Det var ju tänkt att mitt nästa inlägg här skulle handla om semestern. Men så blev det inte riktigt...
Antar att burkarna med red bull tog mer än jag först trodde. Sen är jag övertrött nåt satlöst. Jag brukar ha problem att bearbeta "normala" nya intryck, hur tror ni då en vecka utomlands påverkar skallen... Sen lyckades jag dra på mig en liten förkylning i utlandet, ovanligt nog, och det verkar ha satt sig i luftrören. Det rosslar och har sig och ibland slemmar det ihop sig totalt. Så sova går inte, har redan gjort något av en sån Joakim von Anka-funderar-grop i lakanen...
Fördelarna med en perfekt semester är väldigt många. Men det finns även nackdelar. Om vanliga vardagen i största allmänhet inte är så jädra rolig, utan snarare mestadels rätt pissig, så blir det ju en ganska ordentlig käftsmäll att komma hem till verkligheten igen. Tvingas ta tag i allt så kändes så gött avlägset där bland poolerna och palmerna. Arbetsförmedling. A-kassa. Försäkringskassa. Dödshjälp, piassavakvastar och brännässlor.
Häromkvällen satt jag på vår terass och kom på mig själv med att fasen sakna hönsen, tro det eller ej... Men så kollade jag bland gamla sms i mobilen, ett litet tidsfördriv emellanåt, det blir ju en del små textmeddelanden... Den som uppfann fast kostnad för sms borde få nobelpriset! Hur som helst, när jag kollade där och såg mess från i somras som jag skickat kors och tvärs till folk när jag stod ute i hönsgården om att jag helst bara ville dö och be hela världen dra åt helvete, vilket jag kanske också gjorde på flera håll, jag får be om ursäkt såhär i efterhand!, så saknade jag plötsligt inte hönsen längre. Jag riktigt kände ångesten jag hade när jag hade jobbat i över 11 timmar men ändå kände som att jag slarvat och "smet" när jag väl åkte hem, och hur ofta stod man inte därute helt tjutfärdig för att jobbet aldrig tog slut; för att jag hade noll koll på när det bara kom "lite" ägg så jag kunde stänga av bandet eller när jag sopat hönshuset "ganska" rent. Jag kan upplysa om att ett hönshus med 20.000 höns i aldrig blir helt rent... Hur som helst så var det såklart inte jobbet i sig som jag saknade, utan just att ha ett JOBB. Ett normalt jobb. "Imorrn ska jag jobba". "Nu ska jag bara göra matsäck och sen åka till jobbet". Leva som en vanlig människa! Vad får man göra nu...? "Arbetsträna"... Jag vill fan inte "träna" på något som "alla" klarar av. Jag har mina svårigheter men jag tror inte att någon av mina tidigare arbetsgivare märkt att det var något direkt "fel" på mig sett till det jobb jag utfört. Bara för att jag försöker vara redig och plikttrogen (men får sedan smällen när jag kommer hem och försöker slappna av...) så blir jag något av drömmen för snåla arbetsgivare. En arbetare som kostar minimum och jobbar maximum. En arbetare som inte ska kosta något att ha för att den råkar (ha haft turen att, kan jag se det ibland...) ha fått en diagnos av något slag, men ändå förväntas göra precis samma jobb som vem som helst annars. Medan jag bara ska vara tacksam för att få chansen att arbeta... Att få lön är ju bara ren bonus och ska egentligen inte ens behöva vara nödvändigt.
Jaa tänk vad duktiga ni var som lyckades se till att vår härliga regering får sitta i fyra år till...! Näe cancersjuka ska ut på arbetsmarknaden efter ett visst antal dagars sjukskrivning, arbetslösa ska "ut i åtgärdsprogram" och jobba heltid för en ersättning som inte ens täcker halva hyran för en normal tvåa i en normalstor stad och enbart vara tacksam, men våga yppa att papperslösa flyktingar inte ska ha fri sjukvård eller att man inte ska kunna lyfta pension i två länder samtidigt, då är man "bitter" och har nasistiska kopplingar. Häpp!
Jag orkar fan inte vara duktig och driftig längre. Jag vill bara vara den äkta bångstyriga och ofta rätt sinnesslöa Sandra, som åker vilse i Spekeröd, i Skänninge och utanför Benstockens långtidsparkering, som kan sitta och följa en diskdefragmentering från början till slut, och som spöar de flesta i "Singing bee" och astronaut-lära (har t.o.m kommit på ordet själv...!)...
Näe det var väl ungefär det... Tusen tankar, men idag har jag lite svårt att formulera det hela, brukar inte höra till vardagligheterna. Som sagt, övertrött så skallen inte hänger med för fem öre. Är väl även någonstans kvar på Kanarieholmarna och väntar på att klockan ska ringa så man kan gå upp och knalla ner till restaurangen och sätta i sig lite pannkakor och croissanter till frukost, sen gå ut till närmaste solsäng och bara självdö för några timmar.
Fy fasen vad bra vi har haft det...!!
Till er som på något sätt halkat in på enbart bloggen;
Jag har även en hemsida där jag skriver mera om vem jag är, om min Asperger, jag har mera bilder, jag berättar om resor jag gjort, skriver om mina djur, har en minnessida, en gästbok och mycket mycket mera!
Se sidan här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar