Katastrofal utställning

Som vanligt när jag ska upp tidigt dagen efter så kunde jag inte sova igår natt. Låg och glodde på tv och till slut blev klockan så mycket att det inte var lönt att sova. Hade jag vetat hur dagen skulle bli så hade jag helt klart stannat kvar i sängen, men strax efter 5 så körde jag upp Fredrik, packade det sista, stoppade in katterna i bilen och körde iväg. Katterna var duktiga och somnade i buren, det är inga som helst problem att åka med dom! När vi bara hade ett par mil kvar så börjades det att jama i baksätet. Tänkte inte så mycket mer på det då Rasmus aldrig gillat att åka bil, han kunde ju skrika i 35 mil, så lite jamande efter 2 timmar i bilen gjorde inte så mycket. Men så började det stinka i hela bilen… Var bara att svänga in på första bästa rastplats och ladda upp med papper och våtservetter. Man befarade ju förstås det absolut värsta, men vem-det-nu-var hade ändå varit så klyftig och krypit ner under puffen i buren och bajsat på filten, så på så sätt hade inte katterna rullat sej i skit. Så de var ändå förvånande rena, men det var absolut ingen trevlig upplevelse!! Vi kom fram och fick stå lite i kö för att komma in, men sen flöt det på; veterinär-besiktning (utan anmärkning, observera UTAN anmärkning…!), incheckning, sätta upp buren. Då de bajsat ner både puffen och en filt som jag tänkt att de skulle ligga på i buren, så hade de bara ett litet underlag kvar, så jag lade in min tröja också, så slapp de frysa. Fick veta att det var assistent-buren utställning, alltså man får inte själv bära fram katten till domaren, utan assistenter kommer och hämtar katten i buren. Kändes ju jättebra med Hedwig som inte är så förtjust i nya människor, har väldigt lätt för att fräsa och visa vem det är som bestämmer. Sen så är det så svårt att höra vad domaren säger om katten när man inte själv står med där framför, utan en assistent står vid bordet och skymmer alltihop. Sen hann vi inte mer än in i hallen så började Sunes ögon att krångla. Inget allvarligt så, de blev lite rinniga, men hörde fler sphynx-ägare runt omkring som hade problem med det. Och ju mer man tittade på katterna och försökte tvätta och fixa dom, så hittade man bara mer och mer. Hedwig hade en fläck på hakan som bara inte gick bort. Jag tvättade, skrapade, testade tops, men inget hjälpte! Jag kunde ju inte gärna skrapa så hon fick sår, så tillslut fick det vara. Sen så var det som alltid annars; man har absolut ingenting att göra i en sådär 3-4 timmar, sen jädrar händer allt samtidigt!! Först hämtade de Sune, men han hann inte mer än in i domarburen så kom nästa bärande med Hedwig till en annan domare. Så Fredrik stannade hos Sune och jag gick till Hedwigs domare. Sen följde fullständigt kaos… Jag såg att Sune kom upp på domarbordet, men sen kom Hedwig upp till sin domare. Och domaren tittade verkligen med avsmak på henne, höll henne ifrån sej, diskuterade med assistenten, sen gick hon iväg med henne till domaren som tittade på Sune för att konsultera. Hon har ju varit uppe för nominering på sina tidigare utställningar så snacka om att jag undrade… Borta hos Sunes domare samlades typ 4-5 stycken runt Hedwig och tittade. Sen helt plötsligt var både Sune och Hedwig borta. Hedwigs domare kom tillbaka och började prata med nån i publiken, på finska!! Sen kom assistenten och undrade vem ägaren var till katten och vi skulle "gå iväg och prata". Då hade domaren reagerat på Hedwigs vita spräckliga fläckar som hon har på ryggen, och sen på yttersta millimetrarna på ena örat som liksom är "vikt bakåt", så nu vägrade hon ge Hedwig bedömning förrän en veterinär varit och tittat på henne och konstaterat att hon var okej… Ingen vet väl egentligen vart fläckarna kommer ifrån, men de är ju ändå ganska vanliga på sphynx, så en domare borde veta att det inte är nåt farligt…!! Och örat är ju vikt, det syns tydligt, det har varit så sen hon föddes. Och då hade hon ändå gått igenom en veterinär-koll på morgonen…! Och vad som var med Sune hade vi inte en aning om! Förbannad som satan ringde jag till en närmast förkylningsdäckad Annika och svor lite  Sen kom vår "bur-granne" och tyckte att "Den där f*ttan kan vi ta och skicka tillbaka till Finland igen!"  Jag hämtade Sunes bedömningssedel och då hade han blivit diskad för att "hans öga var rinnigt och det KAN vara ögoninfektion"… Och det bör inte domaren tala om för ägarna då???? Utan bara sätta tillbaka katten i buren utan ett ord. Så han hade inte ens fått någon bedömning, hon hade ratat honom direkt. Ännu en f*itta som vi kunnat skicka tillbaka till Danmark…! Efter typ en timme kom veterinären, jag frågade assistenten om vi inte skulle ta med Sune också för att kolla hans påstådda ögoninfektion och menade på att "morgonens veterinärer måste ha slarvat en hel del, så mycket konstigt som domarna hittat på våra katter", (lite lagom kylig sådär…) men det var Hedwig vi fick ta med in i ett litet rum, veterinären (som f.ö var samma som checkat in henne på morgonen…) laddade upp med plasthandskar och grejer. Fläckarna sa hon inte ett dugg om, bara att "men en del sphynxar ser ut så i pigmentet, det är varken farligt eller speciellt ovanligt!", och örat… Hon kollade lite, frågade om hon alltid sett ut så, om hon var irriterad av det, kliade och så, och så pratade hon om att katten kan få nån slags tumör-växt i örat där hela örat liksom "ruttnar" bort  Men hon tyckte inte örat såg konstigt ut, "inget jag reagerade på i morse och inte nu när jag ser det igen heller". Hon undrade nog lika mycket som vi vad hon egentligen gjorde där och det skulle varit JÄVLIGT intressant att veta på vilka grunder de skickat efter henne, vad domaren sagt att hon trott att hon upptäckt… Men nu skulle vi i alla fall få en bedömning på Hedwig "bara domaren ätit färdigt"… Och hon tyckte om Hedwig, snygg i kroppen, snygg i typen, snyggt huvud, trevligt temperament, MEN p.g.a fläckarna på ryggen, som hon "aaaaldrig sett förut och då var hon väldigt van vid sphynxar"…. …och för det lilla vecket på örat så tyckte hon inte att Hedwig var någon show-katt, så hon drog certet för henne. Och det var alltså i den absolut lägsta kastrat-klassen… Jaa det är roligt nästan jämt! Bara att vänta ytterligare några timmar på att få packa ihop och bege oss de 20 milen hemåt, klart bestämda över att det kommer dröja innan jag anmäler till någon utställning igen!

Liksom, otur det kan man absolut ha, jag köper i allra högsta grad att bli slagen av en snyggare katt, att kanske domaren inte är på sitt allra bästa humör, men när sånt här händer, då ger jag bara upp. Jag har inte råd att betala över 300:- per i katt i anmälningsavgift, vara borta en hel dag, åka långt, bensinkostnader, matkostnader osv och bli så radikalt bortdömd för att domaren inte har ordentlig koll på rasen, och sen inte ens få prata med domaren själv, utan en bortkommen assistent ska föra domarens talan. Men som Sune och hans ögon, vet verkligen inte en domare som har som uppgift att döma sphynx att de ofta har väldigt känsliga ögon?? Det finns ju liksom inget som skyddar ögonen. Lite annorlunda atmosfär, annorlunda ljus, annorlunda luft osv kan göra att ögonen blir lite irriterade, skulle verkligen VI åkt från början med en katt med ögoninfektion och hur kunde veterinären i så fall släppt igenom det i incheckningen?? Sen är det upp till domaren att avgöra hur hon bedömer en katt med lite irriterade ögon, men att inte ens titta på honom utan bara sätta tillbaka honom i buren, jag tycker det är skit-illa! Och med Hedwig, vi blev ju i princip anklagade för att ha tagit in en smitt-bärande katt!! Oliver har ju sin fläck, men det har jag alltid vetat, jag vet att det kan gå precis hur som helst, då det är helt upp till domaren att bedöma. Och där har jag ändå haft ruskig tur, det är EN domare som diskat honom och inte ens gett honom bedömning, och det var domaren som Sune hade igår… Sen har Oliver utan problem traskat vidare upp till Internationell Premier, på god väg att bli Grand Internationell Premier… Men som sagt, med honom vet jag vad jag åker med, jag är beredd på att det kan gå precis hur som helst. Men som med Hedwig. Okej, hennes öra kanske stör helhetsintrycket, det är upp till var och en, men att det stör så makalöst att hon inte ens kan få cert i lägsta klassen, om hon nu var så snygg i övrigt… Näe kattutställning är en speciell värld, det köper jag, men jag har helt enkelt inte råd att offra varken pengar, tid eller energi på att riskera att bli utpekad som smittbärare när fläckarna är nåt som en del sphynxar bara har som en del av pigmentet.

Vi käkade Max-mat i bilen på vägen hem, sen gick det rätt snabbt ändå att köra. Var hemma strax innan 21 och jag sov gott innan klockan var 21.30…

Här kommer lite bilder på våra slagna hjältar, som är friska och finast i världen oavsett vad ett hopplöst pack med domare säger…

Duktiga katterna redo för hemfärd!

Mysisarna!

Sune – diskad för ögoninfektion…

Hedwig – smittbärare med cancer i örat… Hennes HÖGRA öra, om nån nu inte riktigt ser.

Stort tack till Annika för stöttning, till Marie för uppmuntran och till vår bur-granne (som jag inte namnger p.g.a uttalandena här ovanför som i alla fall JAG håller med om till 100%, men kanske inte alla…) som gav oss ett hederspris och hoppades på bättre lycka nästa gång! En del människor är bara för härliga! Många kan inte ens säga hej, medan andra pratar, skrattar, peppar och muntrar upp fast vi aldrig setts innan.

Idag tog jag sovmorgon. Vaknade fasen vid 12, så jag tog igen ganska många timmar där. Och då vaknade jag med huvudvärk så då hade jag väl sovit för mycket istället. Tänkte jag skulle åka och träna och så ska jag försöka ta tag i att packa upp utställningsgrejerna också, blev ju en del som behöver tvättas snarast!