pratat med en kompis om hur jag mår och känner för att hon behandlat mej som jag gjort, då har jag "snackat skit" om henne. Själv tycker jag att det är stor skillnad på skitsnack och fakta. Hon fick det till att det var hennes fel att jag mådde dåligt (Hon som var så snäll och vägrade prata med mej när jag behövde det, utan ringde mobila teamet för hon var "orolig", och råkade sådär i förbifarten nämna hur dåligt HON mår, så att mobila ringde upp mej och var arga för att jag tyngde henne med mina problem när hon mådde så dåligt. En parentes bara…) Jag har mått dåligt sen urminnes tider, och om hon bara vill så vet hon om det. Hon däremot, hon började "må dåligt" när jag började känna förtroende för henne så jag började prata om mina problem… Lägligt!
Hur som helst, det var ett jäkla tuggande, och det går ju inte att prata som två vuxna människor. "Vad har du sagt, vad har jag sagt, vart gick det fel?" utan det ska hela tiden kastas anklagelser, och detta välbekanta ifrånskyllandet "Men du då, du själv då!" när argumenten inte räcker, och några "Hur gammal är du egentligen??" emellanåt…
Tillslut kunde jag inte hålla mej. Jag kanske satte mej i sandlådan bredvid henne, jag vet inte, skiter i det också, men jag sa det jag så länge velat göra… "Du ska veta att du har inte en enda riktig vän. Alla våra gemensamma bekanta tycker att du är ett stort ego och stundtals beter dej jävligt illa". Det var fan underbart…! Men då ville hon ha namnen på de som sagt det, och jag tänkte Äh va fan, så jag gav henne namnen på de jag var HELT säker på att jag haft den diskussionen med, jag minns precis vart och när. Det blev typ 10 st. Sen är det fler som jag vet tycker hon är typ knäpp, men som jag inte kunde minnas att jag direkt diskuterat det med, så jag lät de vara. Hon gjorde vad varenda människa givetvis skulle gjort….kanske….nämligen lyfte luren och ringde en efter en. Och givetvis blånekade dom och idiotförklarade mej, vad hade hon/jag förväntat oss… Fattar inte vad de får ut av att slicka hennes röv. Men de får väl hållas, inga människor jag träffar eller umgås med ändå. Däremot fick jag några gulliga sms. Det ena var från en som ville veta vad hon hade sagt för skit (ang. "skitsnack") till mej om personen i fråga. Jag upplyste henne om att hon mycket väl mindes allt vi pratat om, var det sen skitsnack, det fick väl tösen själv avgöra… Det andra var helt patetiskt från början till slut. Ingen avsändare, och jag skiter i att kolla upp numret. Jag hade inget eget liv utan var tvungen att förstöra andras, och hur kunde jag säga att det var lilla frökens fel att jag mådde dåligt och jag bara ljög. Jomenvisst. Deras samveten lär vara lika rent som snö med hundpink i.
Sen är man född grubblare. Gjorde jag rätt, gjorde jag fel? Men jag har fan bestämt mej för att jag gjorde rätt. Varför ska hon få hålla på och köra med folk som hon vill, och alla bara står bredvid och ler?? Och jag har förvånats, eller egentligen inte, över att hon faktiskt inte har en enda riktig vän, precis alla har pratat om henne på mindre gulligt vis. Precis alla upplever henne på samma sätt. Men hon tror att hon är the one and only som alla ska rätta sej efter, vilket då många gör, så jag har på sätt och vis längtat efter att få tala om det för henne… Resten skiter jag i, jag vet precis vem som sagt vad och när och jag drar mej inte för att tala om det om någon skulle undra.
Näe hon är avslutad för mej. En sån jädra prakt-idiot vill jag inte ha i min närhet. Hon sa att "Nu skiter jag i dej!" och jag sa att "Jaa, då är väl allt precis som vanligt då…". Jag åkte till Örebro med Ramona istället, och dansade till Casanovas!! Riktigt kul, men ringrostigt
Och från det ena psykfallet till det andra. Tandläkaren som skulle dra ut en av mina visdomständer var nog fan den värsta människa jag råkat på. Till att börja med så verkade inte det lugnande medlet alls som de förklarat att det ska göra, sen hann jag knappt sätta mej i stolen förrän hon skulle trycka mitt huvud bakåt, dinglade med en spruta framför näsan på mej och hojtade om att jag skulle gapa. Jag fick panik och började illtjuta. Inga direkt låga odds på det. Hon blev alltmer hårdhänt och högljudd. Tillslut blev hon förbannad, kastade förklädet och gick iväg. Jag fick gå ut i ett annat rum. Efter en stund kom hon älgandes igen. Jag sa att medlet inte verkade alls som jag trott och sen frågade jag om bedövningssalvan legat på så länge som den skulle när hon försökte köra in sprutan. Hon blev galen igen och gastade om att jag antydde att hon inte gjorde sitt jobb etc. Och i ärlighetens namn, visst gjorde medlet sitt, jag har inte mycket minnen från den dagen… Men nån spruta fixade jag inte men det berodde nog mest på kärringen! Hem med fet-ångest och karva upp armarna. Jag som klarat mej så länge, jävla tandläkarfitta!!!
Nu har jag hur som helst fått ny tid. En sköterska som verkade jätterar ringde och beklagade att det blev som det blev senast, men vi skulle försöka igen med en helt annan tandläkare som ska vara riktigt lugn och bra. Så jag hoppas det ska gå bra!
Och till sist nåt trevligt; Rasmus var i Stockholm och hälsade på Skyler i helgen, så nu hoppas vi på små bebisar framåt vintern!
Den som läst enda hit idag är värd en eloge. Mycket natt-suddande. Men grejen är att jag skriver mycket sällan för att det ska vara intressant för någon annan, jag skriver bara det som dyker upp i skallen, för att få det ur mej. Vill sen folk vara nyfikna så varsågoda
Älskade Fredrik, hoppas du hade en bra födelsedag! Och förlåt för att jag höll dej vaken med mitt pladder i natt. Men nu är jag förhoppningsvis klar med mina funderingar! Tills vidare…
Ajöken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar