Till er som på något sätt halkat in på enbart bloggen;

Jag har även en hemsida där jag skriver mera om vem jag är, om min Asperger, jag har mera bilder, jag berättar om resor jag gjort, skriver om mina djur, har en minnessida, en gästbok och mycket mycket mera!
Se sidan här!


Blogg listad på Bloggtoppen.se
Photobucket

onsdag 5 november 2008

Farmor, Highlights och neuropsykiatrisk utredning

Då har man blivit farmor igen då :-) Det är lika roligt varje gång! Kanske speciellt roligt denna gång då inte mindre än sex små dunbollar tittade ut :-) Rassemannen sköt riktigt skarpt denna gång, det är bra det! Så det ska bli skoj att följa de små liven!

Igår hjälpte jag Pernilla lite på Wallride. Precis innan jag skulle gå så fick jag ett sms från henne: "L är här, bara så du vet". L är alltså tösen jag skrivit om tidigare, som inte riktigt uppträtt som en vän eller ens normal människa bör göra. Jag svarade i stil med "Okej, säg till när hon har gått!". Efter en stund skrev Pernilla igen "Hon undrar om hon ska gå eller vara kvar" och jag svarade att "Du behöver inte köra ut henne men jag är på lite för bra humör för att träffa henne". Hur som helst så gick hon och det var fritt fram att knalla upp till Wallride. Pernilla och L hade pratat en hel del och då var jag ett av ämnena. Och uppenbarligen hade L tyckt det var tråkigt att det blivit som det blivit mellan oss. Sen fattade jag väl inte vad hon egentligen ville. Om hon ville att vi skulle bli kompisar igen eller inte. Sen hade Pernilla sagt att "Sandra är på väg, vad tycker du att jag ska göra?" och hon hade svarat typ "Fråga om jag ska gå". Och när hon fick reda på att jag inte tänkte komma upp så länge hon var kvar så hade hon blivit lite sådär "Nähe, men då har jag försökt i alla fall, gjort så gott jag kunnat!". Men Pernilla hade sagt att "Näe, du har inte försökt nånting, du har inte tagit nåt initiativ till att ni ska träffas och prata! Glöm att jag tänker sitta här som nån medlare mellan er!". En sak Pernilla skrivit nåt i stil med "L är här och vill prata med dej", då kanske jag hade övervägt, men vad fasen skulle vi sitta där på var sin stol och blänga på varandra för??? Som sagt så var jag på lite för bra humör för att vilja träffa henne. Sen hade L skyllt hela sin tillvaro på sin ADHD och även på att hon mått så dåligt. Så det var nog tur att jag inte var där. Jag hade blivit komplett vansinnig; man kan inte skylla hela sin tillvaro på ADHD, jag köper inte det!! Och man mår dåligt, vem fan mår inte dåligt?? Men jag beter mej inte som en egoistisk idiot för det! Lite ansvar måste man fasen ta för sina handlingar och sitt sätt, även om man lyckats få en diagnos… Den dagen hon inser att hon inte är felfri, den dagen kan vi prata! Vi kommer aldrig kunna bli vänner igen, för tror hon att hon kan fortsätta behandla mej som skit och sen skylla på ADHD, då tror hon bara SÅ fel… Jag vill ha vänner som tar och ger. Hon kräver bara onödigt med energi från mej. ADHD eller ej, jag tänker inte skjutsa henne och "hennes kompisar" på fester, jag tänker inte vara barnvakt medan hon och "hennes kompisar" går på stan, jag tänker inte sitta på en stol i hennes kök och se dum ut medan hon stänger in sej i sovrummet i en halvtimme och pratar i telefon, jag tänker inte stå bredvid på dansgolvet och titta på när hon grabbar tag i närmsta människa och dansar med. Osv, osv. Sen verkar hon inte fatta vad det var som hände mellan oss egentligen. Hon tror att det var en eller två händelser som gjorde att jag blev jättearg. När jag försökte förklara senat vi pratade att det inte var så, jag bad henne läsa min dagbok här där jag lugnt och sakligt beskrivit vad jag kände, då var jag ju bara "barnslig" och "jävligt omogen" för att jag skrivit om det här… Vet inte om hon låtsats vara dum eller om hon är det på riktigt. Hur som helst, hon säger att hon vet att hon kan vara jävligt egen men skyller allt på ADHD, så då hon kvalar inte in till min vänkrets. Jag varken orkar, har lust eller tänker ständigt ta hänsyn till nån ADHD, speciellt när det inte är på det viset, det är bara nåt hon skyller på. Så näe, jag trivs riktigt bra med livet utan henne, så det får gärna fortsätta vara så!

Jag hjälpte Pernilla att kopiera lite papper. Gick hem och hämtade vår skrivare/kopiator, så hon själv kunde få säga hur många ex hon skulle ha av varje och så. Måste sätt väldigt skumt ut när jag kom med en stor väska över axeln och en skrivare i famnen :-) Med tanke på vad vi har för grannar så är det ju ett under att ingen ringde polisen…

Sen igår kväll knallade jag ner till Nöjeshallen, Highlights spelade. Och de är riktigt bra!! Kul livligt band, bra låtar, bra dans! Igår var de flesta från buggkursen där, så vi kunde träna på våra turer som vi tragglar med :-) Det är bara foxtrot’en som jag inte kommer överens med. Och igår fick jag väl det "bästa" erkännande man kan få på att jag är precis oduglig; en karl som dumpade mej mitt i en dans!! (En dans=två låtar, han stack efter en låt alltså.) Fast jag tycker den karln var riktigt ofin, jag har aldrig nånsin varit i närheten av nån som dansade foxtrot som han, det var ingen logik i vare sej steg eller takt., men när han märker att det absolut inte funkar, går man inte som "gentleman" ner till att dansa traditionell foxtrot då istället för att dumpa?? :-/ Fast inte gjorde det mej nåt, en fet skäggig gubbe klarar man sej utan att behöva trycka sej emot… Liksom, dansar jag med en kille som buggar sämre än mej, så får man ju leva med att köra kanske enbart vänstersväng i två låtar. En kille i Tranås i lördags tappade takten varje gång han snurrade mej, och sen fortsatte han lite som han själv tyckte och tänkte. Men det var ju bara att genomlida! Fast jag ska väl inget säga om normer i dansvärlden, jag nobbar ju vitt och brett åt alla håll :-) Eller nu gör jag det inte, om det inte är nåt alldeles skandalöst. Som i Tranås, en karljävel som höll på att vrida av handlederna på mej. Full som en spruta var han, kunde inte ta ett vettigt steg, släppte inte mina händer i snurrarna, slet och drog som en jag vet inte vad. Han fick bara EN låt, sen nobbade jag honom resten av kvällen.

Idag träffade jag en ny psykolog som heter Malin. Hon ska göra en neuropsykiatrisk undersökning, se om det finns något konkret fel bakom att jag mått som jag gör och att jag inte riktigt känner att jag är som jag borde alla gånger. Det blev en intervju om allt mellan himmel och jord, som rör mej alltså. Vi körde en timme idag och på måndag blir det två timmar till. Så det är väldigt omfattande detta. Skönt att de för första gången försöker göra något åt det!! Det är ju bara att hoppas att jag har Asperger eller nåt, så kan jag gå ut och bete mej hur jag vill sen…

Sen så gick jag till Djurnära och jobbade på som vanligt. Har lite strul med leveranser, men inom kort hoppas jag att hyllorna är fyllda ordentligt igen :-)

Ajöken

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar