Köra i snöoväder, jävla as!!, ny hundmassage-kunskap och jag i sociala sammanhang

Då var man hemma igen. Körde i snöoväder igår, det är inte att rekommendera! Kan säga att jag tog inte många andetag och blinkade inte många gånger mellan Stockholm och Nyköping… Jädrar vad läskigt det var!! Men sen var det mycket bättre väg, efter Norrköping kunde man köra på som vanligt! När jag åkte till färjan på Ekerö så hände en så sanslöst sjuk grej. Det var en vänstersväng och nerförsbacke. Jag höll inte många km/h där inte, men bilen bara släppte, kanade rakt fram, gick inte att bromsa, inte att styra. Och givetvis får jag möte. Den bilen fick parera ordentligt för att undvika mej, jag viftade och hade mej. Tillslut fick jag stopp på bilen utan krock, jag vinkade och så till den andra föraren. Så kör jag vidare, men ser i backspegeln hur bilen vänder och kommer efter mej. Jag kör fram till "terminalen" och ställer mej i kön. Bilen kör upp bredvid mej, jag vevar ner rutan och säger "Ursäkta så hemskt mycket, det var verkligen inte meningen!". Och Vad säger karl-gubb-kuk-jävel-helvetet då?? Jo, "Näe det hoppas jag verkligen inte. Men jag var tvungen att kolla så du var nykter. Till att börja med."… Jag började nåt om att det var som en halkbana, men han skakade på huvudet, vevade upp rutan och åkte. Snacka om tusen känslor om for genom kroppen. Dels var jag ju fortfarande skakis för att jag höll på att krocka. Sen kommer ett as fram och tror att jag varit full, när jag råkar tappa kontrollen i en kurva, i nerförsbacke med 5 cm nyfallet snöblask på vägen… Man får hoppas att han blev lika rädd som jag, men fy fan…!! Vissa jävla idioter borde ju inte få gå lösa. Vill han skälla på nån så kan han ge sej ut i stadstrafiken för där finns idioter till allt.

Var så lagom katig när jag körde av färjan i snöovädret, hade ju kanandet i färskt minne, tyckte det släppte överallt. Men det var bara att ge sej ut på motorvägen, hade en medelhastighet på 60 ungefär. Men sen blev det bättre som tur var. Lämnade Elliot hos pappa, sen var jag hemma lagom till "Beck". Och Fredrik hade gjort så fint, tänt ljus och så! Somnade ganska ovaggad den kvällen…

Kursen annars då? VÄLDIGT mycket information som ska in i skallen. Jag känner väl att detta upplägg inte riktigt passar mej, jag vill ha nån att fråga hela tiden. Nu ska jag bara "hem och öva" på det jag lärt mej på kursen. Har ingen aning om ifall jag gör rätt osv. Sen sa hon att hon inte kan förklara hur "normal" vävnad känns, förutom att den sviktar, det får vi lära oss genom att känna på många hundar. Och jag gjorde min 15:de behandling idag, men jag tycker inte jag känner nåt speciellt. Men det är väl bara att köra på och hoppas det vänder nån gång. Är ju en bit kvar till 80 behandlingar… Nästa kurs innehåller skriftligt prov. Jag ska väl anmäla mej snart. Lika bra att få det gjort, man kan inte mer än kugga. De latinska namnen, musklernas ursprung, fäste och funktion, ledlära osv, det är "bara" att plugga in, men när man måste tänka själv… Vilka muskler kan tänkas ha skadats när en hund är halt efter att ha hoppat ur en bil…? Just det, det kan man fundera på. På hundar är det ju verkligen så att allt hänger ihop. En skada i bakvagnen kan leda till överlastningar och spänningar så den blir halt fram t.ex. Men som sagt, man får ta det för vad det är, plugga så gott det går, kör jag så får de väl hjälpa mej att komma vidare då! Det verkar som det är rätt normalt att känna som jag gör i alla fall. Var inte bara jag som kände mej dum, att jag var fel ute, hade självförtroendet i botten. och läraren sa att det var helt okej att känna så, det var bara att jobba på så vänder det. Får förlita mej på det!

Annars då? Var på psyket idag. Malin är så bra, hon får mej att tänka ur olika vinklar. Fast ibland säger hon emot mej i onödan, ibland vet jag FAKTISKT hur en sak är, det är inte alltid jag missförstår vad folk säger och så Men vi ska väl jobba vidare. Vi tog upp olika problemområden och så. Och i första hand behöver jag nån att bara prata med, jag tjatar ju hål i skallen på mina närmaste!! Jag ältar ju väldigt mycket, har svårt att släppa saker. Så ni kan ju tänka er hur gubb-röven i bilen ställde till det för mej… Jag tänker väldigt mycket varför? Jag vill ha förklaringar på allt. Varför säger folk si och så? Vad har de för baktankar med det? Jag kan inte ta "Det bara är så", det funkar inte för mej. Och så fick Fredrik en uppgift: Tala om för mej, och jag ska försöka att vara tyst , hur jag beter mej i sociala situationer. Så ska jag prata med Malin om det sen. Ska bli spännande!

Nu ska jag skriva massagejournal och äta riskakor!

Ajöken