Men till slut kan vi skåla! Sen blir det en liten resumé av hur året har varit. Och ta mej fan, det blev en aning tårögt från Sandras sida. En del säkerligen beroende på diverse vätskor, men ändå. Först när man börjar tänka på det så kommer man på hur bra det här året faktiskt har varit.Först och främst så har jag funnit kärleken i mitt liv, min älskade Fredrik. Jag har blivit sambo, blivit förlovad. Det har gått väldigt fort, men så är det ibland. Jag har hittat hem, det är honom jag vill leva mitt liv med. Och i slutet av januari kommer vår lilla familj att utökas med en liten naken-flicka
En dröm går i uppfyllelse! Sen får vi se hur vi utökas allt eftersom När mamma fyllde gjorde vi en jättetrevlig resa till Egypten, ännu en dröm som gick i uppfyllelse. Om ni missat albumet från den resan så kolla här.
Sommaren var faktiskt riktigt jobbig. Jag lovar, jag tänker aldrig flytta igen, det får bli hemmet nästa gång. Och varmt så in i helsike! Och Fredrik jobbade hela dagarna. Näe det var inget trevligt alls, men det blev bra när det blev färdigt
Fast färdigt är det ju inte än, är mycket som ska upp på väggarna och så. Men många trevliga bad-dagar i Jerusalem blev det! Men ett megatack till Ulla och Pernilla som kämpade och hjälpte oss med att packa, plocka, städa, fixa och dona! Och Mamma, Pappa, Siw och Anders; utan er hade detta inte varit möjligt!!Och sen kom hösten och vi fick för oss att åka till Omberg, bo på pensionat, bastu, bubbelpool, rida islandshäst. Mitt i förberedelserna började vi, egentligen av en slump, att titta på förlovningsringar. Så så blev det…
En jättetrevlig och mysig upplevelse!! Det albumet finns här.Jag slutade officiellt min arbetsträning på Wallride och började istället på Djurnära. Då ställena är ganska lika på så sätt att det är små personliga butiker båda två så har jag svårt att säga att det ena var bättre än det andra, men varför skulle jag??
Jag har verkligen trivts, det har varit roligt att gå till jobbet, det är något man sett fram emot! Återigen Pernilla och Marie, tack för att jag har haft en trevlig arbetsplats att gå till, tack för förtroende och för "psykolog-samtal" när jag behövt det! Och på tal om jobb så förändrades mitt liv av en annons i Härliga hund. Så nu går jag och försöker bli hundmassör. Första gången som jag verkligen känner att DET HÄR VILL JAG GÖRA!! Det är inget jag gör för att någon annan vill eller för att ha något att göra utan jag följer mitt eget hjärta! Mamma, jag kommer vara dej evigt tacksam för denna chans!Efter diverse turer så har jag fått världens mest underbara människor omkring mej inom myndigheterna. Per-Åke på arbetsförmedlingen; vilken slitvarg!! Han ger sej inte förrän allt är till det bästa och han engagerar sej verkligen! Sabina på försäkringskassan. Tillsammans med Per-Åke så har hon ordnat och styrt omkring mej så det verkligen blivit jättebäst! Man känner sej omhändertagen, folk vill verkligen mej väl! Ovanligt för att komma därifrån…
Och inom vården, en favorit i repris, Lavinia. Läkaren som försökte få mej att kunna ta sprutor. Nu är det hon som har ansvar för den medicinska delen vad gäller mej. En underbar människa som jag har fullt förtroende för! Malin, psykologen som har gjort diverse utredningar för att försöka ta reda på vad som rör sej i knoppen på mej. Också en fantastisk människa! Är så tacksam för att jag har just de här människorna omkring mej!Det är inte så mycket negativt jag kommer minnas det här året. Det som slår mej direkt är allt gräsligt jobb med flytten, min bästa vän som det bara tvärslog över i skallen på samt tandläkaren från helvetet. Det är inget jag vill gå in på nu, är på för bra humör för det. Men mina trogna läsare vet vad det handlar om, ni andra får väl fråga om ni är intresserade.
Detta har varit mitt sociala år, jag har lyckats väldigt bra på det planet. I alla fall med kärleken. Vänskap har det varit sämre med. Jag har mina trotjänare, Anna G, Hanna, Micke och Therése. I övrigt är jag besviken. Största besvikelsen ligger på fotbollslaget. Från att ha varit världens härligaste gäng så har det blivit jag-vet-inte-vad. INGEN brydde sej när man skadade sej och var borta typ 3 veckor. Okej, jag höll på att sparka foten av mej i ett ångestutbrott så det kanske är känsligt, men varken tränare, lagledare eller spelarrådet hörde av sej. När jag förlovade sej så var det INGEN från laget som hörde av sej. Jag skyltade med det här, på msn, på facebook, men inte ett ljud. Jag är inte den som fiskar efter gratulationer så, men kan tycka att det hör till vanligt folkvett. Sen får jag höra av en mammaledig spelare i laget att hon "måste gratulera för hon har hört på fotbollen att jag förlovat mej"… Och det var inte en käft som frågade efter mej när jag bestämde mej för att skita i fotbollen. Man känner sej väldigt önskad. Så näe, det får nog bli en av mina största besvikelser i år.
Som sagt, i år har jag lyckats socialt, så jag hoppas att nästa år ska bli mitt yrkesår. Jag vill lyckas med min utbildning, bli diplomerad hundmassör, starta ett företag, eventuellt utöka verksamheten. Så det är vad jag önskar mest av 2009.
Nu tror jag att jag fått med eldsjälarna i mitt liv under 2008. Jag kanske glömt någon som jag lägger till senare, men rent spontant så har jag sammanfattat mitt 2008 väldigt bra! Nu är det nytt år – nya möjligheter!
En klyscha som alltid går bra att använda!Ett riktigt Gott Nytt År på er alla läsare!
Ajöken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar