Min dagbok eller blogg eller vad fasen det kallas: Operationsförsök nr 2… Och det lyckades!!! :-)

Uppe tidigt *gäsp* Dags för ett nytt försök att operera bort visdomständer. Är knappt nervös. Känns på nåt sätt som att det inte finns något att vara nervös för. Jag hoppas verkligen att jag inte ställer till en scen direkt, utan låter dom försöka i alla fall. Blod, svett och tårar lär det säkert bli i alla fall.

Ett kort inlägg idag. Har egentligen en massa att skriva om, men jag återkommer när det finns mer tid. Skulle vilja lära mej att mer "blogga" lite varje dag istället för att skriva ett marathon-inlägg typ varannan vecka. Jag får skärpa mej!

Wish me luck…

Ajöken

Sådär, då var man tillbaka! Och du hade rätt Ulla, när jag läste ditt mail så var tandeländet borta!

Det gick hur bra som helst!! Fick reda på att jag skulle få Stesolid som lugnande den här gången. Då blev jag lite skeptisk, har haft det utskrivet, men det var inget speciellt. Fick det iofs intravenöst när jag fick epilepsianfall, men det var ju som sagt rätt ut i blodet. Men jag fick 200 mg och sen fick jag ligga i 40 min. Slumrade till och ta mej fasiken, var skapligt borta när jag vaknade. Tandläkaren kom in och sa att det här fixar vi, vi skulle samarbeta etc. Så sköterskan fick hjälpa mej till operationssalen, var inte riktigt stadig

Fick luta mej bakåt, bli insvept i en massa gröna dukar, de frågade precis hur jag ville ha det. Sen fick jag typ tamponger med bedövningsmedel i truten. Och så fick jag ligga ner helt, fick in nån typ bitskiva modell större i truten så jag inte kunde stänga munnen och så jag slapp hålla munnen öppen för egen maskin. Blev väl lite gnäll och försök till att vrida på skallen när jag förstod att sprutan kom fram, men innan jag hann börja protestera så var det redan klart! De tre andra sprutorna gick galant, kände ingenting!! Snacka om att kunna lägga bedövning! Sen så slipade de lite, och helt plötsligt sa tandläkaren att "Nu ska jag bara sy lite". Och jag som förväntat mej värsta knaket och braket :-/ Sen var det klart! De letade fram mej ur skynkena, jag fick gå tillbaka till vilorummet. Fick träffa pappa och Fredrik, som givetvis varit och käkat räksmörgås de svinen

, medan jag opererades. Sen fick jag sova i typ en timme. Hittade mobilen och slängde iväg ett sms till de närmast sörjande, att allt gick bra. När jag sovit så kom sköterskan in och gav lite information. Och sen så berättade hon priset. 3600… Precis vad jag har över… :-/ Eller kanske inte. Som tur var kunde jag få det uppdelat på tre gånger i alla fall. Sen åkte vi hem. Blödde som fan så jag stoppade in en kompress som jag fått. Läskigt att köra den så långt bak i truten det bara går, fick ju kväljvningar. Så stannade vi givetvis på Cloetta på vägen hem…

Så det gick mycket över förväntan! Om typ en månad ska jag tillbaka och ta nästa tand. Jag gick med på det bara jag fick samma personal och det skulle inte vara några problem. Fy fan vad duktig jag har varit!!

Även om jag själv tycker att det var personalen som var riktigt duktiga…! Hoppas nu jag inte får alltför ont. Men jag har laddat upp medicinskåpet så jag hoppas slippa det värsta

Vad händer i övrigt då?? Förra onsdagen var jag, Sofia, Hanna och Fredrik i Ullared. Var en del vi behövde så det var välbehövligt att komma dit! Vi behövde lite till hemmet, gardiner, bäddset, lite köksgrejer, och vi hittade allt vi letade efter så det var kul! Och lite därtill givetvis

Sen har ju en annan gått och blivit lite tjockis så jag tänkte hitta lite jeans och underkläder. Ville inte köpa för mycket kläder, har ju så jag klarar mej. Och jag hittade tre par jeans! Två par "vanliga" tajta och ett par mer baggy. 129:- styck, helt klart överkomligt! Och de sistnämnda bara älskar jag!! Införskaffade även tre bh’ar. Hatar att prova, men jag hade tur, prickade rätt ganska direkt. En sport-bh och två vanliga. Så jag är riktigt nöjd med trippen!! Kul att träffa Hanna också, blir inte så ofta tyvärr.

I fredags var det nostalgi. Arvingarna i Parken med systeryster. Till en början blev det lite strukturerad dans, träffade några från buggkursen så det var kul! Sen blev det hopp och studs längst fram, det hör till

Det var en riktigt rolig kväll!

I tisdags gjorde vi nåt som jag längtat efter länge! Vi hälsade på Annika och Jerker och deras 7 sphynxar. Jag har alltid velat ha en sån och nu när de ska ha kull så anmälde vi vårt intresse. Så tänkte vi att vi kunde hälsa på dom och se deras vuxna katter. Hur rasen är och så. Och vilka underbara djur!! Vi, eller rättare sagt Fredrik

, hade föreställt sej nåt typ groteskt, men det var så långt därifrån man bara kan komma! Visst har de ett alldeles speciellt utseende men till vardags så är de ju på gränsen till söta och näpna

Och sociala, ville vara med hela tiden. Satt man på golvet så kunde man ha en katt under armen helt plötsligt. Och Fredrik, som som sagt haft sina misstankar, blev helt kär

Och kan man bli annat när man sitter på golvet och har 7 stycken keliga lekfulla katter runt omkring sej

Så nu hoppas vi på att det kanske kan flytta in en liten hårlös krabat hos oss inom den närmaste tiden

Och sen lite tankar såklart. I tisdags kväll fick jag bara nog. Jag kan inte leva såhär, jag måste göra något med mitt liv. 5 år har gått sen jag tog studenten, och vad har man gjort?? Inte ett skit!! Jag vill inte vakna och vara 35 år och leva i samma situation. Är så trött på tillvaron här, inget jobb finns, vart sjutton kan man få tag i ett sånt i Motala idag?? Och jag fixar inte att pendla. Fick rycket och började söka på att jobba i Norge. Slängde t.o.m iväg lite intresseanmälningar på boende. Dit skulle jag absolut kunna pendla, vill absolut ha kvar den här lägenheten, vill inte flytta helt och hållet. Sen när jag lagt mej så kom jag på att om jag drar till Norge så lär jag inte få nån utredning angående mitt psyke. Och nu verkar det ju vara i rullning, jag har fått den jättebraiga läkare jag tjatat om att få, jag fick prata med en psykolog som verkade förstå att allt inte står helt rätt till. Så det kanske är bäst att avvakta. Men jag blir galen på att bara gå och dra!! Jag sa till Fredrik, halvt på allvar, halvt på skämt; Antingen drar vi till, Norge, annars skaffar vi en sphynx, eller så skaffar vi en unge! Nåt måste bara hända!! Kan inte bara gå såhär, jag kryper ur skinnet!

Näe nu börjar stesoliden göra sej påmind. Bäst att vila en stund!

Lite bilder var längesen